Spanska språk 2
Gallego (galisiska), catalán (katalanska) och castellano (spanska) kommer alla tre från latin, medan vasco eller euskera (baskiska) kommer från INGENSTANS. Det finns hypoteser, men ingen kan säga bestämt varifrån det kommer. Det liknar inget annat språk, och det pratas endast i området som på svenska heter Baskien i norra Spanien.
Alltså, castellano, catalán och gallego liknar varandra hyfsat mycket, medan vasco är totalt skiljt från övriga språk. Det är fortfarande ett mysterium som väntar på en lösning, och hade jag haft tid hade jag kanske velat syssla med det. Och jag har blivit mer och mer sugen på att plugga lingvistik eller liknande, språk och dialekter är verkligen intressanta.
Hur jag vet detta med de spanska språken beror på att vi hade en språklektion till, med de olika dialekterna och hur man ser på människorna från de olika regionerna i Spanien, jätteintressant! Och det var så roligt att vi hade lektionen så snart, för jag hade tänkt fråga min lärare om vi inte kunde prata om det, och så rätt som det var hade vi den lektionen dagen efter. Perfekt. Hoppas att vi kan ha fler sådana lektioner i framtiden. När lektionerna är intressanta spelar det ingen roll att vi bara är två stycken i konversationen.
Spanska språk
Spanska, eller castellano, skiljer sig betydligt från catalán, katalanska. Det är två helt skilda språk, och man kan kanske jämföra dem med svenska och danska. De flesta spanjorer som bara pratar castellano förstår kanske hälften av catalán, så mycket skiljer det sig. Jag som kan flera språk, och om jag får säga det själv, har hyfsat språköra, förstod ganska bra av katalanskan när jag var i Valencia. Ett exempel där jag hade fördel är ordet för Blå. På castellano, eller "vanlig" spanska, heter det Azul, medan det på catalán heter Blau (inte hundra procent säker på om det är rätt stavning). Blau heter det ju även på tyska, och liknar Blue på engelska. Kan man inte engelska till att börja med, ja, då är det svårt för en spanjor att förstå Blau. Så det är verkligen sant att kan man flera språk har man lättare för att lära sig ett nytt.
I Spanien finns det dessutom två andra språk, och alla fyra är officiella sådana. De två andra heter baskiska (vasco eller euskera på spanska) och galiciska (gallego på spanska). Alla fyra språk används i till exempel många bankomater, men det är bara castellano som pratas i hela landet. De tre övriga pratas bara i sina egna regioner (där man alltså även pratar castellano).
Hur olika eller lika gallego och euskera är castellano vet jag inte, eftersom jag aldrig hört de talas. Men jag tror att båda två skiljer sig mycket mer än vad castellano och catalán gör. Jag är relativt säker på detta, även om det är en säkerhet som jag inte litar på helt, haha.
Några fler tvivel om språken i Spanien? I morgon ska vi ha lektion i Latinamerikansk spanska, vilket ska bli mycket intressant, som jag redan sagt. Mamma Pat har gett mig massvis med ord som skiljer sig och förhoppningsvis får jag ett mail med mer information ikväll. Trots att det är samma språk skiljer det sig nämligen en hel del, så nu längtar jag till skolan i morgon.
Spansk trafik 2
2. Buckliga bilar utan ljus
Till att börja med: I Spanien är det inte obligatoriskt med strålkastare på bilen under dagsljus. När det börjar bli mörkt eller regnar sätter man på dem, men jag vet inte var gränsen för "mörkt" är, och jag tvivlar på att Pappa Alv kan ge mig en bra förklaring på det heller. Jag sätter på dem när jag ser att någon annan har det, det känns bra så.
Ljusen på bilarna är ofta dåliga eller fungerar inte alls. Det är ofta man möter så kallade "enögingar" på vägarna, eller bilar med väldigt svaga ljus. Något som är ganska ovanligt i Sverige. Dessutom är det ofta som baklyktorna är trasiga, och så även bromsljusen. Jag har varit med om flera gånger att bilen framför mig inte haft fungerade bromsljus, och då blir man väldigt överraskad när man helt plötsligt ligger väldigt nära bilen framför, som alltså bromsat utan att man märkt det. Fruktansvärt obehagligt.
