Mitt liv som au pair

Ännu en tripp till Madrid. Målet var främst Prado-museet, och när vi kom dit vid 11-tiden (tror jag) möttes vi av en kö som sträckte sig långt, långt utmed gatan. Dessutom upptäckte vi efter ett tag att man var tvungen att ha biljett för att få komma in. Så, jag och lillebror sprang runt och hittade kön till biljettluckorna och fixade biljett innan den andra kön där mamma och pappa höll platsen hann fram till ingången. Smidigt att stå i två köer samtidigt.

Väl inne gick vi runt och kollade en massa. Jag och Erik var väl si så där intresserade, jag har ju redan varit där en gång dessutom. Den enda som faktiskt ärligt intresserar mig är Goya. Det måste ha varit en väldigt speciell person. Alla dessa olika stilar, och framför allt tavlan där Saturnus äter upp sitt barn, eller vad det nu är, den avskyr jag. Men samtidigt, den berör ju mig, om än på ett negativt sätt, så då måste han ju vara ett litet konstgeni, eller? Haha.

Vi ville äta lunch också, så då fick vi ställa oss i ännu en kilometerlång (nåjå, väldigt överdrivet lång var den i alla fall, inte normalt) för att äta på Café Prado. Men när vi väl fått ett bord och satt i oss diverse olika maträtter var vi mätta och glada. Visserligen mådde jag lite halvilla ett tag efteråt, slängde nog i mig för mycket potatis tror jag.

När vi väl kom ut från Prado åtskilliga timmar efter att vi ställt oss i kön in, började det regna och hagla på oss. Jag hade tänkt att vi skulle sett Puerta del Sol och Plaza Mayor, men det ville vi inte i regn och utan paraply, så vi tog metron till Príncipe Pio istället, ett stort köpcenter. Vi var bara där ca 40 minuter innan vi styrde kosan hemåt igen.

Vi var tvungna att handla lite mat och tillbehör innan vi kunde åka hem, så vi tog en sväng till El corte inglés och Hípercor, och så köpte vi vad vi behövde och vad vi ätit upp i förrådet här hemma. Vi kunde ju inte lämna huset helt utan mat. Och sen åt vi en till soppa från Sverige, gott. Efter det var det natti natti igen, för att gå upp tidigt och åka till flygplatsen.

Jag ville åka iväg någorlunda tidigt, eftersom jag hade planerat att vi skulle till Alcalá på kvällen. 10 hade varit en bra tid, men tack vare att vi fick vänta halvt ihjäl oss på brandmännen ville jag sova ut innan jag blev tvungen att köra hem hela vägen igen. Vi kom i alla fall iväg vid 12, vilket var okej tid också. Om det inte vore för trafiken.

Först och främst. Jag AVSKYR GPS:er. Speciellt sådana som lurar ut en att köra på spårvagnsspår!! Fy fan rent ut sagt. Jag blev skiträdd när jag blev tvungen att köra där, för det var så vitt jag förstod ingen väg där bilar normalt skulle köra. Så tänk om det kommit ett tåg? Vad hade jag gjort då?? Jädrans gps-apparat! Vi hade nog klarat oss bättre utan den vid det tillfället.

Sedan, motorvägarna (för först var man tvungen att köra en bit på A7 mot Barcelona för att komma ut på A3 mot Madrid) var helt smockfulla av bilar. Hela A7 gick i snigelfart, 1:ans växel blandat med att stå helt stilla. Säkert en timme i den farten.

A3 var inte mycket bättre. Först samma snigelhastighet, och sedan något lättare, men fortfarande fullt med bilar överallt. Helt otroligt. Det positiva med det får väl vara att jag övade krypkörning ordentligt.

På vägen hade vi planerat att stanna till på eventuellt två ställen. Ett ställe för att äta lunch, "Parador", som är en spansk hotellkedja med hotellen i slott och liknande, och en romersk fornminnesstad. Vi kom till Parador men det var helt utanför motorvägen, och sen fick vi vänta på att beställa. Så där gick massa extratid också. Vi beslutade oss när vi åkte att vi inte skulle till den romerska staden, för klockan var ca 17 och alla ville hem.

