Mitt liv som au pair

Tjoho!! Mamma Alv ringde precis! Så nu slipper jag oroa mig för att själv behöva ringa upp. Vi pratade 10 minuter och de verkar verkligen trevliga. Jag längtar så mycket dit nu! Visserligen pratade Mamma Alv fort så det är lite svårt att hänga med henne, speciellt i telefon när täckningen är lite sådär, men det blir säkert bättre när man pratar face to face så att säga. Plus att jag faktiskt vill öva min spanska på riktigt. Jag höll hela tiden på att säga Vale, istället för Okey, men jag lyckades hålla mig ifrån spanskan, ville inte riskera att hon började prata spanska med mig, för då hade det blivit ännu svårare att hänga med.

Barnen hade tydligen fått en radiostyrd bil idag, som de lekte en massa med. Verkar vara fulla med energi, de små liven. Det spritter i hela mig nu. Av spänning och av nervositet. Men det kanske inte är så konstigt. Jag ska faktiakt till Spanien och börja ett helt nytt liv där. Och jag ser fram emot det!

Jag vill ha något att skriva om, men det händer inte så mycket för tillfället.

Jag ska som sagt bo utanför Madrid i en liten håla. 15 minuter från den här hålan ligger en liten stad (jaja, den är är större än min närmsta stad här hemma, men ändå), och 20 km från denna stad ligger en annan liten stad. I denna andra lilla stad bor det en kille. Denna kille skrev jag med på en internationell community förra sommaren, och i början av den här sommaren, när jag började mitt familjeletande, tog jag upp kontakten igen. Då visste jag inte var jag skulle hamna någonstans, eller var han bodde, så det var rätt komiskt att han bodde bara 3,5 mil eller så ifrån där jag ska bo. Han är i alla fall hur charmig som helst, och det känns faktiskt rätt bra att redan ha en kontakt i närheten. Så att jag inte blir helt ensam när jag kommer till Spanien. Jag skrattar alltig halvt ihjäl mig när jag skriver med honom, och om man får tolka hans "hahahahahaha" som man vill, så gissar jag att han har minst lika kul. Behöver jag säga att jag ser fram emot Spanien?

Min familj har dock fortfarande inte hört av sig. Ringer de inte ikväll, så ringer jag nog dem i morgon. Om jag vågar.

Min familj i Spanien har fortfarande inte ringt tillbaka. Började fundera på om jag verkligen skickade iväg mitt mail, och om det i så fall kom till rätt adress. Men efter att ha kollat i utkorgen och hittat mitt mail, så är jag säker på att det blev ivägskickat. Man tycker ju att de borde ha svarat på det i alla fall.

Kanske att de vill att jag ska ringa till dem? Men jag är för blyg för att göra det. Väntar nog till efter helgen och ser vad som händer.

Jag måste börja med att säga att det är fruktansvärt kul när nya läsare tillkommer och lämnar ett avtryck i form av en kommentar. Och att läsa igenom hela min blogg måste ha tagit sin lilla tid, jag menar, det är inte två, tre korta inlägg vi talar om här. Jag brukar ha en benägenhet att skriva lite mer än några få meningar. På gott och ont, det där. Men jättekul med nya besökare i alla fall! :)

Jag var i stan igår och skulle köpa resväska var det tänkt. Men icke sa Nicke, Annas beslutsångest var för stor, så det slutade med att jag nu sitter och väntar på ett samtal från affären eftersom jag bad dem kolla med lagret om modell stor fanns i rosa. Jag kunde nämligen inte bestämma mig för om jag ville ha en stor ljusblå, eller en mellan rosa. Den rosa är snyggare, men det känns som mellan är för liten för att få plats med nästan ett års nödvändigheter. Men samtidigt, om jag ska ut och resa senare, kortare resor, så är mellan bättre än stor. Finns den stora i rosa tror jag att jag tar den, men om den inte finns så blir det nog kattsingen en rosa i mellan istället. Är förälskad i allt som har med rosa att göra, för den som inte visste det. När jag var liten ville jag till och med heta Rosa eller Ros-Anna. Nu nöjer jag mig dock med Anna, även om rosa är en favorit fortfarande. Fast hade det funnits en prickig väska hade jag övervägt den istället. Prickar är mysiga de också.

Familjen ringde förresten aldrig. De har inte heller svarat på mailet jag slängde iväg lite hastigt och lätt. Får väl se om mobilen ringer lite senare ikväll. Kommer gå och vara nervös tills de har gjort det.

Familjen har inte ringt ikväll, men de brukar ringa sent, så möjligheten finns fortfarande. Har ljudet på för att inte missa samtalet i så fall. Jag skickade dessutom iväg ett mail till dem precis, så att de inte tror att jag fortfarande jobbar ihjäl mig.

Får väl se när de ringer, antagligen inte ikväll, sååå sent kan de väl inte ringa. Men i morgon kommer jag spänt vänta på ett nytt "Hello, this is Madrid calling"-samtal. Nervositeten stiger.

Jag brukar aldrig ha på ljudet på min mobil, men hädan efter ska jag nog försöka ha det oftare. Igår missade jag nämligen ett samtal som hade varit kul att få.

