Mitt liv som au pair

Nu blir det raka spåret i säng. Klockan är allt för mycket, och jag ska upp allt för tidigt i morgon. Flyget går klockan 8, så måste gå upp klockan 5. Uschanimej.

Idag har jag klippt mig, mer om det vid ett senare tillfälle.

Idag har jag också haft ett samtal som jag med nervositet i magen inte direkt sett fram emot. Nu när det äntligen är avklarat spydde jag nästan på toaletten. Så nervös var jag alltså inför vad jag behövde få sagt.

Men, nu är det dags för att sova. Förhoppningsvis kan jag utnyttja Internet en liten stund på flygplatsen i Barcelona, men det vet man ju aldrig. Annars blir det nog inte någon uppdatering förrän på svensk mark. Men uppdatering kommer, det lovar jag!

Jag ser det snöar, jag ser det snöar!

Okej, kanske skulle vara jag ser att det har snöat, för titta på den här bilden. Den är tagen i mitt fönster här i huset.



Ja, det ÄR snö som ligger på marken! Mitt i hjärtat av Spanien!

Ni har såklart mer snö där hemma, men här ser man på snön lite annorlunda. Men jag hoppas att det inte kommer mer idag, och att det inte finns någon snö på vägarna. Här har man nämligen inte några vinterdäck inte. Så håll tummarna att jag inte behöver köra ut i snön med sommardäck!

Helgen är över och veckan har börjat.

Idag, Madrid. Jag åkte med Pappa Alv till storstaden på morgonen och sedan mötte jag, efter lite missförstånd, upp Manu på tåg- & metrostationen. Vi åkte till ett shoppingcenter och han följde efter mig som en hundvalp där jag gick och letade intressanta kläder, men vi åkte därifrån tomhänta. Istället åkte vi till centrum och åt vegetarisk lunch på Maoz (tror jag det hette). Det var där jag åt första gången jag var i Madrid, så jag tyckte det passade att äta där igen, efter 2,5 år. Fast jag fick springa runt och leta på gatorna eftersom jag inte kom ihåg exakt var det var, bara på ett ungefär.

Sedan åkte vi tåget tillbaka till Alcalá och jag tog bussen hem igen. Därefter åkte jag som vanligt till barnens skola, och ingenting intressant hände där.

Ikväll har vi gjort läxor, spelat kort och lärt oss vad man ska säga om man behöver ringa ett nödsamtal till 112. Jag tyckte nämligen att barnen borde har lärt sig det för länge sedan. Men bättre sent än aldrig. Därefter fick vi ett telefonsamtal, men inte från 112 utan från Farfar Alv. Han kom överraskande nog inte och hälsade på i helgen, men idag pratade jag en stund med honom. Vilket faktiskt var trevligt. Får man honom bara i lagom dos är han helt okej, och för en gångs skull tyckte han att jag gjorde rätt i som bara njöt av livet istället för att plugga ekonomi, haha.

Vad jag skulle vilja tillägga är att jag gärna vill ha fler svar angående cyklar och fotbromsar. Nu vet jag i alla fall att jag inte är ensam på fotbromssidan, utan jag har Lollo med mig. Alltid skönt att veta! :) Så nu får alla ni andra också berätta för mig, har ni fotbroms på era cyklar???

Oj, oj, oj. Jag hade visst glömt hur slut man blir av att vara i det här huset. Ingen tid till att skriva i bloggen alls ju. Jag förstår det inte alls.

Men okej, först och främst ska jag säga att jag hittade ännu mer svenskt här. Kanske det bästa av allt. Marabou! Fast bara en liten restbit i kylskåpet, så jag har lämnat den orörd. Jag vet inte vems den är, om den är min, om den är någon av de andra svenskarnas, eller om Familjen Alv köpt den på IKEA. Nåväl, Marabou är alltid Marabou.

Och nu till veckans händelser. Onsdagen var nog inget speciellt, inte vad jag minns i alla fall. Jag var bara hemma och försökte skriva på min presentation, men detvar så tråkigt, så det blev inte mycket gjort på det. Jag träffade som sagt städerskan och hennes dotter, och sedan i barnens skola hände inte så mycket. Vi stannade och lekte med de andra, och allting var som vanligt.

Torsdagen blev en tidig dag eftersom jag rullade iväg med bilen till tågstationen klockan 9.45. Jag skulle nämligen hälsa på i min gamla skola. Tyvärr var bara Mig där av mina gamla lärare, men det ar kul att se honom igen. Sedan mötte jag upp Manu igen och vi drack choklad (oj, så god den var!!) och jag lärde honom ett par kortspel. Jag hade nämligen köpt en kortlek som jag tänkte ge till barnen, eftersom de i Spanien har en egen kortlek som jag inte förstår mig på. Så det var kul.

