Mitt liv som au pair

Kanske börjar bli dags för en liten uppdatering om vad som hänt på sistone.

Söndagen såg ut som följer. Jag gick upp vid 10 för att hinna duscha och göra mig i ordning inför Madrid. Vi skulle äta lunch hos farföräldrarna och fastern fyllde år, det förstod jag efter ett tag, när det kom in tårta och hon fick en present. Men vadå? Ingen hade ju sagt till mig att hon fyllde år, så hur skulle jag kunna veta det?

Jag satt med barnen på en bordsända och det var roligt. Tvillingkusinerna på sex år vardera är hur mysiga som helst. De kan inte speciellt mycket engelska, men vissa saker kan de ändå, så jag försöker prata engelska med dem (de tycker det är kul), men de pratar främst spanska tillbaka. De här två supersöta små liven är verkligen kanonroliga att ha att göra med. Nästan så man skulle ta och byta familj i familjen så att säga, haha.

Under hela tiden väntade jag med spänning på ett eventuellt samtal från Pat, men det kom aldrig. Så hela kvällen tillbringade jag i farmor och farfars lägenhet, pluggandes på mina spanskasaker (som jag klokt nog tagit med mig, jag har tydligen varit på så pass många släktkalas att jag vet vad som väntar). Alltså blev det inget med min blind date, lite trist, men vi får väl se om det kommer på tal i helgen igen.

I måndags klippte jag mig alltså här i Spanien. Pat följde med mig för att visa var det var, och förklara för alla som jobbade där att jag inte kunde speciellt mycket spanska. Jag fick förklara hur jag ville ha det, och sedan började omvandlingen. Först var det två stycken som samarbetade med att göra slingor i håret på mig, och jag hade tänkt ha mörka slingor i hela håret, och förstärka de två blonda jag redan hade. Efter en lång stund med slinggörandet fick jag sitta och vänta i en evighet. Hemma får jag en sån där hårfönsgrejsemojs runt skallen så det ska gå fortare, men här var det luften som fick sköta jobbet. Tror jag satt i över en halvtimme och läste spanska skvallerspalter.

Efter denna långa väntetid tvättade de ur färgen och sen klipptes jag. Det var en av tjejerna som hjälpt till med slingorna och hon frågade hur jag ville ha det och så, men sen kom det två andra och hjälpte till med det hela de också. De sa vad de tyckte och båda två pillade i håret på mig. Det hela slutade i alla fall rätt okej, plus att de gjorde en hårpeeling på mig också. Så då fick jag tvätta håret en andra gång där. Därefter fönade tjejen som klippt mig, så att håret blev rakt och fint. Det hade nog gått snabbare med en plattång, men nu var det alltså föning som stod på programmet.

Under all den här tiden satt jag och var lite bekymrad över barnen. Pat skulle hämta dem om jag skulle bli sen (jag hade tid hos frisören vid 15.30, och barnen slutar vid 16.45, så jag trodde inte att jag skulle bli jättesen, men utifall att jag skulle bli det, hade Pat fått ett papper som sa att hon fick hämta barnen istället för mig), och ju mer tiden gick, desto senare blev jag. När alltihopa var avklarat hade klockan hunnit snurra på sig nästan två och ett halvt varv! 2,5 timmar tog det alltså. Så, jag skyndade mig tillbaka till Pats hus och hämtade hem två trötta stackare. Jag hade lite dåligt samvete eftersom det tagit så lång tid, men jag hade inte alls räknat med det. Och de var inte sura eller arga, bara trötta, som tur var.

