Kalas och sovdag
Vi kom nyss hem från Alvatos födelsedagsfirande med kompisarna. Vi var på ett ställe i samhället där skolan är där de hade ett bollhav med rutschbana och sånt. Barnen gillade det, men stackars jag har mer gemensamt med barnen än med föräldrarna, eftersom jag inte har några barn själv. I början var det rätt jobbigt, men när maten kom in till banen blev det lättare, för då var det jag som agerade servitör, frågade alla vad de ville ha att dricka och så.
Efter detta lekte jag en del med massa ungar. Mest med pojkarna faktiskt, eftersom flickorna var i ett annat rum och dansade. Vi kastade bollar på varandra och det var rätt skoj faktiskt. Barn man inte känner är roligare än vuxna man inte känner. Det är det jag gillar med barn, de är ofta så framåt och härliga att det inte spelar någon roll om man känner de eller inte. Dessutom gjorde jag några fruktansvärda ansiktsmålningar på en del av dem, men eftersom jag aldrig i hela mitt liv gjort det innan blev det lite sådär. Men efter tre försökskaniner blev den fjärde rätt bra.
Jag var hemma från skolan idag också. Jag sov till 12. Gud vad skönt det var! Visserligen vaknade jag några gånger, både på natten och morgonen/dagen, men kunde alltid somna om utan problem. Jag älskar att sova, synd att man inte kan göra det oftare. Haha. Men nu är det helg i alla fall, och jag tror inte att något speciellt är inplanerat ännu. Så ska bli skönt om jag kan sova lite extra. Det enda trista med den här helgen är att på söndag åker Manu. Och sen är han borta med vinden. Sista dagen blev tydligen i tisdags. Ett dumt hejdå blev det, men det kanske var bäst så.
Det har kommit nya människor till skolan, men samtidigt lämnar andra den. Plus att ingen av de nya verkar vara någon man direkt kan umgås med, en man från Brasilien, två tyska tjejer, och en kvinna från USA. De tre sistnämnda är visserligen bara med på den andra lektionen, eftersom de är på Avanzado i grammatiken, så på vår gemensamma lektion är vi så många som 9 stycken om alla är där samtidigt. Det är helt otroligt, vi är ju vana vid att vara 4-5 stycken, och det är en otrolig skillnad att gå från det till 8-9 i ett slag. Men, det går bra det också.
Nu orkar jag inte skriva mer. Min hals gör fortfarande ont, huvudet är bättre, och jag har nog ingen feber. Jobbigt att vara sjuk stup i kvarten.
Det låter som ett kul barnkalas! Men jag är glad att vi inte hade några föräldrar med när du och E var små! Det räcker bra med en skock barn som ska tas om hand och underhållas...
Skicka ett mail om det där hej dåét. Jag känner mig så extremt ouppdaterad!
