Mitt liv som au pair

Vilken konstig födelsedag. Den här kommer jag verkligen minnas.

Jag började kvällen (vid halv sex) med att träffa Mymy och hennes pojkvän. Verkligen kul att få se henne igen, och det är bestämt att vi ska försöka träffas den 3 oktober för då är både hon och jag i Barcelona (även om jag jobbar så har jag två timmars fritid för att äta lunch). Jag längtar redan dit.

Därefter gick jag till kyrkotorget och tittade på den lilla miniteatern om guldgeten. Just de här två dagarna firar man nämligen en fest som heter "La festa de la cabra d'or" - Guldgetsfesten eller Den gyllene getens fest. Det hela gick ut på att man tillsammans skulle gå till berget för att leta efter sagda get. Jag och min kompis, vi kan kalla henne Laia, gick dock hem till henne och jag fick träffa hennes trevliga föräldrar. Vi åt middag där (pa tomaquet - katalanskt "bröd med tomat", sallad, grönsakspuré och omelett) och sedan packade vi ihop sovsäckar, liggunderlag och tält för att bege oss mot berget.

Det var ganska mycket folk när vi väl kom dit, för på vägen gick vi vilse. Jag hade ju ingen aning om hur vi skulle gå, men det slutade med att vi var tvungna att gå över tre åkrar för att komma fram. Och då hade det redan blivit mörkt, men tack vare en nästan full måne tog vi oss fram ganska smidigt ändå. Om man nu kan kalla åkerpromenader smidiga.

Vi blev efter ett tag indelade i fem grupper som skulle leta efter fem riddare mitt ute i skogen på berget. Det var mörkt och jag tyckte det hela var rätt knasigt. Det var lätt att skada sig av bara farten och jag som inte kände till området var rädd för att tappa bort mig och gå vilse. Kul liksom. Efter säkert en timme eller ännu mer hittade vi vår riddare som tog oss tillbaka till lägret.

När alla fem riddare hade hittats var vi allihopa tvungna att leta efter ytterligare en person som gömt sig uppe i ett träd och han gav oss den sista ledtråden. Och till sist, efter att alla sprungit i ett led hållandes varandra i handen, hittade vi den förbaskade geten. Som var fylld med vin, såklart.

Hela grejen var för mig ganska annorlunda, och jag hängde inte riktigt med och lyckades inte leva mig in i stämningen och kände mig lite malplacerad eftersom Laia ibland sprang ifrån mig och jag fick klara mig på egen hand. Men det var ändå kul att ha varit med om.

Efter getleken började festandet på riktigt. Jag mådde inte riktigt bra i magen och gick och la mig för att vila i tältet, och lyckades faktiskt somna trots allt oväsen runt omkring. Det jag tycker är lustigt är att alla festar tillsammans, barn som ungdomar som vuxna. Man skulle kanske kunna jämföra det med midsommar, men lite värre.

Idag åt vi frukost på berget, de fixade dit varm choklad (supertjock, och de kallar den för Xocolata desfeta = smält choklad) och coca, en sorts sockrat bröd som man doppar i chokladen. Det är väldigt typiskt för Katalonien och jag har varit med om det flera gånger innan. Sedan fick jag och Laia skjuts ner till byn igen som tur var, och nu sitter jag här.

Lite senare idag är fortsättningen på historien, för geten ska hjälpa en kille att "rädda" en tjej (som spelas av Laia) från att bli bortgift med en annan. Eller något sådant. Så det blir nog sent idag också, men trots att vi sov i tält inatt lyckades jag sova riktigt bra. Vet inte riktigt hur det gick till, men jag är inte ens speciellt stel någonstans i kroppen. Och ögonen klarade sig bra trots att jag sov med linser. Det enda som behövs nu är egentligen en dusch, men jag tror jag ska lägga mig en stund på terassen och vila innan det.

Ja, nu är det full rulle igen, precis som det ska vara.