Dessutom har vi börjat lyssna på Roxette i bilen (istället för den totalt urtjatade låten "Ni una sola palabra" med Paulina Rubio, eller "Cuidate" med La Oreja De Van Gogh (som jag visserligen älskar)), eftersom i bilen på väg hem från Madrid i söndags hade Pappa Alv en skiva med dem i bilen som vi lyssnade på. Jag hörde direkt att det var Roxette och började så klart babbla en massa om dem. Pappa Alv visste inte ens att det var en tjej och en kille som sjöng, utan frågade mig vilket av alternativen det var. Jag babblade på om att killen är från min stad och att han har ett svenskt band också, och bla bla. Svensk som man är så blir det bara så. Barnen hade i alla fall två favoritlåtar där, "June Afternoon" och "Dressed for success", eftersom de "skriker till" i båda låtarna, och det är det barnen gillar. Och jag har inte ett dugg emot att lyssna på lite svenskgjord musik, så bara att dunka på i bilen.

Alvato är förresten hur charmig och överraskande som helst ibland. Häromdagen när vi åkte hem sa han plötsligt "Anna, look! Look at the sky Anna! It's beautiful!" Han är så söt när han upptäcker naturens skönhet. I fredags när vi var hos Pat sprang han ut från huset eftersom han ville åka hem, men Alvita ville göra en sak först. Så jag var tvungen att springa efter honom, ut i den kalla novemberkvällen. Jag hittade honom vid bilen och han var lite småsur (men av trötthet), men plötsligt tittade han upp på himlen, pekade på månen och sa "The moon is beutiful, look!". Och den var verkligen fin, stor och lysande med lite moln framför, så den såg så där mystisk ut.

Jag har börjat inse att jag kommer sakna livet här, det har inte ens gått tre månader, och jag har många fler framför mig, men trots det vet jag redan nu att jag kommer sakna det. När barnen är på myshumör och beter sig som man vill, då är de helt underbara, de små liven. Jag kommer sakna naturen, med bergen och allt vackert. Jag kommer sakna att gå till Carrefour och köpa choklad (båda igår och idag, illa, illa). Jag kommer sakna människorna här. Jag kommer sakna att köra som en galning (okej, inte som en galning, inte ens som en spanjor, men nästan, jag undrar när jag ska orka skriva det där inlägget, det här idag börjar bli för långt, så vi får nog ta det någon annan dag). Jag kommer sakna Spanien. Helt klart.

Igår träffade jag Manu för första gången på tre veckor förresten. Under de senaste tre veckorna har vi knappt haft någon kontakt alls. Han har börjat jobba på eftermiddagarna och kvällarna, och på dagarna är ju jag i skolan, vilket innebär att det är i princip omöjligt att träffas eller finna gemensam tid på MSN. Dock skrev vi lite grann i helgen eller i slutet av arbetsveckan, kommer inte ihåg, på MSN, vi pratade om att på tisdag kunde vi antagligen träffas igen, eftersom hans jobbtid förskjutits en timme framåt, vilket innebär att han inte behöver stressa hem lika mycket efter sin universitetslektion. Vi bestämde aldrig något helt och fullt, och efter det pratade vi inte mer. Så, i går visste jag inte om han skulle komma till min skola eller inte, men när jag gick ner för trappan satt han utanför och väntade. Det var kul att träffa honom igen, även om det bara var för 40 korta minuter. Sen var han tvungen att ta tåget hem, och min buss skulle gå om en stund den också.

I lördags spenderade jag förresten en stund på kvällen/natten med Föräldrarna Alv. Vi tittade på "Firewall" tillsammans, på spanska, men med svensk undertext. Perfekt! Alla förstod allting och jag fick lyssna på spanska under tiden. Det var till och med så att två meningar inte fått någon svensk översättning, men jag förstod vad de sa på spanska ändå. En annan gång var det tvärtom, och då fick jag säga till föräldrarna vad som sagts.

Nu har jag snart skrivit två A4-papper i det här inlägget, men så går det om man är dålig på att uppdatera som man ska. Stackars läsare som måste plöja sig igenom allt det här, om det nu är någon som orkat göra det. Haha.

Vi har förresten börjat i Intermedio nu ju. Vilket har inneburit att vi har fått E i båda lektionerna. Alltså har vi samma lärare under hela dagen. Visserligen är hon bra och trevlig, men samtidigt kan det vara bra att byta efter halva tiden. Så man inte somnar allt för fort. Haha.