Vi behövde tanka när vi väl kom hem, det var nästan slut i tanken, så jag tänkte åka till den traditionella lilla tankmacken där jag alltid tankar. Men, för första gången jag varit där hade han stängt. Och då blev det panik. Vi var tvungna att tanka innan morgondagen, eftersom det skulle vara långfredag och vi visste inte vad som skulle ha öppet. Klockan var nästan 19 tror jag när vi kom hem, och då blev det bara toapaus och så styrde vi kosan mot en annan mack, som jag inte var helt säker på var den låg.

Vi kom i alla fall hyfsat rätt till att börja med, men sedan blev jag osäker på allting. Så, jag försökte ringa Mamma Alv, men hon svarade inte. Men efter att ha väntat ett tag på en öde väg ringde hon upp, och då fick jag klart för mig vart jag skulle åka. Och så fick vi vår disel normal till slut.

Alcalá var ju inte att tänka på efter dagens alla äventyr, så pappa lekte med min dator, och jag, mamma och lillebror tittade på Se upp för dårarna tillsammans. Myspys. Kvällsmaten blev mackaroner och quornbullar, och sen gick vi och la oss tror jag, utan att planera nämnvärt för morgondagen, trots att jag ville det.

Vi skulle träffa Familjen Alv vid 14 för att titta på en Mascletá i Mamma Alvs stad (hon kommer alltså inte från Valencia, utan en stad som i princip sitter ihop med Valencia) så den här gången behövde vi inte gå så fruktansvärt mycket som dagen innan. Förra gången jag var i Valencia såg jag en mascletá också, men då var det på långt avstånd och jag såg inte så mycket.

Den här gången var det mycket nära vi stod, och det lät så in i vasken. Det är smällare i massor som bara har till uppgift att låta och göra luften helt rökig. Det hade varit totalt förbjudet i Sverige, för risken att förstöra hörseln var minst sagt hög. Ingen hade öronproppar eller någonting sånt, inte ens barnen. Snacka om att det är en del saker som skiljer sig mellan länderna.

Dessutom, under alla dagar smälldes det smällare och raketer hej vilt på gatorna. Det var helt livsfarligt. Folk som slänger smällare mitt framför andra och ja, uppe i Norden hade det varit omöjligt att fira "Las fallas" på det här sättet.'

Till lunch åt vi paella hos Mormor Alv, en risrätt som generellt ses som något typistk spanskt, men som i verkligheten kommer just från Valencia, och efter det var vi på stranden, men det blåste en hel del, och sen åkte vi in till Valencia och åkte ett turisttåg genom staden.

Vid 12 på kvällen var det meningen att vi skulle se själva Falla-eldningen, så vi gick ut vid kvart i. Men då fick vi vänta jag vet inte hur länge. Det var säkerligen 1,5 timme i alla fall, om inte mer. Det var nämligen så att det behövdes brandmän i närheten som kunde hjälpa till, och det behövdes. När vi väl fick se vår falla brinna blev den kalla natten som en enda stor ugn av värmen som spred sig. Bilder kommer senare (från hela vistelsen också). Det var i alla fall en upplevelse som man inte upplever var och varannan dag.

Ikväll kommer min lilla familj till mitt stora Spanien. Jag skulle egentligen ha varit på väg till Madrid i detta nu, om det inte varit för ett sms "Vi är en timme sena.". Jippi. Jag har ingen större lust att ta metron själv "mitt i natten", så jag väntar en halvtimme, och sitter hellre och väntar på flygplatsen lite extra.

Sedan blir det hotellnatt för att på förmiddagen ta sig hit och sedan långa vägen till Valencia. Men med två gps-apparater borde det väl gå rätt bra. Vägen TILL Valencia tror jag ju att jag kan, det blir värre när vi väl kommer dit. Men det går nog bra det också.

Jag har städat lite i min garderob, det behövdes kan jag ju avslöja. Och sen var städerskan här idag också, och tror inte att Föräldrarna Alv räknat med det, för de sa till mig att gå ut med soporna innan jag åkte, men nu behöver jag ju inte det.