Om en timme ska jag träffa Maya, sedan ska jag titta på ett skådespel på kyrkotorget där en kompis medverkar, och sedan ska hon och jag äta middag tillsammans och sedan verkar det som att vi ska campa inatt! Uppe på något berg någonstans. Hur galet som helst!

Och nu måste jag duscha efter att ha legat i solen lite fram och tillbaka. Så underbart skönt!

Hej allhopa! Har ni saknat mig? Jag hoppas det, för jag har saknat er!

Varför skriver jag just idag? Inte beror det på att det råkar vara min födelsedag just idag, nej, det beror helt enkelt på att jag är tillbaka i min senaste familjs, Familjen Vila, hus!!

Men om vi tar det från början. Jag har ju jobbat som bussreseledare hela sommaren, fem resor totalt har jag hunnit med (och varje resa är 9 dagar lång, det blir ganska många busstimmar eftersom det tar 30-36 timmar att ta sig ner, och sedan ska man ju hem också) och det har varit en bra jobbsommar. Inga större problem som inte gick att lösa och bra folk har jag haft med mig också.

Familjen Vila var och hälsade på mig under en av resorna ner till Costa Brava, vilket var superskoj! Jag fick visa dem runt och barnen var överlyckliga för att se mig igen.

Sista resan gjorde jag i slutet av juli och sedan dess har jag varit ledig och det är jag fram till början av september. Redan någon gång i början av sommaren bestämde jag mig för att åka tillbaka hit och hälsa på nu i augusti. Och det fanns framför allt en faktor sm gjorde att jag valde att komma just nu, det är nämligen Festa Major (ungefär stadfest) här i byn, just den här helgen. Problemet är bara att familjen inte är hemma. Ja, det är sant.

Jag kom hit igårkväll (1,5 timme försenad eftersom planet kom in så sent till Köpenhamn) och då möttes jag av tre små glada ungar som slängde sig om mig och pussade på mig som galningar. De är så otroligt söta! Efter det hängde de efter mig resten av kvällen och det var underbart roligt.

Idag däremot är jag helt ensam i huset. Familjen har åkt iväg på ett "läger" och ska vara borta i 10 dagar, de kommer inte hem förrän natten mellan 21-22 augusti. Så fram tills dess har jag huset helt för mig själv. Känns jättekonstigt faktiskt. Konstigare än jag hade trott att det skulle göra.

Barnen hade gjort varsin "skattjakt" till mig (utom Dora, minstingen som stolt berättade att hon är fem år gammal men snart sex (hon fyller år i slutet av september), hon hade bara ritat en teckning till mig) i födelsedagspresent, så efter att de åkt iväg i morse fick jag springa runt i huset och leta efter papperslappar. Faktiskt rätt kul måste jag säga. Och som pris fick jag varsin teckning av Aleix och Celia också.

Så, det här är nog en av de konstigaste födelsedagarna jag haft hittills. 2009 fyllde jag 21 mitt i Australiens öken och fick en chokladbanantårta av en av de tyska tjejerna jag jobbade med, men i år känns det rätt ensamt hittills. Visserligen så ska jag träffa Maya, schweiziskan ni vet, ikväll. Hon åkte hit på överraskningsintiativ, men inte för min skull, utan för hennes pojkväns. Men henne kommer jag få träffa. Ska bli jätteroligt! Och så får jag ju förhoppningsvis träffa alla glada katalaner så småningom också. Det är ju Festa Mayor i flera dagar och jag ska försöka vara med på så mycket som möjligt!

Det finns ingen bra ursäkt eller förklaring. Jag bara försvann från bloggvärlden helt och hållet. Alldeles för länge.

Jag kanske inte ens minns hur man bloggar längre. Det går ju så snabbt inom tekniken idag att man knappt hinner med. Iphone hit och skrivplatta dit. Say what?

Jag kanske ska förklara min tanke där med att jag var och hälsade på min gamla gymnasieskola förra veckan, och då slog det mig att jag var fyra år äldre än de som är äldst där nu. Och jag fick bara pratat med två av mina gamla lärare. Så snabbt går tiden utan att man märker det.

