Mitt liv som au pair

Nu har jag precis pratat med Familjen Alvs före detta au pair. Hon var mycket trevlig, och hon verkade ha haft det bra i Spanien. Det största problemet hade varit att hon inte kunde någon spanska alls när hon kom dit, och att barnen gärna utnyttjade det för att vara busiga, så att säga. De ville tydligen gärna själva bestämma allting, och var inte överförtjusta i att prata engelska. Men jag tror att de allra flesta spanska små barnen med au pairer som lärare fungerar på ett liknande sätt. Barn är ju trots allt barn, och barn vill gärna vara herrar på täppan, speciellt om det är någon utomstående som kommer in och vill bestämma. Så jag bör nog inte bli avskräckt bara för detta. Det är ju bara bra att jag vet om innan lite hur de fungerar. Till exempel att choklad är bra som muta eller belöning, speciellt till flickan. Sådana små saker kan göra mycket.

Nu väntar jag bara på samtalet från Spanien också. De skulle ju egentligen ringa igår, och det gjorde de också. 21.30 när jag gett upp hoppet att de skulle ringa igår, och gått och duschat istället. Kan det bli mer otur än så? Jag missade alltså samtalet, och därför antar jag att de ringer idag istället. Det känns ganska logiskt. Och förhoppningsvis ringer de lite tidigare, så jag kan få sova. Har sprängande huvudvärk som behöver gå över till i morgon. Jobbet på tvätteriet här i byn tar verkligen på krafterna, mer än man tror.

Nu (jag märkte att jag börjat de andra två styckena med nu, och jag kan ju inte bli anklagad för trendbrott, eller hur?) ska jag nog ta och äta någonting, så kanske huvudvärken mildras något. Man kan ju hoppas i alla fall. Och sen är det bara att vänta med mobilen i högsta hugg.