Nu ska jag nog försöka göra någon läxa, eller vila en stund, innan jag busar vidare mot barnens skola. Den norska pappan frågade mig förresten igår på vilken skola jag läser. Han ska börja studera spanska han också, och jag sa att min skola är bra, så han skulle kolla upp den på Internet. Lite kul om han hade börjat där också. Då kan jag prata svenska även där. Mohaha! Fast egentligen hade jag velat prata mer spanska. Det känns som jag hade utvecklats fortare om jag gjort det, men engelska är ju så mycket smidigare, tyvärr. Och nu ska jag sluta babbla. En svag punkt jag har, att inte kunna sluta skriva när jag borde gjort det för länge sen. Så, tjipp och hej tills vidare!

Saker jag är vill göra för tillfället:

Sjunga SingStar

Rida

Glo på en film med myssällskap
Åka skridskor och skidor

Bowla

Spela volleyboll

Läsa en bra bok uppkrupen i sängen

Shoppa upp hela min lön på kläder

Spela flöjt
Ändra mitt hår och stil
Baka chokladbollar, pepparkakor och lussekatter
Sova

Här har jag nu min film från den brinnande bussen, tack Sarah för hjälpen! :)

Igår efter skolan gick jag, Luc och Aki (eller Ako, kommer inte ihåg vem jag kallade vad, men det spelar mindre roll, det var den japanska tjejen i alla fal) till ett matställe som hette Ohlala för att få i oss lite mat innan vi drog vidare mot Madrid.

Vi tog tåget mot huvudstaden med målet Principe Pio, en tågstation där det finns ett jättestort shoppingcenter. Mamma Alv hade tipsat oss om att åka dit, men vi blev negativt överraskade när vi fick sitta på tåget i 1,5 timme! Hade inte direkt räknat med det. Vi åkte runt hela staden, och då menar jag verkligen runt, för vi såg Madrids alla byggnader på långt håll när vi cirklade runt. Men, till slut kom vi i alla fall fram.

I shoppningcentret fanns alla möjliga affärer. Stradivarius (köpte ett par nya svarta byxor där, Luc köpte två par byxor och en tröja, plus en väska), Zara (letade efter min jacka, men hittade den inte, den affären jag såg den i var större, så den kanske bara finns där, och Aki köpte en tröja), Mango, Jack & Jones och så klart H&M. De två största affärerna var just H&M och Zara. Lite kul.

Vi tog oss en liten matrast på McDonald´s, men jag drack bara en fanta, var inte hungrug efter min pizza i Alcalá tidigare.

En rolig sak, när vi gick bland affärerna gick några killar förbi, såg inte deras ansikten så har ingen aning om hur gamla de var, men en utav dem sa "McDonald's" på ett väääldigt svenskt sätt. Jag sprang dock aldrig efter dem och frågade varifrån de kom, vi gick åt varsitt håll, så hade varit konstigt. Haha.

Jag har en liten Alvato här vid min sida som vill spela på min dator. Han kan sköta sig rätt bra, och jag håller mig i rummet hela tiden, eftersom jag ändå måste städa upp här lite. Så tror han ska få en liten stund här faktiskt. Han är så snäll för tillfället.

När jag väntade på bussen hem fick jag se något hemskt. En annan buss körde förbi vår hållplats (inte fort eftersom det var mycket bilar och trafikljus och så), och så fick vi se att det kom eldflammor undertill bakdelen på bussen. Eld! Folk skrek till chauffören att han måste stanna, och jag trodde det var bensin som läckte eller något, men jag tror att det snarare var motorn. Han stannade i alla fall, och som tur var fanns inga människor ombord på bussen, och chauffören försökte släcka elden med sin pulversläckare (tror jag att det var), men det funkade bara en liten stund.