Nu tillbaka till där jag lämnade er förra gången. Ni tappra läsare som inte tappat hoppet om min återkomst. Jag har ju faktiskt bevisat tidgare att jag alltid faller tillbaka i bloggandets stora svarta hål.

Jag kom alltså hem till Sverige 18 april, eller 19, jag minns inte ens rätt datum längre, så länge sedan känns det. Så långt bort i antikens historia.

Sista natten i huset var bra vill jag trots allt minnas. Familjen hade ju gett sig av och jag var ensam i stora huset för första gången. Tills jag mötte upp en tjej från katalanskan. Jag minns inte om jag skrivit om henne tidigare men hon är några år yngre än jag (fast ser äldre ut) och kommer från Honduras. Vi sattes oss på ett café och smygtittade bort mot fruktaffären. Det såg stängt ut vilket förvånade oss, men strax innan nio (tror jag) gick vi bort dit och möttes av en stängd dörr, men med ljusen tända. Min impulsiva kompis knackade helt sonika på och då dök fruktkillen naturligtvis upp och öppnade för oss. Så då blev det ett sista avsked till honom.

Därefter fortsatte vi hem till mig och väntade in Maya och hennes kompis som var på besök. Vi skulle nämligen fixa lite att äta tillsammans, vilket var trevligt. Sedan gick jag, Maya och kompisen vidare till en bar och mötte upp två andra tjejer. Min katalanskklasskompis gick däremot hem. Så då satt vi där och jag kände hur tiden rann iväg. Men vid 23 bestämde jag mig ändå för att nu fick det vara slut på det roliga, sa hej då till de fyra och gick hem och förberedde hemresan till Sverige.

Så vitt jag kommer ihåg gick hemresan bra, jag minns inget speciellt med den i alla fall. Mer än att jag nog vara ganska trött.

Jag har under tiden här hemma hunnit med lite av varje. Bland annat en resa till... Barcelona!

Som en del av er vet (alla som läste bloggen i mars borde också veta det eftersom jag var hemma på kick off då) jobbade jag förra året som bussreseledare till Costa Brava, och det har jag tänkt göra i sommar också.

Förrförrförra tisdagen (borde det bli om jag tänker rätt) ringde min chef och frågade om jag kunde ta en akut resa till Barcelona istället. Jag fick bara 45 minuters betänketid. Men jag tog chansen och tackade ja. Det innebar att jag bara hade 2,5 dagar på mig att förbereda en helt ny resa (även om Barcelona ändå känns som hemmaplan), och jag sov ingenting de följande nätterna. Resan i sig gick okej, hade naturligtvis kunnat gå bättre, men jag får väl ändå anse mig som godkänd eftersom tidsbristen försämrade möjligheterna avsevärt.

Nu på lördag bär det dock av till min vanliga Costa Brava-resa. Ska bli kul att komma dit igen, och eventuellt träffa gamla bekantskaper.

Dessutom har jag pratat med familjen på Skype ikväll, båda föräldrarna och alla tre ungarna, plus att deras nuvarande franska au pair svängde förbi i bild också. Jättekul att se dem igen! De är ju bara för gulliga, mina små sötnosar. Jag ringde på Celias födelsedag för några veckor sedan och gratulerade henne, och då sa hon att hon älskade mig mer än den nya tjejen. Sådant värmer alltid, även om jag såklart vill att de ska trivas (nästan) lika bra med henne som med mig, för familjens skull.

De ska förhoppningsvis komma och hälsa på mig under nästa resa till Spanien, kanske får de till och med följa med på en av mina utflykter. Det skulle vara jättetrevligt i så fall.

Imorgon är det marknad här där jag bor, och jag ska sälja lotter för Röda Korset, så jag måste upp i hyfsad tid, och på eftermiddagen blir det in till stan för att åka buss ner till hotellet i Malmö. Och på lördag blir det alltså mot Catalunya.