Men det har varit skönt att vara ensam lite igen. Även om fem timmar spenderades i Alcalá igår. Lite tidsfördrivande med Ren i det fina vädret, något måste man ju försöka sysselsätta sig med.

Och nu är jag lite nervös faktiskt. Vet inte hur jag ska lyckas ta mig till flygplatsen utan att antingen vimsa bort mig (jag kom på innan att jag aldrig åkt in till Madrid ensam innan) eller bli bortrövad. Men nåja, det går säkert bra det med. Fingers crossed! (Det är grymt kul att öva så mycket engelska, trots att jag vet att jag borde prata mer spanska, men jag har börjat längta till att åka till Australien, dialekten är kul och jag vill prata superflytande engelska, hihi.)

Men nu ska jag nog se om det finns något annat jag kan göra innan jag åker, eller så åker jag redan nu. Det kanske är lika bra, så att jag säkert kommer i tid och i behåll. Vi får se hur länge jag orkar vänta.

Och nu skriver jag igen (jag har skrivit allt det här i samma blogginlägg men valde efter lite eftertanke att dela upp det för att få bättre perspektiv över det hela, och för att förenkla för mina läsare), efter att ha pratat med henne, och med Föräldrarna Alv och hela köret, och nu är planerna någorlunda fasta igen. Det ser ut som så här:

Måndag: Min familj kommer till Madrid, jag möter dem på flygplatsen och vi sover på hotell.
Tisdag: Vi åker hit till huset på förmiddagen, lämnar av lite grejer och sen åker vi till Valencia i min lilla fina bil. Jag tror att jag hittar dit, det är värre när vi kommer fram till staden och hitta rätt till huset. Hur det ska gå till vet jag inte riktigt ännu. Vi spenderar i alla fall kvällen där och ser "las fallas".
Onsdag: Valencia för hela slanten också. Sista och viktigaste dagen för firandet. Plus att Yas från min klass ska dit också, så eventuellt kanske vi kan träffas.
Torsdag: Vi åker hem på förmiddagen, för att sedan kunna ta en tur i Alcalá på kvällen
Fredag: Eventuellt besök i Toledo, men det är ingenting bestämt än. Men eftersom det är långfredag är inga museum öppna, men dock alla kyrkor, plus att Mamma Alv sa att Toledo är jättefint på påsk.
Lördag: Madrid för hela slanten. Prado, Retiro, köpcenter och allt som orkas och hinns med (vi behöver ju inte överdriva, utan välja ut det viktigaste).
Söndag: Min familj åker hem på förmiddagen, och så var den veckan över.

Några frågor på det? Haha. Nu måste bara hotellet i Madrid avbokas till bara en natt, och sen tror jag det mesta är klart.

Nu över till i morgon (det här blir ett långt inlägg eftersom jag skrivit på det hela kvällen känns det som). Jag ska antagligen till Madrid för att partaja lite, det var jättelänge sen, så ska nog bli kul. Det blir första gången i Madrid, har bara varit i Alcalá innan, plus att jag bara känner en av dem som ska ut, och honom känner jag bara sedan två veckor egentligen, trots att han varit i skolan en månad drygt tror jag. Det är Ren jag pratar om och jag kan ju presentera honom lite mer ingående för de som vill:

Han heter alltså Ren här på bloggen, jag tror han är 20, och att han fyller 21 i år, men det har jag inte frågat honom. Han är född i Brasilien men när han var 10 flyttade han till Australien och har bott där sen dess, även om han besökt Brasilien flera gånger efter det. Han pratar flytande portugisiska och engelska, och jag har länge velat höra hans dialekt på engelskan. Men eftersom jag varit duktig och pratar enbart spanska i skolan sedan Jen lämnade mig i februari, så har jag inte fått tillfälle till det. Förrän idag.

