Lång uppdatering

Kanske börjar bli dags för en liten uppdatering om vad som hänt på sistone.


Söndagen såg ut som följer. Jag gick upp vid 10 för att hinna duscha och göra mig i ordning inför Madrid. Vi skulle äta lunch hos farföräldrarna och fastern fyllde år, det förstod jag efter ett tag, när det kom in tårta och hon fick en present. Men vadå? Ingen hade ju sagt till mig att hon fyllde år, så hur skulle jag kunna veta det?


Jag satt med barnen på en bordsända och det var roligt. Tvillingkusinerna på sex år vardera är hur mysiga som helst. De kan inte speciellt mycket engelska, men vissa saker kan de ändå, så jag försöker prata engelska med dem (de tycker det är kul), men de pratar främst spanska tillbaka. De här två supersöta små liven är verkligen kanonroliga att ha att göra med. Nästan så man skulle ta och byta familj i familjen så att säga, haha.


Under hela tiden väntade jag med spänning på ett eventuellt samtal från Pat, men det kom aldrig. Så hela kvällen tillbringade jag i farmor och farfars lägenhet, pluggandes på mina spanskasaker (som jag klokt nog tagit med mig, jag har tydligen varit på så pass många släktkalas att jag vet vad som väntar). Alltså blev det inget med min blind date, lite trist, men vi får väl se om det kommer på tal i helgen igen.


I måndags klippte jag mig alltså här i Spanien. Pat följde med mig för att visa var det var, och förklara för alla som jobbade där att jag inte kunde speciellt mycket spanska. Jag fick förklara hur jag ville ha det, och sedan började omvandlingen. Först var det två stycken som samarbetade med att göra slingor i håret på mig, och jag hade tänkt ha mörka slingor i hela håret, och förstärka de två blonda jag redan hade. Efter en lång stund med slinggörandet fick jag sitta och vänta i en evighet. Hemma får jag en sån där hårfönsgrejsemojs runt skallen så det ska gå fortare, men här var det luften som fick sköta jobbet. Tror jag satt i över en halvtimme och läste spanska skvallerspalter.


Efter denna långa väntetid tvättade de ur färgen och sen klipptes jag. Det var en av tjejerna som hjälpt till med slingorna och hon frågade hur jag ville ha det och så, men sen kom det två andra och hjälpte till med det hela de också. De sa vad de tyckte och båda två pillade i håret på mig. Det hela slutade i alla fall rätt okej, plus att de gjorde en hårpeeling på mig också. Så då fick jag tvätta håret en andra gång där. Därefter fönade tjejen som klippt mig, så att håret blev rakt och fint. Det hade nog gått snabbare med en plattång, men nu var det alltså föning som stod på programmet.


Under all den här tiden satt jag och var lite bekymrad över barnen. Pat skulle hämta dem om jag skulle bli sen (jag hade tid hos frisören vid 15.30, och barnen slutar vid 16.45, så jag trodde inte att jag skulle bli jättesen, men utifall att jag skulle bli det, hade Pat fått ett papper som sa att hon fick hämta barnen istället för mig), och ju mer tiden gick, desto senare blev jag. När alltihopa var avklarat hade klockan hunnit snurra på sig nästan två och ett halvt varv! 2,5 timmar tog det alltså. Så, jag skyndade mig tillbaka till Pats hus och hämtade hem två trötta stackare. Jag hade lite dåligt samvete eftersom det tagit så lång tid, men jag hade inte alls räknat med det. Och de var inte sura eller arga, bara trötta, som tur var.


Dessutom har vi börjat lyssna på Roxette i bilen (istället för den totalt urtjatade låten "Ni una sola palabra" med Paulina Rubio, eller "Cuidate" med La Oreja De Van Gogh (som jag visserligen älskar)), eftersom i bilen på väg hem från Madrid i söndags hade Pappa Alv en skiva med dem i bilen som vi lyssnade på. Jag hörde direkt att det var Roxette och började så klart babbla en massa om dem. Pappa Alv visste inte ens att det var en tjej och en kille som sjöng, utan frågade mig vilket av alternativen det var. Jag babblade på om att killen är från min stad och att han har ett svenskt band också, och bla bla. Svensk som man är så blir det bara så. Barnen hade i alla fall två favoritlåtar där, "June Afternoon" och "Dressed for success", eftersom de "skriker till" i båda låtarna, och det är det barnen gillar. Och jag har inte ett dugg emot att lyssna på lite svenskgjord musik, så bara att dunka på i bilen.


