Året tar slut
31 december
Sista dagen år 2007
I morgon är det 2008
Min fortsatta bloggfrånvaro håller i sig, och jag känner inget behov av att uppdatera om vad som hänt den sista tiden. På torsdag åker jag tillbaka till Spanien, och ikväll ska jag fira in det nya året med Sara.
Gott nytt år allihopa där ute!
Torsdag i Sverige
Besöket hos tandläkaren gick bra. Hon sa att jag antagligen inte skulle få problem om jag sköter det ordentligt, och hon visade mig en liten specialtandborste som hon tyckte att jag skulle köpa. Så, när jag frågar sköterskan som tog kort på min tand hur mycket den kostar sa hon att de bjuder på den. "Se det som en nyårspresent." Kan det ha berott på att hon tidigare frågade om jag var doktorns dotter? Är det sådana förmåner man får när man är kändisbarn? Haha.
Tog en tripp genom samhället där också. Kändes lite halvkonstigt måste jag säga. Köpte i alla fall upp mitt över 4 år gamla presentkort. En tröja blev det, den var egentligen för dyr, men när jag bara behövde betala 57 kr för sen tyckte jag att jag kunde köpa den ändå.
En lugn dag idag, ska se om jag kan läsa lite Harry Potter, läste den sista när den kom ut på engelska, men har inte läst den på svenska än, så tänkte göra det. Men jag fick en bok, Äcklig, i julklapp som jag läste ut först. Den är i samma stil som Pojken som kallades Det, fast det handlar om en flicka. Gillar man den typen av böcker så tycker jag att Äcklig är läsvärd. Jag blir så illa berörd av att läsa hur mammor kan behandla sina barn, och hur barnen trots misshandeln lyckas ta sig upp. Var bara det jag ville tillägga.
Tog en tripp genom samhället där också. Kändes lite halvkonstigt måste jag säga. Köpte i alla fall upp mitt över 4 år gamla presentkort. En tröja blev det, den var egentligen för dyr, men när jag bara behövde betala 57 kr för sen tyckte jag att jag kunde köpa den ändå.
En lugn dag idag, ska se om jag kan läsa lite Harry Potter, läste den sista när den kom ut på engelska, men har inte läst den på svenska än, så tänkte göra det. Men jag fick en bok, Äcklig, i julklapp som jag läste ut först. Den är i samma stil som Pojken som kallades Det, fast det handlar om en flicka. Gillar man den typen av böcker så tycker jag att Äcklig är läsvärd. Jag blir så illa berörd av att läsa hur mammor kan behandla sina barn, och hur barnen trots misshandeln lyckas ta sig upp. Var bara det jag ville tillägga.
Julens äventyr
Det har varit bloggtorka över jul.
Julafton var fruktansvärt lugn och avslappnad. Bara mor, far och lillebror. Först mat här hemma, sen blev det julklappsöppning i andra huset. Mamma och Pappa tittade på Karl-Bertil Jonssons Julafton, medan jag och lillebror spelade en himlans massa spel. Två omgångar av Backgammon, ett Rävspel och en omgång Kapital. Alla utom Rävspelet avslutades i min favör, och tidigare under kvällen vann jag även en omgång schack mot självaste Pappa.
Juldagen fortsatte även den med spel. Även om det bara var en omgång Alfapet med mamma och lillebror. Som jag också naturligtvis vann. Det är tur att lillebror blivit bättre på att förlora, när han var mindre var det katastrof. Resten av dagen var ganska händelselös, förutom att jag fick besök av EmsyPemsy med pojkvän. Hon hade med sig en julklapp till mig, och hon fick såklart mina spanska saker också.
Annandagjul hade vi bjudit in min syssling med flickvän och föräldrar plus vår tyska familj till vårt andra hus. Det är tradition att vi kommer till min sysslings hus (eller ja, hans föräldrars) på julaftonskväll och äter julmat. När vi var yngre var det även ett måste med Kurragömma eller Dunkgömme. Tyvärr blev vi visst för gamla där någon gång, men jag är inte helt säker på att traditionen är helt bortglömd. Hade han inte haft med sin flickvän vet man aldrig vad som hade hänt under bord och i vrår och gömmen. Haha.
Jag har även passat på att träffa Sara. Först en promenix på söndagen, sedan den traditionsenliga julaftonsmorgonspromenaden. Nåja, från början var det meningen att det skulle vara en joggingtur där på morgonkvisten i snön. Men allt eftersom åren gått har vi degraderat det till en promenad, och snön, ja, den finns det inget bevis på att det någonsin funnits här. Vi var även ute och gick juldagen, bara igår som var undantaget.
Idag ska jag till tandläkaren, hur ska det gå nu då? Jag bekymrar mig inte så mycket för själva undersökningen, däremot är det bilturen dit som är oroande. Jag körde igår med en av våra bilar här, den bilen jag alltid älskat att köra. Men oj! Det var inte lätt må jag säga. Jag har kört så mycket i Spanien under de här tre månaderna att jag vant mig alldeles för mycket vid en spanska körningen. Inte bara det att de kör som små galningar där, bilarna ÄR verkligen helt annorlunda. Växellådorna är som från två olika planeter, och det ska bli ett äventyr att se om jag lyckas idag.
Även i morgon krävs det av mig att jag kör, eftersom jag och Sara ska på islandshästridning då. Efter det blir det en tur till stan, men jag tror jag tar bussen då. Känns säkrare, och miljövänligare. Jag kan nästan till och med tänka mig att betala fullt pris. Fast å andra sidan, 45-55 spänn eller vad det kostar, kan man spara in på det, så gör man väl det. Haha.
Nu ska jag nog gå ner och ta mig en gröttallrik, ja, med gröt i alltså, att bara äta en tallrik känns inte så lockande. Tjingeling!
Julafton var fruktansvärt lugn och avslappnad. Bara mor, far och lillebror. Först mat här hemma, sen blev det julklappsöppning i andra huset. Mamma och Pappa tittade på Karl-Bertil Jonssons Julafton, medan jag och lillebror spelade en himlans massa spel. Två omgångar av Backgammon, ett Rävspel och en omgång Kapital. Alla utom Rävspelet avslutades i min favör, och tidigare under kvällen vann jag även en omgång schack mot självaste Pappa.
Juldagen fortsatte även den med spel. Även om det bara var en omgång Alfapet med mamma och lillebror. Som jag också naturligtvis vann. Det är tur att lillebror blivit bättre på att förlora, när han var mindre var det katastrof. Resten av dagen var ganska händelselös, förutom att jag fick besök av EmsyPemsy med pojkvän. Hon hade med sig en julklapp till mig, och hon fick såklart mina spanska saker också.
Annandagjul hade vi bjudit in min syssling med flickvän och föräldrar plus vår tyska familj till vårt andra hus. Det är tradition att vi kommer till min sysslings hus (eller ja, hans föräldrars) på julaftonskväll och äter julmat. När vi var yngre var det även ett måste med Kurragömma eller Dunkgömme. Tyvärr blev vi visst för gamla där någon gång, men jag är inte helt säker på att traditionen är helt bortglömd. Hade han inte haft med sin flickvän vet man aldrig vad som hade hänt under bord och i vrår och gömmen. Haha.
Jag har även passat på att träffa Sara. Först en promenix på söndagen, sedan den traditionsenliga julaftonsmorgonspromenaden. Nåja, från början var det meningen att det skulle vara en joggingtur där på morgonkvisten i snön. Men allt eftersom åren gått har vi degraderat det till en promenad, och snön, ja, den finns det inget bevis på att det någonsin funnits här. Vi var även ute och gick juldagen, bara igår som var undantaget.
Idag ska jag till tandläkaren, hur ska det gå nu då? Jag bekymrar mig inte så mycket för själva undersökningen, däremot är det bilturen dit som är oroande. Jag körde igår med en av våra bilar här, den bilen jag alltid älskat att köra. Men oj! Det var inte lätt må jag säga. Jag har kört så mycket i Spanien under de här tre månaderna att jag vant mig alldeles för mycket vid en spanska körningen. Inte bara det att de kör som små galningar där, bilarna ÄR verkligen helt annorlunda. Växellådorna är som från två olika planeter, och det ska bli ett äventyr att se om jag lyckas idag.
Även i morgon krävs det av mig att jag kör, eftersom jag och Sara ska på islandshästridning då. Efter det blir det en tur till stan, men jag tror jag tar bussen då. Känns säkrare, och miljövänligare. Jag kan nästan till och med tänka mig att betala fullt pris. Fast å andra sidan, 45-55 spänn eller vad det kostar, kan man spara in på det, så gör man väl det. Haha.
Nu ska jag nog gå ner och ta mig en gröttallrik, ja, med gröt i alltså, att bara äta en tallrik känns inte så lockande. Tjingeling!
Dan före dan
Det känns jättebra att vara hemma. Jag hade mycket väl kunnat stanna kvar här istället för att åka tillbaka söderut. Ingenting är så bra som att vara hemma i sin bekanta miljö efter att ha varit borta ett tag.
Var ute och gick en promenix med Sara innan. En timme i lilla samhället blev det i kylan. Men det är härligt, kylan här känns på något sätt bättre än den där nere. Alla klagar hela tiden på att det är så kallt, jag menar här är några minusgrader knappast något man klagar på. Det behöver förresten inte vara minusgrader det klagas på, så fort det går under 10 plus så är det "Que frío hoy!" = "Vad kallt det är idag!". Plus att kylan här är på något sätt mer behaglig, konstigt jag vet, men det är så jag upplever det. Det är en sval skön kyla, eller något i den stilen.
I morgon bitti blir det en julaftonspromenad i traditionens tecken. Och därefter julklappsbyte, jag undrar om jag lyckades lista ut vad Sara köpt efter sin lilla språkvurpa. Men det får vi se i morgon.
Mitt rum ser i alla fall ut som det alltid gör när jag bor här. Allt är upp och ner redan, alla mina saker som var nerpackade i väskan ligger spridda i hela rummet. Men det är precis så det ska vara. Även om Familjen Alvs hus är betydligt större och mordernare, är ändå vårt eget hus mycket mysigare. Dessutom hade pappa satt upp ljusslinga med röda hjärtan i mitt fönster, jättemysigt.
Det som är lite surt är att ljudet på PlayStationet funkar inte. Jag tjatar på lillebror att han ska fixa det, men han bara spelar sitt älskade WOW. Suck. Jag vill ju sjunga SingStar, men det känns inte som en höjdare när man inte har något ljud att sjunga till.
Mamma har precis gjort gröt, så vet inte om det blir en testportion ikväll (det är rätt sent, men jag råkade sova en rätt lång stund innan idag) eller om det blir julaftonsmorgon som blir första risgrynsgrötsdagen den här vintern. Mumsigt ska det bli i alla fall.
Var ute och gick en promenix med Sara innan. En timme i lilla samhället blev det i kylan. Men det är härligt, kylan här känns på något sätt bättre än den där nere. Alla klagar hela tiden på att det är så kallt, jag menar här är några minusgrader knappast något man klagar på. Det behöver förresten inte vara minusgrader det klagas på, så fort det går under 10 plus så är det "Que frío hoy!" = "Vad kallt det är idag!". Plus att kylan här är på något sätt mer behaglig, konstigt jag vet, men det är så jag upplever det. Det är en sval skön kyla, eller något i den stilen.
I morgon bitti blir det en julaftonspromenad i traditionens tecken. Och därefter julklappsbyte, jag undrar om jag lyckades lista ut vad Sara köpt efter sin lilla språkvurpa. Men det får vi se i morgon.
Mitt rum ser i alla fall ut som det alltid gör när jag bor här. Allt är upp och ner redan, alla mina saker som var nerpackade i väskan ligger spridda i hela rummet. Men det är precis så det ska vara. Även om Familjen Alvs hus är betydligt större och mordernare, är ändå vårt eget hus mycket mysigare. Dessutom hade pappa satt upp ljusslinga med röda hjärtan i mitt fönster, jättemysigt.
Det som är lite surt är att ljudet på PlayStationet funkar inte. Jag tjatar på lillebror att han ska fixa det, men han bara spelar sitt älskade WOW. Suck. Jag vill ju sjunga SingStar, men det känns inte som en höjdare när man inte har något ljud att sjunga till.
Mamma har precis gjort gröt, så vet inte om det blir en testportion ikväll (det är rätt sent, men jag råkade sova en rätt lång stund innan idag) eller om det blir julaftonsmorgon som blir första risgrynsgrötsdagen den här vintern. Mumsigt ska det bli i alla fall.
Borta bra, hemma bäst
Quornbullar, potatismos, lingonsylt, morötter, ärtor och paprika. Och lättmjölk. Lussekatt (mammagjord), pepparkakor, julmust (!). Glögg. Max's greenburgare.
Tror jag fick med det mesta som slunkit ner idag på svensk mark. Behöver jag säga att det faktiskt är rätt skönt att vara hemma på bekant mark? Man kan springa runt i huset som en galning, hoppa upp och ner, sjunga falskt (tror att det är en av sakerna min kära familj saknat minst, haha) och allmänt flumma sig. Så skönt att kunna busa utan att känna sig dum eller att man måste uppföra sig. Hur bra Familjen Alv än är, är det inte samma sak som att vara hemma. Borta bra, men hemma är ändå alltid bäst.
Tror jag fick med det mesta som slunkit ner idag på svensk mark. Behöver jag säga att det faktiskt är rätt skönt att vara hemma på bekant mark? Man kan springa runt i huset som en galning, hoppa upp och ner, sjunga falskt (tror att det är en av sakerna min kära familj saknat minst, haha) och allmänt flumma sig. Så skönt att kunna busa utan att känna sig dum eller att man måste uppföra sig. Hur bra Familjen Alv än är, är det inte samma sak som att vara hemma. Borta bra, men hemma är ändå alltid bäst.
Sista i Spanien
Väskan är så gott som packad. Ska bara ner med mina mysbyxor som jag har på mig nu, plus sminket som jag ju ska använda i morgon. Sedan är det bara att stänga igen och sätta sig på flyget.
Är faktiskt lite förvånad över mig själv, att jag lyckats packa i tid, för den har varit i princip färdig hela dagen. Har bara fixat till den lite nu ikväll. Jag har antagligen med mig för mycket kläder som vanligt, eftersom jag ju faktiskt har kläder hemma redan. Men vill ändå ha med mig mina bästa kläder, som jag ju har här. Därför blir det att jag tar med mig en hel del ändå. Haha.
Mitt huvud är trött och bankar, så ska gå och sova nu hade jag tänkt. Klockan 7.45 förslog Mamma Alv att vi ska åka, kanske lite väl tidigt med tanke på att planet går vid 11.05 och det tar 30-45 minuter till flygplatsen enligt henne. Men, men, vem vet, det kanske är långa bilköer, en lördagsmorgon dan före dan före dan. Fast jag tvivlar på det, men bättre att vara på säkra sidan. Så, nästa gång jag skriver befinner jag mig på svensk mark igen. Tjipp och hej!
Är faktiskt lite förvånad över mig själv, att jag lyckats packa i tid, för den har varit i princip färdig hela dagen. Har bara fixat till den lite nu ikväll. Jag har antagligen med mig för mycket kläder som vanligt, eftersom jag ju faktiskt har kläder hemma redan. Men vill ändå ha med mig mina bästa kläder, som jag ju har här. Därför blir det att jag tar med mig en hel del ändå. Haha.