Alla har väl någon gång sett Eurovision Song Contest, och suttit uppe och halvsovit när röstningen pågår (själv håller jag mig i full gång genom att försöka skriva ner alla siffror, men efter att de infört det nya och bara redovisar rösterna över 6 poäng eller vad det är, så har det blivit helt omöjligt att få med alla röster). Alla länder hälsar på samma sätt: Hello Helsinki (om det nu är det där hålls), this is Madrid calling. What a wonderful show you had tonight! (Här utspelar sig ett av två möjliga scenarion, värdparet i landet tävlingen hålls i tackar så klart, och antingen så blir det en lång paus mellan deras tackande och till människan i andra änden luren svarar igen, eller så avbryter denna person långt innan värdparet hunnit prata klart.) You both look wonderful! (Samma scenario igen.) And here are the Spanish votes: ... and 12 points go tooooo Sweden!! Ungefär så där håller det på. Men det var inte det samtalet jag missade, utan ett annat från Spanien.

Strax innan 22 kollade jag till min mobil och såg att jag hade ett missat samtal, plus ett röstbrevlådemeddelande. Familjen jag ska bo hos i Spanien hade ringt knappt en halvtimme tidigare, och jag hade inte märkt det. Mamman hade pratat in ett meddelande till mig som ungefär handlade om att de ville bara höra hur det var med mig, hur sommaren hade varit och säga att de väntar på att jag ska komma (egen notering: OM EXAKT 3 VECKOR IDAG!). De ringer antagligen ikväll igen, så nu har jag satt på ljudet, för att vara på den säkra sidan liksom.

Lite senare idag ska jag till optikern igen, och efter det åker jag nog in till stan och möter mamma. Vi ska kolla på väskor. Den Sara köpte fanns nu även i skrikorange (förutom rosa med lite lila nyans, babyblå och neongrön), så det blir spännande att se vad jag slår till på. Det kanske blir en helt annan sort, vem vet.

Nu har förberedelserna inför Spanien fått lite fart. På bara två dagar tycker jag att jag hunnit med en hel massa sysslor som skulle fixas.

Igår tog jag bussen (lät bilen stå hemma, än är jag ingen miljöbov om det går att undvika ;) ) in till stan för att uträtta en del ärenden. Först hade jag planerat in ett besök på min gymnasieskola. Naturligtvis var min landsortsbuss försenad så jag missade den planerade stadsbussen, så jag fick snällt ta nästa. Inte för att det gjorde så jättemycket, jag hade ju hela dagen ledig. När jag så till slut kom till skolan skulle jag först och främst träffa min spansklärare, vilket jag gjorde direkt när jag kom in i byggnaden, bra timing där. Hon skulle kopiera en drös med papper till mig som jag ville ha inför Spanien, men så klart strular kopiatorn som äter upp papprena för mig. Men efter mycket pillande lyckades det till slut.

I kopiatorrummet träffade jag även min gamla mentor/mattelärare. Var kul, för henne hade jag gärna träffat och berättat mina planer för. Vilket jag alltså fick göra. Även min Engelska C lärare hade ett besök där, och han pratade så klart engelska med mig (han pratar väldigt sällan svenska). Näst på schemat stod ett möte med min PA/biologi/kemilärare. Möte och möte förresten, hon visste ju inte att jag skulle komma, men det är strunt samma. Jag hittade henne, men då hade precis hennes första kemilektion med miljötvåorna börjat, så hon hade inte tid för mig just då. Jag fick dock tillbaka mitt herbarium och mitt PA skulle hon leta reda på senare.

Jag funderade ett tag på vad jag skulle göra, för alla papper och herbariet fick inte plats i min väska, så jag beslutade mig för att leta reda på lillebror som befann sig någonstans på skolan. Eftersom jag inte kommer in på intranätet längre frågade jag efter hans schema i receptionen och gick till hans klassrum. Bäst jag sitter utanför på en bänk kommer min gamla historia/etik och livsfrågorlärare gående. Jag avskyr denna människa, men pratade lite snabbt med henne ändå, kan ju inte vara oartig. Efter en stund fick jag även sällskap av en kille som gick i min klass innan, men som hoppade av och går nu sitt sista år. Trevligt att ha en liten pratstund med honom.

Rätt som det var gick en bekant figur förbi, och jag hoppade upp och ropade hennes namn. Det var nämligen min gamla tysklärare. Hon skulle egentligen ha slutat nu, men tydligen hade språkrektorn ringt in henne och frågat om hon inte kunde ta någon lektion, och hon hade svarat ja, så hon lär inte komma ifrån skolan än på ett tag. Hon tyckte det var jättetrevligt att prata med mig, och jag lovade att maila henne om hur det går för mig.

När lillebrors lektion äntligen slutade fick han mina papper, så han kunde ta med sig dem i sin ryggsäck istället. PA/kemi/biologiläraren slutade också nu, så jag sprang bort till hennes rum för att kolla om hon fått fatt i mitt PA. Efter lite sökande fick jag så tillbaka även detta. Kändes bra. Jag visste ju visserligen vad jag fått för betyg, men var skönt att få tillbaka hela arbetet med kommentarer i (även om man får gissa sig fram, eller helt strunta i, vad hon skrivit, eftersom hennes hieroglyfer för det mesta är oläsliga).

Efter detta gick jag således genom skolan och ut mot entrén. På vägen ser jag dock min fysiklärare, som blev pappa precis innan skolavslutningen. Han och hans fru hade haft lite olika namnförslag på sonen, bland annat Knut och Olle, så jag var bara tvungen att stanna till och fråga vad det till slut blev. Och tro det eller ej, Emily, du kommer knäcka dig, men Oscars och Karins son heter Svante!! :D Jag undrar just vad lärar-Svante tycker om detta, han måste vara himlans stolt. Haha. :)

När jag fått reda på detta sprang jag ut till bussen, så jag inte skulle missa den. Väl inne i stan gjorde jag några ärenden, bland annat på UM, Apoteket och Body Shop. Jag snabbkollade även på väskor, men vill gärna (som den mammagris jag kan vara ibland) att mamma är med mig och hjälper mig med väskval.

