Mitt liv som au pair

Vi har varit utan Internet nagra dagar har nu, for tydligen stangde mammans jobb ner bredbandet for att kolla hur manga timmar hon hade jobbat. Men nu har vi fixat det med pappans Internetkort, eller nagot i den stilen.

Det har inte hant sa mycket nytt egentligen, det har mest varit stranden och poolen som vanligt. Vadret fortsatter att vara fantastiskt och jag jobbar pa min solbranna. Mamman har nagon olja som ska gora att man blir brunare fortare (inte brun utan sol eller nagot sadant), och den fungerar faktiskt. Verkar det som hittills i alla fall, for man ser bikinin som vita falt mitt i mitt nya bruna jag, haha.

Nagot jag kan beratta ar att familjen har har en katt. Den ar fyra manader och busig men fruktansvart talmodig. Speciellt pojkarna leker lite for mycket med den. Slapar runt pa stackarn sa han mjauar och slingrar sig, men utan att frasa eller rivas. En dag satte de till och med kladnypor i svansen, stackars, stackars katt! Katten ar alltsa alldeles for snall for sitt eget basta, men en kvall var han puts vack. Vi skulle nagonstans men kunde inte hitta katten. Vi letade i skap och overallt dar han kunde ha blivit instangd, men ingen katt. Hogst upp har vi en terass som sitter ihop med alla grannars terasser och vi misstankte att han rymt ivag nagon stans. Barnen var helt forstorda, naval, Gui var inte sa ledsen, men Rod vad det daremot, trots att bada tva plagat katten. Efter jag vet inte hur lang tid av letande och paknackningar hos grannar sa var vi alla ratt oroliga. Jag och pappan var uppe pa terassen for hundrade gangen nar katten plotsligt kommer gaende pa det som avskiljer de olika terasserna och vi lockade pa honom for att han skulle komma ratt. Darefter har vi inte lamnat dorren ut till terassen oppen, utifall att han skulle vilja ga ut pa upptacktsfard igen. Men hade jag varit han hade jag nog letat efter snallare barn att leka med. (En annan sak, jag ar inte brun utan rosa pa vissa stallen pa armarna, som foljd av lek med katt, han rivs inte men killar att nafsas och nar man drar bort handen ar det klart att man blir sarad, haha.)

Jag har uppdaterat mig lite grann via Aftonbladet, men OS har jag ingen koll pa alls. Men det verkar ju inte som det varit ett svensk-OS direkt, sa det spelar val ingen storre roll. Daremot ryser jag nar jag laser allt om flygkraschen. Jag intalar mig sjalv att jag inte ar radd for att flyga nu, men det ar sjalvklart att man blir paverkad. Men egentligen ar det val storre chans att man krockar med bilen, speciellt i Spanien, men inte slutar man aka bil for det. Sa det ar val bara att stoppa undan nervositeten och oron nar det val ar dags att bege sig upp i luften igen.