Mitt liv som au pair

Nu kom Farfar och Farmor Vila!

Grrr! Jag ville titta på Idols senaste fredagsfinal på TV4play, men icke sa Nicke. På grund av att jag inte är i Sverige kan jag inte titta på det. Surt!

Så nu blir det lite katalanska igen.

"Bon dia, jo soc l'Anna." etc...

Det blir ingen utgång för mig ikväll. Jag ska bara borsta tänderna och sen sova. Är helt slut.

Jag är verkligen sömnberoende till max. Egentligen skulle jag kunna leva bara genom att sova, äta och titta på film. Fast just nu är jag faktiskt sugen på att lära mig katalanska.

Men det blir en annan dag. Nu: Bona nit a tots! (God natt till alla!)

Och så var vi redan på lördag eftermiddag.

Matchen gick bra. Vårt lag van med 48-6 eller något sådant. Ganska överlägset alltså. Fast Aleix gjorde inte så mycket, och Celia ännu mindre. Dora som också var med satt i ett eget hörn och lekte med en kompis och hennes syster.

I förmiddags hann jag även med en Erikastund, plus att jag fick träffa två av hennes vänner. Kan vara bra att lära känna lite folk häromkring.

Ikväll blir det eventuell utgång med hennes kompisar, men i så fall får jag nog sova middag nu, om jag ska orka med att vara uppe sent när jag gick upp så pass tidigt imorse.

Jag hade även tänkt kolla igenom mina nya katalanska böcker för att se om jag fortfarande vill lära mig detta minst sagt invecklade språk. Jag menar, varför ska man säga att klockan är "En kvart av fem" istället för kvart över fyra? Korkat.

Uppe med tuppen. Är ni vakna också?

Överskriften är för övrigt kuckelicku på spanska om ni undrade.

Ojsan. Idag har det inte bloggats här alls. Har jag varit så upptagen? Tydligen.

I förmiddags blev det en liten promenix och pratstund med Erika igen. Alltid lika kul att prata svenska när igen annan omkring en förstår, för risken att någon faktiskt gör det här i samhället är näst intill obefintlig.

Den här helgen har katalonerna en "kastanjefest" som kallas La Castanyada, och förutom att äta kastanjer äter man även Panellets som är en massa olika sortes kakor gjorda på någon typ av mandelmassa. Barnen hade nämligen gjort sådana här kakor i skolan under veckan, och idag hade de försäljning av dem. Förtjänsten skulle gå till en skola i sydamerika och det var massa folk överallt på skolplanen när vi kom dit vid fem.

Halv sex var vi nere på biblioteket alla fem (dvs alla utom Aleix som spelade basket). Dora och Celia lyssnade och tittade på en sagoteaterstund, medan jag och Mamma Maria letade efter studiematerial till mig. En hel massa saker blev hemlånade, eller ja, tre olika böcker med tillhörande CD-skivor för att lära mig katalanska. Så nu är det bara att sätta igång!

När vi kom hem gjordes det pizza och tja, sen var det läggdags.

Jo, jag var förresten med Maria och letade vegosaker i två affärer med. Hittade inte speciellt mycket, men lite grann i alla fall. Men dyra var de!

Och imorgon är det tiiiiiidig morgon som gäller eftersom Celia och Aleix har basketmatch kl 8. Usch, det blir ingen sovmorgon här inte. Men ska bli kul att se om de kan spela eller inte.

Trött som en trast. Eller något. Är jag nu. Vilket betyder jättetrött.

Det beror väl på att jag gick upp så tidigt idag. Jag känner mig rätt osocial men när jag knappt orkar hålla ögonen öppna är det bättre att krypa in under täcket och bara zzzzzzzzova. Znark!

Det har varit en bra dag, och sötnosarna har skött sig fint. Jag gick och hämtade Dora från dansen. Ensam. Hon var så glad över att se mig så det nästan spratt till i hjärtat på mig. Alla ungarna tycker verkligen om mig, vilket är det viktigaste i en sån här situation.

Ikväll vid middagen skulle de allihopa lära mig katalanska. Taula = bord, forquillo = gaffel, plat = tallrik osv osv. Stavningen på den här orden är dock lite osäker, eftersom jag inte har helkoll på hur man skriver på katalanska. Spanska är lättare eftersom där skriver man exakt som man uttalar det. Och det har jag redan lärt mig att man inte alltid kan göra på katalanska. Vad har jag gett mig in på egentligen?