Idag var jag hos optikern för att checka mina ögon. Jag kommer nog aldrig bli nöjd med min syn, den blir bara värre och värre. Han frågade till och med idag om jag tänkt på operation någon gång. Faktum är att tanken slagit mig, men jag vet inte om jag vågar. Visserligen har teknikerna förbättrats avsevärt men riskerna finns väl alltid där antar jag. Jag har trots allt levt med mina krånglande ögon i 12 av mina 19 år här på jorden, och de är en del av mig. Jag ska dit i morgon igen, för att kolla ögonen med linserna i. Idag gjorde vi en ordentlig undersökning utan varken linser eller glasögon. Visserligen kollade vi glasen i glasögonen, men de visste jag redan att de var dåliga. Men de var inte så dåliga att jag behövde byta ut dem, eftersom jag använder linserna i första hand.

På vägen hem från optikern gick jag (ingen bil idag heller!) inom frisören och beställde tid för klippning. På torsdag blev det. Det är bara bokat klippning, men jag vet inte om jag vill göra något mer med håret. Eventuellt gör jag det nog i nästa vecka i så fall, ska prata med henne på torsdag om det.

Väl hemma igen avregistrerade jag min FRIDA-prenumeration (lite pinsamt att jag haft en så länge, men vadå då, det är väl inget fel med att läsa lite äkta tjejtidning?). Den skulle förnyas nu i dagarna (eftersom jag fått den i födelsedagspresent varje år, också en anledning till varför jag behållit den), men jag gick in på deras hemsida och avsade mig medlemskapet eller vad man ska kalla det.

Nu har jag alltså fixat med några av punkterna på min lista. På bara två dagar har jag varit mer effektiv än jag kan minnas jag varit innan. Känns faktiskt väldigt bra. Ska försöka fortsätta i samma spår. :)

Jag har drabbats av akut Johnny Depp sjuka. Jag bara måste se Don Juan DeMarco! Lillebror har haft den inspelad på VHS, men bandet är puts väck, den kan möjligtvis finnas i vårt andra hus, och direkt när mamma kommer hem från stan ska vi åka dit (jag skulle kunna åka nu på stört själv, men måste tänka på miljön, så jag låter bilen stå för tillfället)! Den finns inte att köpa någonstans över huvud taget. Inte cdon, inte ginza, inte tradera, inte blocket. Det enda stället där det över huvud taget kom fram information var på discshop, där det stod:

Utgått hos filmbolaget.
Går ej längre att köpa.

Snacka om kalldusch rätt i nyllet. Vad in i glödheta ska jag ta mig till?? Dessutom har min käre fader tagit upp en hel drös av mina och mammas VHS-filmer till andra huset, så jag kan inte heller kolla på Chocolat, som jag också vill se! Moulin Rouge var också ett förslag (även om inte Johnny är med i den..) men även den finns inte hemma! Guuud vad frustrerande!! Jag får väl titta på Gilbert Grape, eller From Hell, eller varför inte Pirates som jag redan sett 500 gånger. Men jag vill se Don Juan DeMarco!!!

Jag mår inte så bra. Konstigt blodtryck och hög puls. Pappa doktorn har ordinerat vila. Men kan inte vila. Det går bara inte.

Idag jobbade jag i Kupan (Röda Korsets second hand-butik), kan berätta mer vid ett senare tillfälle på begäran. Var där i 9 timmar, och det var full rulle emellanåt. Vi hade nyöppning och bjöd på rulltårta och kaffe.

För övrigt, jag måste börja planera, eller rättare sagt, få liv i mina planer, inför Spanien. Tiden går fort nu, och innan jag vet ordet av är det i morgon jag ska åka. Så har inte tid att vila. Ge mig lite tid, någon som har lite över?

Jaha, nu var man ännu ett år äldre. 19 är ingen speciell ålder, mer än att det är sista året som tonåring, och man bör kanske visa sig lite vuxnare än man gör.

Dagen var rätt okej, började med att jag vaknade alldeles för tidigt, jag hade sagt till mamma att de skulle komma vid 12 och väcka mig, jag trodde nämligen att jag skulle vara trött och sova som en stock. Men jag vaknade vid 7-tiden, då hade jag ju sovit mina jobbtimmar. Men jag lyckades efter en del besvär somna om, bara för att vakna 2,5 timme senare. Då tyckte jag det var dags för mitt firande att börja, så jag gick ner en vända för att mor och far skulle höra att jag var vaken, men nej då, de sussar på som om inget hade hänt. Jag sätter på en film för att fördriva tiden, men blir trött av den, så somnar om igen. Självklart vaknar jag strax efter 11 och är pigg som en mört. Jag fortsätter att titta på filmen och väntar på att få höra familjen komma sjungande. Vid halv 12 går jag på toa, och ser att lillebror är uppe, så jag säger till honom att nu får ni faktiskt komma och väcka mig! Men då har mamma precis åkt iväg någonstans, så jag får snällt krypa tillbaka upp i sängen och fortsätta med min film. När jag till slut hör familjen komma smygande och stämma upp i "Ja må hon leva" sitter jag och kollar på filmen men låtsassova, bara för att det hör till. Jag fick en web kamera av Erik, bra att ha i Spanien så man kan visa upp sig för dem här hemma. Jag fick även pengar till en resväska, en bok om Johnny Depp (har börjat läsa den, och det känns som jag själv har skrivit den när jag gick i högstadiet, den är skriven på "mitt" sätt), ett rosa badlakan och så ska jag få pappas "gamla" laptop. Den är väl ett år gammal, och han har redan köpt en ny till sig själv, så jag ska börja leka med "min" nu, så jag lär mig hur den funkar. Av Sara fick jag världens sötaste salt- och pepparkar från Frankrike. Tack tack! :) Av Saras lillasyster (9 år) fick jag en sten med två snäckor på, och av hennes kompis (10 år) fick jag klistermärken, ett litet "hängsmycke" (sånt där man kan ha i dragkedjor till exempel) ett litet "brev" och ett kort på henne själv. Tyckte det var jättegulligt av dem. Det var mina första presenter av barn som inte är lika gamla som jag själv (dessutom var det oftast föräldrarna till barnen som köpt presenterna på alla barnkalas), och det fick en att längta lite efter egna barn som gör hemmagjorda presenter. Det är verkligen de som man uppskattar mest.