Hemma på svensk mark igen. Och inte bara det. Hemma i mitt gamla rum igen.

Känns skönt på ett vis, men samtidigt saknar jag redan Spanien och Katalonien.

Strax ska jag hoppa i säng och försöka sova igen alla de timmar jag missat det senaste dygnet. Sedan kanske jag blir människa igen.

Nu blir det ett sista avsked av huset. Klockan sju gar bussen härifran och jag har en väska som väger 25 kg. Jag hoppas SAS är snälla och later mig flyga med det.

Jag är genomsvettig av all stress. Gick upp vid fem efter att ha sovit 4,5 timmar. Det blev sent igar. Men mer om det kommer när jag är hemma pa svensk mark. Nu ska jag försöka ta mig upp till busshallplatsen. Och ärligt talat har jag ingen aning om hur jag ska lyckas kanka runt pa vaskan, plus otympligt handbaggage.

Men det ska nog ga bra. Snart är jag hemma igen.

Jag känner mig helt ensam. Men det är inte sa konstigt, för just nu är jag verkligen ensam.

Familjen har akt iväg pa semester till Frankrike och lämnat mig ensam kvar i huset. Till och med hamstern Jerry har lämnat mig (mormorn var och hämtade honom samtidigt som hon sa hej da till mig).

Lite ironiskt är det allt att min sista natt i huset även är min första ensamma. När jag var i Madrid hade jag huset för mig själv lite da och da i och med att de akte till Valencia.

Maya är i Vic med sin kompis sa henne kan jag inte träffa förran senare ikväll, da de antagligen kommer hit och äter middag med mig.

Fruktis öppnar inte förrän senare, ska ga dit och säga hej da i eftermiddag har jag tänkt.

Och ja, jag ska antagligen träffa en tjej fran kursen vid sjutiden ocksa, men fram tills dess är jag alltsa helt pa egen hand. Vanligtvis hade det kännts jätteskönt, men just nu är det bara jobbigt. Jag har ju inte ens min egen dator att roa mig med. Väskan är sa gott som packad, sa det kan jag inte heller sysselsätta mig med.

Vad jag dock kan göra är att skriva ett langt blogginlägg, eftersom ni fick vara utan igar. Sa här kommer en sammanfattning av helgens upptag.

Lördagen blev en bra dag. "Myspyset" hemma hos hondurastjejen blev aldrig av, jag träffade bara tjejen fran El Salvador och umgicks med henne i en timme eller sa. Jag forsokte overtala folk till att aka till Manresa pa kvällen, men det gick inget bra alls. Daremot lyckades jag fixa att jag kollade pa andra halvleken av Madrid - Barcelona hemma hos en av killarna, tillsammans med i princip alla andra. 3 tjejer + jag + 10 killar om jag räknar rätt. Matchen slutade vid 12 och en stund senare gick vi vidare mot ungdomsgarden.

Jag träffade pa tva tjejer jag känner, varav den ena var den som jag sov hos i Barcelona natten innan, och ringde även dit Maya och hennes kompisar. Gänget gick vidare mot diskoteket medan vi fem tjejer gick till grannbaren och drack lite god cider. Därefter gick även vi till diskot.

Trots att det inte alls var mycket folk där blev det en över förväntan lyckad kväll, främst för att jag faktiskt fick träffa alla människor en sista gang. Jag ramlade i säng strax innan fyra pa morgonen.

Söndagen bjöd pa massa olika saker. Först skulle palmsöndagen firas med gudstjänst och barn som viftade med lagerkvistar (tror jag det var) med kakor och godis i. Jag fattade inte riktigt vad kakorna och godiset hade för betydelse, men jag valde att inte forska vidare i det.

Därefter at vi lunch i ett närliggande samhälle, pa en väligt fin restaurang. Tva överraskningar fick jag där. Först stötte jag pa en kille jag känner som jobbade där (och som jag dessutom stötte pa i Barcelona mitt pa gatan i fredags!), vilket var kul. Och dessutom hade familjen köpt en jättefin bok om Katalonien till mig och barnen hade ritat teckningar till mig. Man blir helt tarögd och vill ännu mindre aka härifran.

