Barn, dessa barn
Det är inte många svenska saker som har gått hem hos Familjen Alv inte. Men chokladpuddig var desto mer uppskattat! Jag och Alvita rörde ihop det innan vi (jag) gjorde pizzan, och som grädde på moset, hade vi i det här fallet vaniljsglass. Alvato älskade det och åt mycket, Alvita gillade glassen mest, och Pappa Alv gillade alltihopa. Mamma Alv är på julbord med jobbet, och hon kommer antagligen inte hem förrän sent. Det skulle börja vid 20, så vi får väl se när hon dyker upp.
Det var ett tag sen jag skrev om hur barnen egentligen uppför sig nu för tiden, och eftersom detta ska likna en au pair-blogg, kanske jag ska ta och göra det nu.
För det mesta går det bra med dem. Båda två kan vara fruktansvärt envisa och säga till mig att göra ditt och datt, komma hit, gå dit, vara tyst, försvinna och allt möjligt. När Alvato är tjurig är han oftast tjurig ordentligt. Han skriker, kallar både mig och sin syster för idioter och puckon (dock på spanska), och i vissa fall när han sagt det till mig har Alvita faktiskt försvarat mig, och sagt att han är elak. Det värsta är dock när båda två är sura och bråkiga på samma gång. Är bara den ena bångstyrig kan jag ägna mig åt den andra för att visa att surhet inte biter på mig. Det innebär bara mindre uppmärksamhet. Är man ett snällt barn, får man en snäll och leksugen au pair.
Häromdagen var Alvato ovanligt sur och skulle sparkas och slåss, och kallade mig i vanlig tur och ordning en massa saker. Jag fick nog, pratade ordentligt vett med honom, och Alvita tittade på. Rätt som det var sa hon ungefär "du inte så här *gör ett leende*, du inte skrattar", och jag sa att det är för att jag är arg, och hon sa "yes, you are angry". Alvato förstod även han allvaret i det hela och skärpte sig. Så även om de gärna skriker ut fula ord, har de ändå respekt för mig för det mesta. Det är precis likadant med föräldrarna, även om jag tror att jag är mer strikt än dem, eftersom jag inte tycker det är propert uppförande att sparka och slåss och förolämpa andra människor. Vem det är handlar om. Båda barnen är så pass intelligenta att de ska förstå det.
En annan rolig sak är att de pratar väldigt bra engelska, vilket jag får mycket beröm för av föräldrarna. Alvato är speciellt villig med sin engelska. Nu ikväll tittade vi på Star Wars under maten, och Alvato förklarade precis allting för mig om vad det var vi såg. "That is the bad one, and now he is going more, and more up, and now it's going to brake, and the bad.." samt att han pratade med hela kroppen, och både jag och Pappa Alv fann det hela mycket underhållande.
Alvita är oftast den mest klängiga och gillar att hoppa upp på ryggen på mig när jag råkar befinna mig på golvet. Eller så lägger hon sig raklång i knät på mig, eller hoppar helt enkelt på mig. Men Alvato har sina sådana stunder också, även om han är mer "blyg" vad det gäller det. Han brukar dock, när han är på myshumör, sätta fram ansiktet i mitt ansikte, så nära att näsorna nuddar varandra, tittar in i mina ögon och ler och skrattar och säger något busigt. Då är han den mysigaste lilla Alvato som finns i världen.
Så, jag antar att de här två barnen är precis som vilka barn som helst, dock skulle jag vilja påstå att de är lite för bortskämda för sitt eget bästa. Att veta vad man vill kan vara bra, men man måste även förstå att man inte alltid får sin önskan uppfylld. Enligt mig skulle jag vilja "lära" dem det redan nu, för som sagt, de är fruktansvärt smarta för sin ringa ålder, och även om de bara är barn tror jag att man bör lära dem lite riktigt hyfs. Det är dock svårt för mig, eftersom föräldrarna är mer eftergivna. Fast jag gör mitt bästa ändå.
En annan sak är att Mamma Alv frågade mig i morse om vi hade tid att göra något på fredagkväll, äta en god middag eller så, eftersom jag åker hem på lördagförmiddag. Det fick mig att inse att jag måste verkligen köpa någon julklapp till Mamma och Pappa Alv. Jag har haft det i tankarna, men inte kommit till skott med att tänka ut något bra. Så nu har jag två dagar på mig att komma på vad jag kan köpa, någon som har några idéer?