Det regnade och åskade under dagen, men som tur var blev det bättre när vi var inne i stan på kvällen. Sara kom till mig vid 19-tiden för att låna min plattång, och vi skulle egentligen ätit tårta, men det hann vi inte. När vi stod och väntade på bussen kommer det en bil från motsatt håll mot dit vi ska, som stannar. Jag trodde det var en tysk som skulle fråga efter vägen (det händer ofta på somrarna, haha) men det var en av chaufförerna från mitt jobb som frågade om vi skulle till stan och om vi ville ha skjuts! Så komiskt, för tidigare hade jag sagt till Sara att tänk om jag träffar någon från jobbet ikväll, och så är det det det första vi gör (många "det" det blev där, men tror det är rätt att skriva så, haha). Han var mycket trevlig men körde lite väl fort, och hans diselbil fick "motorstopp" mitt på motorvägen. Det var lite läskigt. Synd att jag inte ska jobba mer faktiskt, han verkade så snäll och trevlig så jag skulle nästan kunna tänka mig jobba en vecka till. Haha.

När vi väl kommit in till stan (han var tvungen att åka och tanka sin stannande bil) gick vi bort till B&B, tog stämpel och lämnade in jackorna och väskorna. Vi mötte upp Johanna också förresten, hon får ju inte glömmas bort. De två fick betala 20 kr var för sina jackor, och en handväska skulle kosta 10 kr, men om man hade jacka i väskan kostade det 30. Jag hade min regnjacka i min väska, men hon tog ändå bara en 10. Tyckte jag var mycket bra. Sedan gick vi till Elvan, men ingen Katt-Eva (jag kommer inte ihåg varför hon kallas så, men alla vet vem hon är, jag har pratat med henne en gång, och fick reda på att hon hette Camilla och vill ha en dotter som mig) syntes till. Rickard och Emily kom efter ett tag och slogs sig ner hos oss. Lite senare kom även resten av gänget och till slut gick vi tillbaka till B&B. Kvällen gick fort och när vi skulle gå till bussen träffade jag och Sara på några tyskar. Fast den ena var visst polack, men de pratade tyska, och de fullkomligt älskade mig och Sara, och skrattade säkert åt min röriga tyska blandad med spanska, engelska och lite svenska. Men det bjuder jag så gärna på.

Jag fick även ett mycket trevligt grattis-samtal från Kristian. Blev jätteförvånad när han ringde och sjöng i örat på mig. Men det var trevligt och glädjande.

Idag är det för övrigt exakt en månad till min avresa från Landvetter. Känns att det börjar närma sig, börjar bli lite smått nervös. Jag fick dock reda på idag av en kille jag skriver med på MSN och en engelsk community (han bor dessutom bara 3-4 mil ifrån stället där jag ska bo) att det finns vegetariska sojaprodukter även i Spanien. Jag kommer sakna min quorn, men jag får väl överleva med hjälp av sojasakerna. Han sa även att han skulle leta upp en vegetarisk restaurang åt mig, så allt är ordnat när jag kommer. Haha. Nu ska jag slappa vidare. Har haft en tuff dag idag.

Idag fyller jag år. För den som ville veta det. Men det känns inget speciellt. Ett år kvar som tonåring, sen är den man burkar kalla glada ungdomen förbi. Vet fortfarande inte vad som händer ikväll. Jag är egentligen inte speciellt sugen på att festa. Speciellt inte om det vankas regn och åska ikväll igen. Men jag har inte festat sedan studenten, alltså över två månader sedan. Så egentligen är det på tiden att något händer. Måste ju dessutom fira att jobbet äntligen är slut.

På tal om jobbet. Igår var ju sista dagen, men jag fick inte tillfälle att säga hej då till alla. Vilket kanske var lika bra. Men jag träffade en utav kvinnorna som jobbar där på Konsum samma eftermiddag. Och kommer antagligen att se fler utav de stackare som är fast där. Så några tårar blir det definitivt inte.

Över till en helt annan sak: I onsdags slog jag rekord i antal unika besökare på den här bloggen. Tack alla mina läsare! Ni har varit och nosat på gränsen till nytt rekord ett tag, och i onsdags bestämde ni er visst  för att logga in samtidigt. Fast jag vet ju inte om det var alla, haha. Det är lite kul att se hur många besökare man har, även om jag till stor del skriver för min egen skull. Kul att ha som minne kanske. Har slarvat bort min riktiga dagbok, tänk om den hamnat i orätta händer. :/ Men aja, nu har jag en månad kvar här hemma, och planerar att rensa ordentligt, så då kanske den dyker upp.

