Mitt liv som au pair

Usch, jag kom pa att det finns en hel massa saker som jag kan ta upp ocksa. Men är sa trött i bollen sa jag vet inte vad jag ska skriva, och kommer inte ihag vad jag har skrivit tidigare heller.

Jag fick mitt bagage till slut. Dagen efter ankomsten, nagon gang pa eftermiddagen. Sa det var skont. Väskan var hel, men smutsig och sag inte speciellt ny och fin ut längre, men det gör inte sa mycket, huvudsaken var att jag fick tillbaka den.

Jag mar som sagt bättre i magen nu. Var säkert den där belgiska sandwitchens fel. Plus att jag ju inte var stormförtjust i vad jag fick här. Men vänjer mig sa sakteliga. At till och med tva oliver idag!! Utan nagot speciellt till, inte i sallad eller pa pizza eller nagot sant. Hatar oliver, men tvingar mig själv att lura mig själv att de är goda.

Barnen har Tripp Trapp-stolar, en röd och en orange. Paminner mig om min egen barndom. Haha.

Alvita (som jag kan kan kalla dottern) grater hur lätt som helst över allting. Alvato (sonen alltsa) gör det inte lika lätt, men bada är envisa och svara att fa att göra som man vill direkt. De krälar runt lite överallt vid maltiderna och star pa stolarna, och allt möjligt. Hade jag varit in charge sa hade jag inte tillatit det, sa vi far väl se hur det blir när jag har dem ensam.

De kan dock vara rätt söta när de sätter den sidan till. Marina har suttit i mitt knä och jag har busat med dem bada tva. Det är bara jobbigt när de blir sura sa enkelt. Hoppas bara att det blir bättre när jag kan mer spanska. Även om jag faktiskt redan friskat upp den en hel del. Som när jag köpte linsvätskan. Och barnen pratar nästan bara spanska. Alvato har faktiskt sagt nagra meningar pa engelska helt frivilligt, men Alvita fragar gärna sina föräldrar om översättningar. Hon sa dock "this", "more" och "here" när vi lekte med bilbanan. Och jag vet att hon förstar med än vad hon säger att hon gör. Om jag pratar med dem och mamman är i samma rum, säger Alvita ofta "Qué dices", vilkte betyder "Vad säger hon".

Jag har inte gett dem mina presenter än, bara Orreforsskalen till föräldrarna, och de tyckte om den verkade det som. Jag väntar med barnens saker till ett bra tillfälle. De har fatt smaka min Marabou choklad, men tror att föräldrarna tyckte det var för mycket mjölk i. Halla, det är mjölkchoklad!! :D

Sa, nu har jag skrivit massa mer. Har inget bättre för mig egentligen, men är tröttsamt att skriva ända. Tar sin lilla tid med datorn, plus att jag gärna vill göra korrekta bokstäver. Det gar snababre att skita i ä och ö, men det är jobbigare att läsa om jag bara använder a och o hela tiden. Skriver väl snart igen, om jag kommer pa nagot mer intressant.

Kan ju svara pa inlägget fran Sandra ocksa. Jag befinner mig ungefär 4 mil utanför Madrid i en minimal by. 15 minuter härifran finns en stad (som jag dock inte varit i ännu) som heter Alcalá de Henares. Ungefär där nagonstans bor jag för tillfället. Och kommer förhoppningsvis göra det ett tag framöver, vilket inte innebär att jag inte saknar er där hemma! Det gör jag sa klart! Men jag vill ju inte direkt ge upp och lämna Spanien för tidigt.

Och svar pa Hannas och Emilys kommentarer, tja, det är väl lite inbäddat i inläggen här. Busiga, gratiga, rätt bortskämda i min mening, men kan även vara rätt gulliga när de väl vill. Och nej, jag var faktiskt inte speciellt nervös, jag var sa trött efter att ha väntat pa flygplatsen i mer än en timme för att fa reda pa nagot om bagaget, sa all nervositet hade försvunnit för länge sen. Det är dock alltid lite "nervöst" när nagot nytt ska hända. Exempelvis idag, min första lördag och jag visste inte alls hur den skulle komma att se ut. Ellerhur det kommer bli med tvätta kläder och sa, jag ska sköta mina egna, men vet inte om det innebär sängkläderna ocksa. Och tja, ni förstar förhoppningsvis vad jag menar.

Sa, det far räcka för nu. Tjingeling!