Efter lunchen akte vi till Manresa och firade kusinen som fyllde tva ar. Jag träffade masas nytt folk (syskon sill svägerskan) och fick även säga hej da till farmor och farfar. Vi kom hem nagon gang efter atta, och pabörjade all packning. Familjen inför sin husvagnssemester i Frankrike, och jag inför min hemfärd, som om ni missat det, är i morgon.

Och det var väl det hela antar jag.

Jag funderar pa vad jag ska göra nu. Jag skulle vilja lämna nagot till familjen till när de kommer hem, men jag har ingen aning om vad det skulle kunna vara. Skriva ett litet tackbrev kanske. Naja, jag har nagra timmar att fundera pa. Jag ska nog ta mig nagot att äta nu för att ha nagot att underhalla mig med.

Nu är jag hemma igen. Kom för en timme sedan.

Natten i Barcelona blev galet bra faktiskt. Vi gick till ett diskotek för homosexuella (första gangen för Maya, hennes kompis fran Schweiz och mig), men där var alla sorters människor och musiken var suverän att dansa till.

Vi somnade inte förrän vid 7 pa morgonen. Jag vaknade redan vid 10 och kände mig rätt pigg, men lyckade somna om. Sedan vaknade jag kvart i 12 och bestämde mig för att göra mig i ordning och hinna med halv tva-bussen hem. Vilket jag ocksa gjorde.

Ikväll vet jag inte exakt vad som händer, om det blir Manresa, Vic eller bara här hemma. Barcelona - Madrid spelar idag, sa eventuellt ska jag titta pa matchen med folket härifran. Sedan far vi se.

Nu ska jag ringa tjejen fran El Salvador och sa ska vi ha lite myspys hemma hos en tjej fran Honduras. Egentligen skulle jag nog behöva vila en stund, men det kan jag göra lite senare.

Nu blev det sadar roligt stressigt igen. Ska strax aka in till Barcelona och kommer sova dar inatt. Hoppas pa en toppenkvall, for det behover jag nu nar jag ahr sa mycket att vara ledsen over; att jag aker harifran och kommer sakna allt har, att jag har varldens skosav och att min dator ar dod. Men lite party party livar forhoppningsvis upp stamningen!

Nagot hemskt har hänt! Som ni ser kan jag inte skriva a med en ring pa, och det beor pa att min dator bestämde sig för att dö helt plötsligt. Jag kan inte ens starta den i felsákert läge. Dumma, dumma Windows!!

Hur ska jag nu klara av de sista dagarna här?? Utan min egna dator kommer det bli svart, det kan jag lova. Det är en sak att självmant bestämma att man inte ska använda den, men när det sker sa här abrubt blir man helt vilsen och förstörd.

Dumma, dumma, dumma Windows!!

Nu är jag ännu sorgsnare än igår. Jag träffade en av kvinnorna från kursen på väg upp till skolan tillsammans med Dora, vilket i sig var jättekul, men det blir bara fler och fler avsked nu. Jag sa hej då till kusinernas mamma i skolan också.

På vägen ner råkade jag stöta på fruktkillen som skulle ta sin eftermiddagskaffe, och jag bjöd in mig själv lite sådär impulsivt. Jag kände att jag behövde det. Och en "tallat" (en liten kaffe med en skvätt mjölk, fast bartendern ville ge mig en carajillo, kaffe med alkohol i, som jag bestämt tackade nej till) sitter faktiskt inte dumt ibland. Det är en lagom kaffe för mig.

Och nu lyssnar jag på lite deppig musik för att leva ut min sorg ännu mer. Fast jag har samtidigt tänkt vila en timme eller så, för ikväll bär det definitivt av mot Barcelona!