Idag åkte förresten en av mina läsare till Schweiz som au pair. Jag önskar dig all lycka och att det blir en oförglömlig tid!

Jag har sovit ganska oroligt de senaste nätterna. Kan bero på att det har varit äckligt varmt och sliskigt på rummet tack vare väderomställningen. Förrförra natten (eller vad det var) drömde jag ju om Spanien och tandborstningen i deras hus, och inatt hade jag ännu en konstig dröm, men om jobbet här i Sverige. Ska strax berätta om den, men först nämna en annan sak. Förra natten (inte i natt alltså) vaknade jag vid tre-tiden för att det kliade förskräckligt på  mina stackars ben. Myggskitar som inte har bättre för sig än att smyga sig in i mitt rum och äta upp mig. Men jag är inte helt säker på om jag faktiskt var vid fullt medvetande när detta inträffade, jag kan delvis ha drömt även denna incident. Huruvida det var lär vi aldrig få reda på.

Nu direkt över till min dröm den här natten. Jag snusade gott i min äckligt svettsliskiga säng och har virat ihop täcket på ett mycket mystiskt och förvånande sätt. Jag vaknar till, men är fortfarande mer sovande än vaken, och tänker/drömmer att täcket är ett täcke från Tvätten, mitt jobb alltså (som så klart inte heter Tvätten på riktigt, men det är ju ett tvätteri i alla fall). Men detta täcke ser inte ut som ett vanligt landstingstäcke, utan som ett gigantiskt babytäcke. Som om detta inte vore nog, slutar ena kanten av täcket i en vit personalkofta. Denna personalkofta är alltså "ihopväxt" med det enorma babytäcket, tänk siamesiska tvillingar. De två går inte att sära på, och det är något groteskt över det hela. Det hela slutar dock inte där, utan i en salig röra finns även så kallade unisexbyxor. Tillsammans med personalkoftetäcket bildar dessa en härlig kompott, och duktiga Anna tänker ju att hon måste försöka reda ut den här röran. Detta är ungefär vad som surrar i den stackars sovande hjärnan: "Jag måste ordna upp den här röran.. Men jag orkar inte.. Jag är för trött.. Men jag kan ju inte sova på jobbet! Måste fixa det här nu.. Vill ha rast.." Rätt som det är känner jag även en obeskrivlig törst efter vatten. Munnen påminner om Saharas sanddyner och "Jag måste ha vatten!!" ekar i huvudet. "Jag är äckligt törstig.. Måste fixa röran av kläder.. Men vill sova.. Men inte sova på jobbet!! Vill ha vatten!! Vill ha rast så jag kan dricka vatten.. Kan ju inte göra det på arbetstid heller.. Jag är trött!! Jag vill sova!! Vill ha vatten!!" Till slut, med ett grepp omkring mitt ihopvirade täcke, inser jag att jag nog inte är på jobbet, utan att jag faktiskt kan gå ut till toaletten och dricka vatten om jag vill. Jag var fruktansvärt trött, och jag kan inte påstå att mitt medvetande var på maxaktivitet, men på något sätt lyckades jag kravala mig upp från sängen och ta mig in till toan så jag äntligen kunde få mitt vatten. Jag lyckades till och med rätta till mitt täcke på något vänster, och somnade på stört när jag la mig till rätta igen.

Det här skulle man kunna kalla arbetsskada, när man drömmer om sitt jobb efter bara sex veckor. Tjejen som jag spelat volleyboll med och som också jobbar på Tvätten, berättade att hon fått syn på en träningslista hemma, och att första tanken som slagit henne varit "Åh, nej! En plocklista från jobbet! De förföljer mig!". Och hon har bara jobbat där i två veckor, stackaren. Som tur är slutar både hon och jag i morgon, sedan slipper vi våndas över allt som måste hinna packas.

