Mitt liv som au pair

Ibland slängs man verkligen hit och dit.

Jag satt på bussen hem från skolan när jag plötsligt insåg "Scheisse! Jag har glömt husnycklarna hemma!". Jag ville att bussen skulle skynda sig så att chansen fanns att ständerskan fortfarande skulle vara kvar, men när jag sprungit upp till huset med andan i halsen och ringt på porttelefonen utan svar insåg jag att hon inte var det. Vad fasen skulle jag göra? Jag hade visserligen bilnyckeln och manicken för att öppna garageporten, men det skulle antagligen inte hjälpa mycket. Dessutom, att klättra upp för grinden som en inbortttjuv för att Kanske ha turen att städerskan lämnat hissen nere i garaget, kändes inte så himlans kul. Jag skickade därför ett sms till städerskans dotter och frågade om hennes mamma möjligtvis var hemma. Jag väntade en stund (en evighet för mig, men var säkert bara fem minuter), och sedan gick jag ner för backen igen med målet att fråga någon om de visste var den rumänska städerskan bor. Jag frågade två män, men de visste inte säkert, och med hjälp av en annan kvinna trodde de att hon bodde vid kyrkan. Så, jag går bort dit, får fatt i en annan kvinna som vet vem jag menar. Men när jag plingar på är det ingen som öppnar! Panik på torpet! Då plötsligt ringer min mobil och det är dotterns nummer, så jag svarar och då är det en man i andra ändan, så jag blir lite konfunderad, men det visar sig att han är med sätderskan som nu är utanför mitt hus och har öppnat dörrarna åt mig. Så, jag får halvt springa ihjäl mig uppför backen igen. Men tack och lov kom jag ju in till slut. Hade inte varit så kul att förklara för Mamma eller Pappa Alv att jag inte kan ta mig in i huset.

Dessutom, som om det inte skulle räcka, mitt batteri på mobilen var dödligt lågt och därför hade jag stängt av den lite tidigare på dagen för att spara på det. Men, mitt dumma nöt kom inte ihåg pinkoden eftersom det är en annan än till mitt svenska nummer. Jag slog två alternativ som jag trodde var rätt inne Alcalá (jag ville kolla vad klockan var så jag skulle veta när bussen skulle gå), men när jag hade fel på andra försöket vågade jag inte chansa mer. Men när jag stod utanför grinden utan chans att komma in i huset gjorde jag ett tredje och sista försök. Som tur var råkade jag slå rätt den här gången. Utan en fungerande mobil hade jag inte haft en chans att komma in, eftersom städerskan inte var hemma hos sig och därmed hade jag inte haft någon nytta av att fråga runt var hon bor.

Så, en heldum dag idag. Har satt mobilen på laddning (fyllde på den med pengar innan idag, vilket var tur, för annars hade jag nog inte ens kunnat skicka ett sms om hjälp, vad FASEN hade jag gjort då? Bett att få låna någons telefon och ringt till Föräldrarna Alv antagligen, men om jag misslyckats med pinkoden hade jag ju inte haft deras nummer, och DÅ hade det varit kört på riktigt) och lagt fram både bilnyckeln och husnyckeln på mitt nattduksbord, men jag kommer säkert glömma nyckeln i hissen, vilket har hänt innan. Och är då Pappa Alv redan hemma måste jag ringa upp till honom och be honom komma ner igen (eftersom han åker upp med hissen, och således tar med sig nyckeln upp). Usch, ibland är jag verkligen ett kaos. Hoppas verkligen inte att det fortsätter resten av dagen. Att jag glömmer kvar ett barn i skolan eller så. Det hade ju varit trevligt och bra.