Mitt huvud är trött och bankar, så ska gå och sova nu hade jag tänkt. Klockan 7.45 förslog Mamma Alv att vi ska åka, kanske lite väl tidigt med tanke på att planet går vid 11.05 och det tar 30-45 minuter till flygplatsen enligt henne. Men, men, vem vet, det kanske är långa bilköer, en lördagsmorgon dan före dan före dan. Fast jag tvivlar på det, men bättre att vara på säkra sidan. Så, nästa gång jag skriver befinner jag mig på svensk mark igen. Tjipp och hej!
Fredag
Nu är väskan nästan klar, ska bara vänta på att mina kläder där nere ska torka ordentligt, så jag kan se om jag behöver ta hem något och tvätta om det i en riktig tvättmaskin (visserligen har vi visst köpt in en ny där hemma, så vet inte hur bra den är, men hoppas den fungerar bättre än den här). Sen ska jag även lägga ner kläderna jag har på mig för tillfället, men tyckte det var lika bra att ha dem idag, eftersom jag ändå skulle hem och tvätta dem.
Pappa Alv är borta hela dagen idag, kommer hem inatt någon gång, så det blir bara jag och Mamma Alv med barnen ikväll, och jag har kommit på att vi måste göra pepparkakshuset. Vi får se hur det blir, spännande i alla fall. Har aldrig gjort det på egen hand, så blir ett litet äventyr.
Jag har fortfarande ingen bil, därför var jag tvungen att ta bussen i morse som bekant. Och den har väldigt svårt för det där med tider. Här kan det bli så att den går 10 minuter innan tidtabellen (imorse var den 5 minuter tidig eller något i den stilen) eller 10 minuter efter (de tre senaste dagarna har den varit sen, igår kom jag hem så mycket som 20 minuter senare än vanligt). Det är samma chaufför som har kört de senaste dagarna, och han har lärt sig var jag bor nu, jag behöver inte säga det, utan han klickar på min by automatiskt.
Köpte förresten två julklappar idag. En till någon där hemma, och en till barnen. Jag hittade den av "misstag", hade inte tänkt köpa något mer än det jag redan har, men den var så bra, så var tvungen att köpa den, även om den var lite dyr. Det var en bok med "Mina 1000 första engelska ord", på spanska alltså. Massa bilder med orden på båda språken, och tänkte att det är ju perfekt, för då kan jag lära mig spanska samtidigt som barnen lär sig engelska. Frågan är om de uppskattar det bara, bortskämda ungar är inte lätta att få nöjda.
Till Föräldrarna Alv köpte jag en låda vin, fyra flaskor var det visst i den, men jag kan inte ett dugg om vin, så vi får väl se vad bedömningen blir. Jag frågade en kvinna i affären om hjälp, men hon visste inte mycket sa hon, trots att hon stod vid vinhyllorna och verkade vara där för att hon faktiskt kunde hjälpa till. Men nej, de som jobbar på Carrefour vet ingenting om stället. När jag letade efter havregryn frågade jag två olika personer om det fanns, men ingen visste.
Förresten, min chokladpudding är helt puts väck. Pappa Alv har ätit det mesta, kul att han uppskattade det. Jag for nog ta och göra det fler gånger.
Hm, vad kan jag mer skriva. Jo, det kändes som världens naturligaste sak att köpa vin. Ibland är Sverige rätt konstigt, varför ha en 20-årsgräns egentligen? Och jag såg Absolut Vodka för 10 euro. Och med citron och mandarin kostade det 11 någonting. Hur kan det vara möjligt?
Jag blev förresten sugen på att sjunga SingStar innan idag. Och sen måste jag komma ihåg att ta med mig flöjterna ner hit också. Pappa Alv tyckte det var kul om jag kunde lära barnen spela, så ska ta ner mina nybörjarböcker. Undrar bara om barnen har tålamod och lust att lära sig spela flöjt.
Jag måste förresten nämna att vi har haft en fransman i klassen den här veckan. Seb, 30 år (jag var tvungen att fråga honom idag, eftersom det var hans sista dag och jag ville veta det) och kommer från Paris. Han har bara varit här i fyra dagar, men det var tydligen tillräckligt enligt honom. Och ja, vad ska man säga om honom. Han är VÄLDIGT speciell på många sätt. Dels har han en kraftig fransk brytning när han pratar spanska. Dels är han speciell på så sätt att han pratar mycket, högt och om ibland konstiga saker. Han skrattar ofta åt sig själv, och bryr sig inte alltid om vad läraren säger. Han kan komma in i en diskussion med någon i klassen som han inte vill avbryta, och lyssnar inte på läraren om han/hon ställer en fråga. Luc tyckte han var arrogant, men hon träffade honom bara en dag. Men han kan få för sig att han måste rita på tavlan för att förklara vad han pratar om, och då går han sonika fram till tavlan, tar pennan och börjar rita. Men det har varit kul med honom i klassen trots allt, man har inte behövt tänka så mycket, eftersom han gärna pratat på själv.
Imorgon klockan 11.05 går planet från Madrid om det inte inträffar något. Köpenhamn, akta er, för snart får ni besök!
Pappa Alv är borta hela dagen idag, kommer hem inatt någon gång, så det blir bara jag och Mamma Alv med barnen ikväll, och jag har kommit på att vi måste göra pepparkakshuset. Vi får se hur det blir, spännande i alla fall. Har aldrig gjort det på egen hand, så blir ett litet äventyr.
Jag har fortfarande ingen bil, därför var jag tvungen att ta bussen i morse som bekant. Och den har väldigt svårt för det där med tider. Här kan det bli så att den går 10 minuter innan tidtabellen (imorse var den 5 minuter tidig eller något i den stilen) eller 10 minuter efter (de tre senaste dagarna har den varit sen, igår kom jag hem så mycket som 20 minuter senare än vanligt). Det är samma chaufför som har kört de senaste dagarna, och han har lärt sig var jag bor nu, jag behöver inte säga det, utan han klickar på min by automatiskt.
Köpte förresten två julklappar idag. En till någon där hemma, och en till barnen. Jag hittade den av "misstag", hade inte tänkt köpa något mer än det jag redan har, men den var så bra, så var tvungen att köpa den, även om den var lite dyr. Det var en bok med "Mina 1000 första engelska ord", på spanska alltså. Massa bilder med orden på båda språken, och tänkte att det är ju perfekt, för då kan jag lära mig spanska samtidigt som barnen lär sig engelska. Frågan är om de uppskattar det bara, bortskämda ungar är inte lätta att få nöjda.
Till Föräldrarna Alv köpte jag en låda vin, fyra flaskor var det visst i den, men jag kan inte ett dugg om vin, så vi får väl se vad bedömningen blir. Jag frågade en kvinna i affären om hjälp, men hon visste inte mycket sa hon, trots att hon stod vid vinhyllorna och verkade vara där för att hon faktiskt kunde hjälpa till. Men nej, de som jobbar på Carrefour vet ingenting om stället. När jag letade efter havregryn frågade jag två olika personer om det fanns, men ingen visste.
Förresten, min chokladpudding är helt puts väck. Pappa Alv har ätit det mesta, kul att han uppskattade det. Jag for nog ta och göra det fler gånger.
Hm, vad kan jag mer skriva. Jo, det kändes som världens naturligaste sak att köpa vin. Ibland är Sverige rätt konstigt, varför ha en 20-årsgräns egentligen? Och jag såg Absolut Vodka för 10 euro. Och med citron och mandarin kostade det 11 någonting. Hur kan det vara möjligt?
Jag blev förresten sugen på att sjunga SingStar innan idag. Och sen måste jag komma ihåg att ta med mig flöjterna ner hit också. Pappa Alv tyckte det var kul om jag kunde lära barnen spela, så ska ta ner mina nybörjarböcker. Undrar bara om barnen har tålamod och lust att lära sig spela flöjt.
Jag måste förresten nämna att vi har haft en fransman i klassen den här veckan. Seb, 30 år (jag var tvungen att fråga honom idag, eftersom det var hans sista dag och jag ville veta det) och kommer från Paris. Han har bara varit här i fyra dagar, men det var tydligen tillräckligt enligt honom. Och ja, vad ska man säga om honom. Han är VÄLDIGT speciell på många sätt. Dels har han en kraftig fransk brytning när han pratar spanska. Dels är han speciell på så sätt att han pratar mycket, högt och om ibland konstiga saker. Han skrattar ofta åt sig själv, och bryr sig inte alltid om vad läraren säger. Han kan komma in i en diskussion med någon i klassen som han inte vill avbryta, och lyssnar inte på läraren om han/hon ställer en fråga. Luc tyckte han var arrogant, men hon träffade honom bara en dag. Men han kan få för sig att han måste rita på tavlan för att förklara vad han pratar om, och då går han sonika fram till tavlan, tar pennan och börjar rita. Men det har varit kul med honom i klassen trots allt, man har inte behövt tänka så mycket, eftersom han gärna pratat på själv.
Imorgon klockan 11.05 går planet från Madrid om det inte inträffar något. Köpenhamn, akta er, för snart får ni besök!
Kvällsinlägg
I morgon måste jag ta bussen till Alcalá. Toppen. Dels kostar det mer än tåget (som jag åker gratis på morgonen eftersom det inte finns något ställe jag kan köpa biljett på där), och dels måste jag gå upp minst 20 minuter tidigare för att hinna med bussen. Det enda pluset är att då kan jag sova under tiden vi åker till stan (vad konstigt det kändes att säga stan till Alcalá, "stan" är ju staden där hemma), vilket jag inte kan när jag åker med Mamma Alv på morgonen. Anledningen är att Pappa Alv måste åka tidigare för att hans svägerska dött i Galicien (400 km tror jag det var härifrån), och därför måste Mamma Alv ta barnen till skolan. Problemet hade varit mindre om jag haft min bil för mig själv, men eftersom Pappa Alvs fortfarande är på lagning kan jag inte det. Hade jag dock haft bilen hade jag kunnat sova en halvtimme MER istället för mindre, eftersom jag då kunnat ta bilen till tågstationen på egen hand. Men nepp, det går inte för sig inte.
Ikväll har jag slagit in julklappar, men det saknas dock en. Hoppas jag hittar något bra i morgon, annars blir det lite panik. Fast det löser sig nog.
En annan sak, Alvita sov i soffan efter att de kommit hem från skolan (som jag skrev innan), och när jag skulle väcka dem, ville hon inte ta på sig pyjamasen. Det är visserligen inget ovanligt, men idag var det värre än vanligt. Plötsligt började hon skrika efter Pappa Alv, och då upptäckte jag att hon kissat i soffan. Det händer, speciellt nattetid, att hon kissar ner sig, och att göra det i soffan är inte det bästa. Pappa Alv visste inte vad han skulle göra, och han frågade mig om det fungerade att ta vatten på det, för att få bort lukten en aning. Och jag sa att det hjälper säkert lite i alla fall. Men han började skrubba på skyddsöverdraget, men då föreslog jag att vi kan ta bort det först, eftersom det ändå ska tvättas är det smartare att skrubba på själva soffan. Det är lite kul när jag får komma med smarta idéer.
I morgon är sista dagen i skolan för det här året. I alla fall för min del, inte för stackarna som stannar kvar här över jul. De är bara lediga 25:e och 1:e, resten är det skola som gäller. Stackare. På lördag åker jag hem till Sverige, eller rättare sagt Danmark, eftesom planet landar där, och mamma och pappa möter mig med tåget på Kastrup. Ska bli skönt med lite semester och vila. Jag kommer sova större delen av min vistelse hemma, tror jag. Utom dagen när jag och Sara ska rida islandshäst. Ska bli jättekul att göra det igen med min lilla bästis där hemma!
Ikväll har jag slagit in julklappar, men det saknas dock en. Hoppas jag hittar något bra i morgon, annars blir det lite panik. Fast det löser sig nog.
En annan sak, Alvita sov i soffan efter att de kommit hem från skolan (som jag skrev innan), och när jag skulle väcka dem, ville hon inte ta på sig pyjamasen. Det är visserligen inget ovanligt, men idag var det värre än vanligt. Plötsligt började hon skrika efter Pappa Alv, och då upptäckte jag att hon kissat i soffan. Det händer, speciellt nattetid, att hon kissar ner sig, och att göra det i soffan är inte det bästa. Pappa Alv visste inte vad han skulle göra, och han frågade mig om det fungerade att ta vatten på det, för att få bort lukten en aning. Och jag sa att det hjälper säkert lite i alla fall. Men han började skrubba på skyddsöverdraget, men då föreslog jag att vi kan ta bort det först, eftersom det ändå ska tvättas är det smartare att skrubba på själva soffan. Det är lite kul när jag får komma med smarta idéer.
I morgon är sista dagen i skolan för det här året. I alla fall för min del, inte för stackarna som stannar kvar här över jul. De är bara lediga 25:e och 1:e, resten är det skola som gäller. Stackare. På lördag åker jag hem till Sverige, eller rättare sagt Danmark, eftesom planet landar där, och mamma och pappa möter mig med tåget på Kastrup. Ska bli skönt med lite semester och vila. Jag kommer sova större delen av min vistelse hemma, tror jag. Utom dagen när jag och Sara ska rida islandshäst. Ska bli jättekul att göra det igen med min lilla bästis där hemma!
Veckan och au pair-sök
Man skulle kunna säga att den här veckan varit rätt så slapp när det gäller barnafronten. Det har nämligen varit så att en av våra tre bilar här i huset (Pappa Alvs som vanligt, närmare bestämt) har varit på verkstaden hela veckan. Rättare sagt sedan i måndags. Detta har inneburit att Mamma Alv haft min bil, och Pappa Alv tagit hennes. Detta har i sin tur, på något konstigt sätt, inneburit att jag inte haft någon bil. Då har vi det lilla problemet, vem hämtar barnen från skolan? Lägligt nog har Pappa Alv haft sin sista föreläsning på universitet, vilket inneburit att han kunnat jobba där halva dagen, hämta barnen, och sedan om han har mer att göra, kan han göra det på hemmaplan. Hade han fortfarande haft lektioner hade problemet varit svårare att lösa.
Alltså har Pappa Alv varit hemma hela veckan, tillsammans med mig och barnen, och vi har på sätt och vis delat på underhållningen av dem. Det som varit mindre bra med detta, skulle man kunna säga, är att jag inte träffat Mamma Pat och kunnat fråga henne hur det går i au pair-letandet. Idag fick jag även reda på att en annan mamma vill ha en sommar-au pair, och då tänkte jag på dig Linn, det kanske skulle kunna vara något för dig? De ska til kusten (vet inte vart, det var Pappa Alv som pratade med henne, och han frågade inte om det) under sommaren och hon ville tydligen ha med sig någon mer, så hör av dig om du känner dig sugen. Och självklart om någon annan skulle vilja det också. Den här mamman är trevlig hon också och jag har pratat en del med henne i skolan, dock känner jag inte hennes barn speciellt mycket. Vet att hon har tre utav dem, två pojkar på 5 (tror jag) och 10 (ännu mer osäkert) och en dotter på 12 (jätteosäkert).
Nu ska barnen väckas, de somnade i bilen på väg hem, och de har fått sova i soffan, men nu ska de små liven alltså vakna. Tjipp och hej!