Att sluta jobba på Tvätten då, hur känns det? Det är faktiskt blandade känslor, och jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men det kommer faktiskt bli lite sorgligt att sluta. Det finns en hel del människor där som jag faktiskt tycker om (och flera stycken som jag inte alls gillar, dock har de flesta av dessa semester nu, så jag behöver inte träffa dem och säga hej då till dem, skönt faktiskt), och som det kommer vara lite sorgligt att ta farväl av. Sex veckor har gått otroligt fort, och det har för det mesta varit ett helvete, men även glädjestunder. Jag har skrattat i princip varje dag av någon anledning, och jag och en av kvinnorna (ålder 30) har en liten inbördes hatkärlek. Vi älskar att retas men hjälps alltid åt med att plasta in våra vagnar. Det finns även två andra i packen (de som jobbar i packen kallas för övrigt "Packet", det fick jag höra i början av nämnda kvinna "Välkommen till Packet!") som är mycket trevliga. Jag umgicks inte med dem i början, eftersom de packade Skåne och Göteborg, men efterhand har jag mer och mer kommit över till deras "sida". Sedan är det alla andra trevliga medelålders/äldre kvinnor i övriga byggnaden som är pratglada och gärna delar med sig av sig, och gärna tar emot av mig (jag är ju trots allt kändis, och det är nog lite status att jag jobbar på just deras jobb, haha). Förutom detta kommer jag att minnas min ganska livliga diskussion med ett syskonpar i 20-25 års åldern (jag vet att systern av de två är 21, brodern vet jag inte) angående vegetarianer och allt vad det innebär. Jag kommer även minnas när jag blev lämnad helt själv i packen, och jag var nära att bli stående där med tre vagnar som skulle iväg samma kväll, men chauffören hade redan lastat in allt det andra och stängt igen sin lastbil. Jag kommer minnas kvinnan i syrummet, som jag trodde hade slutat, för det sa hon att hon skulle göra snart förra gången jag var där (för två år sen). Jag kommer minnas den trevliga lilla tanten som påminner om en söt liten pudel. Jag kommer minnas killen som inte gör någonting, utan bara sitter på bordet där han ska vika filtar. Han sitter ner 80 % av arbetstiden, och jag förstår inte att han kan ha mage att göra det, nu har han dessutom fått dit en fläkt! Så nu sitter han ner på bordet, och fläktar sig!! Makalöst.. Jag kommer även minnas när jag skvätte ner en av tjejerna (ett år yngre än jag) som jag ofta hade rast med (tillsammans med två andra i samma ålder som hon: en annan volleybollspelare och den förstnämnda tjejens pojkvän) med Arlas yoggi eller vad det var, en sån där liten "minimeal"liknande sak med tillhörande vikbara plastsked. Skeden vek sig nämligen och skvätte av vad som fanns på den, och tjejen råkade sitta i vägen. Jag kommer även minnas alla helvetes övertimmar, även om jag helst vill förtränga dem, men tänker på min lönecheck som kommer den 25:e (eller när jag får den, antagligen 24:e eftersom 25:e är en lördag) och då känner man sig nöjd med alla extra timmar. Jag kommer minnas alla kvällspassare (många av dem betydligt trevligare än dagarna): de två pratglada danskorna, den knubbiga förmannen (-kvinnan) osv. Jag kommer minnas väntan på att få en vagn. Jag kommer minnas väntan på att få gods. Jag kommer minnas när platschefen vek frottéhandukar (vilken syn!!). Jag kommer minnas när kvällspassarna beställde pizza en torsdag (tyvärr var jag inte kvar så länge just den dagen, så jag kunde vara delaktig i själva ätandet). Jag kommer minnas alla godsaker som kvällspassarna ätit (kakor, chokladbollar osv). Jag kommer minnas när personal- och produktionschefen bjöd oss i packen på frallor (tyvärr med skinka på) och Budapest-bakelser. Sen kommer jag antagligen minnas en hel massa andra saker. Två nyckelord för det är: Chaufförer och "Minor"-kille. De två förblir dock odetaljerade, men det kan tilläggas att jag har fina ögon.

Det här blev en liten resa tillbaka under de sex senaste veckorna, och trots att detta nu blivit ett relativt långt inlägg så har jag inte på långa vägar fått med allt som borde stå här. Hur lata folk faktiskt kan vara. Hur långa arbetsdagar man kan klara av utan att falla sönder i bitar. Hur människor snackar om varandra. Och så vidare, och så vidare. Nog babblat. Resterande detaljer får stanna hos mig (vilket innebär att jag inte orkar tänka mer för tillfället, och därför tänker avsluta detta inlägg nu).

Sista dagen i morgon alltså. Hoppas att den bli minnesvärd.


Dessutom födelsedag på lördag, men jag börjar nog bli gammal, för jag kan inte påstå att jag med glädje ser fram emot den. Det är mer som en vanlig dag. Tack för mig för ikväll!

Idag är jag fruktansvärt trött, vill bara lägga mig i sängen, blunda och somna. Men ska gå och lägga mig tidigt istället. Tror det är bättre.

Nu är det bara två små dagar kvar på jobbet. Det känns faktiskt lite vemodigt. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men nu börjar det nästan bli uthärdligt där. De flesta människorna är trevliga, och jag är kändis. Idag var det ännu en kvinna som frågade om det var jag som var doktorns dotter, så det var ju bara att svara ja och smila på. Tror hon var nummer tre i ordningen som frågade vad mamma gör, alla vet vem pappa är, men ingen har koll på mamma. Haha. :) Inte så konstigt egentligen, eftersom hon jobbar fyra mil hemifrån och är ofta i Danmark eller i Mellansverige någonstans på möte. Jag kan se framför mig hur alla människor skvallrar om oss: "Doktorns dotter, hon är ju jättetrevlig, den flickan. Och till Spanien ska hon också! Så roligt för henne, hon får det säkert underbart där nere! Och mamman, hon jobbar visst på Arla hörde jag. Meeen, så trevlig flickan är!!" Jag kan verkligen föreställa mig hur kacklet går, men det får det gärna göra, så länge som det bara är bra saker som sägs.

Som sagt, jobbet har tagit en ny vändning, eftersom jag pratar med allt och alla (känns det som), plus att det händer andra roliga saker där också. Som dock förblir outsagda på den här bloggen, så tji fick ni som ville läsa om alla smaskigheter och flörterier! Haha!

Mina små övningsbarn var här innan och tjatade om att jag skulle följa med till sjön igen. Men jag övade mig på att vara bestämd och säga nej, det kan ju vara bra att kunna det också. Jag vet ju redan att de avgudar mig, och jag är som sagt trött som en koala under en eftermiddagslur, så jag orkade bara inte masa mig iväg till sjön med de små liven. De höll visserligen på att tjata hål i huvudet på mig, men det är väl bara att vänja sig antar jag.

Nu ska jag rulla vidare mot nya äventyr, vilket antagligen innebär baguetter värmda i ugn, som man lägger en ostbit på, som smälter till en himmelskt god skapelse. Oj, så sugen jag blev nu! :)

Nu har äntligen sommaren kommit, och vad gör man då, om inte jobbar?!

