Mitt liv som au pair

Jaha, då har det gått ett tag sedan jag skrev. Uppdatering kanske börjar vara på sin plats.

Bröllopet i fredags blev aldrig av, eller rättare sagt, brudparet är säkert nygifta och glada, men Mamma Pat blev tvungen att åka till sjukhuset så hon kunde inte gå, och således blev jag hemma också. Jättetrist när jag faktiskt bestämt mig för att gå. Hade varit jättekul, men nu blev det som det blev tyvärr. Fredagen blev istället urlugn, minns inte vad vi gjorde ens.

Lördagen var nog likadan, jag var med familjen mest hela tiden tror jag. Badade i poolen och lekte med barnen och deras tvillingkusiner som var här.

Söndagen spenderades nästan helt i Madrid tillsammans med Yasu. Han åkte hem till Japan idag, och vi hade bestämt sedan tidigare att äta på en japansk restaurang samt svensk mat på Ikea. Det var tänkt att Ren skulle med också, men han åkte till Andalusien istället och festade och träffade sin farfar. Så det blev bara jag och Yasu, men det gick lika bra.

Jag åkte till Alcalá och vi hade bestämt att träffas vid 14, men han var en kvart sen (antar att han blivit för inspirerad av spanjorerna som alltid kommer sent) och sen åkte vi in med tåget. Väl i Madrid gick vi till den japanska restaurangen, och jag är helt bombsäker på att alla som såg mig höll på att skratta ihjäl sig i smyg. Jag har nämligen ALDRIG ätit med pinnar förr, och jag var inte direkt en naturbegåvning. Det var ju SKITSVÅRT! Jag fick någorlunda kläm på det, men jag var långt ifrån bra på det. Jag skrattade åt mig själv mest hela tiden, och Yasu tyckte det var rätt kul han med.

Maten då, jodå, den var helt okej. Det finns många vegetariska alternativ i det japanska köket, så det var inga problem där. Problemet var bara att äta nudelsoppa med pinnar. Herregud alltså. Sen åt jag något jag aldrig mer kommer äta. Alger. Rättare sagt en alg. I nämnda soppa fanns nämligen en algbit och jag skulle naturligvis äta den. Jag hade sagt till Yasu att jag ville äta typisk japansk mat, så det beställde han också åt mig. Men algen var bara för äcklig. Jag lyckades svälja den, men jag är rädd att jag gjorde någon konstig min när den glafsade runt i munnen. Usch för det, men nu har jag ätit det också i mitt liv i alla fall. Fast Yasu sa att jag skulle ätit den tidigare, för då hade den varit mindre blöt och då hade den varit godare. Jag tillåter mig att tvivla.

Soppan var själva huvudrätten, och vi hade även tre små förätter. Någon konstig svart grönsak som liknande algen men som smakade bättre. Någon sorts minirullar med grönsaker innuti, och själva "skalet" såg ut som snigelslem och hade formen av en stor fet skogssnigel, men smakade betydligt bättre. Nu har jag ju aldrig ätit skogssnigel, men kan tänka mig att det smakar som alger ungefär. Sen åt vi stekt tofu också som var god. Tofu finns ju i Sverige också och är ett bra vegetariskt alternativ, men jag visste inte att det var från Japan. Till det drack vi kallt te. Tydligen är det Yasus favoritdryck, det sa han i alla fall. Jag själv var sådär. Jag är ingen stordrickare av te, men det slank ner utan besvär i alla fall.

Till efterrätt åt vi den konstigaste glassen jag någonsin ätit, också typiskt från Japan så klart. En grön glasskula som påminde om pistage och en röd med lite bitar i som kunde ha varit äkta jordgubbsglass. Skillnaden var att de var gjorde av te och röda bönor. Helt otroligt vilka idéer de har, japanerna, fast gott var det i alla fall. Te-glassen var väl sådär, tack vare mitt låga tedrickande, men det var helt klart intressant.

Jag är stolt över mig själv att ha ätit japansk mat med en äkta japan, må så vara att det råkade bli i Spanien, men det spelar ingen roll. Den japanska kvinnan som serverade oss var supertrevlig och pratade japanska med Yasu, så jag fattade inte så mycket. Men hon skrattade och log och var tydligen en typisk gammal japansk kvinna. Jag sa till och med tack till henne på japanska.