Därför är det med rädsla jag kör runt i min bil, inte för att mina bromsljus inte fungerar, för det gör de som tur är fortfarande, det är på Mamma Alvs bil en utav lyktorna är ur funktion, nej, det är att mitt ena halvljus länge varit dåligt, något jag kommenterade för Pappa Alv så fort jag märkte det. Jag gjorde nämligen en mindre säkerhetskontroll med barnens hjälp (man kan ju inte kolla bromsljusen själv tyvärr, om man inte råkar ha en tegelsten i närheten á la Mr. Bean), och då märkte jag att höger lyste svagare än vänster. Men ingenting gjordes åt saken.
Nu idag när jag körde hem från barnens skola var det mörkt, eftersom vi stannade kvar länge hos Mamma Pat, och då märkte jag hur fruktansvärt dåligt jag såg framför bilen. Det berodde inte på min dåliga syn, utan på att även det västra halvljuset försämrats. Så, där körde jag runt med minimalt ljus och kände mig illa till mods. När jag hade på helljusen (som för övrigt fungerar hyfsat okej fortfarande) var det inte direkt helljus vi snackade om, eftersom halvljusen var så dåliga och inte hjälpte till ett endaste dugg. Jag hade nog kunnat köra runt med helljusen utan att någon irriterat sig på det, så dåligt var det. Och det ska tilläggas att jag inte tror att varken hel- eller halvljusen är alls så starka som på svenska bilar. Enligt mig katastrofalt, även om mörkerperioden är kortare här så behövs det ju ändå fungerande ljus!
Jag sa till Pappa Alv att nu behövs de verkligen bytas, och han sa att det kan ske tidigast på torsdag eller fredag. Under tiden har jag två alternativ, undvika att köra i mörker, eller köra Mamma Alvs bil. Som alltså har minst en bromslampa sönder.
Som titeln till detta inlägg avslöjar tänkte jag även ta upp hur bilarna ser ut här i landet. Det är snarare regel än undantag att man ser buckliga och rispiga bilar vart man än vänder blicken. Folk kör omkring i bilar som i Sverige antagligen inte hade fått vistas på vägarna utan en bot här och där. När man fickparkerar kör man in i bilen framför, man kör in i bilen bakom, och det bekommer sig inte ett dugg. Man rispar lite här, man bucklar lite där, och det spelar ingen roll alls. Dessutom är bilarna i regel fruktansvärt smutsiga. I Sverige hade man antagligen tyckt det var pinsamt att ha bilar så buckliga, repiga och skitiga, men här är det vardagsmat.
Jag har nämnt problemen med två av bilarna i det här hushållet, och nu kommer vi till nummer tre. Pappa Alvs bil har nämligen en repa i framrutan. I Sverige hade det varit helt förbjudet att köra runt i det skicket, men när jag frågade Pappa Alv om saken, sa han att det inte är något problem här.
Ett annat, men mindre problem, men ändå ack så stort, är att på min bil fungerar inte vindrutetorkarna som de bör. De tvättar dåligt, och intervallsteget fungerar inte. Antingen får man göra det för hand när det behövs, eller så får man ha på steget där det görs hela tiden. Dessutom, jag är van vid att när man tvättar med spolarvätska körs vindrutetorkarna igång samtidigt för att spola runt spolarvätskan, men på den här bilen får man göra även det manuellt. Jag vet inte om det ska vara så, eller om den funktionen också är trasig.
Efter allt det här, är det egentligen konstigt att Spanien är ett av länderna med högst dödssiffra i trafiken? Det är ganska skrämmande att köra bil i Spanien när man tänker efter, men som om detta inte vore nog, det sägs att i Italien är det ännu värre. Hur illa kan det inte vara där då?
Spansk trafik 1
Nu är det dags för lite spanskt trafikklageri.
- Skyltningen
Är det någon som någonsin kört bil i Sverige (vilket jag antar att majoriteten av mina läsare har gjort, och har de inte det har de i alla fall åkt med någon annan som förare) men inte i Spanien vet ni inte hur bra saker och ting är ordnat på vägarna där hemma.