Alltså har Pappa Alv varit hemma hela veckan, tillsammans med mig och barnen, och vi har på sätt och vis delat på underhållningen av dem. Det som varit mindre bra med detta, skulle man kunna säga, är att jag inte träffat Mamma Pat och kunnat fråga henne hur det går i au pair-letandet. Idag fick jag även reda på att en annan mamma vill ha en sommar-au pair, och då tänkte jag på dig Linn, det kanske skulle kunna vara något för dig? De ska til kusten (vet inte vart, det var Pappa Alv som pratade med henne, och han frågade inte om det) under sommaren och hon ville tydligen ha med sig någon mer, så hör av dig om du känner dig sugen. Och självklart om någon annan skulle vilja det också. Den här mamman är trevlig hon också och jag har pratat en del med henne i skolan, dock känner jag inte hennes barn speciellt mycket. Vet att hon har tre utav dem, två pojkar på 5 (tror jag) och 10 (ännu mer osäkert) och en dotter på 12 (jätteosäkert).
Nu ska barnen väckas, de somnade i bilen på väg hem, och de har fått sova i soffan, men nu ska de små liven alltså vakna. Tjipp och hej!
Euro/kronor
Jag håller på och packar lite halvhjärtat, vet inte direkt vad jag ska ha med mig och inte. Men så tog jag fram mina svenska pengar, och oj, vad konstiga de mynten är. Stora och smala och helt silvriga, vad är det för konstigheter? Konstigt hur lätt man anpassar sig egentligen. Svenska kronor ser främmande ut, men tian påminner om en hybrid mellan en 20 och 10 centing och dessutom är den i behov av banting. Mystiskt.
Spanskutveckling
Innan jag började plugga spanska här, gjorde jag ett test på skolans hemsida för att se vilken nivå jag låg på enligt det. Då hade jag 12/24 om jag minns rätt, vilket innebar Elemental A3. Jag fick samma resultat när jag gjorde ett liknande test första dagen i skolan. Då fick jag välja om jag ville gå i Elemental eller Intermedio, och jag valde som bekant den lättare av de två, vilket jag inte ångrat en sekund. Dels för att jag tvivlar på att jag förstått allt i Intermedio, dels för att jag inte fått samma kontakt med Luc om jag gått i den andra gruppen.
Alldeles nyss gjorde jag samma test igen, för att se vad jag skulle få för poäng den här gången. Resultatet blev 19/24, vilket innebär Avanzado C1. Känns bra att veta att jag utvecklats så pass mycket på de här tre månaderna. Fast känner ändå att jag borde ha lärt mig mer, okej, grammatiken kan jag tydligen i teorin, det gäller bara att få fast den i praktiken också. Måste verkligen prata med spanska på fritiden också. Med Föräldrarna Alv och Manu till exempel. Men när man väl vant sig att prata med en person på ett visst språk, är det väldigt svårt att ändra på det. Men vi får se hur det blir efter julledigheten.
Alldeles nyss gjorde jag samma test igen, för att se vad jag skulle få för poäng den här gången. Resultatet blev 19/24, vilket innebär Avanzado C1. Känns bra att veta att jag utvecklats så pass mycket på de här tre månaderna. Fast känner ändå att jag borde ha lärt mig mer, okej, grammatiken kan jag tydligen i teorin, det gäller bara att få fast den i praktiken också. Måste verkligen prata med spanska på fritiden också. Med Föräldrarna Alv och Manu till exempel. Men när man väl vant sig att prata med en person på ett visst språk, är det väldigt svårt att ändra på det. Men vi får se hur det blir efter julledigheten.
Barn, dessa barn
Det är inte många svenska saker som har gått hem hos Familjen Alv inte. Men chokladpuddig var desto mer uppskattat! Jag och Alvita rörde ihop det innan vi (jag) gjorde pizzan, och som grädde på moset, hade vi i det här fallet vaniljsglass. Alvato älskade det och åt mycket, Alvita gillade glassen mest, och Pappa Alv gillade alltihopa. Mamma Alv är på julbord med jobbet, och hon kommer antagligen inte hem förrän sent. Det skulle börja vid 20, så vi får väl se när hon dyker upp.
Det var ett tag sen jag skrev om hur barnen egentligen uppför sig nu för tiden, och eftersom detta ska likna en au pair-blogg, kanske jag ska ta och göra det nu.
För det mesta går det bra med dem. Båda två kan vara fruktansvärt envisa och säga till mig att göra ditt och datt, komma hit, gå dit, vara tyst, försvinna och allt möjligt. När Alvato är tjurig är han oftast tjurig ordentligt. Han skriker, kallar både mig och sin syster för idioter och puckon (dock på spanska), och i vissa fall när han sagt det till mig har Alvita faktiskt försvarat mig, och sagt att han är elak. Det värsta är dock när båda två är sura och bråkiga på samma gång. Är bara den ena bångstyrig kan jag ägna mig åt den andra för att visa att surhet inte biter på mig. Det innebär bara mindre uppmärksamhet. Är man ett snällt barn, får man en snäll och leksugen au pair.
Häromdagen var Alvato ovanligt sur och skulle sparkas och slåss, och kallade mig i vanlig tur och ordning en massa saker. Jag fick nog, pratade ordentligt vett med honom, och Alvita tittade på. Rätt som det var sa hon ungefär "du inte så här *gör ett leende*, du inte skrattar", och jag sa att det är för att jag är arg, och hon sa "yes, you are angry". Alvato förstod även han allvaret i det hela och skärpte sig. Så även om de gärna skriker ut fula ord, har de ändå respekt för mig för det mesta. Det är precis likadant med föräldrarna, även om jag tror att jag är mer strikt än dem, eftersom jag inte tycker det är propert uppförande att sparka och slåss och förolämpa andra människor. Vem det är handlar om. Båda barnen är så pass intelligenta att de ska förstå det.
En annan rolig sak är att de pratar väldigt bra engelska, vilket jag får mycket beröm för av föräldrarna. Alvato är speciellt villig med sin engelska. Nu ikväll tittade vi på Star Wars under maten, och Alvato förklarade precis allting för mig om vad det var vi såg. "That is the bad one, and now he is going more, and more up, and now it's going to brake, and the bad.." samt att han pratade med hela kroppen, och både jag och Pappa Alv fann det hela mycket underhållande.
Alvita är oftast den mest klängiga och gillar att hoppa upp på ryggen på mig när jag råkar befinna mig på golvet. Eller så lägger hon sig raklång i knät på mig, eller hoppar helt enkelt på mig. Men Alvato har sina sådana stunder också, även om han är mer "blyg" vad det gäller det. Han brukar dock, när han är på myshumör, sätta fram ansiktet i mitt ansikte, så nära att näsorna nuddar varandra, tittar in i mina ögon och ler och skrattar och säger något busigt. Då är han den mysigaste lilla Alvato som finns i världen.
Så, jag antar att de här två barnen är precis som vilka barn som helst, dock skulle jag vilja påstå att de är lite för bortskämda för sitt eget bästa. Att veta vad man vill kan vara bra, men man måste även förstå att man inte alltid får sin önskan uppfylld. Enligt mig skulle jag vilja "lära" dem det redan nu, för som sagt, de är fruktansvärt smarta för sin ringa ålder, och även om de bara är barn tror jag att man bör lära dem lite riktigt hyfs. Det är dock svårt för mig, eftersom föräldrarna är mer eftergivna. Fast jag gör mitt bästa ändå.
En annan sak är att Mamma Alv frågade mig i morse om vi hade tid att göra något på fredagkväll, äta en god middag eller så, eftersom jag åker hem på lördagförmiddag. Det fick mig att inse att jag måste verkligen köpa någon julklapp till Mamma och Pappa Alv. Jag har haft det i tankarna, men inte kommit till skott med att tänka ut något bra. Så nu har jag två dagar på mig att komma på vad jag kan köpa, någon som har några idéer?
Det var ett tag sen jag skrev om hur barnen egentligen uppför sig nu för tiden, och eftersom detta ska likna en au pair-blogg, kanske jag ska ta och göra det nu.
För det mesta går det bra med dem. Båda två kan vara fruktansvärt envisa och säga till mig att göra ditt och datt, komma hit, gå dit, vara tyst, försvinna och allt möjligt. När Alvato är tjurig är han oftast tjurig ordentligt. Han skriker, kallar både mig och sin syster för idioter och puckon (dock på spanska), och i vissa fall när han sagt det till mig har Alvita faktiskt försvarat mig, och sagt att han är elak. Det värsta är dock när båda två är sura och bråkiga på samma gång. Är bara den ena bångstyrig kan jag ägna mig åt den andra för att visa att surhet inte biter på mig. Det innebär bara mindre uppmärksamhet. Är man ett snällt barn, får man en snäll och leksugen au pair.
Häromdagen var Alvato ovanligt sur och skulle sparkas och slåss, och kallade mig i vanlig tur och ordning en massa saker. Jag fick nog, pratade ordentligt vett med honom, och Alvita tittade på. Rätt som det var sa hon ungefär "du inte så här *gör ett leende*, du inte skrattar", och jag sa att det är för att jag är arg, och hon sa "yes, you are angry". Alvato förstod även han allvaret i det hela och skärpte sig. Så även om de gärna skriker ut fula ord, har de ändå respekt för mig för det mesta. Det är precis likadant med föräldrarna, även om jag tror att jag är mer strikt än dem, eftersom jag inte tycker det är propert uppförande att sparka och slåss och förolämpa andra människor. Vem det är handlar om. Båda barnen är så pass intelligenta att de ska förstå det.
En annan rolig sak är att de pratar väldigt bra engelska, vilket jag får mycket beröm för av föräldrarna. Alvato är speciellt villig med sin engelska. Nu ikväll tittade vi på Star Wars under maten, och Alvato förklarade precis allting för mig om vad det var vi såg. "That is the bad one, and now he is going more, and more up, and now it's going to brake, and the bad.." samt att han pratade med hela kroppen, och både jag och Pappa Alv fann det hela mycket underhållande.
Alvita är oftast den mest klängiga och gillar att hoppa upp på ryggen på mig när jag råkar befinna mig på golvet. Eller så lägger hon sig raklång i knät på mig, eller hoppar helt enkelt på mig. Men Alvato har sina sådana stunder också, även om han är mer "blyg" vad det gäller det. Han brukar dock, när han är på myshumör, sätta fram ansiktet i mitt ansikte, så nära att näsorna nuddar varandra, tittar in i mina ögon och ler och skrattar och säger något busigt. Då är han den mysigaste lilla Alvato som finns i världen.
Så, jag antar att de här två barnen är precis som vilka barn som helst, dock skulle jag vilja påstå att de är lite för bortskämda för sitt eget bästa. Att veta vad man vill kan vara bra, men man måste även förstå att man inte alltid får sin önskan uppfylld. Enligt mig skulle jag vilja "lära" dem det redan nu, för som sagt, de är fruktansvärt smarta för sin ringa ålder, och även om de bara är barn tror jag att man bör lära dem lite riktigt hyfs. Det är dock svårt för mig, eftersom föräldrarna är mer eftergivna. Fast jag gör mitt bästa ändå.
En annan sak är att Mamma Alv frågade mig i morse om vi hade tid att göra något på fredagkväll, äta en god middag eller så, eftersom jag åker hem på lördagförmiddag. Det fick mig att inse att jag måste verkligen köpa någon julklapp till Mamma och Pappa Alv. Jag har haft det i tankarna, men inte kommit till skott med att tänka ut något bra. Så nu har jag två dagar på mig att komma på vad jag kan köpa, någon som har några idéer?
Matlagning
Jag har en pizza i ugnen just nu, dock inte hemmagjord den här gången, bara en köpepizza som jag lagt på lite skinka (jamón de york), ost och ananas. Dock ligger allt på "sina" platser på pizzan, eftersom alla vill ha olika. Pappa Alv har verkligen noll koll ibland, det är tydligt att det är Mamma Alv som sköter det mesta i huset. Igår:
Telefonen ringer, det är Mamma Alv som är på andra sidan.
Efter samtalet kommer Pappa Alv till mig och säger att Mamma Alv sa "gör soppan".
Va? Hur menar hon? frågade jag.
Jag vet inte, det vet du bättre än jag, svarade han.
Så, jag tog "caldon", vet inte exakt hur man ska översätta det, typ soppskyn eller något i den stilen, kokade den med fideos (små tunna och korta spaghettibitar), och gav det till ungarna. Det var så hon hade menat, som tur var. När Mamma Alv är ute ur huset är det jag som är kokerskan, tror knappt att Pappa Alv kan göra något annat än rosta en brödskiva. Det är annat det är än min egen pappa där hemma. Jag räknar förresten med att få Jansons frestelse när jag kommer hem, dock utan ansjovisen tack!
Telefonen ringer, det är Mamma Alv som är på andra sidan.
Efter samtalet kommer Pappa Alv till mig och säger att Mamma Alv sa "gör soppan".
Va? Hur menar hon? frågade jag.
Jag vet inte, det vet du bättre än jag, svarade han.
Så, jag tog "caldon", vet inte exakt hur man ska översätta det, typ soppskyn eller något i den stilen, kokade den med fideos (små tunna och korta spaghettibitar), och gav det till ungarna. Det var så hon hade menat, som tur var. När Mamma Alv är ute ur huset är det jag som är kokerskan, tror knappt att Pappa Alv kan göra något annat än rosta en brödskiva. Det är annat det är än min egen pappa där hemma. Jag räknar förresten med att få Jansons frestelse när jag kommer hem, dock utan ansjovisen tack!
Sista dagen med Luc
Jag gav Luc sina presenter idag, och tror att hon faktiskt gillade det. Plus att hon älskade mina pepparkakor jag hade med också. Efter skolan hade vi en liten fiesta i klassrummet med godis, kakor, chips och läsk och alkoholfritt vin som var jättegott. Dessutom drog jag upp Manu till klassrummet, eftersom han skulle få sina lussekatter han också, så han fick se min klass samtidigt, eller det som är kvar av den nu.
Efter att vi sagt hej då till Manu, jag kommer inte träffa honom förrän efter jul nu, gick jag och Luc runt i regnet i Alcalá. Visserligen regnade det inte mycket, men som Luc sa, Spanien gråter för att hon ska lämna landet. I morgon åker hon iväg, och vi kommer inte träffas på ett bra tag. Möjligtvis kommer hon tillbaka till Spanien en sväng i vår, och jag vill åka till Tyskland och hälsa på henne där.
Det kommer bli tre jobbiga dagar i skolan utan henne nu, men hoppas det går fort så att jag kan komma hem och komma på andra tankar. Det skulle förresten behövas av andra anledningar också. Fast samtidigt skulle jag vilja stanna, snacka om splittrade tankar.
Efter att vi sagt hej då till Manu, jag kommer inte träffa honom förrän efter jul nu, gick jag och Luc runt i regnet i Alcalá. Visserligen regnade det inte mycket, men som Luc sa, Spanien gråter för att hon ska lämna landet. I morgon åker hon iväg, och vi kommer inte träffas på ett bra tag. Möjligtvis kommer hon tillbaka till Spanien en sväng i vår, och jag vill åka till Tyskland och hälsa på henne där.
Det kommer bli tre jobbiga dagar i skolan utan henne nu, men hoppas det går fort så att jag kan komma hem och komma på andra tankar. Det skulle förresten behövas av andra anledningar också. Fast samtidigt skulle jag vilja stanna, snacka om splittrade tankar.
Min present
Jag glömde skriva att jag fick min present idag av henne. Ett par örhängen som jag var med när hon köpte på Rastro. Haha. Hon köpte tre par i olika färger, och jag fick de gröna. Plus ett litet minibrev, blev jätteglad. Och här kommer bilden på örhängena:
Farvälpresent
Jag har precis gjort ett kollage till Luc. Eftersom jag inte har haft någon möjlighet att framkalla några bilder skrev jag helt enkelt ut dem. Som tur är så har familjen färgskrivare, men färgerna börjar ta slut, så någon hög kvalitet belv det tyvärr inte. Och ramen är hemmagjord så det knakar om det, men jag hoppas att hon uppskattar den ändå. Plus att hon ska få lussekatterna ju. Gud, jag kommer sakna henne. I morgon ska jag ha på mig minimalt med smink, eftersom gråtrisken är hyfsat hög. Redan nu när jag tänker på att jag måste klara mig utan henne blir det jobbigt. Här kommer i alla fall en bild på min skapelse.
