Hur jag mår
Här sitter jag igen. Det var väl på tiden.
Jag mår mycket bättre idag, det kanske är bloggen som gör mig sjuk? Jag menar, varken idag eller igår har jag bloggat speciellt mycket, men känner mig betydligt friskare.
Jag vågar dock inte äta som vanligt än, så jag lever mest på ris just nu. Ris och lite kex och aquarius. Fast idag har jag ätit lite potatis, seitan (en vegetarisk produkt) och en yoghurt också. Plus att jag dricker flaskvatten istället för kranvatten. Kranvatten i Spanien är generellt sämre än det svenska (vilket land har egentligen bättre kranvatten än Sverige??), men här i huset så filtreras det två gånger innan det kommer ur kranen, så faktum är att det är drickbart och smakar okej.
Men vi tar det sakta men säkert. Jag vill inte bosätta mig på toaletten mer än nödvändigt, och i morgon börjar jag, så att säga, jobba igen. Både igår och idag har jag varit befriad från mina sysslor, men imorgon ska jag ta i med hårdhandskarna igen. Så får vi se om jag och min kropp klarar av det.
Ikväll var jag trots allt på min katalansklektion. Jag vill helst inte missa något av det, speciellt inte nu eftersom jag fått reda på att vi ska ha någon sorts examen i slutet av kursen, och det är i februari! Det hade jag ingen aning om. Och jag kommer missa en hel månad när jag är i Sverige och Korea. Hur ska detta gå?
Fast läraren sa att vi bara kommer lära oss presens på den här nivån, vilket känns urenkelt, nästan lite löjligt. Jämför man den här kursen med min spanskskola i Madrid så är det här rena rama barnleken. Dessutom slänger sig läraren med både spanska, franska och engelska emellanåt. Smådumt det med egentligen. Det gör ju att vi andra också pratar spanska.
Vi som kan vill säga. Tjejen från Ukraina kan ju varken engelska eller spanska, men idag pratade jag och hon en hel del efter lektionen och jag fick fram att hon hade pojkvän här som hon är förlovad med. Problemet är att han är katalan och hur de kommunicerar, ja, det är för mig en gåta. Med ordbok sa hon. Ja, vilka djupa samtal man kan ha då. Men, kärleken är blind sägs det, och så länge hon är lycklig så är det väl bra.
Jag mår mycket bättre idag, det kanske är bloggen som gör mig sjuk? Jag menar, varken idag eller igår har jag bloggat speciellt mycket, men känner mig betydligt friskare.
Jag vågar dock inte äta som vanligt än, så jag lever mest på ris just nu. Ris och lite kex och aquarius. Fast idag har jag ätit lite potatis, seitan (en vegetarisk produkt) och en yoghurt också. Plus att jag dricker flaskvatten istället för kranvatten. Kranvatten i Spanien är generellt sämre än det svenska (vilket land har egentligen bättre kranvatten än Sverige??), men här i huset så filtreras det två gånger innan det kommer ur kranen, så faktum är att det är drickbart och smakar okej.
Men vi tar det sakta men säkert. Jag vill inte bosätta mig på toaletten mer än nödvändigt, och i morgon börjar jag, så att säga, jobba igen. Både igår och idag har jag varit befriad från mina sysslor, men imorgon ska jag ta i med hårdhandskarna igen. Så får vi se om jag och min kropp klarar av det.
Ikväll var jag trots allt på min katalansklektion. Jag vill helst inte missa något av det, speciellt inte nu eftersom jag fått reda på att vi ska ha någon sorts examen i slutet av kursen, och det är i februari! Det hade jag ingen aning om. Och jag kommer missa en hel månad när jag är i Sverige och Korea. Hur ska detta gå?
Fast läraren sa att vi bara kommer lära oss presens på den här nivån, vilket känns urenkelt, nästan lite löjligt. Jämför man den här kursen med min spanskskola i Madrid så är det här rena rama barnleken. Dessutom slänger sig läraren med både spanska, franska och engelska emellanåt. Smådumt det med egentligen. Det gör ju att vi andra också pratar spanska.
Vi som kan vill säga. Tjejen från Ukraina kan ju varken engelska eller spanska, men idag pratade jag och hon en hel del efter lektionen och jag fick fram att hon hade pojkvän här som hon är förlovad med. Problemet är att han är katalan och hur de kommunicerar, ja, det är för mig en gåta. Med ordbok sa hon. Ja, vilka djupa samtal man kan ha då. Men, kärleken är blind sägs det, och så länge hon är lycklig så är det väl bra.
Kommentarer
Postat av: BK
Döv och blind?
Postat av: Mammica
Det är väl inte värre än två med samma modersmål som inte pratar med varandra?
Trackback