Det kom en massa andra bilar och bussar, och den första bussen kördes av en kvinna som var klyftig nog att stanna och hjälpa till med hennes släckare också. Men det hjälpte bara att hålla nere det lite grann. Det kom en massa rök, svart och vit blandat med varandra. Den svarta röken var verkligen läskig, och det brann ganska mycket i rumpan på bussen. Folk filmade med sina mobilkameror och även jag tog en liten snutt film på behörigt avstånd. Men mitt telefonminne var nästan fullt, så blev bara en kortis. Ska se om jag kan fixa upp den här, om det går. Dock tog det ett bra tag innan jag filmade, det kändes så fel att göra det. Bisarrt att filma något hemskt, och hade det varit människor i fara hade jag antagligen inte gjort det alls.

Efter ett tag hördes sirener, och jag trodde det var brandkåren, men det var bara poliser. Den kvicktänkta busschaffören som hämtat sin egen brandsläckare stoppade andra bussar och tog deras också under tiden. Och till sist kom det en brandbil. Men då brann det ordentligt och röken flydde gatan och luften i närheten. Min egen buss var försenad, och blev ännu mer försenad tack vare detta. Och jag kan ju tillägga att det var inte jättekul att sätta sig på bussen efter att ha sett en annan halvt brinna sönder. Men jag kom hem någorlunda säkert i alla fall (bussturerna är aldrig säkra så som de kör här, vilket förresten påminner mig om att jag planerat ett inlägg om spansk bilkörning snart). Jag hoppas att de fick allting under kontroll och att den inte exploderade eller något. Hemskt var det i alla fall. Tur att de hade brandsläckare ombord, det borde alla egentligen ha.

Måste bara skriva mitt och Alvatos lilla samtal när vi satte oss i bilen för hemfärd från skolan. Jag börjar (det ska dock tilläggas att Alvato vet precis vad han ska säga, det hela var på ett busigt och gulligt sätt):

- Thank you?
- ??
- You're welcome.
- You're welcome very much.
- No you should say Thank you very much, and I should say You're welcome.
Tystnad.
- Or better, you should say Thank you very much, you are so nice, we like you very much, you're the best!
Tystnad.

Kan man inte få lite uppskattning här i världen? Haha. :D

Idag blev det familjeutflykt till ett litet samhälle i provinsen Guadalajara i regionen Castilla-La Mancha som heter Pastrana. Det var vi fem här hemma, plus farmor och farfar. Vi gick runt en massa och jag tog en hel del bilder, får se när jag orkar fixa upp dem hit. Ska försöka göra det så snart som möjligt, om jag bara orkar. Vi åt lunch på en restaurang, jag åt en stor sallad och en specialitet som bara finns i Guadalajara till efterrätt. Den hette Bizcocho borracho och var en sådan där sockerkaksliknande liten grej indränkt i vätska. Den var god, så kan rekommendera den om man åker till Guadalajara.

Vi åkte vid 12-tiden och kom hem strax innan 19, så har varit en lång dag (i alla fall enligt mig). Jag blev väckt vid 10.40 av att barnen skrek och hade sig där nere, plus att farföräldrarna kom hit vid den tiden. Så då blev det till att masa sig upp, fast jag hade gärna somnat om i någon timme till. Men tio minuter senare kom Mamma Alv och sa att vi skulle åka vid tolv, så då hade jag inte så mycket val längre.

Ikväll har farmor och farfar stannat här och jag tror de ska sova här också. Jag spelade lite fotboll i "korridoren" innan, men Alvita växlade så många gånger mellan glatt skrattande och tjutande gråt, så till slut avbröt vi det. Är lite halvtrött men är för tidigt att gå och lägga sig nu. Hemma hade jag ju kunnat göra det om jag velat, men här är det annorlunda. Tror dessutom att det hade varit svårt att sova ordentligt med ungarna skrikandes där nere.