Smaklöksskillnader
Enligt mina erfarenheter i den här familjen har jag och de inte samma sorts smaklökar. De påstår att mina lussekatter är torra! Vilket är konstigt, för förra gången älskade ju alla i skolan mina saffranslussekatter. Hur kommer det sig att Familjen Alv inte gör det?
Ikväll har jag bakat, och bakat och bakat. Jag har gjort en sats lussekatter med saffran och en med kardemumma. Båda två blev goda enligt mig, och Föräldrarna Alv föredrog dem med kardemumma. De sa att de smakar mer, vilket kan bero på att jag tog mer kardemumma än saffran, men hallå, de smakar ändå ganska mycket saffran.
Ett annat bevis på skillnaden i smak här i huset är att här om dagen fick jag smaka en chokladgodisgrej som tydligen hör spanska julen till, massa konstiga chokladsaker, och jag tyckte konsistensen var konstig, och smaken var även den annorlunda. Mamma Alv däremot gillade det.
Men, nu har jag i alla fall fixat en påse med lussekatter till Luc, hon får flest med saffran, eftersom jag vet att hon gillar det, men jag skickar även med några med kardemumma, för att hon ska få smaka dem också. Sen har jag en påse till, men jag vet inte om jag ska ge bort den också, eller om jag ska behålla den och bli tjock och rund tills jag kommer hem.
Idag frågade förresten mamma vad jag ville ha för mat när jag kom hem. Det första jag kom att tänka på var quornbullar med potatismos och lingonsylt. Så enkelt, men ack så gott.
Förresten, slänger man bara en blick på min rubrik till inlägget kan man lätt få för sig att det bara är ett virrvarr av bokstäver. Smaklöksskillnader, jo, jag tackar jag.
Ikväll har jag bakat, och bakat och bakat. Jag har gjort en sats lussekatter med saffran och en med kardemumma. Båda två blev goda enligt mig, och Föräldrarna Alv föredrog dem med kardemumma. De sa att de smakar mer, vilket kan bero på att jag tog mer kardemumma än saffran, men hallå, de smakar ändå ganska mycket saffran.
Ett annat bevis på skillnaden i smak här i huset är att här om dagen fick jag smaka en chokladgodisgrej som tydligen hör spanska julen till, massa konstiga chokladsaker, och jag tyckte konsistensen var konstig, och smaken var även den annorlunda. Mamma Alv däremot gillade det.
Men, nu har jag i alla fall fixat en påse med lussekatter till Luc, hon får flest med saffran, eftersom jag vet att hon gillar det, men jag skickar även med några med kardemumma, för att hon ska få smaka dem också. Sen har jag en påse till, men jag vet inte om jag ska ge bort den också, eller om jag ska behålla den och bli tjock och rund tills jag kommer hem.
Idag frågade förresten mamma vad jag ville ha för mat när jag kom hem. Det första jag kom att tänka på var quornbullar med potatismos och lingonsylt. Så enkelt, men ack så gott.
Förresten, slänger man bara en blick på min rubrik till inlägget kan man lätt få för sig att det bara är ett virrvarr av bokstäver. Smaklöksskillnader, jo, jag tackar jag.
Madrid en söndag
Jag kom alldeles nyss hem från Madrid. Igårkväll/natt frågade Luc om jag ville åka in med henne till Rastro, marknaden som bara är på söndagförmiddag, eftersom hon inte varit där än och åker hem på onsdag. Så, jag tänkte inte många sekunder innan jag föreslog vilket tåg vi skulle ta in.
Jag hade inte planerat att köpa något, men jag hittade en julklapp. Hoppas bara den blir bra till personen i fråga.
Det var i alla fall trevligt att gå där med henne, och sen att jag slapp betala tågresan in till Madrid var ju inte helt fel. På min tågstation kan man nämligen inte köpa biljett eftersom den är helt öde och tom, men man är tvungen att ha biljett för att komma ut ur stationen i Madrid. Därför gick vi till biljettluckan och berättade att jag inte hade någon biljett, och jag trodde ju att nu skulle jag få betala för den, men tjejen var så snäll så hon gav mig en biljett gratis för att öppna grinden, eller vad man ska kalla det. Så, där tjänade jag 2,75 euro.
Nu ska jag nog ta en dusch, innan Familjen Alv kommer hem, vilket jag i och för sig inte vet när de gör. Men en dusch, och sen lite mat skulle inte vara helt fel. Sen ska jag baka lussekatter igen, fast är inte så sugen på att göra det faktiskt. Men det får jag nog allt göra ändå. Vill ge dem till Luc i avskedspresent.
Jag hade inte planerat att köpa något, men jag hittade en julklapp. Hoppas bara den blir bra till personen i fråga.
Det var i alla fall trevligt att gå där med henne, och sen att jag slapp betala tågresan in till Madrid var ju inte helt fel. På min tågstation kan man nämligen inte köpa biljett eftersom den är helt öde och tom, men man är tvungen att ha biljett för att komma ut ur stationen i Madrid. Därför gick vi till biljettluckan och berättade att jag inte hade någon biljett, och jag trodde ju att nu skulle jag få betala för den, men tjejen var så snäll så hon gav mig en biljett gratis för att öppna grinden, eller vad man ska kalla det. Så, där tjänade jag 2,75 euro.
Nu ska jag nog ta en dusch, innan Familjen Alv kommer hem, vilket jag i och för sig inte vet när de gör. Men en dusch, och sen lite mat skulle inte vara helt fel. Sen ska jag baka lussekatter igen, fast är inte så sugen på att göra det faktiskt. Men det får jag nog allt göra ändå. Vill ge dem till Luc i avskedspresent.
Dumma ensamhet
Jag fryser, har ont i huvudet och tänker alldeles för mycket, kan det bli bättre?
Man bör ta dagen som den kommer, och inte oroa sig för mycket, men det är minsann lättare sagt än gjort.
Kanske borde sova, få lite vila och ta det lugnt.
Imorgon har jag tänkt göra lussekatter igen, förhoppningsvis blir de lika bra som förra gången. Så jag kan ge Luc en påse att ta med sig hem som minne av mig ett tag. Jag vet redan att hon planerat att köpa ett par örhängen till mig (hon kollade igår om jag hade hål i öronen). Gud, jag kommer sakna henne. Vem ska jag nu lyssna på problem av, och vem ska jag kunna babbla engelska med på rasterna så lärarna blir galna på oss, och vem ska jag kunna flumma halvt ihjäl mig med, även det så lärarna får säga till oss när det blir för mycket.
Mina läsare får ha överseende, jag kommer skriva om Luc fler gånger innan hon åker, det är jag säker på. Tyvärr kan hon ju inte läsa det här, men hon vet att jag kommer sakna henne. Dumma Luc som lämnar mig med alla knäppgökar och dissande människor!
Man bör ta dagen som den kommer, och inte oroa sig för mycket, men det är minsann lättare sagt än gjort.
Kanske borde sova, få lite vila och ta det lugnt.
Imorgon har jag tänkt göra lussekatter igen, förhoppningsvis blir de lika bra som förra gången. Så jag kan ge Luc en påse att ta med sig hem som minne av mig ett tag. Jag vet redan att hon planerat att köpa ett par örhängen till mig (hon kollade igår om jag hade hål i öronen). Gud, jag kommer sakna henne. Vem ska jag nu lyssna på problem av, och vem ska jag kunna babbla engelska med på rasterna så lärarna blir galna på oss, och vem ska jag kunna flumma halvt ihjäl mig med, även det så lärarna får säga till oss när det blir för mycket.
Mina läsare får ha överseende, jag kommer skriva om Luc fler gånger innan hon åker, det är jag säker på. Tyvärr kan hon ju inte läsa det här, men hon vet att jag kommer sakna henne. Dumma Luc som lämnar mig med alla knäppgökar och dissande människor!
Sista helgen med Luc
Okej, idag är jag lite halvt död efter att ha varit i Alcalá igår med Luc och partajat. Jag har huset för mig själv, eftersom Föräldrarna Alv är ute på äventyr och blir borta över natten, och barnen är lämnade hos Farföräldrarna Alv i Madrid. Kan det bli bättre?
Innan i veckan hade vi pratat om att gå ut, eftersom detta är Lucs sista helg här. Fy fasiken vad jag kommer sakna henne. Utan henne kommer jag var ensammast i världen och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara mig. På onsdag om hon kommer till skolan kommer jag gråta ihjäl mig eller något, det har sagts att det alltid är värst för den som lämnas kvar, och jag är rädd att det är sant. Tre månader tillsammans, och nu lämnar hon mig kvar ensam. Jippi.
I alla fall, igår skulle vi alltså ut. Jag kom inte iväg härifrån förrän vid 21.45, eftersom jag var tvungen att äta innan jag stack iväg. Luc skickade ett sms och sa att hennes buss inte kom för att köra henne till tågstationen i Guadalajara, men hon skickade aldrig något sms om att hon kommit med tåget eller inte, så när jag var vid min tågstation och satt och väntade på tåget i bilen, skickade jag och frågade. När jag sitter på tåget svarar hon att hon missade det, så där sitter jag, och blir tvungen att vänta i en halvtimme i kylan på stationen i Alcalá. Det var då en jädrans timing att mamma och pappa skickat min vinterjacka. Utan den hade jag definitivt förfrusit mig helt och hållet.
Vi gick hem till Jen, men hon ville inte ut själv, hon var för trött sa hon, tråkmånsen. Tidigare i veckan ville hon minsann med, men hon ändrar sig alltid. Aki (en av de japanska killarna) bor i hennes lägenhet nu också, och vi har alltid tyckt att han är konstig, verkar helt i sin egen värld, och visst, han är fortfarande inte helt vanlig, men efter att ha pratat med honom en hel del både igårkväll och idag har uppfattningen ändrats en hel del. Han är rätt trevlig, även om han fortfarande kan anses som lite udda.
Halv 1 gick jag, Luc och Aki ut tillsammans, men han skulle hem till några kompisar, och jag och Luc styrde stegen mot La Gabana, ett av diskoteken vi varit på innan ett antal gånger. När vi kom var det knappt något folk, och klockan var alltså nästan 1. Det är verkligen Spanien vi talar om, partajandet börjar senare än hemma, det märks tydligt. Vi stod och babblade i baren med varsin öl, och när vi avslutat dem fiskade bartendern genast upp två nya till oss. Det kallar man service. Att han dessutom såg bra ut var ju inte direkt ett minus.
Vi dansade lite grann, men sen hamnade vi i barhörnan igen. Vi köpte ett par nya drickor, och sen började två spanjorer prata med oss. Först verkade de egentligen inte så intresserade, trots att det var de som tog kontakt. De kunde inte engelska, så det var spanska som gällde. Kanske därför det gick lite trögt i början, man vet inte vad man ska prata om. Men "min" kille, som jag såklart inte uppfattade namnet på, verkade rätt okej i alla fall. Lucs kille var däremot enligt henne tråkig. Trots det, när vi avslutat våra drickor, fick vi varsin ny av de här killarna. En bra kväll ur den synvinkeln alltså.
La Gabana stängde plötsligt, jag vet inte vad klockan var, 4 eller något sånt, och så klart gick vi till Can-can. Diskoteket alla hamnar på till slut. Där dansade vi mest, och "min" kille försökte lära mig salsa och merengue. Han dansade jättebra, och det var lätt att följa honom, men jag skrattade mest för att han var så mycket bättre än jag. Men det var kul, jag skulle vilja lära mig dansa mer riktiga danser som salsa.
Efter ett tag skulle de dock pysa iväg, men han fick mitt nummer, så vi får väl se om han hör av sig. Jag kommer ju vara så ensam nu, så att lära känna lite nytt folk är nog inte helt fel.
Idag var Jen utflugen ur lägenheten när jag och Luc vaknade, eftersom hon skulle åka till Madrid. Så vi spenderade hela förmiddagen med Aki. Han bjöd på kinderchoklad och te, och vi åt Jens bröd. Vi pratade om allt möjligt, och vi stannade ända till 15, tror jag.
Trots en incident tidigare under kvällen som gjorde mig rätt sur och deppig, och sårad med för den delen, blev kvällen alltså bra till slut. Men så fruktansvärt trist att bli kvarlämnad här efter jul utan min Luc. Hur fasen ska jag överleva?
Innan i veckan hade vi pratat om att gå ut, eftersom detta är Lucs sista helg här. Fy fasiken vad jag kommer sakna henne. Utan henne kommer jag var ensammast i världen och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara mig. På onsdag om hon kommer till skolan kommer jag gråta ihjäl mig eller något, det har sagts att det alltid är värst för den som lämnas kvar, och jag är rädd att det är sant. Tre månader tillsammans, och nu lämnar hon mig kvar ensam. Jippi.
I alla fall, igår skulle vi alltså ut. Jag kom inte iväg härifrån förrän vid 21.45, eftersom jag var tvungen att äta innan jag stack iväg. Luc skickade ett sms och sa att hennes buss inte kom för att köra henne till tågstationen i Guadalajara, men hon skickade aldrig något sms om att hon kommit med tåget eller inte, så när jag var vid min tågstation och satt och väntade på tåget i bilen, skickade jag och frågade. När jag sitter på tåget svarar hon att hon missade det, så där sitter jag, och blir tvungen att vänta i en halvtimme i kylan på stationen i Alcalá. Det var då en jädrans timing att mamma och pappa skickat min vinterjacka. Utan den hade jag definitivt förfrusit mig helt och hållet.
Vi gick hem till Jen, men hon ville inte ut själv, hon var för trött sa hon, tråkmånsen. Tidigare i veckan ville hon minsann med, men hon ändrar sig alltid. Aki (en av de japanska killarna) bor i hennes lägenhet nu också, och vi har alltid tyckt att han är konstig, verkar helt i sin egen värld, och visst, han är fortfarande inte helt vanlig, men efter att ha pratat med honom en hel del både igårkväll och idag har uppfattningen ändrats en hel del. Han är rätt trevlig, även om han fortfarande kan anses som lite udda.
Halv 1 gick jag, Luc och Aki ut tillsammans, men han skulle hem till några kompisar, och jag och Luc styrde stegen mot La Gabana, ett av diskoteken vi varit på innan ett antal gånger. När vi kom var det knappt något folk, och klockan var alltså nästan 1. Det är verkligen Spanien vi talar om, partajandet börjar senare än hemma, det märks tydligt. Vi stod och babblade i baren med varsin öl, och när vi avslutat dem fiskade bartendern genast upp två nya till oss. Det kallar man service. Att han dessutom såg bra ut var ju inte direkt ett minus.
Vi dansade lite grann, men sen hamnade vi i barhörnan igen. Vi köpte ett par nya drickor, och sen började två spanjorer prata med oss. Först verkade de egentligen inte så intresserade, trots att det var de som tog kontakt. De kunde inte engelska, så det var spanska som gällde. Kanske därför det gick lite trögt i början, man vet inte vad man ska prata om. Men "min" kille, som jag såklart inte uppfattade namnet på, verkade rätt okej i alla fall. Lucs kille var däremot enligt henne tråkig. Trots det, när vi avslutat våra drickor, fick vi varsin ny av de här killarna. En bra kväll ur den synvinkeln alltså.