Efter den sena lunchen som tagit rätt lång tid på grund av mina pinnbesvär, strosade vi runt lite i Madrid och åkte sedan till Ikea. Väl där gick vi runt bland möblerna och myste. Yasu till och med slängde sig rätt i en säng och njöt. Han älskade det, helt klart. Efter möbeltittning (och boktittning, för jag hittade ett bord med massa svenska böcker, och frågade en anställd om de var till salu också, men det var de inte, trots att det fannssäkert tio exemplar av varje bok, ytterst märkvärdigt) slutade vi på restaurangen där Yasu åt köttbullar med potatis, brunsås och lingonsylt. Han tyckte det var gott, men lite förundrad över blandningen mellan såsen och sylten. Jag själv nöjde mig med en varm kanelbulle som smakade underbart.

På tal om kanelbullar! Jag och barnen gjorde ju det i fredags, det glömde jag bort. Jag trodde bara att Alvita skulle hjälpa till, men faktum är att Alvato också var äkta intresserad och båda två hjälptes åt med ingredienserna och att baka ut degen och strö på kanel och alltihopa. Sen att spajorer är alldeles för vana vid att allting innehåller choklad (chokladbröd i olika former, kex med choklad, kakor med choklad, ännu mer bröd med choklad) och att barnen inte uppskattade resultatet är en annan sak. Farfar Alv fick smaka han med, och han sa att de var ärligt talat väldigt goda. Så där har vi en positiv sak med honom. Sen att bullarna var väldigt små och nästan lite torra brydde han sig inte om, eftersom han inte vet hur min mammas underbara bullar ska smaka. Haha.

Nu tillbaka till Ikea. Efter maten där gick vi till Sverigeaffären och jag hamnade i himmelriket. Jag ville ta med mig hela affären hem (hade blivit rätt svårt för det fanns alldeles för mycket) och det slutade med att jag köpte med mig en påse daim, en Marabou med daim, kanelgifflar, lingonsylt och pastaälgar. Yasu köpte Ahlgrens bilar, kanelgifflar och Annas pepparkakor. Lyckade inköp om jag får säga det själv.

Därefter åkte vi tillbaka in till centrum, letade upp en bar med tv och såg finalmatchen mellan Spanien och Tyskland där med alla spanjorer. Så jag befann mig mitt bland de glada firarna när Spanien vann sitt EM-guld, lite speciellt kan man ju kanske säga. Sen sprang vi till tåget och åkte tillbaka till Alcalá. Väl där strax innan tåget anlände till stationen sa vi hej då, och hoppades att vi kunde ses i framtiden också. Störst möjlighet till det är om jag åker till Japan, för han trodde inte chansen var så stor att han åker till Europa på ett bra tag.

Det här blir ett fruktansvärt långt inlägg, men så blir det om man inte uppdaterar i tid. Dumma mig. För nu måste jag ju snabbt berätta hur vardagarna ser ut.

Jag har barnen själv på dagarna nu och de vaknar i regel vid 9, så då får jag göra det också. Då är det frukost och lite tv-tittande som gäller, och sen är det bara att underhålla de bäst jag kan till det är lunch. Idag till exempel badade vi innan lunch, i vanliga fall gör vi inte det förrän på eftermiddagen när solen inte är så farlig, men idag passade det bättre på förmiddagen. Vi har nämligen en pool här nere vid Farföräldrarna Alvs hus som vi kan använda hur mycket vi vill, så det har blivit bad varenda dag för mig den senaste veckan. Utom i söndags när jag knappt var hemma. Jag har faktiskt hunnit bli lite brunare nu, och när Ren såg mig idag (vi sågs bara en snabbis för en vecka sen när jag var i skolan, och innan dess hade vi inte setts på två veckor) blev han överraskad över hur brun jag var. Jag har två veckor kvar i Spanien, så får försöka bättre på det ännu mer innan jag kommer hem. För jag är definitivt ingen pepparkaka, bara brunare än mitt vanliga vita jag.

Men som sagt, vardagarna är rätt okej. De går framåt så att säga, och tiden går fortare än jag hade trott från början. Jag kommer antagligen sakna det mer än jag trott också, och jag kommer sakna alla människor här. Kanske till och med Farfar Alv som häromdagen hade föreläsning för mig hur jag ska leva mitt liv. Inga pojkvänner innan jag pluggat klart, för jag måste vara fri när jag pluggar medicin eller ekonomi. Ungefär så sa han, inget nytt egentligen, och jag är rätt trött på att höra hur smart jag är och att jag måste plugga något av de två alternativen, men nåja, det spelar ingen roll.

Nu ska jag nog göra något annat ett tag, innan jag går och lägger mig och laddar för en ny dag. Och hoppas jag uppdaterar bättre så det blir ett kortare inlägg nästa gång.