Fredagen var också lugn till att börja med, gjorde ingenting speciellt under dagen. Men jag kom inte hem förrän 20.30 med barnen efter skolan. Det på grund av att vi stannade kvar på ett ställe som heter Lucky där barnen lekte bollhav och dansade och hade sig, medan jag försökt prata med de fyra andra mammorna som var där. Det var helt omöjligt att förklara för dem hur det var att jobba på en farm i Australien, för de kunde inte alls förstå hur stort det var, och frågade mig om vi matade kossorna och hur vi tog hand om dem. De kunde inte fatta att det är så stort så man bara låter dem gå runt som de vill på ägorna. Men, men, jag ska ta med mig datorn i morgon så de kan få se lite bilder.

Igår kom barnens tvillingkusiner hit, och till en början kom de inte helt ihåg mig, men efter ett tag ville de leka moster. Allting precis som vanligt. De sov över här och idag var vi på en liten idrottsplats här i byn och de cyklade och spelade fotboll för det vilda.

På tal om cykla. Alla har precis lärt sig cykla på riktiga cyklar, men ingen av dem använder hjälm och vad som också förvånar mig är att cyklarna bara har handbromsar och inga fotbromsar. I Australien blev jag "mobbad" för att jag sa att vi i Sverige oftast har fotbroms på cyklarna. De andra sa att det bara är för barn och tyckte jag var konstig. Och nu har jag börjat fundera på om jag ÄR konstig. Jag har aldrig haft en cykel utan fotbroms, men det kanske bara är jag? Jag vet inte hur det är med resten av Sveriges befolkning, om de är som jag, eller som resten av världen, som verkar tycka fotbroms är löjligt. Vad säger ni?

Hm, vad finns det mer att säga. Det har varit kul att träffa alla föräldrar i skolan, och speciellt Mamma Pat. Hennes son Jav som är lika gammal som Alvato är sig lik, men hennes dotter, Lin, harblivit jättestor. Hon var två år när jag åkte härifrån, och nu fyller hon fyra i maj. Jag trodde inte att hon skulle komma ihåg mig, men när hon såg mig sprang hon och gav mig en kram. Det lilla gosmonstret. Hon måste vara något av det sötaste som finns.

Mina fötter gör ont efter allt fotbollsspelande, och jag tror jag ska lägga mig i sängen och läsa lite i min bok. Jag kan behöva vila nu efter lunchen. För snart kommer nog ungarna igen och vill leka moster. Att de aldrig tröttnar.

Det finns faktiskt ännu mer svenskt att äta i det här huset.

Mamma Alv hade köpt Wästgöta Kloster på IKEA (så det åt jag till frukost både igår och idag på mitt medhavda svenska hemmagjorda mammabröd) och alldeles nyss hittade jag gammalt knäckebröd i ett skåp här. Det var lite mjuknat, men gick fortfarande att äta. Säkert ytterligare något som jag lämnat efter mig sedan min tid.

Vad hittar jag härnäst? Lingonsylt och brunsås skulle inte vara förvånande.

Förresten, när jag kom hit hade jag med mig en del vegetariska saker, sojakorv och sånt där. Men Mamma Alv överraskade mig med att leta fram en gammal påse med quornbullar! Jag hade lämnat kvar dem och ingen har rört dem sedan dess. Det roligaste är att de görs inte längre, så vitt jag vet, och att de är mina favoritveggobullar!!

Nu har jag även fått träffa städerskans dotter. Vi träffades ett par gånger när jag var här förra gången, och hon ville gärna prata med mig när hon fick reda på att jag hade kommit tillbaka. Kul att se henne igen också.

Jag håller på att skriva en liten kort presentation som jag måste göra klart så snart som möjligt. Det är nämligen så att jag ska gå en reseledarkurs i Malmö dagen efter jag kommer hem till Sverige igen, och man fick i uppdrag att förbereda sig på att prata om vad som helst i tre minuter. Tre minuter är ingenting, men jag är trött och jäspar mest hela tiden. Så därför går det ganska långsamt att skriva ner något intressant.

Skulle egentligen vilja lägga mig och vila en stund till, men det går inte, för städerskan är här fortfarande och hon kanske vill prata med mig innan hon går igen. Så, jag får roa mig med Internet, eller försöka skriva ändå, en stund till.

Jag tänkte härmed bjuda på en liten beskrivning om hur Familjen Alv har haft det de senaste två åren.