Vad sorligt det var idag. Sista dagen på kursen för mig, och vi samlades allihopa på en närliggande bar och pratade om ditten och datten. Supersorligt. För nu har vi verkligen fått en bra sammanhållning och vi pratar med varandra mycker mer än innan. Och nu åker jag härifrån! Och en av tjejerna gav mig till och med en avskedspresent! Jag har verkligen, verkligen lust att stanna kvar. Eller i alla fall komma tillbaka i höst. Vad ska jag ta mig till?? Jag gråter inombords för att jag måste bestämma mig så snart som möjligt.

Aj, min stackars häl!

Jag har verkligen världens känsligaste fötter. Vilka skor jag än använder så verkar jag kunna få blåsor och skoskav. På hälarna, på lilltån, på stortån, under foten, ja, överallt som det bara är möjligt.

I tisdags shoppade jag tre par skor, och på kvällen testade jag ena paret, ett par högklackade sandaler. Det gick bra, och jag blev bara lite öm på trampdynorna under stortårna. Idag ville jag prova det andra paret, ett par gympaskor i tyg. Inte kan man väl få skoskav av tyg? JO! Se det kan man. Redan på vägen upp till skolan kände jag hur det började ömma och göra ont på höger häl. På nervägen gjorde det så ont att jag haltade fram. Jädrans skor alltså!

Så, jag tog fram pincetten, drog bort hela blåsan, stor som en enkrona, och satte på ett compeedplåster. För att kunna gå upp med barnen till skolan igen satte jag på mig sandalerna, eftersom även mina vanliga gympaskor gjorde ont på blåsan. Trots compeed och strumpor. Sandalerna däremot har öppen häl och det var underbart.

Även nu när jag sitter i sängen dunkar det i hälen av smärta. Kan man göra något för att förhindra skoskav? Mer än att inte bära skor som skaver förstås. För problemet med tygskorna är att de sitter bra, men av någon anledning så jobbade de ändå upp en blåsa. Jag förstår det inte.

Som svar på Lollos kommentar, så lockigt som jag har på efterbilden är inte mitt vanliga hår, eller jo, det är det ju, men med massa mousse och gojs i, bara då kan jag få det så lockigt. Förebilden är mitt vanliga vardagsjag så att säga.

Och Mammica! Menar du att jag ser ut som 12 på efterbilden?? Eller menar du att jag ser ut som 32 på förebilden?? Vad du än menar så tar jag det som en förolämpning. Jag tror jag stannar kvar här istället för att komma hem bara för att du sa så.

Nä, okej, så illa är det väl inte. Ungarna märkte direkt att jag hade fixat till mig, vilket var kul. Jag gick även en sväng inom fruktkillen, han höll på att ramla ner från sina pallar i rena förskräckelsen. Han var på snigeljakt när jag kom och störde honom.

Jag frågade efter ett äpple, eftersom jag "var hungrig och vi inte hade äpplen hemma". Lite vita lögner får man faktiskt dra ibland för att starta ett samtal, eller hur? Så det bjöd han mig på. Och så stannade jag kvar och drog ut på tiden i en kvart eller så, han hade inga kunder så jag kunde lika gärna chitchatta lite extra tyckte jag.

Idag har jag klippt och slingat mig!

Ni får faktiskt till och med se hur resultatet blev, så snäll känner jag mig idag.

Före                                             Efter
 

46 euro kostade det. Hon gav mig halva priset på klippningen "eftersom jag har så tunnt och lite hår". Bra med vanliga trista skandinaviska gener ibland. Dessutom fluffade hon upp mina självfallslockar något otroligt. Men jag är faktiskt nöjd med resultatet.

Jag har räknat ut att jag med stor sannolikhet kommer gå minus i min budget, igår blev det som sagt en hel del utgifter och så kommer det även bli idag, men det kommer vi till senare. Vi börjar med gårdagens examen.

Jag tog bussen in till Manresa, letade rätt på min provlokal, och den första jag såg var min ex-lärare! Superkul att träffa honom där. Han visade mig till rätt person och så satte vi igång.

