Mitt liv som au pair

Det blev visst inget inlägg igår, varför minns jag inte riktigt.

Idag träffade jag Jen efter skolan, så skönt att kunna prata lite vettigt på med någon engelska. Vi gick till mitt och Manus standardställe för att äta tapas, och sen sa vi hej då och jag sprang till bussen. Hon åker hem på lördag och sen kan jag inte träffa henne mer.

Hela veckan (utom tisdag) har vi bara varit två stycken i klassen. Jag och Yas, plus en lärarpraktikant visserligen, men hon räknas inte. Det finns både för- och nackdelar med att vara så få. Man lär sig förhoppningsvis mer eftersom man måste vara mer uppmärksam och lyssna och prata mer, men å andra sidan är det rätt tråkigt att ständigt bara vara två stycken. Fast det har gått bra ändå. I tisdags var Aki där också, men detta är hans sista vecka, och på lördag flyttar han till Salamanca istället. Så vi får väl se om det kommer fler människor nästa vecka.

Jul, den brasilianska mannen, var i skolan igår för att be om en tjänst från Reb (ena läraren vi har, som jag för övrigt inte gillar överdrivet mycket, kommer till det sen), eller något, och jag hann bara hälsa snabbt på honom innan jag var tvungen att springa iväg. Och på kvällen hade han skrivit ett mail till mig, så nu har jag mailkontakt med honom också. Plus alla som jag varvat till Facebook. Så förhoppningsvis kan jag hålla i spanskan någorlunda när jag slutar min tid här.

Nu till det om Reb. Hon är en trevlig person, men lite tja, jag vet inte, konstig för min smak. Hon hade varit en typisk estetare på ett svenskt gymnasium, och jag har nästan för mig att hon sagt att hon pluggat teater, så det stämmer ju i så fall. Men henne klädstil och stil i övrigt bör inte ha någon inverkan på hur hon är som lärare, men jag kan bara inte gilla hennes undervisningssätt till hundra procent. Det är ofta hon förklarar konstigt och så att man inte förstår. Istället för att göra det enklare att förstå gör hon det ofta mer invecklat och komplicerat. Några gånger har jag förstått vad det handlat om, men inte Yas, och då känns det som att jag hade kunnat förklara det smidigare än vad Reb försöker göra.

Igår var helt rörig. Vi Skulle prata om Impersonalidad i meningar, och hon skrev meningen "Me gusta el chocolate" på tavlan. Det betyder fritt översatt "Jag gillar choklad" men korrekt översatt är det "Chokladen tilltalar mig". JAg har inte lust att förklara den spanska grammatiken för de som inte kan den, men så måste det bli eftersom det är chokladen som bestämmer verbformen. I detta fallet är alltså verbet "tilltala" och således blir chokladen subjekt och mig är dativobjekt (eller indirekt komplement som det kallas på spanska). Både jag och Yas var helt överrens om detta, men Reb skulle krångla till det. Hon påstod att "Jag", som ju inte ens finns skrivet i meningen", är ett underförstått subjekt, eftersom Jag utför gillandet av chokladen. Eller det var något långsökt hon försökte förklara, jag tror inte att varken jag eller Yas förstod exakt vad det var hon ville säga. Efter hennes lektion bytte vi lärare till E, som är mycket bättre och förklarar på ett lättförståeligt sätt för det mesta, och frågade henne om hur det var. Hon sa att naturligtvis är chokladen subjektet i meningen, och att hon skulle fråga Reb om saken. Reb har sagt att hon ska ta med några papper i morgon för att se hur det ligger till, så ska bli spännande.

Nu orkar jag inte skriva mer. Blir bara onödigt babbel tycker jag ändå. Ska nog vila en stund innan jag åker iväg. För övrigt är Pappa Alv hemma också, och jag måste egentligen sätta igång en tvättmaskin innan jag åker iväg. Kanske borde ha gjort det för en stund sen, men nu orkar jag inte.

För övrigt har jag namnsdag idag, fast det gäller bara i Sverige, de spanska helgondagarna är inte samma som där hemma. Så hade jag gått runt och sagt grattis till alla som heter Maria hade de nog bara tyckt att jag var konstig.