Det var ett tag sen jag skrev om hur barnen egentligen uppför sig nu för tiden, och eftersom detta ska likna en au pair-blogg, kanske jag ska ta och göra det nu.
För det mesta går det bra med dem. Båda två kan vara fruktansvärt envisa och säga till mig att göra ditt och datt, komma hit, gå dit, vara tyst, försvinna och allt möjligt. När Alvato är tjurig är han oftast tjurig ordentligt. Han skriker, kallar både mig och sin syster för idioter och puckon (dock på spanska), och i vissa fall när han sagt det till mig har Alvita faktiskt försvarat mig, och sagt att han är elak. Det värsta är dock när båda två är sura och bråkiga på samma gång. Är bara den ena bångstyrig kan jag ägna mig åt den andra för att visa att surhet inte biter på mig. Det innebär bara mindre uppmärksamhet. Är man ett snällt barn, får man en snäll och leksugen au pair.
Häromdagen var Alvato ovanligt sur och skulle sparkas och slåss, och kallade mig i vanlig tur och ordning en massa saker. Jag fick nog, pratade ordentligt vett med honom, och Alvita tittade på. Rätt som det var sa hon ungefär "du inte så här *gör ett leende*, du inte skrattar", och jag sa att det är för att jag är arg, och hon sa "yes, you are angry". Alvato förstod även han allvaret i det hela och skärpte sig. Så även om de gärna skriker ut fula ord, har de ändå respekt för mig för det mesta. Det är precis likadant med föräldrarna, även om jag tror att jag är mer strikt än dem, eftersom jag inte tycker det är propert uppförande att sparka och slåss och förolämpa andra människor. Vem det är handlar om. Båda barnen är så pass intelligenta att de ska förstå det.
En annan rolig sak är att de pratar väldigt bra engelska, vilket jag får mycket beröm för av föräldrarna. Alvato är speciellt villig med sin engelska. Nu ikväll tittade vi på Star Wars under maten, och Alvato förklarade precis allting för mig om vad det var vi såg. "That is the bad one, and now he is going more, and more up, and now it's going to brake, and the bad.." samt att han pratade med hela kroppen, och både jag och Pappa Alv fann det hela mycket underhållande.
Alvita är oftast den mest klängiga och gillar att hoppa upp på ryggen på mig när jag råkar befinna mig på golvet. Eller så lägger hon sig raklång i knät på mig, eller hoppar helt enkelt på mig. Men Alvato har sina sådana stunder också, även om han är mer "blyg" vad det gäller det. Han brukar dock, när han är på myshumör, sätta fram ansiktet i mitt ansikte, så nära att näsorna nuddar varandra, tittar in i mina ögon och ler och skrattar och säger något busigt. Då är han den mysigaste lilla Alvato som finns i världen.
Så, jag antar att de här två barnen är precis som vilka barn som helst, dock skulle jag vilja påstå att de är lite för bortskämda för sitt eget bästa. Att veta vad man vill kan vara bra, men man måste även förstå att man inte alltid får sin önskan uppfylld. Enligt mig skulle jag vilja "lära" dem det redan nu, för som sagt, de är fruktansvärt smarta för sin ringa ålder, och även om de bara är barn tror jag att man bör lära dem lite riktigt hyfs. Det är dock svårt för mig, eftersom föräldrarna är mer eftergivna. Fast jag gör mitt bästa ändå.
En annan sak är att Mamma Alv frågade mig i morse om vi hade tid att göra något på fredagkväll, äta en god middag eller så, eftersom jag åker hem på lördagförmiddag. Det fick mig att inse att jag måste verkligen köpa någon julklapp till Mamma och Pappa Alv. Jag har haft det i tankarna, men inte kommit till skott med att tänka ut något bra. Så nu har jag två dagar på mig att komma på vad jag kan köpa, någon som har några idéer?
Kommentarer
Postat av: Sara
Ååå så gulligt att de vill äta middag med dig innan du ska hem, det tyder verkligen på att du är "en i familjen" mer och inte bara deras au pair :P
Postat av: Emily
Tyvärr, inga bra idéer med julklapp till föräldrarna. Men jag tycker det är bra att du är "hård" mor barnen. Allmänheten är så trött på bortskämda ungar, så det behövs inte fler. Det går aldrig att undvika. Men det är bättre att de lär sig att man inte kan få allt redan nu. Det blir bara en jobbigare insikt när man blir äldre annars.
Trackback