En extra halvtimme blev det idag på jobbet, min sista måndag på tvätten på mycket länge. Förhoppningsvis behöver jag aldrig jobba där mer. När kvällspassarna kom vid fyra och tjatade om att de ville hem, ja, då blir man lite sur. De har ju haft hela dagen till att sola och göra vad de vill på. Medan vi stackars dagare (speciellt vi i packen som måste jobba över till som tätt) bara får kväll- och eftermiddagssol att gotta oss i. Jag har i alla fall legat ute en liten stund i eftermiddag. Somnade nog till en kort stund, men så härligt det är att bara ligga där. Och dessutom har jag kommit på att jag måste ju bättra på min näst intill obefintliga solbränna innan jag åker till Spanien. Hur ska det annars gå? Jag kommer ju bränna ihjäl mig efter en kvart där nere.

Men nu är det i alla fall bara den här veckan kvar på jobbet. Sen är det ledighet som gäller till tusen!

Har aldrig orkat göra något sånt här ordentligt, men nu fick jag plötsligt lust:

Senaste person som....
- sov i din säng? Vad jag minns så var det bara jag
- såg dig gråta? Hm, var nog ett tag sen någon gjorde det
- fick dig att gråta? J.K Rowling :P
- du gick på bio med? Mamma och lillebror, Harry Potter nummer 5 
- du gick på stan med? Oj, jag har inte varit i stan på flera år känns det som, har jobbat ihjäl mig ju
- skickade ett e-mail till dig? Ibrahim från Turkiet

Senaste...
- låt du hörde? Någon Westlife-depp-låt igårkväll
- film du såg? Staying Alive på TV4
- mat du åt? Frukost, två mackor med ost och jucie
- drog du knarkade? Luft?

Har du någonsin....
- förnekat förintelsen? Aldrig
- följt skilda världar? Nja, jag såg väl några avsnitt, men kan inte påstå att jag följde det
- snott någons mobiltelefon? Aldrig, men blivit av med min egen, men fått tillbaka den
- varit medvetslös? Inte vad jag kommer ihåg? :P Om man inte räknar den där gången i kyrkan för många år sen, Frida kommer nog ihåg det också :/
- hånglat med nån riktigt ful? Antagligen, men har nog förträngt det, haha
- hånglat med fler än 50 personer? På en kväll, nej :P
- gjort nåt riktigt dumt? Vem har inte gjort det?
- gjort nåt du verkligen ångrar? Samvetet gnager på vissa punkter ja, men life goes on
- blivit full på ett släktkalas? Undrar vad familjen skulle säga då?? Haha
- varit full i skolan? Räknas studentfesterna som skola?? Haha :D
- blivit portad från en krog? Anna är en duktig flicka, så nej
- varit otrogen? Nope
- varit full på julafton? Julafton är helig!
- varit nykter på nyårsafton när du var över 15 år? Halva dagen i alla fall, haha
- slagit sönder en tv? Min lillebror fick en TV över sig när han var tre år, men tror den höll, vilket inte hans stackars lilla ben gjorde
- önskat att du var det motsatta könet? Hm, nej, tror inte det, men det skulle nog vara intressant, bara för en timme eller så..

- varit gravid? Nope
- fått barn? Svårt om man inte varit gravid
- överdoserat? Nope
- åkt ambulans? Nope
- gjort nåt riktigt olagligt? Nope, eller vad är "riktigt olagligt"? :P
- torkat dig med handduk när toapappret tagit slut? Haha neeej!! Skulle aldrig komma på tanken!!
- blivit polisanmäld? Nope, inte vad jag vet om i alla fall

- skämts över dina föräldrar? Oh, ja, dagligen.. :P
- skämts över din kompis? Ja, det måste erkännas.. P
- skämts över dig själv? Även där ett ja-svar, vad jag skäms mycket?
- ätit från en papperskorg? Eh, usch, nej!!
- Sagt "Jag älskar dig" och menat det? Ja..
- Bråkat med ditt husdjur? Tror inte det.. Eller jo, när jag var hundvakt förra sommaren bråkade jag med vovven faktiskt. Hon var rätt sur på mig, och jag var sur på henne..

- Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag? Inte vad jag kommer ihåg
- Varit i Norge? Ja, på en snabbvisit
- Varit i Finland? Nope
- Varit i USA? Nej, hellre åker jag till Canada
- Varit i Kina? Nej, kanske skulle vara intressant, men just nu är det Spanien som gäller, men Turkiet verkar intressant också :P
- Varit i Tyskland? Ja, två gånger tror jag.. München -99, och skolresa genom Lübeck, Hamburg, Berlin och Rostock i 9:an

De senaste 48 timmarna har du....
- gråtit? Någon tår har det kanske kommit
- köpt någonting? Hm, nej, men Erik är fortfarande skyldig mig pengar för bion
- varit sjuk? Snutit mig någon gång kanske, näsan rinner ibland när den känner för det
- sjungit? Ja! Och mest på turkiska :P
- sagt "Jag Älskar Dig"? Nope, men fått höra det
- velat säga till några att du älskar dem? Tror inte det
- träffat någon ny? Skulle man kanske kunna säga, på jobbet är det lätt att man pratar med någon ny varje dag :P
- saknat någon? Saknar kärleken
- kramat någon? Mamma och Erik :D
- kysst någon? Nope, om man inte räknar med pussen på kinden från lillebror :)

Jag har....
- Digitalkamera? Ja, som används hyfsat flitigt emellanåt
- Telefon på rummet? Japp, haft det sen jag sålde jultidningar :D
- Egen dator? Japp, och SKA HA en laptop med mig till Spanien
- Könssjukdom? Nope
- Husdjur? Ja, som inte bor hemma, om man inte räknar med alla dammråttor som huserar runt här
- Bra kompisar? Bekanta kommer, bekanta går, men bra vänner de består

Idag (som snart är igår) fick jag ställa om mina öron till tyskaläget igen. Det var ett tag sen. De tyskalektioner jag haft under det senaste året räknar jag nämligen inte som speciellt användbara. Visserligen fick jag MVG, men vad spelar det för roll om man inte känner att man har haft nytta av kursen?