La Gabana stängde plötsligt, jag vet inte vad klockan var, 4 eller något sånt, och så klart gick vi till Can-can. Diskoteket alla hamnar på till slut. Där dansade vi mest, och "min" kille försökte lära mig salsa och merengue. Han dansade jättebra, och det var lätt att följa honom, men jag skrattade mest för att han var så mycket bättre än jag. Men det var kul, jag skulle vilja lära mig dansa mer riktiga danser som salsa.
Efter ett tag skulle de dock pysa iväg, men han fick mitt nummer, så vi får väl se om han hör av sig. Jag kommer ju vara så ensam nu, så att lära känna lite nytt folk är nog inte helt fel.
Idag var Jen utflugen ur lägenheten när jag och Luc vaknade, eftersom hon skulle åka till Madrid. Så vi spenderade hela förmiddagen med Aki. Han bjöd på kinderchoklad och te, och vi åt Jens bröd. Vi pratade om allt möjligt, och vi stannade ända till 15, tror jag.
Trots en incident tidigare under kvällen som gjorde mig rätt sur och deppig, och sårad med för den delen, blev kvällen alltså bra till slut. Men så fruktansvärt trist att bli kvarlämnad här efter jul utan min Luc. Hur fasen ska jag överleva?
Överraskning!
Mina föräldrar kan var rätt mysiga ibland har det visat sig. Det mystiska paketet har nämligen kommit fram och det innehöll:
Två böcker
Pepparkakor
Pepparkakshussats (som var sönder, får väl se om jag lyckas laga den),
Knäckebröd
Ballerinakex
Chokladpudding
Non stop-choklad till pepparkakshuset
Pärlsocker
Två tomtenissar
FRIDA-tidning (inte för att jag saknat att läsa svenskt tonårsskvaller, men kan väl vara kul)
Bomullspads (som finns att köpa på Carrefour, men är billigare hemifrån)
KRAM-pin från Röda Korsets Kram-kampanj
Tå kakor Marabou mjölkchoklad (vill ni verkligen att jag ska äta så mycket onyttigt?)
och sist men störst: Min vinterjacka.
Jag måste säga att det var bra timing. Vi ska ut ikväll i Alcalá för att säga hej då till Luc, eftersom det är hennes sista helg här. På onsdag åker hon som sagt hem till Tyskland och lämnar mig här. Och det är rätt kallt om nätterna nu, i morse var det fyra minusgrader när jag och Mamma Alv väntade på tåget, så kan nog vara bra att ha en ordentlig jacka ikväll.
Tack familjen!!
Två böcker
Pepparkakor
Pepparkakshussats (som var sönder, får väl se om jag lyckas laga den),
Knäckebröd
Ballerinakex
Chokladpudding
Non stop-choklad till pepparkakshuset
Pärlsocker
Två tomtenissar
FRIDA-tidning (inte för att jag saknat att läsa svenskt tonårsskvaller, men kan väl vara kul)
Bomullspads (som finns att köpa på Carrefour, men är billigare hemifrån)
KRAM-pin från Röda Korsets Kram-kampanj
Tå kakor Marabou mjölkchoklad (vill ni verkligen att jag ska äta så mycket onyttigt?)
och sist men störst: Min vinterjacka.
Jag måste säga att det var bra timing. Vi ska ut ikväll i Alcalá för att säga hej då till Luc, eftersom det är hennes sista helg här. På onsdag åker hon som sagt hem till Tyskland och lämnar mig här. Och det är rätt kallt om nätterna nu, i morse var det fyra minusgrader när jag och Mamma Alv väntade på tåget, så kan nog vara bra att ha en ordentlig jacka ikväll.
Tack familjen!!
Tillägnat Alvato
Förresten, Alvato är bara fem år, men kan skriva saker som "Betis", "Atletic" (även om han gärna skippar c:et efter som det knappt uttalas) och nyss skrev han "La seleccion francsa" (han missade e:et i francesa, men shit pommes frites, det utalas ju inte eftersom c uttalas ceeeeee, så vad kan man egentligen begära av en femåring?). Snacka om att han är en smart liten söting, när han är snäll och duktig alltså. När han är tjurig är han envisare än den envisaste åsnan, han vet vad han vill och det ska mycket till för att få honom på andra tankar. Men när han är på snällhumör är han hur mysig som helst.
Splitter splatter
Innlägg nummer sex för dagen. Det var tusan vad jag skriver skit idag
Det är jag och Mamma Alv som gäller. Min vecka har ju minst sagt varit lite halv upp och ner, och Mamma Alv är rätt lik mig. Idag fick jag en tung glasskål med halväten mat på foten av henne. Vi packade upp mat som hon varit och handlat, och hon tog ut den här skålen ur kylskåpet, och vips, så låg den i tusen bitar på köksgolvet, trots att den mjuklandat på min kära högerfot. Som det kan gå va?
Skulle bara säga det.
Det är jag och Mamma Alv som gäller. Min vecka har ju minst sagt varit lite halv upp och ner, och Mamma Alv är rätt lik mig. Idag fick jag en tung glasskål med halväten mat på foten av henne. Vi packade upp mat som hon varit och handlat, och hon tog ut den här skålen ur kylskåpet, och vips, så låg den i tusen bitar på köksgolvet, trots att den mjuklandat på min kära högerfot. Som det kan gå va?
Skulle bara säga det.
Post
Ibland är postverksamheten överraskande snabb. Jag trodde att jag skulle få min kardemumma i nästa vecka, men den hade ankommit redan idag! Så i helgen blir det mer bakande! Möjligtvis två olika satser alltså. En hel påse till Manu i julklapp med saffran, eftersom han gillade dem. Och sen kardemumma för att jag själv har beställt det!
Och på tal om post, jag har inte fått mitt mystiska paket idag heller. Ingen som hört av sig till mig över huvud taget om det. Jag vill ju veta vad det är!
Och på tal om post, jag har inte fått mitt mystiska paket idag heller. Ingen som hört av sig till mig över huvud taget om det. Jag vill ju veta vad det är!
Bilder
Bilder var på förfrågan, så här kommer några som jag haft uppe här innan. Eftersom jag inte orkar leta reda på några nya och färska, dels för att jag inte har tid, och dels för att jag inte ens vet om jag har några mer än från Sevilla. Som dessutom inte ens är inlagda på datorn än. Så, här är några bilder:
Mitt hus och byn jag bor i:
Bilder från Alcalá:
Mitt hus och byn jag bor i:
Bilder från Alcalá:
Lucia i Spanien
Jag glömde ju för fasiken det viktigaste av allt! Jag gjorde ju mina Lussekatter igår, med saffran. Men jag tog inte överdrivet mycket, och jag som inte ens är en stor saffransätare tyckte att de smakade helt okej. Dock var resten av familjen här mer tveksamma till dem. Och idag tog jag med mig resterande till skolan. Dvs 15-20 stycken, och nu när jag är hemma igen har jag inte en enda kvar! Alla fick smaka, och alla verkade gilla dem! "Que rico!", "Está bien!", "Me gusta!" osv. Luc åt nog tre stycken, och trots allt var de ju mest till henne, haha. Jag sparade undan två stycken åt Manu, och han gillade dem väldans mycket han med. Så, om jag är snäll kanske jag gör en till sats i helgen. Och sen när kardemumman kommer gör jag en till. Fast, en sak jag glömt berätta, jag missade en jäsning. De skulle visst jäsa 2 x 30 minuter, men mina fick bara jäsa 30 istället för 60. Men de blev ju till synes kanon ändå. Så, ska göra på mitt sätt nästa gång också!
Torsdag
Jag kom nyss hem från Alcalá. Spenderade en timme med Manu, behöver jag säga att det var trevligt? Det kan dessutom vara första torsdagen vi träffas, eftersom det alltid annars brukar vara på tisdagar. Och speciellt bra var det ju idag, efter som vi tog tåget tillsammans, även om jag bara åkte halva vägen till Guadalajara, eftersom min bil stod och väntade på mig vid en av stationerna. I vanliga fall åker ju jag buss åt mitt håll, och han tåg åt sitt, men idag höll vi alltså extra långt sällskap.
Testen idag gick nog faktiskt bättre än jag vågat hoppas på. Men det får vi se i morgon. Nu ska jag bara vänta på att mitt mystiska paket kommer, och under tiden ska jag titta på min Älskade Father Ted. Oh, my, den serien är verkligen helt underbar. Jag fick låna Manus egna skivor i tisdags, så nu är jag redan inne på säsong nummer två. Helt, helt underbart att kunna skratta! För ska sanningen fram är jag inte speciellt glad för tillfället. Nästa vecka åker Luc tillbaka till Tyskland, och jag kommer verkligen sakna henne. Kommer vara urtrist utan henne här. Och sen i februari sticker Manu till Australien. Alla bara lämnar mig här kvar! Visserligen ska jag ju också hem över jul, men jag måste ju komma tillbaka. Det kommer nog bli svårt när jag vet vad som väntar. Men, men, vi får väl se hur det går med alltihopa.
Testen idag gick nog faktiskt bättre än jag vågat hoppas på. Men det får vi se i morgon. Nu ska jag bara vänta på att mitt mystiska paket kommer, och under tiden ska jag titta på min Älskade Father Ted. Oh, my, den serien är verkligen helt underbar. Jag fick låna Manus egna skivor i tisdags, så nu är jag redan inne på säsong nummer två. Helt, helt underbart att kunna skratta! För ska sanningen fram är jag inte speciellt glad för tillfället. Nästa vecka åker Luc tillbaka till Tyskland, och jag kommer verkligen sakna henne. Kommer vara urtrist utan henne här. Och sen i februari sticker Manu till Australien. Alla bara lämnar mig här kvar! Visserligen ska jag ju också hem över jul, men jag måste ju komma tillbaka. Det kommer nog bli svårt när jag vet vad som väntar. Men, men, vi får väl se hur det går med alltihopa.
"Sov"morgon
Hej hopp och god morgon!
Jag vill egentligen inte till skolan idag heller, men det ska jag ändå. Provet kommer bli det värsta i världshistorien eftersom jag inte kunnat koncentrera mig på lektionerna, plus att jag har missat en hel dags genomgång. Men, men, det är bara ett enda prov, okej två stycken, men det räknas inte.
I vanliga fall hade jag och Mamma Alv varit på väg upp för berget på väg till tågstationen vid den här tiden, men när jag satt och sminkade mig kom hon och sa att jag måste åka själv idag, eftersom hon måste med barnen till skolan. Det innebär att jag kan åka en halvtimme senare, vilket i sin tur innebär att hade jag vetat detta igår, hade jag kunnat SOVA en halvtimme längre. Men nu är det inte så mycket att göra åt, kanske ska ta och slänga en blick i mina spanskanteckningar istället. Fast orka bry sig just nu. Skönt att det bara är två dagar kvar den här veckan, och sen bara en vecka kvar tills det är Sverige på menyn.
Jag vill egentligen inte till skolan idag heller, men det ska jag ändå. Provet kommer bli det värsta i världshistorien eftersom jag inte kunnat koncentrera mig på lektionerna, plus att jag har missat en hel dags genomgång. Men, men, det är bara ett enda prov, okej två stycken, men det räknas inte.
I vanliga fall hade jag och Mamma Alv varit på väg upp för berget på väg till tågstationen vid den här tiden, men när jag satt och sminkade mig kom hon och sa att jag måste åka själv idag, eftersom hon måste med barnen till skolan. Det innebär att jag kan åka en halvtimme senare, vilket i sin tur innebär att hade jag vetat detta igår, hade jag kunnat SOVA en halvtimme längre. Men nu är det inte så mycket att göra åt, kanske ska ta och slänga en blick i mina spanskanteckningar istället. Fast orka bry sig just nu. Skönt att det bara är två dagar kvar den här veckan, och sen bara en vecka kvar tills det är Sverige på menyn.
Julklapp?
Någon har skickat ett paket till mig. Vad är nu detta för något? Jag är jättenyfiken, men tyvärr får jag inte reda på vad det är tidigast i morgon. Om man tar det från början: Alldeles nyss kom Pappa Alv hem och han hade ett papper (antaglien hade det varit med posten och städerskan lagt det på hans skrivbord) till mig. Det var ett paket som var till mig, de hade tydligen försökt lämna det idag eller något, fattade inte riktigt. I vilket fall fanns det ett telefonnummer på lappen som Mamma Alv ringde upp. Cristian hette människan, och han kommer i morgon istället. Och nu kom Pappa Alv och sa att antagligen hade de förväxlat det hela, för Familjen Alvs postlåda är vid deras andra hus här nedanför. Så, i morgon får jag förhoppningsvis reda på vad det hela handlar om, om ingen där ute känner sig träffad? Vem har skickat ett paket till mig??
Hemma
Jag är hemma idag. Tyckte det var skönast så. Har duschat och ska nog köra lite fransk manikyr snart. Sen måste jag plugga också, så jag slipper det inatt. Men om jag känner mig själv är jag lat på den fronten.
Jag var nyss nere i samhället om man säger så, dvs jag gick ner för backen, svängde höger på en gata, gick förbi det lilla torget ,"la plaza", och letade reda på en liten affär Mamma Alv berättat om för mig. Trots att jag bott här i tre månader nu (det är 12:e idag, vilket innebär exakt 3 månader, även löningsdag alltså, men tvivlar på att någon av Förändrarna Alv tänker på det, och det känns så pinsamt att påpeka det varje gång) vet jag ytterst lite om det lilla minimala samhället, snarare byn, jag bor i. Det enda jag vet är var torget och kyrkan och busshållplatsen är. Det är i princip allt, eller ah, sen vet jag ju var tjurfäkningsarenan är också, och sen har jag sett en skylt med ett apotek, och har varit och handlat bröd på en sorts pub som stank rök. Men sen är det nog stopp skulle jag vilja påstå. Ska nog be Mamma Alv gå en runda med mig och visa allting någon helg efter jul, för före lär det inte finnas tid.
I alla fall, jag kom bort från ämnet. Jag skulle köpa mjöl, eftersom jag upptäckt igår att det inte fanns tillräckligt (och nu kom jag på att jag kunde ju ha frågat henne i affären om hon hade kardemumma, men det hade hon säket inte haft ändå så). Så, jag gick till den här lilla affären och frågade efter harina, och så fick jag en vanlig plastpåse med massa mjöl i. 80 cent kostade den. Jag tyckte det var svinbilligt, och när jag nu kom hem var jag tvungen att väga den, 1030 g. 80 centimos. Är det bara jag som tycker det är billigt?
Så nu kan jag baka mina Lussekatter, än om med saffran i. Som jag inte gillar, men ändå. Kardemumman är på väg ifrån Sverige, så kanske kan göra en ny god sats nästa vecka.
Städerskan kom förresten för 10 minuter sen, precis efter att jag hunnit upp och lämna mina saker på rummet. Jag tackade henne för i måndags, och hon sa att numret jag skickat till var hennes man, inte hennes dotter. Lite pinsamt, men det var visst så att den gången dottern ringde till mig hade hon inte haft pengar på sin mobil och lånat sin pappas. Så, så var det med den saken. Skönt i alla fall att jag blev insläppt i måndags.
För övrigt, gasgubbarna kommer nog inte idag trots allt. Så det blir bara jag och städerskan här i huset. Jag handtvättade förresten tre av mina tröjor innan. Och i morgon ska jag nog köra en maskintvätt också. Vill helst göra det själv, även om maskinen inte alls vill göra som jag vill. Alltså, den tvättar inte rent enligt mig, som jag ständigt klagar på. Hur som haver, nu får det här räcka för stunden. Tjillevippen!
