Rumpfantast vid 5

Ungar är roliga. Ungar är busiga. Ungar är dumma. Ungar är elaka. Ungar är snälla. Ungar är härliga. Ungar är knasiga. Ungar är fantastiska. Ungar är jobbiga. Ungar är otroliga. Ungar är irriterande. Ungar är farliga. Ungar är mysiga. Ungar är fantasirika. Ungar är impulsiva.

Men framför allt är ungar för det mesta underbara och överraskande små varelser:

Alvita och hennes kompis lekte utanför skolan som vanligt. Alvato lekte med två av sina kompisar utanför skolan som vanligt. Alvita och hennes kompis gick in i skolan. Alvita och hennes kompis ropade på mig. Jag gick in till dem. Jag står med ryggen mot lekplatsen och pratar med Alvita och hennes kompis.

Rätt som det är får jag en smisk i rumpan. "Vad fasen!?" hann fara genom huvudet på mig. Jag vänder mig blicksnabbt om och där rymmer en liten filur vid namn Fil, Pappan Osc's son, iväg, stannar upp och tittar på mig och skrattar glatt. Jag ränner iväg efter honom och frågar vad den busungen gjorde. Han tyckte det var jättekul att bli jagad av mig och skrattade mest hela tiden. Men sen återgick jag till normalt tillstånd igen.

Alvita och hennes kompis ropade på mig igen. Så, jag går in till dem ännu en gång. Och tro det eller ej, men Fil gör om samma sak en gång till. Den lilla busen! Jag säger bara en sak, sådan far, sådan son! (Inte för att Osc smiskat någon på rumpan vad jag vet, men han är flörttypen, eller snarare, väldigt spansk när det gäller det.) Och usch vad jag skrattade, för jag var ju tvungen att berätta för Pappa Osc vilken sorts son han har fostrat. Han ropade in Fil till förhör, och han frågade honom:

På vilken sida gjorde du det? Svar: Båda!
Hur kändes det, var det hårt eller mjukt? Svar: Hårt!

Behöver jag ens nämna att det var skrattretande pinsamt men rätt kul, hela situationen? Och Pappa Osc sa att han gärna hade varit lite mer som sin son och tja, att bli smiskad i rumpan av en femåring, det är väl inte fy skam egentligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0