Efter mig kom det en ny svensk tjej hit, E1. Hon stannade bara i ett par veckor. Det var då Familjen Alv hörde av sig till mig och frågade om jag inte kunde komma och hjälpa dem igen, men då var jag mitt inne i mitt planerande för Australien, så det passade sig inte riktigt just då. De hittade dock en spansk tjej, som själv hade ett litet barn, som hjälpte dem fram till terminsavslutningen.

I januari kom ännu en ny tjej E2, som naturlgtvis också var svenska. Hon stannade hela terminen ut, och tydligen trivdes hon bra med familjen och tvärtom.

För det här läsåret fick de fatt i ännu en svenska, S, men hon blev bara kvar en månad. Så då fick Familjen fråga spanjorskan igen, men hon kunde inte eftersom hon var gravid, och jag kunde ju inte heller eftersom jag var på andra sidan jordklotet. Spanskan tipsade dock om en annan spansk tjej, T, som har hjälpt dem tills alldeles nyligen. Hon fick dock jobb någon annanstans så då fick jag i fredags ett mail av Mamma Alv, ett ganska desperat sådant, där de frågade om jag kunde komma till undsättning och hjälpa till.

Det kunde jag, och gjorde gärna. I lördags ringde hon och sa att det skulle komma en dansk (inte svensk den här gången!) tjej första februari, och att tills dess skulle de nog kunna klara sig. Men jag erbjöd mig att komma hit under de två veckorna, och så blev det också. Vilket jag är jätteglad att jag gjorde.

Så var första dagen avklarad.

Allting har varit finemang och barnen har uppfört sig näst intill exemplariskt.

Jag åkte alltså in till Alcalá för att träffa min gamle kompis Manu, och vi åt tapas på mitt favoritställe. Har saknat det. Vi satt där och pratade i en evighet, på både spanska och engelska. Det roliga var att i början pratade jag spanska och han engelska, men sen blev det tyvärr bara mer och mer engelska. Fast jag egentligen hade velat prata mest spanska, men det får bli nästa gång.

Sedan tog jag tåget tillbaka till stationen där jag ställt bilen och susade iväg till barnens skola. Jag var lite rädd för att komma försent, men jag var den första på plats, konstigt nog. När föräldrarna började komma blev det kuligt värre. Alla pratade med mig och var glada att se mig igen. Och jag var såklart överlycklig över att vara tillbaka också. Plus att jag blev förvånad över hur bra jag faktiskt kunde prata spanska med dem. Det var ju trots allt 1,5 år sedan jag var här.

Så, vi stannade kvar lite och barnen fick leka av sig innan vi åkte hem. Då var det dags för läxor, och herregud säger jag bara. Mina små sötnosar kan läsa helt perfekt. Alvato hade precis börjat lära sig när jag åkte härifrån, och han läser bättre än jag på spanska nu, haha. Och Alvita är inte långt bakom. Så stolt man känner sig!

Efter läxorna spelade vi lite Twister, helt utan bråk och tjafs, helt otroligt. Och sedan kom Mamma Alv hem och gjorde middag till oss.

Summan av kardemumman är alltså att jag stormtrivs här i huset och med barnen. De är mina små änglar och kommer alltid att vara det. Fast jag är helt säker på att inom kort kommer det brista och de kommer bli arga och sura igen. Men det brukar ju gå över. Som tur är. De är ju bara barn, mina små gullungar.

Välkomna tillbaka hit!

Jag har återvänt till Spanien för att hjälpa Familjen Alv i 1,5 vecka. De hörde av sig i fredags, i lördags pratade jag med dem, och samma dag bokade jag min biljett hit. Jag kom igår, dvs i måndags och åker hem den 27:e igen.

Allting är toppen här nere. Barnen har vuxit och deras engelska, speciellt Alvitas (som fyller 7 i maj), har blivit betyligt bättre. Alvato (som fyller 8 om tre veckor) är precis som vanligt och båda två ville visa mig allting i huset som kommit till sedan jag åkte härifrån för 1,5 år sedan.

Nu ska jag strax åka in till Alcalá, jag hoppas jag kommer ihåg vägen dit bara. Var ju som sagt ett tag sedan jag var där. Men det går nog bra, bara jag lyckas backa ut bilen ur garaget, det har jag inte saknat. Och sen att köra upp för backen utan att få motorstopp. Nåja, det blir nog en trevlig liten tillbakablick sen.

Sen ska jag åka och hämta barnen i skolan i eftermiddag också. Ska bli spännande att träffa alla mammor (och norska pappor) igen. Ska försöka uppdatera här snart igen.