Mamma och pappa (jag och lillebror också så klart) var nämligen bortbjudna till våra tyska bekanta som har ett hus i närheten av vårt andra hus (orkar inte förklara). De bor till vardags i Hamburg och har en dotter som är lika gammal som jag. Jag har inte varit med och träffat dem på ett bra tag när de varit på Sverigebesök, jag har svårt att prata med dem, vet aldrig vad jag ska säga. Mamma och pappa åkte i alla fall till dem vid sextiden, och jag funderade på om jag skulle åka upp jag också, för en gångs skull. Så, drygt två timmar senare bestämde jag mig för att göra det, och tog bilen och rullade iväg. En timme ungefär spenderade jag där, med att försöka lyssna på och prata tyska. Jag har ju helt ställt om mig till spanska och mitt tyskaintresse har ärligt talat svalnat radikalt, men efter den här timmen kände jag att jag vill nog lära mig tyska igen (efter 6 år så kanske man inte kan säga att man ska lära sig det igen, mer friska upp det). Kanske åker till Tyskland en sväng efter Spanien. Mellanlandar där på vägen till Australien, eller något i den stilen.

Jag vill starta ett nytt liv i alla fall, och Spanien är början på det.

Idag var en speciell dag på jobbet. Brandkåren fick rycka ut och vi missade en massa arbetstid.

När klockan var ca kvart över två skulle jag och Sanna fixa nya vagnar till oss. Vi skulle skjutsa in dem i tvättningen ute i sorteringen, och precis när vi puttat in den sista av dem två börjar det tjuta i öronen på oss. Vi ser på varandra och undrar vad vi nu ställt till med. En kille som varit i närheten av oss får fart och springer iväg, och där står vi som fån och undrar vad som händer. Sen får även vi lite fart i benen, eftersom vi hör i högtalarna att tvätteriet ska utrymmas och att det är i sorteringen som larmet har gått. Inte en kotte är kvar ute på den rena sidan och vi springer skrattande ut. Vi fattar inte riktigt vad det är som har hänt, men vad det än var så började det precis när vi höll på med våra vagnar, vilket gjorde det hela rätt komiskt, eftersom det kändes som det var vi som busat till det.

När vi kommer ut står de flesta redan vid flaggstången som är samlingsplatsen vid utrymning, och där står vi och funderar vad som försiggår. Nu är det alltså brand det handlar om, att det börjat brinna någonstans i sorteringen. Först skulle man kunna tänka sig att det hela var en övning, sådana har man ju ibland, för att alla ska veta vad man ska göra när det verkligen gäller, men efter att ha stått/suttit ute i det relativt nyklippta gräset som fastnade i strumporna, förstod vi att så inte var fallet. Erika, chefen, ropade upp oss alla för att försäkra sig om att ingen var kvar inne i byggnaden och det visade sig att alla var ute i det fria. Det var för övrigt perfekt timing för att något sådant här skulle hända, det har ju regnat i princip varenda dag från midsommar räknat, men idag har det varit uppehåll och sommaren har kunnat anas, så att vara ute en stund kändes inte helt fel.

Efter en stund kom en brandbil i flygande fläng och en stund senare kom en till, såg ut som en vattenbehållare, så antar att det var det. Efter en bra stund ute i solen fick vi till slut gå in i matsalen, men absolut ingen annan stans. Skulle vi vilja gå på toa var det toaletterna vid kontoren som gällde. Så, där satt hela tvätteriets arbetsstyrka i matsalen och väntade. Vi fick höra att det var någon av tvättmaskinerna (tror jag) som utlöst två rökdetektorer efter att det kommit rök ur den. Den blev genomsökt men det hittades ingen direkt orsak till varför detta skett, men vi fick vänta i matsalen tills brandpersonalen sa att det var okej att börja arbeta igen. Vi fick vårat ja klockan tre, så vi missade en hel del arbetstid (visserligen skulle vi haft 10 minuters rast under denna tiden, men den blev alltså utökad ofrivilligt, vilket vi inte hade så mycket emot). 

Så, efter denna tre kvarts väntetid var det dags för jobb igen. De "vanliga" arbetarna, hade bara en timmes arbetstid kvar, men vi stackars packare var nu tvingade till övertid igen. Jag och Sanna blev kvar efter 16, men vi klarade oss på en extra timme, vilket kändes rätt skönt.

En speciell dag som sagt, och precis när vi fått komma in i byggnaden igen skulle ju jag och Sanna hämta våra vagnar i tvätten (som vi inte ens hunnit sätta igång innan brandlarmet satte igång) och det var lite spännande att se om vi ännu en gång skulle utlösa tjutandet (det kändes som det var vi, även om det inte var det, haha), men denna gången gick processen smärtfritt.

Jag längtar för övrigt till Spanien. Jag börjar bli lite nervös nu, det känns att det närmar sig, och idag kom jag på att jag fyller år nästa vecka. Jag vill slippa jobbet och bara se framåt. Bort från allting här och resa mot nya äventyr.