Nu svar på kommentaren från Linda:

Middag i Spanien äts som bekant betydligt senare än hemma i Sverige, runt 22-23 vanligtvis. I den här familjen äter vi dock vanligtvis vid 21-22, men under veckorna när föräldrarna inte kommit hem än börjar jag oftast med maten så den är klar vid 20. Till barnen alltså, själva äter vi äldre oftast efteråt när barnen äter tidig middag. Då brukar barnen lägga sig vid 22-22.30, beror på lite grann. Sedan går barnen upp vid 8 och jag själv går upp vid 6.30 eftersom jag går i skola på dagarna och måste åka tidigare (pappan tar barnen till deras skola). Jag burkar gå och lägga mig vid 23, och är ofta halvt död i skolan, fast det går rätt bra ändå. Under helgerna försöker jag sova tills jag vaknar av någon anledning, som idag av att farföräldrarna kom och jag kände mig hyfsat tvungen att gå upp då. Jag vet inte riktigt när övriga går upp, men jag tror att barnen brukar vaknar vid 9-tiden. Föräldrarna sover inte alls mycket. De brukar vara uppe till 23-00 varje kväll, och mamman går oftast upp före mig på morgnarna (eftersom det är henne jag åker med till tågstationen). Pappan brukar komma ner medan vi två äter frukost, men ibland sover han längre eller går upp tidigare.

Angående siesta: Den här familjen tar oftast inte siesta över huvud taget. Det är full rulle hela tiden. Dessutom är äkta siesta inte att man går och lägger sig och sover en timme eller två, utan det är att man kanske sitter en stund vid tv:n och slöslappar i 10-15 minuter. Kanske nickar till lite, men alltså allt som oftast inte att man går och lägger sig. Det händer dock att pappan kommer hem tidigare från jobbet än vanligt och ibland går han faktiskt upp och lägger sig en stund. Men att sova i ett par timmar är inget man gör alltså.

Så som svar på frågan: Nej, man går inte upp senare (inte den här familjen i alla fall, hur det ser ut i andra familjer kan jag ju inte ge ett säkert svar på) och man behöver inte nödvändigtvis vila siesta heller.

Det blev ett långt och utförligt svar som jag hoppas blev någorlunda begripligt.

Jag har blviit dålig på att uppdatera här, trodde det skulle bli bättre med min nya dator med åäö, men nehej, det har det visst inte.

Igår bokade jag flygbiljetten hem över jul! Råkade på något sätt dubbelboka, men lyckads avboka den ena. Och den här gången blir det direktflyg, ingen mellanlandning någonstans, känns skönt. Men då är det 3 timmar och en kvart i luften som gäller. Och jag landar i Köpenhamn, så de där hemma måste komma ner och hämta mig. Men det var de själva som ville det, så då får de skylla sig själva också.

Hörde förresten att det snöade hemma idag. Här är det inte direkt snöväder, även om det blir kallare så sakteligen. Kunde i alla fall gå utan jacka när jag gick till tåget efter skolan, men det blåste lite, så borde ha haft jackan på mig. Men vill ha sommarkänsla lite till. Fast vissa dagar är det verkligen höst här, långt ifrån vinter, men höst i alla fall. Vill åka till Madrid och gå till Zara och köpa den där jackan jag såg när jag var där, om den nu finns kvar. Men den var så snygg!

Idag var det sista dagen för Pet i skolan. Lite sorgligt. Men skönt för honom att slippa det nu. När jag tänker på hur mycket jag har kvar, då känns det väääldigt långt fram i framtiden. Till maj ska jag gå i skolan, hopppas verkligen att jag kan flytande spanska då. Annars är det konstigt.

Testen den här månaden har gått bra hittills. Förra veckan hade jag 100 och 98, och den här 100 och 99. Så vem vet, jag kanske får ett diplom för att ha fått Sobresaliente den här månaden också. Visserligen är det två veckor kvar, och vem vet, jag kanske missar ett test och då vet jag inte vad som händer.