Alvato är förresten hur charmig och överraskande som helst ibland. Häromdagen när vi åkte hem sa han plötsligt "Anna, look! Look at the sky Anna! It's beautiful!" Han är så söt när han upptäcker naturens skönhet. I fredags när vi var hos Pat sprang han ut från huset eftersom han ville åka hem, men Alvita ville göra en sak först. Så jag var tvungen att springa efter honom, ut i den kalla novemberkvällen. Jag hittade honom vid bilen och han var lite småsur (men av trötthet), men plötsligt tittade han upp på himlen, pekade på månen och sa "The moon is beutiful, look!". Och den var verkligen fin, stor och lysande med lite moln framför, så den såg så där mystisk ut.


Jag har börjat inse att jag kommer sakna livet här, det har inte ens gått tre månader, och jag har många fler framför mig, men trots det vet jag redan nu att jag kommer sakna det. När barnen är på myshumör och beter sig som man vill, då är de helt underbara, de små liven. Jag kommer sakna naturen, med bergen och allt vackert. Jag kommer sakna att gå till Carrefour och köpa choklad (båda igår och idag, illa, illa). Jag kommer sakna människorna här. Jag kommer sakna att köra som en galning (okej, inte som en galning, inte ens som en spanjor, men nästan, jag undrar när jag ska orka skriva det där inlägget, det här idag börjar bli för långt, så vi får nog ta det någon annan dag). Jag kommer sakna Spanien. Helt klart.


Igår träffade jag Manu för första gången på tre veckor förresten. Under de senaste tre veckorna har vi knappt haft någon kontakt alls. Han har börjat jobba på eftermiddagarna och kvällarna, och på dagarna är ju jag i skolan, vilket innebär att det är i princip omöjligt att träffas eller finna gemensam tid på MSN. Dock skrev vi lite grann i helgen eller i slutet av arbetsveckan, kommer inte ihåg, på MSN, vi pratade om att på tisdag kunde vi antagligen träffas igen, eftersom hans jobbtid förskjutits en timme framåt, vilket innebär att han inte behöver stressa hem lika mycket efter sin universitetslektion. Vi bestämde aldrig något helt och fullt, och efter det pratade vi inte mer. Så, i går visste jag inte om han skulle komma till min skola eller inte, men när jag gick ner för trappan satt han utanför och väntade. Det var kul att träffa honom igen, även om det bara var för 40 korta minuter. Sen var han tvungen att ta tåget hem, och min buss skulle gå om en stund den också.


I lördags spenderade jag förresten en stund på kvällen/natten med Föräldrarna Alv. Vi tittade på "Firewall" tillsammans, på spanska, men med svensk undertext. Perfekt! Alla förstod allting och jag fick lyssna på spanska under tiden. Det var till och med så att två meningar inte fått någon svensk översättning, men jag förstod vad de sa på spanska ändå. En annan gång var det tvärtom, och då fick jag säga till föräldrarna vad som sagts.


Nu har jag snart skrivit två A4-papper i det här inlägget, men så går det om man är dålig på att uppdatera som man ska. Stackars läsare som måste plöja sig igenom allt det här, om det nu är någon som orkat göra det. Haha.


Vi har förresten börjat i Intermedio nu ju. Vilket har inneburit att vi har fått E i båda lektionerna. Alltså har vi samma lärare under hela dagen. Visserligen är hon bra och trevlig, men samtidigt kan det vara bra att byta efter halva tiden. Så man inte somnar allt för fort. Haha.


Nu ska jag nog försöka göra någon läxa, eller vila en stund, innan jag busar vidare mot barnens skola. Den norska pappan frågade mig förresten igår på vilken skola jag läser. Han ska börja studera spanska han också, och jag sa att min skola är bra, så han skulle kolla upp den på Internet. Lite kul om han hade börjat där också. Då kan jag prata svenska även där. Mohaha! Fast egentligen hade jag velat prata mer spanska. Det känns som jag hade utvecklats fortare om jag gjort det, men engelska är ju så mycket smidigare, tyvärr. Och nu ska jag sluta babbla. En svag punkt jag har, att inte kunna sluta skriva när jag borde gjort det för länge sen. Så, tjipp och hej tills vidare!


Kommentarer
Postat av: Sara

Hinner tyvärr inte läsa allt detta just nu, ska ta mig tid i helgen. Men det är sjukt skönt att veta att du lever iaf genom dina blogguppdateringar! hihi:)

2007-11-28 @ 19:49:58
Postat av: Emily

Hur känns ditt hår nu? Som du kanske redan märkt så kommer jag att plöja igenom alla inlägg från och med detta och uppåt ikväll- Jag har haft hemtenta den här veckan som lämnades in idag. Har inte hunnit läsa bloggar alls på nästan två veckor. Men ikväll tänkte jag ta igen det. Tihii!! :)

2007-12-07 @ 19:56:36
URL: http://emsypemsy.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0