Jag var nyss nere i samhället om man säger så, dvs jag gick ner för backen, svängde höger på en gata, gick förbi det lilla torget ,"la plaza", och letade reda på en liten affär Mamma Alv berättat om för mig. Trots att jag bott här i tre månader nu (det är 12:e idag, vilket innebär exakt 3 månader, även löningsdag alltså, men tvivlar på att någon av Förändrarna Alv tänker på det, och det känns så pinsamt att påpeka det varje gång) vet jag ytterst lite om det lilla minimala samhället, snarare byn, jag bor i. Det enda jag vet är var torget och kyrkan och busshållplatsen är. Det är i princip allt, eller ah, sen vet jag ju var tjurfäkningsarenan är också, och sen har jag sett en skylt med ett apotek, och har varit och handlat bröd på en sorts pub som stank rök. Men sen är det nog stopp skulle jag vilja påstå. Ska nog be Mamma Alv gå en runda med mig och visa allting någon helg efter jul, för före lär det inte finnas tid.
I alla fall, jag kom bort från ämnet. Jag skulle köpa mjöl, eftersom jag upptäckt igår att det inte fanns tillräckligt (och nu kom jag på att jag kunde ju ha frågat henne i affären om hon hade kardemumma, men det hade hon säket inte haft ändå så). Så, jag gick till den här lilla affären och frågade efter harina, och så fick jag en vanlig plastpåse med massa mjöl i. 80 cent kostade den. Jag tyckte det var svinbilligt, och när jag nu kom hem var jag tvungen att väga den, 1030 g. 80 centimos. Är det bara jag som tycker det är billigt?
Så nu kan jag baka mina Lussekatter, än om med saffran i. Som jag inte gillar, men ändå. Kardemumman är på väg ifrån Sverige, så kanske kan göra en ny god sats nästa vecka.
Städerskan kom förresten för 10 minuter sen, precis efter att jag hunnit upp och lämna mina saker på rummet. Jag tackade henne för i måndags, och hon sa att numret jag skickat till var hennes man, inte hennes dotter. Lite pinsamt, men det var visst så att den gången dottern ringde till mig hade hon inte haft pengar på sin mobil och lånat sin pappas. Så, så var det med den saken. Skönt i alla fall att jag blev insläppt i måndags.
För övrigt, gasgubbarna kommer nog inte idag trots allt. Så det blir bara jag och städerskan här i huset. Jag handtvättade förresten tre av mina tröjor innan. Och i morgon ska jag nog köra en maskintvätt också. Vill helst göra det själv, även om maskinen inte alls vill göra som jag vill. Alltså, den tvättar inte rent enligt mig, som jag ständigt klagar på. Hur som haver, nu får det här räcka för stunden. Tjillevippen!
Tröttsamt, slitsamt, jobbigt
Okej, jag trodde inte det kunde bli mycket värre. Men man ska aldrig, ALDRIG ropa hej innan man tagit klivet över till andra sidan av det gröna gräset på andra sidan, eller vad fasen babblar jag om.
Jag skulle duscha ungarna innan jag satte igång med baket hade jag tänkt. Usch säger jag alltså. Båda två satte sig naturligtvis på tvären och tjurade. Speciellt Alvato. Jag gjorde verkligen allt i min makt för att få med mig dem någorlunda frivilligt, det är för jobbigt och för krävande att släpa upp dem för trappan och ha dem tjutande under hela tiden. Dessutom är jag mer för att de ska inse att jag inte kommer ge med mig, alltså är det lika bra att göra det självmant. Och efter jag vet inte hur länge, var i alla fall båda som av ett mirakel rensade bakom öron och mellan tår. Alvato var fortfarande sur och tjurig, men jag valde att ignorera honom för stunden, och ägnade mig mer åt Alvita, för att han skulle se att om man är ett snällt barn får man mer uppmärksamhet. Och så till bakandet:
Jag hade ju som sagt tidigare införskaffat alla konstiga ingredienser, och när jag tar fram mjölpåsen inser jag till min stora förskräckelse att mjölet inte kommer räcka. Inte ens till en halv sats bullar. Då var jag en centimeter från att börja gråta där i köket. Allting bara går emot mig just nu. Som om det inte vore nog, jag rensade ut skåpet för att se om det möjligtvis gömde sig en gammal mjölpåse, och så klart, en spaghettiförpackning var inte stängd och förseglad, så när jag drog ut den flög halva paketet ut på golvet i skafferiet. Toppen! Centimetern förvandlades som i ett trollslag till en millimeter. Men inte slutar det där inte. Med en tjurig Alvato i hasorna blev det än värre. Jag försökte samla ihop spaghettin och la dem på bordet så länge, men pojkbusen fick fatt i dem och hotade med att slänga dem på golvet igen, och jag svarade att det struntar jag i, för det är han som får plocka upp dem. Hela tiden tjatade han om att han ville spela på datorn, som jag så elakt nog gömt undan för honom tidigare. Han slängde pastan på golvet som han lovat, men som jag lovat blev det också han som fick plocka. Med orden att om han inte är en snäll pojke får han aldrig datorn igen. Det är bara snälla barn som får leka med den. Efter det har han skött sig bra. Han tog upp spaghettin och efter det avslöjade jag att Alvita är min favorit-Alvita och att Alvato är min favorit-Alvato. Trots att han påpekade att hans klass finns det minsann en till Alvato, och i Alvitas klass finns det minsann en till Alvita. Vad kul det kan bli ibland. Dock råkar inte de här två namnkopiorna vara syskon, hade ju varit ännu mer kul i så fall.
Middagen gick i alla fall bra. Båda två åt någorlunda bra, och nu när Pappa Alv kom hem för en liten stund sen var båda två lugna och fina, duschade och matade. Det fick Pappa Alv att säga att jag verkar ha bättre hand med dem än vad de själva har. Känns ju bra att någonting i alla fall utåt verkar gå bra för det mesta. Saken är den att det fungerar bara när jag är ensam med barnen, men så tror jag att de allra flesta au pairer upplever det.
Jag funderar allvarligt på att stanna hemma i morgon, för att ta en ledig dag efter den här horibla starten på veckan. Känns som om jag går upp ur sängen i morgon kommer det bara bli ännu värre. Plus att Pappa Alv sa (innan jag nämnt att jag gärna stannade hemma) att några gubbar som ska fixa gasen måste komma snart, men eftersom ingen aldrig är hemma hela dagen går det inte. Det är ju faktiskt en andledning för mig att bli hemma, och jag hade som sagt inte alls haft mycket emot det. Så vi får väl se hur det blir med den saken. Plus, att om jag är hemma i morgon kan jag baka i lugn och ro med mig själv, för i morgon ska vi antagligen hem till Pat, och då kan det bli tight med bakande om lussekatterna ska vara klara till på torsdag. Som sagt, vi får se, vi får se.
Jag skulle duscha ungarna innan jag satte igång med baket hade jag tänkt. Usch säger jag alltså. Båda två satte sig naturligtvis på tvären och tjurade. Speciellt Alvato. Jag gjorde verkligen allt i min makt för att få med mig dem någorlunda frivilligt, det är för jobbigt och för krävande att släpa upp dem för trappan och ha dem tjutande under hela tiden. Dessutom är jag mer för att de ska inse att jag inte kommer ge med mig, alltså är det lika bra att göra det självmant. Och efter jag vet inte hur länge, var i alla fall båda som av ett mirakel rensade bakom öron och mellan tår. Alvato var fortfarande sur och tjurig, men jag valde att ignorera honom för stunden, och ägnade mig mer åt Alvita, för att han skulle se att om man är ett snällt barn får man mer uppmärksamhet. Och så till bakandet:
Jag hade ju som sagt tidigare införskaffat alla konstiga ingredienser, och när jag tar fram mjölpåsen inser jag till min stora förskräckelse att mjölet inte kommer räcka. Inte ens till en halv sats bullar. Då var jag en centimeter från att börja gråta där i köket. Allting bara går emot mig just nu. Som om det inte vore nog, jag rensade ut skåpet för att se om det möjligtvis gömde sig en gammal mjölpåse, och så klart, en spaghettiförpackning var inte stängd och förseglad, så när jag drog ut den flög halva paketet ut på golvet i skafferiet. Toppen! Centimetern förvandlades som i ett trollslag till en millimeter. Men inte slutar det där inte. Med en tjurig Alvato i hasorna blev det än värre. Jag försökte samla ihop spaghettin och la dem på bordet så länge, men pojkbusen fick fatt i dem och hotade med att slänga dem på golvet igen, och jag svarade att det struntar jag i, för det är han som får plocka upp dem. Hela tiden tjatade han om att han ville spela på datorn, som jag så elakt nog gömt undan för honom tidigare. Han slängde pastan på golvet som han lovat, men som jag lovat blev det också han som fick plocka. Med orden att om han inte är en snäll pojke får han aldrig datorn igen. Det är bara snälla barn som får leka med den. Efter det har han skött sig bra. Han tog upp spaghettin och efter det avslöjade jag att Alvita är min favorit-Alvita och att Alvato är min favorit-Alvato. Trots att han påpekade att hans klass finns det minsann en till Alvato, och i Alvitas klass finns det minsann en till Alvita. Vad kul det kan bli ibland. Dock råkar inte de här två namnkopiorna vara syskon, hade ju varit ännu mer kul i så fall.
Middagen gick i alla fall bra. Båda två åt någorlunda bra, och nu när Pappa Alv kom hem för en liten stund sen var båda två lugna och fina, duschade och matade. Det fick Pappa Alv att säga att jag verkar ha bättre hand med dem än vad de själva har. Känns ju bra att någonting i alla fall utåt verkar gå bra för det mesta. Saken är den att det fungerar bara när jag är ensam med barnen, men så tror jag att de allra flesta au pairer upplever det.
Jag funderar allvarligt på att stanna hemma i morgon, för att ta en ledig dag efter den här horibla starten på veckan. Känns som om jag går upp ur sängen i morgon kommer det bara bli ännu värre. Plus att Pappa Alv sa (innan jag nämnt att jag gärna stannade hemma) att några gubbar som ska fixa gasen måste komma snart, men eftersom ingen aldrig är hemma hela dagen går det inte. Det är ju faktiskt en andledning för mig att bli hemma, och jag hade som sagt inte alls haft mycket emot det. Så vi får väl se hur det blir med den saken. Plus, att om jag är hemma i morgon kan jag baka i lugn och ro med mig själv, för i morgon ska vi antagligen hem till Pat, och då kan det bli tight med bakande om lussekatterna ska vara klara till på torsdag. Som sagt, vi får se, vi får se.
Glömskt
Jag glömde visst en annan sak också. Antligen är det något helt galet med mig, eller så är jag bara onormalt galen. Hm, det spelar mindre roll vilket, jag är ändå lika inne i mitt kaos.
Idag fick jag Manus egna kopior av Father Ted, Har inte testat dem än, men de SKA fungera. Och gör de inte det, ja, då vet jag inte vad jag tar mig till. I så fall är det ett bevis på att världen hatar mig för tillfället. För de fungerar nämligen på hans dator. SÅ för min egen självkänslas skull hoppas jag att de går att titta på utan problem. Är det för mycket begärt?
Idag fick jag Manus egna kopior av Father Ted, Har inte testat dem än, men de SKA fungera. Och gör de inte det, ja, då vet jag inte vad jag tar mig till. I så fall är det ett bevis på att världen hatar mig för tillfället. För de fungerar nämligen på hans dator. SÅ för min egen självkänslas skull hoppas jag att de går att titta på utan problem. Är det för mycket begärt?
Hemma utan katastrof
Jag glömde ju skriva att buss nummer två gick vid 15.15, så jag fick alltså sitta på Plaza de Cervantes i en evighet och försöka göra mina läxor istället. Jättekul. Verkligen.
Men vi är hemma redan nu. Mamma Pat hade beställt hjälp av mig till idag, men hennes bror hade bokat en flygbiljett hem till henne igår, och skulle komma nu ikväll. Alltså kunde hon inte få hjälpen idag, utan vi tar det i morgon istället.
Ikväll ska jag ge mig på att försöka göra Lussekatter istället. Har varit på jakt efter kardemumma, men det verkar inte finnas i Spanien. Dumma Spanien! Därför får det bli mindre smakliga saffranssaker istället. Men saffranen här är inte gul, utan röd. Men hoppas det går lika bra, fast mig kvittar det lika för ändå, eftersom jag inte gillar saffran. Hoppas någon annan gör det, så de blir uppätna. Men annars får jag väl ta med dem hem till B och lillebror.
Jag väntar fortfarande på det där blåa täcket som kommre falla över mig.
Men vi är hemma redan nu. Mamma Pat hade beställt hjälp av mig till idag, men hennes bror hade bokat en flygbiljett hem till henne igår, och skulle komma nu ikväll. Alltså kunde hon inte få hjälpen idag, utan vi tar det i morgon istället.
Ikväll ska jag ge mig på att försöka göra Lussekatter istället. Har varit på jakt efter kardemumma, men det verkar inte finnas i Spanien. Dumma Spanien! Därför får det bli mindre smakliga saffranssaker istället. Men saffranen här är inte gul, utan röd. Men hoppas det går lika bra, fast mig kvittar det lika för ändå, eftersom jag inte gillar saffran. Hoppas någon annan gör det, så de blir uppätna. Men annars får jag väl ta med dem hem till B och lillebror.
Jag väntar fortfarande på det där blåa täcket som kommre falla över mig.
Någon som önskar en himmel i huvudet?
Jag säger bara: Bered er på att himlen ramlar ner vilken dag som helst. För tillfället sitter den där den ska, men jag kan inte lova att den gör det så länge till. Min otur, om man nu får lov att kalla det så, har nämligen inte direkt försvunnit.
Idag missade jag bussen hem från Alcalá. Toppen, eller hur!? Den ska gå 13.40 och jag följde Manu till tågstationen eftersom hans tåg går innan min buss, och tåget ska komma till stationen i precis lagom tid för mig att gå tillbaka till min busshållplats. Men, tåget visade sig vara lite sent, så jag stannade kvar och babblade med honom lite extra. Men se det skulle jag minsann inte ha gjort. Jag skyndade mig iväg mot mitt håll, men tack vare ett jädrans rödljus missade jag bussen. Jag sprang efter den (och så klart hade den enbart gröna signaler, inga röda här inte), men busschauffören såg mig uppenbarligen inte. Trots att jag var så nära som två meter från dörren innan den gasade på och jag nästan spydde av ansträngningen.
Alltså finns det inte så mycket mer att förvänta sig än att få några moln i skallen i morgon eller så. Vill inte ens gå upp ur sängen i morgon, av rädsla för vad som kommer hända. Usch!! Jag vill inte mer!!
Idag missade jag bussen hem från Alcalá. Toppen, eller hur!? Den ska gå 13.40 och jag följde Manu till tågstationen eftersom hans tåg går innan min buss, och tåget ska komma till stationen i precis lagom tid för mig att gå tillbaka till min busshållplats. Men, tåget visade sig vara lite sent, så jag stannade kvar och babblade med honom lite extra. Men se det skulle jag minsann inte ha gjort. Jag skyndade mig iväg mot mitt håll, men tack vare ett jädrans rödljus missade jag bussen. Jag sprang efter den (och så klart hade den enbart gröna signaler, inga röda här inte), men busschauffören såg mig uppenbarligen inte. Trots att jag var så nära som två meter från dörren innan den gasade på och jag nästan spydde av ansträngningen.