Nu är det i alla fall helg igen, och jag har fortfarande inte skrivit om förra helgen, så kanske dags att göra det. Jag åkte till Guadalajara på lördagskvällen efter en massa svängande, Luc ville hellre till Alcalá, men vi hade ingenstans att sova med säkerhet, eftersom Jen skulle ut på egna äventyr. Så, sent på lördagskvällen tog jag bilen och rullade iväg till tågstationen, tog tåget åt motsatt håll än vad jag är van vid, kom till G utan problem, men sen skulle jag ta en buss från stationen in till stan där hon skulle möta mig. Och då fick jag problem. Bussen tog en annan väg än vad hon trodde, och därför kom jag till en annan plats. Jag var alltså vilse i en helt främmande stad och Luc visste inte var jag var, hon kunde inte förstå min beskrivning via telefonen, men efter ett tag lyckades vi i alla fall hitta varandra.

Det var rätt sent, så vi lämnade av mina saker i hennes fasters lägenhet, hon gjorde sig lite i ordning och vi gick ut på stan. Det var en hel del umgdomar ute, men hon gillade det inte alls. De satt mest och hängde på bänkar och gjorde ingenting, och Luc påstod att det inte finns något bra ställe att gå till i G. Till råga på allt, Manu bor där också, så jag hade skickat ett sms och frågat om han ville hänga på oss och visa oss runt, men det hade han visst inte tid med, han var med sina vänner. Men senare på natten, vid 3, då passade det, för då smsade han och frågade var jag var, men då hade vi precis gått och lagt oss. I alla fall, nu gick jag händerlserna i förväg. Vi gick runt i stan lite, men hon gillade det som sagt inte alls. Till slut gick vi in på en Taberna där "the manager" började prata med oss direkt. Han kunde en del engelska och var lite halvkul, men Luc gillade inte honom heller. Plus att hans kompanjon var helkonstig. Han kunde en del engelska han också, men han var verkligen udda. Så, efter ett tag drog vi oss därifrån och gick hem till henne. Låg och pratade en stund och sen sov vi (med ett sms från Manu som störde oss).

Dagen efter gick vi en vända i G, och satt och sov på ett par bänkar när plötsligt en gubbe kommer och pratar med oss. Vi sa att vi inte pratade mycket spanska, men det struntade han i. Han ville veta varifrån vi kom och blahi blaha. Han var rätt trevlig, och verkade ensam, men han pratade alldeles för mycket, och vi förstod nog inte hälften. Efter det tog jag bussen tillbaka mot tåget, och så klart missade jag hållplatsen, så jag fick gå tillbaka en bit. Men vaddå? Jag har aldrig varit i G innan.

Veckan som gått nu har varit helt okej. Barnen har mestadels varit snälla och igår var Alvita riktigt mysig. Jag satt och lekte med min dator (skypade med pappa) när hon kom in i mitt rum. Hon ville vara med, så hon kröp upp i mitt knä och "pratade" med pappa. Synd att min kamera inte fungerade, det hade varit roligare för pappa och mamma att kunna se oss också. Men den stunden var ritkigt mysig.

Idag är hela familjen ledig, det är helgdag i Madrid (staden alltså, inte "landskapet" (kommer inte på något bättre ord just nu)) så Pappa och Mamma Alv blev automatiskt lediga eftersom de jobbar där, och barnen är lediga eftersom många av eleverna i deras skola kommer från Madrid, så skolan har stängt också. Bara jag som hade skola idag alltså. Och nu ska jag nog gå ner och titta till läget där nere. Har mest suttit här sedan jag kom hem från skolan. Är rätt trött, och hade velat sova en stund, men tror jag kan göra det senare om jag vill.

Förresten, hela familjen (mest Mamma och Pappa Alv) är förkyld! Jag hoppas verkligen att jag slipper undan, det verkar nästan som det just nu, men man ska aldrig ropa hej förrän man är över bäcken.

Oj, jag är visst bättre i köket än jag trodde! Kladdkakan var supergod! Perfekt kladdig och mumsig. Med lite vaniljglass till var det verkligen kalasgott! Var bara tvungen att säga det.