Underbart

Vilken underbar dag i ensamhetens tecken.

Familjen har varit iväg hela dagen och kom inte hem förrän för ungefär en timme sedan. Så skönt att ha hela huset för mig själv.

Det blev visst även så att bloggen fick sig en liten paus också. Inget ont i det, hoppas jag.

I torsdags kväll skrev jag ett litet inlägg om hur fullspäckad dagen varit, och att det eventuellt skulle komma mer detaljer om det, men så blev det aldrig. Därför kommer en liten del av det nu, det viktigaste.

Efter min lektion i katalanska följde jag med den schweiziska tjejen hem, Maya kan vi kalla henne. Maya är 18 och jobbar/volontärar som assistent på ett boende för handkappade här i stan. Hon har varit här två veckor mer än jag, och pratar bra spanska (hon är från den franska delen av Schweiz och säger att hennes engelska är dålig, så hon föredrar att prata på spanska). Hon är trevlig, och det är alltid skönt att ha en kompis som vet hur det är att vara ny och lite vilsen ibland.

Hon bor i barnens skola (!), fast på översta våningen där det är ungefär som i en vanlig studentkorridor med små rum och ett gemensamt "kök" (mikrovågsugn, kylskåp, vatten-/kaffekokare men ingen spis) och ett badrum med femhundraelva handfat och duschar. Inte speciellt lyxigt, men på något sätt lite charmig. Eller nja, jag vet inte förresten om jag skulle vilja bo där.

Dessutom kan jag berätta att min relation med mannen som jobbar på en dörr på väg till barnens skola verkar vara slut. Han har inte varit där de två senaste dagarna den här veckan (dvs torsdag och fredag), MEN jag har hittat en annan att hälsa på på min väg dit: barnens baskettränare.

Han har jobbat med att klippa ner träden vid vägen och första gången jag gick förbi hörde jag bara någon som skrev "Adeu" efter mig, vilket betyder hej då. Jag fattade inte vem han var, förrän Erika förklarade för mig. Så den här veckan har det blivit väldigt många holas och adeus mellan oss. Det är kul när man är kändis. Fast bara om man vet vem det är som man hälsar på.

Så, nu får det här vara nog för idag. Eftersom det är mitt första inlägg för dagen så blev det lite längre än vanligt, men det får ni stå ut med.

Min förkylning börjar förresten bli bättre. Även det underbart skönt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0