Alltså finns det inte så mycket mer att förvänta sig än att få några moln i skallen i morgon eller så. Vill inte ens gå upp ur sängen i morgon, av rädsla för vad som kommer hända. Usch!! Jag vill inte mer!!
Pizzabak med himlen på plats
Men herregud! Himlen är kvar på sin plats och har inte ramlat ner på mig än, vad är det som händer?
Mitt pizzabak blev kanon. Tur som attans att jag och Mamma Alv pratat om jäst innan idag, för jag hittade den på första försöket i en av lådorna. Dock var den ju så klart stelfrusen, och jag tvivlar på att det är speciellt bra för de små svamparna, men det fungerade någorlunda ändå. Jag och Alvita bakade pizzan tillsammans, och det fungerade utmärkt. Vi knådade och hade oss, och efter jäsningen strödde vi på tomatpurésås, skinka (på lite drygt halva pizzan, eftersom jag undviker detta påfund), champinjoner och ananas (båda två på 3/4 av pizzan eftersom barnen alltid pillar bort det tyckte jag att det var onödigt att ens lägga på det på deras del), plus oregano och basilika på samma del, och sen Arlas Mozarella på hela skapelsen. Och sen vips in i ugnen. När pizzan var nästan helt bakad och det luktade underbart kommer båda Föräldrarna Alv upp från hissen. Perfekt timing för en gemensam pizzamåndag. Kan det bli bättre? Med en kaosdag var jag värd att få lite uppskattning, för alla åt bra och barnen, speciellt Alvita Pizzabagaren gillade vad hon åstadkommit.
Hon är förresten en gullunge ibland. Hon kallade mig Mami hela tiden när vi gjorde pizzan och hon har inte gråtit alls ikväll. Hur är det möjligt? Fast ska inte klaga, då går det säkert bara utför igen. Hoppas morgondagen blir lika underhållande som idag.
Fortsatt kaos
Vill ni veta vad som hände efter att jag skrivit allt det där? När jag skulle åka trodde jag att jag hade gott om tid, klcokan var nästan kvart över, så egentligen, gott och gott vet jag ju inte om det är, men tillräckligt i alla fall. Men plötsligt inser jag att jag måste tanka bilen! Det kom jag på när jag skrev med Sara på MSN och skrev att nu kommer väl bilen gå sönder eftersom dagen varit så upp och ner. Men nej, den har hållt hela tiden, det var bara det lilla att jag var tvungen att skynda mig bort till macken och tanka. Annars hade jag kanske inte kommit fram till skolan över huvud taget. Vilken dag alltså.
Det positiva med det här är att jag lyckades berätta allting för Mamma Pat. På spanska alltså. Allting. I rätt korta drag då alltså, men så pass bra att hon förstod och skrattade åt vilken dag jag haft. Jag vill prata mer spanska, men det känns så enkelt med Pat. Vet inte varför, men hon är lätt att prata med och att förstå. Kan bero på att hon är från Ecuador och pratar en väldigt enkel spanska. Men jag gillar henne, och vi pratade au pair idag också (som alla andra dagar). Hon letar fortfarande, och hon har verkligen bra åsikter om var au pairen är till för. Jag tror det skulle vara kul att jobba i deras familj, så, om någon där känner sig sugen på att au paira lite, bara säg till mig så fixar jag det!
Mamma Alv sa innan i morse att det var pizza som stod på menyn ikväll om hon skulle bli sen. Men när jag tittade i frysen innan fanns det inte en enda liten pizzabit. Därför har jag tänkt försöka göra mig en hemmagjord. Att göra det är inte så svårt, men det svåra blir att hitta jäst. Jag tror hon sa att det fanns jäst i frysen (vi pratade om mina lussekatter jag planerat att göra), så ska ta och rota lite där nu hade jag tänkt. Annars får jag röra ihop lite pasta eller något i den stilen. Men med min kaosighet idag lär väl allting bli pannkakssmet (vilket för övrigt hade varit gott det också).
Det positiva med det här är att jag lyckades berätta allting för Mamma Pat. På spanska alltså. Allting. I rätt korta drag då alltså, men så pass bra att hon förstod och skrattade åt vilken dag jag haft. Jag vill prata mer spanska, men det känns så enkelt med Pat. Vet inte varför, men hon är lätt att prata med och att förstå. Kan bero på att hon är från Ecuador och pratar en väldigt enkel spanska. Men jag gillar henne, och vi pratade au pair idag också (som alla andra dagar). Hon letar fortfarande, och hon har verkligen bra åsikter om var au pairen är till för. Jag tror det skulle vara kul att jobba i deras familj, så, om någon där känner sig sugen på att au paira lite, bara säg till mig så fixar jag det!
Mamma Alv sa innan i morse att det var pizza som stod på menyn ikväll om hon skulle bli sen. Men när jag tittade i frysen innan fanns det inte en enda liten pizzabit. Därför har jag tänkt försöka göra mig en hemmagjord. Att göra det är inte så svårt, men det svåra blir att hitta jäst. Jag tror hon sa att det fanns jäst i frysen (vi pratade om mina lussekatter jag planerat att göra), så ska ta och rota lite där nu hade jag tänkt. Annars får jag röra ihop lite pasta eller något i den stilen. Men med min kaosighet idag lär väl allting bli pannkakssmet (vilket för övrigt hade varit gott det också).
KAOS
Ibland slängs man verkligen hit och dit.
Jag satt på bussen hem från skolan när jag plötsligt insåg "Scheisse! Jag har glömt husnycklarna hemma!". Jag ville att bussen skulle skynda sig så att chansen fanns att ständerskan fortfarande skulle vara kvar, men när jag sprungit upp till huset med andan i halsen och ringt på porttelefonen utan svar insåg jag att hon inte var det. Vad fasen skulle jag göra? Jag hade visserligen bilnyckeln och manicken för att öppna garageporten, men det skulle antagligen inte hjälpa mycket. Dessutom, att klättra upp för grinden som en inbortttjuv för att Kanske ha turen att städerskan lämnat hissen nere i garaget, kändes inte så himlans kul. Jag skickade därför ett sms till städerskans dotter och frågade om hennes mamma möjligtvis var hemma. Jag väntade en stund (en evighet för mig, men var säkert bara fem minuter), och sedan gick jag ner för backen igen med målet att fråga någon om de visste var den rumänska städerskan bor. Jag frågade två män, men de visste inte säkert, och med hjälp av en annan kvinna trodde de att hon bodde vid kyrkan. Så, jag går bort dit, får fatt i en annan kvinna som vet vem jag menar. Men när jag plingar på är det ingen som öppnar! Panik på torpet! Då plötsligt ringer min mobil och det är dotterns nummer, så jag svarar och då är det en man i andra ändan, så jag blir lite konfunderad, men det visar sig att han är med sätderskan som nu är utanför mitt hus och har öppnat dörrarna åt mig. Så, jag får halvt springa ihjäl mig uppför backen igen. Men tack och lov kom jag ju in till slut. Hade inte varit så kul att förklara för Mamma eller Pappa Alv att jag inte kan ta mig in i huset.
Dessutom, som om det inte skulle räcka, mitt batteri på mobilen var dödligt lågt och därför hade jag stängt av den lite tidigare på dagen för att spara på det. Men, mitt dumma nöt kom inte ihåg pinkoden eftersom det är en annan än till mitt svenska nummer. Jag slog två alternativ som jag trodde var rätt inne Alcalá (jag ville kolla vad klockan var så jag skulle veta när bussen skulle gå), men när jag hade fel på andra försöket vågade jag inte chansa mer. Men när jag stod utanför grinden utan chans att komma in i huset gjorde jag ett tredje och sista försök. Som tur var råkade jag slå rätt den här gången. Utan en fungerande mobil hade jag inte haft en chans att komma in, eftersom städerskan inte var hemma hos sig och därmed hade jag inte haft någon nytta av att fråga runt var hon bor.
Så, en heldum dag idag. Har satt mobilen på laddning (fyllde på den med pengar innan idag, vilket var tur, för annars hade jag nog inte ens kunnat skicka ett sms om hjälp, vad FASEN hade jag gjort då? Bett att få låna någons telefon och ringt till Föräldrarna Alv antagligen, men om jag misslyckats med pinkoden hade jag ju inte haft deras nummer, och DÅ hade det varit kört på riktigt) och lagt fram både bilnyckeln och husnyckeln på mitt nattduksbord, men jag kommer säkert glömma nyckeln i hissen, vilket har hänt innan. Och är då Pappa Alv redan hemma måste jag ringa upp till honom och be honom komma ner igen (eftersom han åker upp med hissen, och således tar med sig nyckeln upp). Usch, ibland är jag verkligen ett kaos. Hoppas verkligen inte att det fortsätter resten av dagen. Att jag glömmer kvar ett barn i skolan eller så. Det hade ju varit trevligt och bra.
Jag satt på bussen hem från skolan när jag plötsligt insåg "Scheisse! Jag har glömt husnycklarna hemma!". Jag ville att bussen skulle skynda sig så att chansen fanns att ständerskan fortfarande skulle vara kvar, men när jag sprungit upp till huset med andan i halsen och ringt på porttelefonen utan svar insåg jag att hon inte var det. Vad fasen skulle jag göra? Jag hade visserligen bilnyckeln och manicken för att öppna garageporten, men det skulle antagligen inte hjälpa mycket. Dessutom, att klättra upp för grinden som en inbortttjuv för att Kanske ha turen att städerskan lämnat hissen nere i garaget, kändes inte så himlans kul. Jag skickade därför ett sms till städerskans dotter och frågade om hennes mamma möjligtvis var hemma. Jag väntade en stund (en evighet för mig, men var säkert bara fem minuter), och sedan gick jag ner för backen igen med målet att fråga någon om de visste var den rumänska städerskan bor. Jag frågade två män, men de visste inte säkert, och med hjälp av en annan kvinna trodde de att hon bodde vid kyrkan. Så, jag går bort dit, får fatt i en annan kvinna som vet vem jag menar. Men när jag plingar på är det ingen som öppnar! Panik på torpet! Då plötsligt ringer min mobil och det är dotterns nummer, så jag svarar och då är det en man i andra ändan, så jag blir lite konfunderad, men det visar sig att han är med sätderskan som nu är utanför mitt hus och har öppnat dörrarna åt mig. Så, jag får halvt springa ihjäl mig uppför backen igen. Men tack och lov kom jag ju in till slut. Hade inte varit så kul att förklara för Mamma eller Pappa Alv att jag inte kan ta mig in i huset.
Dessutom, som om det inte skulle räcka, mitt batteri på mobilen var dödligt lågt och därför hade jag stängt av den lite tidigare på dagen för att spara på det. Men, mitt dumma nöt kom inte ihåg pinkoden eftersom det är en annan än till mitt svenska nummer. Jag slog två alternativ som jag trodde var rätt inne Alcalá (jag ville kolla vad klockan var så jag skulle veta när bussen skulle gå), men när jag hade fel på andra försöket vågade jag inte chansa mer. Men när jag stod utanför grinden utan chans att komma in i huset gjorde jag ett tredje och sista försök. Som tur var råkade jag slå rätt den här gången. Utan en fungerande mobil hade jag inte haft en chans att komma in, eftersom städerskan inte var hemma hos sig och därmed hade jag inte haft någon nytta av att fråga runt var hon bor.
Så, en heldum dag idag. Har satt mobilen på laddning (fyllde på den med pengar innan idag, vilket var tur, för annars hade jag nog inte ens kunnat skicka ett sms om hjälp, vad FASEN hade jag gjort då? Bett att få låna någons telefon och ringt till Föräldrarna Alv antagligen, men om jag misslyckats med pinkoden hade jag ju inte haft deras nummer, och DÅ hade det varit kört på riktigt) och lagt fram både bilnyckeln och husnyckeln på mitt nattduksbord, men jag kommer säkert glömma nyckeln i hissen, vilket har hänt innan. Och är då Pappa Alv redan hemma måste jag ringa upp till honom och be honom komma ner igen (eftersom han åker upp med hissen, och således tar med sig nyckeln upp). Usch, ibland är jag verkligen ett kaos. Hoppas verkligen inte att det fortsätter resten av dagen. Att jag glömmer kvar ett barn i skolan eller så. Det hade ju varit trevligt och bra.
Sevilla
9:e december. Tittar man i en svensk almanacka får man ofta se vem som har namnsdag. Jag tänkte på den här dagen för ett tag sedan, men trots det blev jag glatt överraskad när jag fick ett Grattis-på-namnsdagen-Anna-sms från Mammica med lussekattshälsningar hemifrån. Jättetack!
Dessutom, när jag kom hem väntade ett kuvert på mig. Naturligtvis kände jag igen handstilen och blev varm och glad utan att ens ha öppnat det. Inuti var ett jättesött kort. Tack så jättemycket Sara!
Nu över till helgen i Sevilla:
Torsdag
Planerad avgångstid 7.00. Avgångstid i verkligheten 7.30. Ankomst till Sevilla ca 13.00.
Liten rundvandring i Pappa Alvs fasters med mans hus. De hade en jättefin hund som hette Tana och huset var även det jättefint. Jag delad sovrum med barnen, vilket gick bra under de tre nätterna vi var där.
På kvällen åkte jag och föräldrarna Alv ner till själva staden Sevilla, eftersom fastern bor i ett samhälle lite utanför. Vi gick runt och strosade en hel del på en massa smala, mysiga gator. Jag lyckades till och med köpa en julklapp. Till vem den är förblir dock min hemlis. Vi åt middag på en fantastiskt mysig restaurang, jag och Pappa Alv åt pizza och Mamma Alv spaghetti. Till förrätt delade vi på friterade grönsaker, och det lustiga var att alla helt åt vegetariskt, utan att ens tänka på det (utom jag då). Till efterrätt drack vi "Infusion", en sorts te där man får välja smak. Jag och Mamma Alv drack "Frutas del bosque", frukter från skogen, och Pappa Alv med mint. Det var jättegott! Hela kvällen var bra och mysig.
Fredag
Blev väckt 9.57 av Mamma Alv, och en halvtimme senare var jag klar för avgång mot Sevilla igen. Vi tre vuxna (vi lämnade barnen hemma igen) skulle utforska lite sevärdheter, men eftersom Föräldrarna Alv redan varit i Sevilla fick jag ta de största på egen hand. Det vill säga, jag ställde mig i kön in till katedralen (den tredje största i världen), vilket tog sin lilla tid. Sedan fick jag betala 7,50 euro och därefter utforskade jag byggnaden. Den stora attraktionen, La Giralda, som är ett muslimskt minarettorn, öppnade inte förrän 12.30, så 12.20 (jag kom dit vid ca 11) gick jag bort dit, för att möta världens då längsta kö. Jag ställde mig i den, eftersom jag nu hade betalat så pass mycket kunde jag ju inte missa detta. Det kom mer och mer människor, och kön formade sig till den mest korkade kö jag någonsin sett. Istället för att gå i fina små rader fram och tillbaka, gick den i en sorts avlång cirkel (ellips, jag vet) med slutändan mitt i hela smeten. Föreställ er en orm som slingrar sig runt, runt. Exakt så snurrad och vriden var kön! Men, till slut kom jag upp i tornet och fick se utsikten därifrån. Trevlans.