De skriftliga delarna var superenkla, jag tvekade bara på en fråga egentligen. Hörförståelsen var också superlätt, den muntliga delen var också ganska enkel, man skulle bara prata om tre olika saker i en minut för vardera, men jag fick 0,5 poängs avdrag eftersom jag sa två ord lite fel. Irriterande, men vad gör man?

Efter provet, som jag lätt hade kunnat klara av på 1,5 timme, men som tog 2 eftersom min övervakare inte kom och tittade till mig tillräckligt ofta, stötte jag på läraren igen och så stod vi utanför och babblade några minuter innan han skulle ha en lektion. Trevligt, trevligt.

Jag var så lättad och glad att jag satte på mig shoppingögonen och brände upp nästan hela plånbokens innehåll. Tur att jag inte hade med mig mer pengar säger jag bara. För hittade jag något jag gillade så köpte jag det, utan att knappt kollla på prislappen. Inte direkt mitt vanliga jag, men för att fira provresultatet tycker jag att jag var värd det.

Jag åkte hem med bussen vid halv fyra, halv fem var jag hemma igen och hämtade ungarna i skolan som vanligt. Sedan var det dags för kursen i katalanska, som jag inte behöver längre, men som jag ville gå på ändå för att träffa allt folk.

Efteråt gick jag och två tjejer från El Salvador och Honduras och hälsade på fruktis för att berätta för honom hur det gått. Tyckte han hade rätt att veta det eftersom jag utnyttjat honom som preparationsmaterial.

Nu ska jag fixa till mig för att gå upp till skolan. Men jag har ingen lust alls, vädret ser så trist ut idag. ingen sol, bara mulet och fult. Vet inte om det är varmt eller inte, det märker jag väl.

99,5!

Såååå nära 100 man bara kan komma. Och allt berodde på att jag sa två ord lite fel på pratdelen. Sååå klantigt. Men 0,5 poängs avdrag får man väl ändå anse som helt okej, eller? (Haha, jag ÄR supernöjd med det, oroa er inte.)

Nu ska jag sova, eller göra mig iordning i alla fall. För jag är superdupertrött efter en lååång dag i Manresa.

Och plånboken tömdes för övrigt idag. Blev lite (mycket!) euforisk glädjeshopping efter provet. Detaljer kommer imorgon.

Det blev inte så tidigt igår som jag hade hoppats på, klockan hann bli över elva trots allt. Men, men, jag känner mig nog redo ändå!

Jag väntar bara på att Maria ska bli klar i badrummet så jag kan borsta tänderna och fixa iordning luggen som står åt alla möjliga håll och kanter just nu. Sedan bär det av med bussen till Manresa. Jag har tänkt att eventuellt stanna kvar lite extra innan jag tar bussen hem igen, eftersom jag inte varit där alls ofta under min tid här. Kanske det blir lite comfort shopping eller happy shopping efteråt. Beror helt på vädret och hur bra/dåligt provet gick.

Jag har borstat tänderna, tvättat av sminket, tagit ur linserna och väntar nu bara på att Felip ska kolla på hörförståelsedelen på min provexamen, sedan ska jag somna. Eller så får han lämna den på bordet imorgon och så sover jag nu direkt istället. 7.10 har jag ställt klockan på. 8.30 går bussen till Manresa.

Önska mig lycka till! Det kan jag nog behöva.

Strax ska jag lämna mina verb och gå upp till skolan för att hämta Dora. Sedan ska vi till biblioteket och hämta Celia, och så ska vi hem. Jag planerar inte att stanna kvar på bibblan eftersom jag föredrar att sitta hemma just nu.



Present, imperfet, futur, present subjuntiu, imperatiu, pretèrit indefinit, pretèrit perfet perifràstic, gerundi. Allt i de fem regelbundna formerna plus 17 olika oregelbundna (jag valde ut de jag tyckte var viktigast). Men rätt snyggt printat va?