Fast jag har ju tre givna lärare, som för övrigt har visat sina engelskakunskaper för mig också. Inte supermycket de kan, men en början är det ju alltid. Vi ska nog komma bra överens.

Bona nit! (= god natt)

Hemma igen. Ja, jag och Mamma Maria åkte upp med barnen till skolan vid 15, men punktlighet är inte direkt deras melodi. Så barnen fick springa in till sina lektioner för att inte komma allt för sent.

Sen tog vi två kvinnfolk en tur med bilen och pratade en stund. Och nu är jag i mitt rum igen.

Jag och Pappa Felip ska snart gå och hämta barnen i skolan, och Dora ska ha danslektion, Hip Hop. Ska bli intressant. Aleix har katolicisimlektion eftersom han snart ska ta första nattvarden, och blir tagen dit av en annan mamma. Celia ska med oss till dansen tror jag.

Aleix är förresten ganska lik Alvato. Han gillar att visa saker och förklara dem för mig. Han

Celia och Dora är en sammanslagning av Alvita. Celia är ganska tystlåten men tar gärna min hand när vi är ute och går. Dora är ett yrväder som babblar på som bara den, och jag förstår bara en tredjedel av vad hon säger eftersom hon blandar katalanska och spanska stup i kvarten. Men hon har redan sagt att hon älskar mig, så jag antar att det är positivt. Fast jag vet ju att barn kan växla utan förvarning, så när det inte passar henne längre vill hon säkert att jag drar dit pepparn växer.

Men hittills har det varit supergulliga. Pussas alltid när man träffar dem och när man säger god natt. Sötnosar. Men som sagt, jag väntar bara på att bubblan ska spricka. Man får njuta så länge det är rosa och skimrande.

Idag gick jag upp tidigt, dvs jag hade ställt mobilen på 8.30. Puh!

När jag var nere i köket för att äta frukost lite senare kom städerskan. En trevlig kvinna härifrån byn.

Sedan sprang jag upp till skolan för att möta upp Erika vid 10. Och som vi har gått! Överallt, fram och tillbaka, upp och ner, i cirklar och hit och dit. Men trevligt har det varit, kul att prata svenska på min utlandsvistelse, för en gångs skull. I Madrid gjorde jag ju det nästan inte alls, det var med pappan från Norge, det var det enda, och det räknas knappt. Och i Australien träffade jag nog bara svenskar vid ett fåtal tillfällen, tex på Lucia. Det var myspys.

Jag har även anmält mig till en katalansk kurs! Den är gratis och är två gånger i veckan, på kvällarna, vilket inte är ultimat, men det funkar ändå. Ska bli spännande att se hur det kommer gå och vad det är för folk som är där. Så på tisdag börjar min katalanska träning på riktigt. Jag förstår faktiskt en hel del, om någon pratar till mig, men det är inte riktigt lika lätt att hänga med i svängarna om de pratar med varandra. Men det ska det bli ändring på!

Nu sitter jag och väntar på att Mamma Maria och alla barnen ska komma hem för att äta lunch. Jag har redan kokat pasta åt oss, så vi ska göra en carbonara när de anländer.

Och nu ska jag bara vila fötterna fram till dess.

Puh. Jag överlevde.

Jag gick upp till skolan, vilket tog ca 15 minuter i uppförsbacke, var lite för tidig, hade smsat den svenska au pairen som vi kan kalla Erika, så hon kom dit lite innan också. Vi snackade en liten stund innan barnen kom ut från skolan.

Då fick vi skiljas åt, och den första av mina ungar som kom var Celia. När hon kom till mig kom även en mamma fram och presenterade sig som den som skulle gå med ner till musikskolan med alla ungarna. Sedan kom även Aleix och Dora och tillsammans med tre andra barn plus mamman gick vi till biblioteket. Inga problem. Aleix och Celia hade sina musiklektioner medan jag och Dora var i biblioteket. Hon lekte med en kompis och jag satt och läste Lady och Lufsen på katalanska/engelska. Mycket lärorikt faktiskt! Hundar säger inte voff på katalanska, utan bup. Det ni! Bup bup!

När Aleix var klar med sin musik kom även han ner till bibblan, och när klockan var 19 kom även Celia. Då väntade vi bara på Mamma Maria så hon kunde visa mig vägen hem. Som jag inte tror jag kommer ihåg nu, vi gick ju och pratade hela tiden, så då kan man inte lägga vägen på minnet. Hm, men det går nog bra ändå.

