Trött som en koala
Idag är jag fruktansvärt trött, vill bara lägga mig i sängen, blunda och somna. Men ska gå och lägga mig tidigt istället. Tror det är bättre.
Nu är det bara två små dagar kvar på jobbet. Det känns faktiskt lite vemodigt. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men nu börjar det nästan bli uthärdligt där. De flesta människorna är trevliga, och jag är kändis. Idag var det ännu en kvinna som frågade om det var jag som var doktorns dotter, så det var ju bara att svara ja och smila på. Tror hon var nummer tre i ordningen som frågade vad mamma gör, alla vet vem pappa är, men ingen har koll på mamma. Haha. :) Inte så konstigt egentligen, eftersom hon jobbar fyra mil hemifrån och är ofta i Danmark eller i Mellansverige någonstans på möte. Jag kan se framför mig hur alla människor skvallrar om oss: "Doktorns dotter, hon är ju jättetrevlig, den flickan. Och till Spanien ska hon också! Så roligt för henne, hon får det säkert underbart där nere! Och mamman, hon jobbar visst på Arla hörde jag. Meeen, så trevlig flickan är!!" Jag kan verkligen föreställa mig hur kacklet går, men det får det gärna göra, så länge som det bara är bra saker som sägs.
Som sagt, jobbet har tagit en ny vändning, eftersom jag pratar med allt och alla (känns det som), plus att det händer andra roliga saker där också. Som dock förblir outsagda på den här bloggen, så tji fick ni som ville läsa om alla smaskigheter och flörterier! Haha!
Mina små övningsbarn var här innan och tjatade om att jag skulle följa med till sjön igen. Men jag övade mig på att vara bestämd och säga nej, det kan ju vara bra att kunna det också. Jag vet ju redan att de avgudar mig, och jag är som sagt trött som en koala under en eftermiddagslur, så jag orkade bara inte masa mig iväg till sjön med de små liven. De höll visserligen på att tjata hål i huvudet på mig, men det är väl bara att vänja sig antar jag.
Nu ska jag rulla vidare mot nya äventyr, vilket antagligen innebär baguetter värmda i ugn, som man lägger en ostbit på, som smälter till en himmelskt god skapelse. Oj, så sugen jag blev nu! :)
Nu är det bara två små dagar kvar på jobbet. Det känns faktiskt lite vemodigt. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men nu börjar det nästan bli uthärdligt där. De flesta människorna är trevliga, och jag är kändis. Idag var det ännu en kvinna som frågade om det var jag som var doktorns dotter, så det var ju bara att svara ja och smila på. Tror hon var nummer tre i ordningen som frågade vad mamma gör, alla vet vem pappa är, men ingen har koll på mamma. Haha. :) Inte så konstigt egentligen, eftersom hon jobbar fyra mil hemifrån och är ofta i Danmark eller i Mellansverige någonstans på möte. Jag kan se framför mig hur alla människor skvallrar om oss: "Doktorns dotter, hon är ju jättetrevlig, den flickan. Och till Spanien ska hon också! Så roligt för henne, hon får det säkert underbart där nere! Och mamman, hon jobbar visst på Arla hörde jag. Meeen, så trevlig flickan är!!" Jag kan verkligen föreställa mig hur kacklet går, men det får det gärna göra, så länge som det bara är bra saker som sägs.
Som sagt, jobbet har tagit en ny vändning, eftersom jag pratar med allt och alla (känns det som), plus att det händer andra roliga saker där också. Som dock förblir outsagda på den här bloggen, så tji fick ni som ville läsa om alla smaskigheter och flörterier! Haha!
Mina små övningsbarn var här innan och tjatade om att jag skulle följa med till sjön igen. Men jag övade mig på att vara bestämd och säga nej, det kan ju vara bra att kunna det också. Jag vet ju redan att de avgudar mig, och jag är som sagt trött som en koala under en eftermiddagslur, så jag orkade bara inte masa mig iväg till sjön med de små liven. De höll visserligen på att tjata hål i huvudet på mig, men det är väl bara att vänja sig antar jag.
Nu ska jag rulla vidare mot nya äventyr, vilket antagligen innebär baguetter värmda i ugn, som man lägger en ostbit på, som smälter till en himmelskt god skapelse. Oj, så sugen jag blev nu! :)
Kommentarer
Trackback
