Mitt liv som au pair

Nu har förberedelserna inför Spanien fått lite fart. På bara två dagar tycker jag att jag hunnit med en hel massa sysslor som skulle fixas.

Igår tog jag bussen (lät bilen stå hemma, än är jag ingen miljöbov om det går att undvika ;) ) in till stan för att uträtta en del ärenden. Först hade jag planerat in ett besök på min gymnasieskola. Naturligtvis var min landsortsbuss försenad så jag missade den planerade stadsbussen, så jag fick snällt ta nästa. Inte för att det gjorde så jättemycket, jag hade ju hela dagen ledig. När jag så till slut kom till skolan skulle jag först och främst träffa min spansklärare, vilket jag gjorde direkt när jag kom in i byggnaden, bra timing där. Hon skulle kopiera en drös med papper till mig som jag ville ha inför Spanien, men så klart strular kopiatorn som äter upp papprena för mig. Men efter mycket pillande lyckades det till slut.

I kopiatorrummet träffade jag även min gamla mentor/mattelärare. Var kul, för henne hade jag gärna träffat och berättat mina planer för. Vilket jag alltså fick göra. Även min Engelska C lärare hade ett besök där, och han pratade så klart engelska med mig (han pratar väldigt sällan svenska). Näst på schemat stod ett möte med min PA/biologi/kemilärare. Möte och möte förresten, hon visste ju inte att jag skulle komma, men det är strunt samma. Jag hittade henne, men då hade precis hennes första kemilektion med miljötvåorna börjat, så hon hade inte tid för mig just då. Jag fick dock tillbaka mitt herbarium och mitt PA skulle hon leta reda på senare.

Jag funderade ett tag på vad jag skulle göra, för alla papper och herbariet fick inte plats i min väska, så jag beslutade mig för att leta reda på lillebror som befann sig någonstans på skolan. Eftersom jag inte kommer in på intranätet längre frågade jag efter hans schema i receptionen och gick till hans klassrum. Bäst jag sitter utanför på en bänk kommer min gamla historia/etik och livsfrågorlärare gående. Jag avskyr denna människa, men pratade lite snabbt med henne ändå, kan ju inte vara oartig. Efter en stund fick jag även sällskap av en kille som gick i min klass innan, men som hoppade av och går nu sitt sista år. Trevligt att ha en liten pratstund med honom.

Rätt som det var gick en bekant figur förbi, och jag hoppade upp och ropade hennes namn. Det var nämligen min gamla tysklärare. Hon skulle egentligen ha slutat nu, men tydligen hade språkrektorn ringt in henne och frågat om hon inte kunde ta någon lektion, och hon hade svarat ja, så hon lär inte komma ifrån skolan än på ett tag. Hon tyckte det var jättetrevligt att prata med mig, och jag lovade att maila henne om hur det går för mig.

När lillebrors lektion äntligen slutade fick han mina papper, så han kunde ta med sig dem i sin ryggsäck istället. PA/kemi/biologiläraren slutade också nu, så jag sprang bort till hennes rum för att kolla om hon fått fatt i mitt PA. Efter lite sökande fick jag så tillbaka även detta. Kändes bra. Jag visste ju visserligen vad jag fått för betyg, men var skönt att få tillbaka hela arbetet med kommentarer i (även om man får gissa sig fram, eller helt strunta i, vad hon skrivit, eftersom hennes hieroglyfer för det mesta är oläsliga).

Efter detta gick jag således genom skolan och ut mot entrén. På vägen ser jag dock min fysiklärare, som blev pappa precis innan skolavslutningen. Han och hans fru hade haft lite olika namnförslag på sonen, bland annat Knut och Olle, så jag var bara tvungen att stanna till och fråga vad det till slut blev. Och tro det eller ej, Emily, du kommer knäcka dig, men Oscars och Karins son heter Svante!! :D Jag undrar just vad lärar-Svante tycker om detta, han måste vara himlans stolt. Haha. :)

När jag fått reda på detta sprang jag ut till bussen, så jag inte skulle missa den. Väl inne i stan gjorde jag några ärenden, bland annat på UM, Apoteket och Body Shop. Jag snabbkollade även på väskor, men vill gärna (som den mammagris jag kan vara ibland) att mamma är med mig och hjälper mig med väskval.

Idag var jag hos optikern för att checka mina ögon. Jag kommer nog aldrig bli nöjd med min syn, den blir bara värre och värre. Han frågade till och med idag om jag tänkt på operation någon gång. Faktum är att tanken slagit mig, men jag vet inte om jag vågar. Visserligen har teknikerna förbättrats avsevärt men riskerna finns väl alltid där antar jag. Jag har trots allt levt med mina krånglande ögon i 12 av mina 19 år här på jorden, och de är en del av mig. Jag ska dit i morgon igen, för att kolla ögonen med linserna i. Idag gjorde vi en ordentlig undersökning utan varken linser eller glasögon. Visserligen kollade vi glasen i glasögonen, men de visste jag redan att de var dåliga. Men de var inte så dåliga att jag behövde byta ut dem, eftersom jag använder linserna i första hand.

På vägen hem från optikern gick jag (ingen bil idag heller!) inom frisören och beställde tid för klippning. På torsdag blev det. Det är bara bokat klippning, men jag vet inte om jag vill göra något mer med håret. Eventuellt gör jag det nog i nästa vecka i så fall, ska prata med henne på torsdag om det.

Väl hemma igen avregistrerade jag min FRIDA-prenumeration (lite pinsamt att jag haft en så länge, men vadå då, det är väl inget fel med att läsa lite äkta tjejtidning?). Den skulle förnyas nu i dagarna (eftersom jag fått den i födelsedagspresent varje år, också en anledning till varför jag behållit den), men jag gick in på deras hemsida och avsade mig medlemskapet eller vad man ska kalla det.

Nu har jag alltså fixat med några av punkterna på min lista. På bara två dagar har jag varit mer effektiv än jag kan minnas jag varit innan. Känns faktiskt väldigt bra. Ska försöka fortsätta i samma spår. :)