Vi åt middag i det pyttelilla köket och sedan har det inte hänt så mycket. Barnen fixade sig själva inför natten och gick och la sig för en stund sedan.

Pappa Felip kom nyss hem också, så här sen brukar han inte vara annars.

Imorgon kommer det en städerska kl 9, så då måste jag vara uppe. Eller måste måste jag ju inte, men det är väl en fördel. Och så ska jag träffa Erika kl 10. Hon ska visa mig runt lite, är alltid trevligt att få vara på andra sidan guidningen emellanåt.

Snart ska jag nog sova, fast efter att ha sovit tolv timmar igår så är jag inte supertrött, även om jag vet att jag kommer somna som en stock när jag väl lägger mig.

Nu ska jag iväg ensam för att möta barnen vid skolan! Snacka om att bli inslängd i vardagslivet direkt.

Hoppas jag hittar vägen. Och hoppas jag kommer ihåg hur ungarna ser ut!

Nu kommer lite information om min nya familj, som jag har döpt till Vila. Alla namn är fiktiva för att vara lite halvanonyma, de börjar dock på samma bokstav som på riktigt för att göra det lite lättare för mig att komma ihåg dem.

Familjen Vila
Mamma Maria
Pappa Felip
Aleix 8 år
Celia 7 år
Dora 6 år

Det är alltså storebror Aleix och småsystrarna Celia och Dora. Mitt första intryck av de var att de var supergulliga och väluppfostrade. Ganska stor skillnad mellan dem och Alvato och Alvita i Madrid. Här hjälper de till i huset och är allmänt duktiga. Och väldigt framåt och öppna! Celia är den blygaste, medan Dora började klänga på mig direkt och Aleix ritade teckningar till mig och pratade massa. De hade gjort en teckning tillsammans som låg på min säng som sa:

Benvinguda Anna = välkommen Anna på katalanska. Då känner man sig verkligen välkommen.

Och snart kommer Maria hem för att äta lunch med mig och berätta mer för mig om livet här. Igår blev jag proppad med information och fick träffa massvis med människor som jag inte kommer ihåg namnen på. Dessutom finns det en svensk au pair här i samhället redan! Träffade henne en snabbis igår, och förhoppningsvis kan vi spendera lite tid tillsammans framöver.

SURPRISE!!

Jag är tillbaka!! Precis som Arnold Schwarzengger sa.

Den här gången har jag inte haft tid att uppdatera bloggen förrän nu. Och nu är jag i Spanien!

Hela den här sommaren har jag jobbat som reseledare på bussresor till Costa Brava och Barcelona, men den bloggen blev ett smärre fiasko. Inte en enda uppdatering på hela sommaren. Men så blir det när man helt enkelt inte har tillgång tillgratis Internet eller har tid över för sådana nöjen.

Vad jag däremot hade tid till var att förälska mig i Barcelona och Katalonien. Ni som följt mig vet att jag var i Madrid för ett par år sedan, och eftersom Madrid och Barcelona inte direkt gillar varandra så kände jag ingen press eller längtan efter att åka till Kataloniens huvudstad. Men så fick jag reseledarjobbet, och det ändrade min syn totalt på provinsen som sköter sig själva. Men det är en historia för ett senare blogginlägg.

Någon gång i höstas fick jag ett ryck att anmäla mig på min gamla favoritaupairsida, www.aupair-world.net och skapade en ny profil där. Jag skrev helt på spanska för att få fler napp. och inom de två första dygnen fick jag 6 förfrågningar. Helt otroligt.

Den här gången var det en katalansk familj jag var ute efter, och hade tydligt skrivit det på min profil. Jag vill nämligen lära mig katalanska. Mer om det kommer antagligen också komma upp i ett senare inlägg.

Det gick inte lång stund innan jag hittade en familj som verkade toppenbra, och tja, nu sitter jag här. Jag kom hit i eftermiddags, och än så länge är allting frid och fröjd.

Jag kommer berätta alla detaljer om min nya familj imorgon, för nu orkar jag inte skriva mer. Jag är helt slut efter att ha varit igång sedan 3.45 i morse och bara sovit 3,5 timmar. Nu ska det bli skönt att få vila upp sig inför morgondagens äventyr!