Vi blev ensamma i klassrummet efter lektionen och rätt som det var övergick han till engelska, så då gjorde jag det med. Bland det första han sa var "Du har en amerikansk dialekt ju!". Jag vet inte om det är bra eller dåligt, bra att jag inte enligt honom har någon svensk ful brytning, men dåligt för jag vill hellre prata brittisk snygg och snoffsig engelska. Haha. Men amerikansk slapp sådan får väl duga bra ändå.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa allting med i morgon, buss eller bil och hur jag ska komma hem och sånt. Men aja, det löser sig på något vänster. Får nog skriva mer om det i morgon, för nu vill jag gå och lägga mig om det är möjligt. Risken finns nämligen att jag kommer vara vaken fram till klockan 10.30 på lördag, från och med klockan 7 på fredag. Hm, det blir ett långt dygn i så fall, så lär behöva sova. Jag ska försöka sova lite på dagen i morgon för att förbereda mig på detta äventyr. Men sen har jag hela lördagen och söndagen att vila upp mig på, så det gör inte så mycket att förlora en natts sömn så där. Men nu! Nattliga förberedelser! (Jag har fortfarande inte tagit reda på hur ofta barnen borstar tänderna, måste göra det någon dag.)

Jag blir inte klok på mig själv ibland. Den här morgonen var helt skruvad, eller ah, det var väl jag som var lite bakom flötet och trögtänkt.

Det är så illa att jag inte ens vet vad som var verklighet och vad som höll sig inom drömmarnas värld. Men nåja, jag berättar det som jag minns, tror jag.

Jag minns att jag tittade på klockan som visade ca 6.15 och jag antog att den ringt en stund tidigare och att jag snoozat den, så jag kunde vila en snoozning till tänkte jag. Dock vet jag inte om något av detta verkligen hände, eller om det bara var ganska verklighetstrogen dröm. Men så vaknade jag upp igen, tittade på klockan och då tyckte jag den var 6.45, och det är nu det börjar bli lite snurrigt, för jag la telefonen på nattduksbordet, tänkte att oj, jag har försovit mig, varför har inte Mamma Alv väckt mig ännu? Vi ska ju åka 55, och nu var den 45! Så, jag tänkte att aja, jag får väl äta frukosten i bilen vägen då, och sminka mig nu. Men sen tittade jag på klockan igen, och då var den 6.35. Det är därför jag inte riktigt får i hop vad som hänt och vad som inte hänt. Jag var nog rätt så sömning och inte vaken eller sovande, utan mitt emellan.

Det hela slutade i alla fall med att jag tänkte det där med att äta frukost i bilen, så jag satte igång att sminka mig, men det gick rätt segt. Och sen gick jag in på toaletten, och som vanligt är det den bästa platsen för smarta idéer. Rätt som det var när jag stod där mitt i badrummet slog det ner som en blixt i skallen på mig. Klockan var 6.35, inte 7.35!! Jag hade tagit fel på en timme. Och jag skojar inte när jag säger att jag stod fastfrusen och bara gapade av förvåning, eller hur man nu ska beskriva känslan. Puckad kanske är bättre ord för hur jag kände mig.

Jag bestämde mig ändå för att gå ner och äta frukost i lugn och ro, och när Mamma Alv kom ner i köket och jag redan satt och åt min müsli undrade hon vad som hänt, så jag berättade för henne hur knäpp jag är, och sen gick jag upp och sov igen. Jag hade ställt klockan på väckning 7.45, trodde jag ja.

När jag vaknade 7.52 och undrade varför i hela friden jag inte vaknade förrän nu, eller tja, jag antog att jag snoozat igen, märkte jag att mitt dumma nöt ställt klockan på 6.45. Kan det bli mer fel än så med timmarna?? En helt snurrig morgon i klockmaskineriet.

Sen gick dagen rätt bra, fram tills att jag satt på min bänk och väntade på bussen. Jag skulle leta fram mina pengar tänkte jag, brukar se om jag har jämna pengar, smidigast så, men då hittade jag inte min plånbok! Jag hade glömt den hemma i min handväska. Så, jag bestämde mig för att skynda bort till skolan och se om någon kunde avvara 2 euro till en stackars svenska som inte hade pengar till bussen, och naturligtvis fick jag fatt i mina eurosar av sekreteraren. Så jag kom hem trots allt, och därefter har det inte varit så hemskt många problem.

