Mitt liv som au pair

Om exakt en vecka närmar jag antagligen mig Landvetter vid den här tiden. Fjärilarna i magen kommer antagligen flyga runt som galningar och än värre kommer det att bli. När jag sagt hej då till familjen för att gå igenom säkerhetskontrollen är jag helt ensam på flygplatsen. Lämnad åt mitt öde. När jag sedan satt mig till rätta på planet mot Bryssel kommer jag undra vad det är jag har gett mig in på. Nästan två timmar efter att planet har lyft landar det i Belgien, där jag kommer vara förvirrad till max och undra vart jag ska ta vägen. En timme har jag på flygplatsen. Under den tiden ska jag antagligen försöka äta något samtidigt som jag letar reda på nästa plan, hur det nu ska gå till. När jag väl gjort det (jag utgår nämligen från att jag gör det, och inte blir fast på flygplatsen, huga, hemska tanke) och sitter på andra planet för dagen mot Spaniens huvudstad, ja då kommer känslan i magen bestå av en salig röra av lättnad (puh, jag hittade rätt plan), oro (hoppas mitt bagage inte kommer bort på vägen) och nervositet (snart träffar jag min nya spanska familj).

Behöver jag dessutom tillägga att jag har en miljon saker till som jag ska fixa, innan den här speciella dagen om en vecka? Har en massa inplanerat. Idag ska jag åka in till stan och träffa EmsyPemsy och leta vikingar. Ska försöka hitta något till mina små ungar, måste ju fjäska lite för dem. Sedan är frågan vad jag ska ge till föräldrarna också. Det klassiska, svenskt glas, känns lite tråkigt och dessutom krångligt att frakta. Jag ska ha med mig min laptop, så där får inte plats speciellt mycket mer i handbagaget. Men jaja, det löser sig väl.

Jag har i alla fall i teorin fixat en väska nu. Jag tröttnade på dem i stan, jag ringde igår, men då var killen inte där, så mamma åkte in till en affär i sin arbetsstad, och beställde en från Varberg. Det blev en illgrön till slut, de hade inte den rosa heller, men den gröna var rätt häftig den också. Jag får den på fredag, så nu kan jag andas ut när det gäller det i alla fall.

Antagligen blir det utgång på lördag. Måste ju låta alla fira att de äntligen blir av med mig, eller hur? Egentligen är jag inte så sugen på partaj, det känns lite halvstressigt att hinna med det också. Men samtidigt känns det som det är ett måste, nästan lika viktigt som att ha en resväska.

Nu ska jag göra mig i ordning för att möta stan, ska ta bussen in, miljövänliga Anna är i farten. Hoppas bara att jag har tillräckligt med pengar på busskortet, de höjer ju priserna titt som tätt. Tror inte att de egentligen vill att folk ska slita på deras fina (?) bussar. Det ska bara vara folk med pengar som ska åka buss, trots att det är de som tar bilen istället. Nej, sänk busspriserna! Eller vad säger du EmsyPemsy? Vi fick väl MVG på vår argumentation på svenskan angående detta alltid aktuella ämne? Tjipp och hej!