Det var tänkt att jag skulle ta en tur till palatset också, men eftersom jag fick stå i massa kö (40 minuter upp till Giralda), fanns det inte tid till det. Så, när Mamma och Pappa Alv var klara med sitt åkte vi hem för lunch och sen på eftermiddagen/kvällen åkte jag, Mamma Alv och barnen ner till stan igen. Då var det dags för häst och vagn-tur genom Sevilla. Många av hästarna var smala och svettiga, och det rök från dem i den kyliga kvällsluften. Stackars djur. Jag ville ha en välgödd häst så man inte behövde ha dåligt samvete, men vi fick tyvärr inte välja. Den vi fick var okej, men inte så bra som jag ville haft den. Turen var i alla fall trevligt, vi såg det mesta som finns att se i Sevilla på en gång, Torre de oro (guldtornet) och Plaza de España mm.
Lördag
Vaknade vid 10 igen eftersom vi allihopa skulle ner ut i samhället för att äta lunch tillsammans. Jag visste som vanligt inte vad jag skulle äta, dels eftersom jag aldrig fattar restaurangmenyer, och speciellt inte på spanska, och dels eftersom jag inte ville ha något med kött i närheten. Mamma Alv föreslog något som skulle vara rullar av aubergine, och det lär ju vegetariskt och bra. Men när jag får in maten och öppnar en av rullarna, upptäcker jag så klart att det är skinka inuti! Trots att farbrorn sagt till kyparen att jag var vegetarian! Men, jag fick byta till en sallad, men i slutändan fick vi betala för den första rullrätten. Dumma restaurang! (Även om Mamma Alv hade flera, flera, flera restaurangbiljetter som hon betalade med, så egentligen betalade vi ingenting för maten.)
På eftermiddagen/kvällen gjordes en ny tripp in till stan av oss tre vuxna. Jag skulle nu titta till palatset var det tänkt, men när jag kom dit visade det sig att det var stängt! Så istället tog jag mig en rundtur i Sevillas innerstad. Det var mycket, mycket trevligt. Fullt med folk på gatorna, och stämningen var precis så mysig som jag fått höra. Jag köpte en väska (vit med Sevilla skrivet överallt på den, jag vet, väldigt turistiskt, men den var fin och jag ville ha något därifrån) och ett par öronhängen.
När vi kom hem igen var det i princip bara för att lämna av mig, för sen stack Föräldrarna Alv på bio (jag har fortfarande glömt bort att fråga hur den var) och jag var ensam med barnen tillsammans med faster och farbror. Det gick bra, när vi fått barnen i säng i någorlunda tid tittade jag på en halvlek fotboll med farbrorn, sedan gick även jag till sängs.
Söndag
Jag ställde klockan, för att vakna i tid. Men vilken tid jag skulle vakna visste jag inte, eftersom vi inte bestämt något. Allt jag visste var att det var planerat att åka före lunch för att komma hem tidigt. När min mobil ringde var dock ingen annan uppe än, så jag somnade om och lät barnen väcka mig när de vaknade. Och vid 11 var allihopa klara och vi åkta norrut igen.
Vägen hem var lång. Bilköer och dimma och skrikande trötta barn. Till slut stod bilen dock i garaget igen och vi var hemma.
En annan sak är att jag pajade min ena lins redan första kvällen. Jag var så trött när jag kom i säng (vid 2 om jag minns rätt) så jag slarvade tydligen med linserna i linskoppen, så följande morgon när jag skulle stoppa in dem i ögonen fanns där bara en. Jag fick panik och letade efter linsen i sängen på överkastet, där jag haft linskoppen när jag tog ut linserna. Men jag hittade den inte, så reser jag mig upp och hör ett *KRASH" under skon. Neeej! Jag hade stampat sönder den uttorkade linsen. Detta har inneburit att jag gått runt med glasögon hela långa helgen. Av detta har jag kommit fram till att jag föredrar linser. Man ser bättre och det är smidigare. Klart slut.
Det kan även tilläggas att maten som fastern gjorde varit kanon hela tiden. Allt helt vegetariskt för min del, och inte mycket att klaga på. Det enda var det där restaurangbesöket, men det berodde ju på andra saker än hennes matlagning.
Vad kan man mer tillägga? Att det här inlägget har varit under tillverkning i flera timmar nu, eftersom jag hunnit med att äta middag, prata svenska på Skype, och skriva med Manu på MSN. Jag är rätt trött nu, jobbigt med skola i morgon. Nu längtar jag verkligen till lite lov på riktigt. Där hemma med mys och pys och julestrul och julekul, eller något i den stilen.
Sista raderna
Nu är jag i princip klar inför min sydspanska resa imorgon. Allting är framlagt och halvnerpackat, det som fattas hänger fortfarande på tork där nere eftersom jag tvättade det innan idag. Så nu ska jag gå och nana hade jag tänkt. Hade velat sova mer den här helgen, var så trött idag så jag tog mig en liten tupplur innan skolan började, dvs vid ca 8.35-8.45 någonting. Satt och skulle göra läxor och när jag var hyfsat klar lade jag mig med armarna på bordet med huvudet på sne och snarkade en stund. Var hela tiden rädd att någon skulle komma inrusande i klassrummet och se mig sova, men den som "väckte" mig var E, och jag hörde när hon kom, så det var ingen fara. Men, men, nu sängen för min del i alla fall! Tjillevippen!
Sevilla, snart
Jag är inte säker på om jag kommer ha tid för en ordentlig uppdaterin den här veckan. I morgon åker vi nämligen till Sevilla, hela högen. Undrar hur det ska gå, fem timmar i en bil, fem personer, varav två under 6 år. Hujedamig. Vi åker tidigt i morgon, vid 7 är det beräknat, om det nu är tidigt. Hemkomstsdagen är söndag, har inte bestämt mig om jag ska släpa med mig min dator eller inte, men tror nästan att den får förbli här hemma. Jag tror nog jag kan klara mig utan den, men fördelen är att då har jag något jag kan pyssla med om jag råkar få urtrist någon stund. Fast å andra sidan, jag skulle ju kunna ta med mig en bok också. Har två stycken med mig som jag inte läst ut ännu. Så, det blir det nog. Om ingen har några andra invändningar?
Jag ska packa lite nu, vet inte riktigt hur mycket jag ska ha med, det är ju bara fyra små ynkliga dagar, och dessutom har jag ju inte överdrivet många klädesplagg jag kan välja mellan. Så lär gå rätt fort att slänga ihop en väska. Om jag får tid över senare ikväll ska jag se om jag kan slänga ihop ett till blogginlägg också, men det lovar jag ingenting om. Om jag inte lyckas göra det återkommer jag antagligen på söndag eller måndag, eventuellt tidigare om jag lånar deras dator i Sevilla. Vi får se, vi får se. Trevlig helg, om jag inte skriver mer!
Jag ska packa lite nu, vet inte riktigt hur mycket jag ska ha med, det är ju bara fyra små ynkliga dagar, och dessutom har jag ju inte överdrivet många klädesplagg jag kan välja mellan. Så lär gå rätt fort att slänga ihop en väska. Om jag får tid över senare ikväll ska jag se om jag kan slänga ihop ett till blogginlägg också, men det lovar jag ingenting om. Om jag inte lyckas göra det återkommer jag antagligen på söndag eller måndag, eventuellt tidigare om jag lånar deras dator i Sevilla. Vi får se, vi får se. Trevlig helg, om jag inte skriver mer!
Internets återkomst
Internet här hemma har varit helt knasigt den senaste tiden, så knasigt att de senaste två-tre dagarna har det inte fungerat alls, eller bara minimala stunder på ungefär 5 sekunder. Därav min tomma blogg. Idag var det två killar här som verkade ordna upp allting igen, men jag är för trött för att orka uppdatera nu. Gör det i morgon istället, om jag orkar då vill säga.
En riktig jul
Förresten! Innan idag tittade jag på den svenska julkalendern på SVT's hemsida. Internet var segt och slött, så bilden hängde inte riktigt med, men ljudet fungerade i alla fall. Och den verkar ju vara rätt okej i år, så ska fortsätta följa den. Måste ju få lite julstämning här.
I morgon är det visst första advent också om jag inte misstar mig. Förra svenskan i det här huset hade tydligen med sig en adventsljusstake, en sån där med fyra ljus som man tänder varje helg alltså, inte en sån man har i fönstret med en sladd i väggen. Så, om jag kommer ihåg det ska jag inviga den imorgon, om Mamma Alv vet var den är. Har inte pratat med henne än om det.
Nu har vi ätit, pillade som en liten galning för att få i mig så få havssaker som möjligt. Efter maten har vi druckit kaffe och nu är det husvisning som står på menyn. Mamman i familjen har genomgått en operation i ryggen (vet inte exakt vad, men det spelar ju mindre roll) som medfört att hon nu sitter i rullstols, så det blir lite halvkomplicerat om hon ska se övervåningarna också. Men hon kan gå lite grann i alla fall, så det kanske går bra uppför trapporna ändå.
De var i alla fall trevliga, och även om jag inte hängde med i konversationen mellan de fyra föräldrarna, förstod jag när de pratade med mig. Och jag svarade bra också. Tror jag i alla fall. Haha. Nu kommer de nog snart upp hit, så inte så bra om jag sitter vid datorn och latar mig då. Men vet inte vad jag ska göra annars. Känns bara dumt om jag följer efter dem som en liten svans, så kanske bättre om jag sitter här och är lat. Japp, så blir det nog.
Senaste dagarna
Nu har vi gäster här. En familj som Familjen Alv träffade någon sommar i Valencia vad jag förstått det som. De har två barn, sex och tre tror jag att de är, en flicka och en pojke. Jag har hjälpt till en del med förberedelserna, men jag tvivlar på att jag kommer kunna äta så mycket. Det är nämligen paella som står på menyn, och den är FULL av havssaker så som fisk, kräftor, krabbinnehåll, snäckinnehåll mm. Jag mådde nästan illa när Mamma Alv pressade ut innehållet ur krabborna, usch! Det blir till ett petande i maten om jag ska få i mig något ris över huvud taget. Komplicerat att vara vegetarian en sådan här dag. Men även om jag inte varit det hade jag ju inte gillat maten, eftersom havsdjur aldrig varit min favoritmat direkt. Blärk! Om man får lov att skriva så. Jag får helt enkelt försöka rymma iväg efter maten eller något, så jag kan käka lite choklad istället.
Nu lite övrigt:
Igår hade jag planerat att sova ett par timmar när jag kom hem från skolan, eftersom Mamma Alv sagt att hon troligtvis skulle kunna hämta barnen. Om hon mot förmodan inte skulle kunna det skulle hon slå mig en plingeling. Vad tror ni händer? Jo, halv 16 när jag vilat/sovit i cirka 10 minuter ringde min mobil "Hej, vi ska äta med min chef, kan du hämta barnen?". Tja, ett nej gick ju inte direkt att säga, så, jag ställde mobilen på väckning, sov 20 minuter till, sen var det bara att ge sig iväg.
När jag kom till skolan var Alvita tjurig, eller hon blev det efter en stund, och jag lämnade henne hos två andra mammor som alltid ger henne en massa godis och choklad och allt vad det är. Alvato ville nämligen till "piratparken", så jag gick med honom dit istället. När vi varit där en stund hörde jag ett "Hola!" bakom mig, och då var det Mamma Alv som kom gåendes. Det knasiga var att Pappa Alv hade kommit han också, så alla vi tre vuxna (om jag nu får lov att kalla mig det) hade kommit dit. Alltså när vi åkte hem åkte vi i tre bilar, kändes lite onödigt, men vad kunde vi göra liksom. Pappa Alv hade slutat tidigt och åkte inom skolan på vägen hem, det var därför han också kommit dit. Varför Mamma Alv kom berodde på att hon hade velat prata med Pat, men det var Javs pappa som hämtade honom, och han ville hem direkt. Han frågade bara mig om den där killen skickat ett mail till mig än, vilket jag svarade nej på, eftersom jag inte fått något. Och då ringde han till honom, men som tur var var det ingen som svarade. Och sen efter det gick han hem med sin son, som hellre ville stanna kvar och leka med Alvato, men se det fick han inte.
Igår var även sista dagen för Ako (den japanska tjejen) i skolan. Det var tråkigt, för hon är snäll och pratar lagom mycket spanska för att man ska våga prata med henne utan att skämmas över att göra fel hela tiden. Men förhoppningsvis ska vi till Rastro i morgon, den stora markanden i Madrid. Affärerna är öppna också, så ska se om jag lyckas få tag i en jacka den här gången.
Ako ska förresten åka till London och Helsingfors nu. Hon har dille på Finland av någon knasig anledning, så hon ska åka dit och frysa halvt ihjäl, stackarn. Nästa sommar åker hon antagligen dit igen, och då har jag lyckats övertala henne om att ta en tur till Sverige också. Så mamma och pappa, då får ni räkna med japanskt besök där hemma. Nu ska jag nog ner och titta till läget igen, men det känns så svårt att umgås med några man inte känner på spanska. Vi får väl se hur det kommer gå. Med maten och alltihopa.
Nu lite övrigt:
Igår hade jag planerat att sova ett par timmar när jag kom hem från skolan, eftersom Mamma Alv sagt att hon troligtvis skulle kunna hämta barnen. Om hon mot förmodan inte skulle kunna det skulle hon slå mig en plingeling. Vad tror ni händer? Jo, halv 16 när jag vilat/sovit i cirka 10 minuter ringde min mobil "Hej, vi ska äta med min chef, kan du hämta barnen?". Tja, ett nej gick ju inte direkt att säga, så, jag ställde mobilen på väckning, sov 20 minuter till, sen var det bara att ge sig iväg.
När jag kom till skolan var Alvita tjurig, eller hon blev det efter en stund, och jag lämnade henne hos två andra mammor som alltid ger henne en massa godis och choklad och allt vad det är. Alvato ville nämligen till "piratparken", så jag gick med honom dit istället. När vi varit där en stund hörde jag ett "Hola!" bakom mig, och då var det Mamma Alv som kom gåendes. Det knasiga var att Pappa Alv hade kommit han också, så alla vi tre vuxna (om jag nu får lov att kalla mig det) hade kommit dit. Alltså när vi åkte hem åkte vi i tre bilar, kändes lite onödigt, men vad kunde vi göra liksom. Pappa Alv hade slutat tidigt och åkte inom skolan på vägen hem, det var därför han också kommit dit. Varför Mamma Alv kom berodde på att hon hade velat prata med Pat, men det var Javs pappa som hämtade honom, och han ville hem direkt. Han frågade bara mig om den där killen skickat ett mail till mig än, vilket jag svarade nej på, eftersom jag inte fått något. Och då ringde han till honom, men som tur var var det ingen som svarade. Och sen efter det gick han hem med sin son, som hellre ville stanna kvar och leka med Alvato, men se det fick han inte.
Igår var även sista dagen för Ako (den japanska tjejen) i skolan. Det var tråkigt, för hon är snäll och pratar lagom mycket spanska för att man ska våga prata med henne utan att skämmas över att göra fel hela tiden. Men förhoppningsvis ska vi till Rastro i morgon, den stora markanden i Madrid. Affärerna är öppna också, så ska se om jag lyckas få tag i en jacka den här gången.
Ako ska förresten åka till London och Helsingfors nu. Hon har dille på Finland av någon knasig anledning, så hon ska åka dit och frysa halvt ihjäl, stackarn. Nästa sommar åker hon antagligen dit igen, och då har jag lyckats övertala henne om att ta en tur till Sverige också. Så mamma och pappa, då får ni räkna med japanskt besök där hemma. Nu ska jag nog ner och titta till läget igen, men det känns så svårt att umgås med några man inte känner på spanska. Vi får väl se hur det kommer gå. Med maten och alltihopa.