På de allra, allra flesta vägarna i Sverige finns det skyltar som anger hur fort man får köra, och de flesta håller sig inom rimliga värden på mätaren. Det är inte allt för många som skulle köra i 120 på 70- eller 90-väg. Naturligtvis finns det sådana knäppgökar, men de blir förr eller senare tagna av högre makter (då menar jag polisen, men några blir visserligen skickade till andra platser också i brist på trafikvett).
I Spanien är det dock inte så här. På den väg jag kör varje eviga dag finns inte en endaste skylt som säger vad hastighetsgränsen är. Jag frågade Pappa Alv i början av min vistelse här, och han sa att han trodde att det var 80 eller 90, troligtvis 80. Trots att de flesta antagligen vet om detta eller sluter sig till det, finns det människor som kör i 120 eller fortare på denna inte alltför bra väg. Det finns visserligen en lång raksträcka, där det är möjligt att gasa på, och jag måste erkänna att jag kört fortare än både 80 och 90 där, men det har jag ändrat på nu.
De enda skyltar som finns är Förbud mot omkörning, eller Omkörning förbjuden, eller vad de heter på riktigt, Emily? ;) Dessa skyltar svämmar det nämligen över av. I Sverige räcker det oftast med en heldragen linje eller två för att folk inte ska köra om (mer än de där dumskallarna som gör det ändå), men i Spanien tittar folk inte på vägmarkeringarna tydligen. De måste ha skyltar som säger åt de exakt vad de får och inte får göra, men trots detta trotsar de alltså hastighetsbegränsningsskyltarna.
Senare på min dagliga biltur kommer jag till en hyfsat bra och rak väg, som polisen brukar bevaka. Där finns inte heller någon ordentlig skylt som säger hur fort man får köra, mer än i en korsning där det står 70. Dock kör alla i 80 eller mer, och vanligast är 90 eller 100. Jag blir ofta omkörd på denna sträcka. Men, en sak som jag undrar lite över, är hur den spanska skyltningen egentligen fungerar. För, senare på exakt samma långsträcka, kommer en skylt med 80, 20 meter efter står det 60, 20 meter efter detta står det 40 och sen kommer en rondell. Vad jag alltså inte förstår är varför de har en 80-skylt där. Om det står 70 i korsningen men ingenting efter, men sen plötsligt höjer de till 80, bara för att 20 meter senare sänka till 70. Min teori har blivit att det är 70 i korsningen, men 80 efter den.
Det här med att ha massa skyltar innan rondeller är vanligt. Det är ofta man ser en 80-60-40 direkt efter varandra. Kan någon förklara vitsen med detta?
En ny sak som uppenbarat sig på denna numera berömda raksträcka är denna: Strax innan den omtalade korsningen har de nu gjort gula linjer istället för de vanliga vita. Detta gjordes i förra veckan. Idag när jag körde till barnens skola hade de även satt upp "svenska" hastighetsskyltar (alltså gula med röda siffror istället för de spanska vita och röda). Om jag minns rätt var det precis som att köra in till en rondell 80-60-40. Dessutom fanns det en vägarbetesskylt, men inte ett dyft av vägarbete syntes till någonstans. Jag körde i 60 men med stor koll över allt, ifall det skulle dyka upp någon stackars vägarbetare eller en lastbil eller något sånt. Jag hade en bil bakom mig som lugnt följde efter ett tag. Dock tröttnade han på min långsamhet och körde om, trots att de gula heldragna linjerna talade om att detta var förbjudet.
Det mystiska med denna "nya väg" är att det inte finns några skyltar som säger när man får återgå till den normala hastigheten. Helt plötsligt tar bara de gula linjerna slut och de vanliga vita är där de ska. Det ska även tilläggas att de gula linjerna är på exakt samma ställe som de vita var, bara att de lagt till lite heldragna linjer som alltså allmänheten inte ägnar någon större uppmärksamhet åt. Min slutsats av detta mysterium är hur som haver att den vanliga hastigheten (som jag alltså inte vet) är tillåten när de vita sträcken dominerar igen. Någon som har en annan idé?
Jag ska nog försöka göra en liten följetång av det här, därav siffran 1 i rubriken. Jag har redan en idé på nästa inlägg i ämnet, men det var vi senare. Och kommentera gärna.
