Baka liten kaka
Nu sitter jag i köket med dörren på vid gavel för att få in lite frisk luft. Helt slut är jag.
Dagen började med att Celia kom in och väckte mig vid 10. "Det är dags för frukost nu." Grejen är nämligen att Maria och Felip har åkt iväg för att förbereda julen så att säga, och lämnat mig ensam med vilddjuren (nåja, de är ju faktiskt rätt snälla och det var min idé). Igårkväll var farbror med fru plus två barn här och åt middag, och äldstingen (kan man säga minsting, måste man ju kunna säga äldsting också!) stannade kvar och sov över. Så Maria och Felip skjutsade hem honom i morse när jag fortfarande sov, och sedan dess har jag alltså varit ensam med barnen.
Min tanke var att vi skulle baka. Och inte vad som helst, utan allt på en gång! Lussekatter, både med kardemumma och saffran, och kanelbullar. Ska man baka så är det lika bra att baka!
Men det visade sig inte var helt problemfritt. Först skulle ju allting inhandlas (igår), och när jag försökte förklara vad Kesella är för något, ja, då fick vi ta till både händer och fötter och alla språk som vi kan för att få fason på det. Men till slut trodde jag i alla fall att de fattat vad jag behövde. Kardemumma hade de heller aldrig hört talas om, så det var också lite knöligt.
Så igår när de visade mig vad de köpt blev jag någorlunda tillfredsställd. De hade hittat Quark som är Kesella internationellt (typ), och kardemumma i sitt skal. Aldrig har jag sett det så, men det var bara till att mortla sönder och så gick det också.
Så, i morse åt vi alltså frukost tillsammans, barnen (eller Maria, det vet jag inte riktigt) hade dukat fram allting, till mig också. Sedan förberedde jag bakningen. Och hittar ingen kavel! Så, man tager vad man haver, och det blev mortelstötaren och två handtag till stekpannor. Supersmidigt.. men funkade i alla fall.
Faktum är att det gick rätt bra att baka med tre små hjälpredor. Aleix försvann ett tag och missade kardemummadegens färdigställande, men det gjorde ingenting. Allting fick jäsa alldeles för länge, men det gjorde ingenting heller. Hälften av kanelbullarna blev lite brända i botten, men det gör ingenting. De har nämligen färgat strössel på sig istället för pärlsocker, för det hittade föräldrarna inte när de shoppade åt mig.
Summan av kardemumman (och saffranet och kanelen) blev i alla fall gott. Barnen var inte speciellt förtjusta i lussekatterna, medan kanelbullarna var mer uppskattade. Föga förvånande. Jag hoppas bara att föräldrarna gillar allt, för annars blir det jobbigt för mig att äta upp. Eller så får vi frysa in dem och så tar jag hem dem när jag åker om 1,5 vecka. Så får mams och paps äta upp dem där hemma.
Så här såg kardemumman ut.
Och det här är resultatet av mitt slit. 42 kanelbullar och 40 lussekatter.
Dagen började med att Celia kom in och väckte mig vid 10. "Det är dags för frukost nu." Grejen är nämligen att Maria och Felip har åkt iväg för att förbereda julen så att säga, och lämnat mig ensam med vilddjuren (nåja, de är ju faktiskt rätt snälla och det var min idé). Igårkväll var farbror med fru plus två barn här och åt middag, och äldstingen (kan man säga minsting, måste man ju kunna säga äldsting också!) stannade kvar och sov över. Så Maria och Felip skjutsade hem honom i morse när jag fortfarande sov, och sedan dess har jag alltså varit ensam med barnen.
Min tanke var att vi skulle baka. Och inte vad som helst, utan allt på en gång! Lussekatter, både med kardemumma och saffran, och kanelbullar. Ska man baka så är det lika bra att baka!
Men det visade sig inte var helt problemfritt. Först skulle ju allting inhandlas (igår), och när jag försökte förklara vad Kesella är för något, ja, då fick vi ta till både händer och fötter och alla språk som vi kan för att få fason på det. Men till slut trodde jag i alla fall att de fattat vad jag behövde. Kardemumma hade de heller aldrig hört talas om, så det var också lite knöligt.
Så igår när de visade mig vad de köpt blev jag någorlunda tillfredsställd. De hade hittat Quark som är Kesella internationellt (typ), och kardemumma i sitt skal. Aldrig har jag sett det så, men det var bara till att mortla sönder och så gick det också.
Så, i morse åt vi alltså frukost tillsammans, barnen (eller Maria, det vet jag inte riktigt) hade dukat fram allting, till mig också. Sedan förberedde jag bakningen. Och hittar ingen kavel! Så, man tager vad man haver, och det blev mortelstötaren och två handtag till stekpannor. Supersmidigt.. men funkade i alla fall.
Faktum är att det gick rätt bra att baka med tre små hjälpredor. Aleix försvann ett tag och missade kardemummadegens färdigställande, men det gjorde ingenting. Allting fick jäsa alldeles för länge, men det gjorde ingenting heller. Hälften av kanelbullarna blev lite brända i botten, men det gör ingenting. De har nämligen färgat strössel på sig istället för pärlsocker, för det hittade föräldrarna inte när de shoppade åt mig.
Summan av kardemumman (och saffranet och kanelen) blev i alla fall gott. Barnen var inte speciellt förtjusta i lussekatterna, medan kanelbullarna var mer uppskattade. Föga förvånande. Jag hoppas bara att föräldrarna gillar allt, för annars blir det jobbigt för mig att äta upp. Eller så får vi frysa in dem och så tar jag hem dem när jag åker om 1,5 vecka. Så får mams och paps äta upp dem där hemma.
Så här såg kardemumman ut.
Och det här är resultatet av mitt slit. 42 kanelbullar och 40 lussekatter.
Kommentarer
Postat av: Mammica
Så duktiga ni har varit! Lussekatterna ser jättefina ut, men bullarna ser lite små och ynkliga ut... Men säkert goda (hoppas att du inte tog med skalen till kardemummakapslarna).
Trackback