För det första har vädret varit kanon de senaste dagarna. Sommarvärme och solsken hela dagarna. Barnen lekte glatt och länge, och sen åkte vi hem en sväng till Mamma Pat. Hennes lilla dotter på snart två år är världens gulligaste. Hon säger "Anna" och springer fram till mig eller vill att jag ska komma till henne. Hon är ett litet yrväder som man hela tiden måste hålla koll på, men en liten charmgris är vad hon är.

Och snart måste jag prata med Föräldrarna Alv om helgen och veckan som kommer. Massa som måste planeras. Allt är lite osäkert just nu. Och sitter och stressar för att jag vill att min egen mamma ska logga in så man kan prata med henne om det också.

Igår gjorde jag det där testet som finns på min skolas hemsida igen. För att kolla min spanskanivå. I måndags började vi i Avanzado, vilket de flesta antagligen kan gissa sig till vad det betyder.

Saken är den, att efter måndagens första gammatiklektion på nivån avancerad ville jag aldrig mer gå till skolan och var nästintill förstörd av hur svårt det var. Jag tycker verkligen inte att jag passar in på avancerad, intermedio (mellansteget) är mycket lämpligare. Jag kan inte tillräckligt mycket enligt mig själv, och allt är så otroligt mycket svårare nu än föregående månad.

Förra månaden i Intermedio B3, som klassen hette, nu är det Avanzado C1, hade vi ju en lärare jag inte riktigt kunde tycka om, Reb, men nu har vi fått tillbaka Mig som jag hade de två första månaderna i Elemental A2 och A3 och som jag alltid tyckt bra om som lärare (även om han är lite väl överdriven på vissa områden). Och han är fortfarande kanon som lärare, men i och med att han är mycker mer seriös och så än Reb, har nivån stigit med flera hästlängder. Vilket är jobbigt för stackars mig.

Vi har dock bara varit 3 stycken i grammatikklassen den här veckan, jag, Yas och Jud (en av de tyska tjejerna som var med för ett par veckor sen, som jag säkerligen skrivit tidigare), och nästa vecka kommer det bara vara jag och Yas. Tror det är mest positivt med det, för med Yas gör det inget om jag känner mig helt korkad, även om han är bättre än jag. Ibland ställer han enkla frågor, så då får jag också göra det. Tycker jag i alla fall.

I konversationen (där vi för övrigt har E som vi haft nu i flera månader i rad, inte mig emot ett dugg, för hon är kanonbra och trevlig) var vi dock sex stycken, förutom vi tre i Avanzado var det tre killar från Intermedio också. Mik från Kina, Hee från Korea och Ren från Brasilien/Australien, och jag tror inte att det kommer några nya till deras klass heller nästa vecka, så då blir jag ensam tjej på skolan. Bra eller dåligt, vet inte, men hade varit kul med lite nya tjejkompisar. Saknar Luc och Jen så man kan göra något på helgerna om man skulle känna för det.

Nu då till de där testresultaten:

Det första gjorde jag innan jag åkte hit och då fick jag 12/24 vilket betyder Elemental A3. Jag fick samma resultat på testet vi gjorde första dagen i skolan.

Det andra gjorde jag 19/12 för att kolla min utvecklign lite grann. Jag fick 19/24 som innebär Avanzado C1. Blev jättestolt över det, eftersom vi var någonstans i Intermedio. Snabb utveckling de där månaderna i början alltså.

Nu på det senaste testet den 7/3 fick jag 21/24, och det betyder Avanzado C2. Så, en utveckling där också tydligen, om än mindre. Men jag hade ju i alla fall inte mindre än på test nummer två, och tydligen, enligt testet, så är jag kvalificerad för Avanzado, även om jag inte tycker det själv. Så, vi får väl se hur jag klarar av den kommande månaden.

För dem som undrar, ja, det kommer snart en uppdatering från helgens utflykter, men jag är näst intill död av sömnbegär, så det kommer möjligtvis i morgon. Om jag inte sover bort mina två timmars rast. Jag var bara tvungen att skriva om Alvato innan hela grejen gick förlorad. Så nu vet ni det.