Bussfel och Cádiztankar
Jag åkte till skolan idag, med ett enda mål: Göra proven innan lektionen började (i alla fall det i komposition) och sen åka hem med 10-bussen. Så, allt gick bra, jag gjorde båda proven och gick ifrån lektionen vid 20 i 10, satte mig och väntade i busskuren vid 10 i 10. Men, vid 10 hade det inte kommit någon buss. 5 minuter över 10 kom det en tant och satte sig i busskuren, jag funderade på att fråga henne vilken buss hon väntade på, men gjorde det aldrig. 5 minuter senare kom det en gubbe också. Han frågade tanten när bussen gick, och hon sa 20-25 över, så jag tänkte att de kanske ändrat busstabellen.
När bussen äntligen kom hade den så klart fel nummer på sig. Min buss heter 275 men den här var 271 som går till en annan by. Men jag frågade gubben om den gick till min by ändå, men han sa att den inte gör det, men att jag kunde fråga chauffören. Chaffisen sa att bussen till min by går 9.25 på vardagar och 10.00 på lördagar och söndagar. Mitt dumma nöt hade kollat på fel dag! Så, jag fick vänta i över 3 timmar på nästa buss (den som jag brukar ta varje dag alltså!). Men jag orkade inte gå tillbaka till skolan och anstränga mig, så jag gick till Carrefour och köpte lite bröd, choklad (var jättelänge sen jag köpte det nu, så det var på tiden), batterier och en hemlis. Hemlisen kommer avslöjas vid ett senare tillfälle. Dessutom var jag jättenära att köpa en blomma och en kruka. Jag vill ha något att sköta om här inne, och blommorna kostade bara 1 euro, visserligen var de rätt fula de flesta, men jag hittade en som var lite finare än de övriga. Jag hittade även krukor i olika färger som hade kunnat passa. Men sen kom jag på att jag behöver ju extra jord också, och det hade jag ingen lust att köpa, så jag lät bli alltihopa.
Jag har pratat mer med mamman som vill ha en au pair till Cádiz, och jag är trög om jag inte tar chansen. Barnen verkar snälla och lugna för det mesta, i alla fall det jag sett av dem. Det enda jag ska göra är i princip att vara en extra hand som hjälp och prata engelska med barnen. Föräldrarna kan dock inte engelska, så det blir spanska där, vilket är bra. De ska bo i ett litet samhälle, ungefär som mitt här, men med mer turister för det ligger precis vid stranden jättenära Gibraltar (hade varit himlans kul om vi hade kunnat åka över till Afrika också!). Dagarna är mest stranden och bara slappande, lite läxhjälp var det visst också, men den äldsta är bara 12-13 så det kan inte vara så svårt. Visserligen sa Pappa Norrman att hans son som är snart 9 läser matte på en nivå som de i Norden läser först 2-3 år senare. Skolan här är alltså svårare jämfört med hos oss. Men, det ska nog gå bra ändå. Dessutom betalar den här familjen rätt bra. 400 euro för en månad. Det är nästan de dubbla vad jag får här, och jag menar, det blir en månads solsemester i princip. Jag måste ju vara dum om jag inte gör det, eller?
Det värsta är att Mamma Pat tycker att det är svårt för mig att bestämma mig för om jag ska göra det eller inte. Föräldrarna Alv gillar mig verkligen och trivs med att ha mig här, och de hade nog velat att jag stannade längre här istället för att åka med en annan familj. Som de ju dessutom känner. Själv tycker jag inte det är så hemskt. Jag menar, jag gillar verkligen Familjen Alv också, men samtidigt vill jag ju se och uppleva mer. Och det tror jag att de förstår också.
Nu ska jag skriva ett specialinlägg som jag vill ha en särskild rubrik till.
