Nyår i Korea

Kl. 23.33

Så här sitter jag, i Korea, på nyårsafton, och gör ingenting alls.

En snabb liten sammafattning av tiden hittills är att jag sett en hel del av Seoul, och att vi promenerat i massor. I natt sov jag bara fem timmar, vilket gjorde att jag i kväll blev supertrött. I Korea firas inte nyår specellt mycket, i alls fall inte i den här familjen.

Vi gick upp tidigt i morse och eftersom jag nästan somnade på stan åkte vi hem isället för att trängas med 12 miljoner koreaner på gatan. Lite tråkigt, men jag la mig och sov i två timmar och nu är jag uppe igen. Fast jag skulle lätt kunna sova 10 timmar till.

Jag vill i alla fall önska er allihopa ett rktigt GOTT NYTT ÅR!!

Nu åker jag igen

Jag ber om ursäkt för den tomma bloggen. Jag har varit superupptagen här hemma, och alldeles strax ska jag påbörja min resa till Korea.

Jag hoppas jag får möjlighet till att blogga snart igen. Finns det gratis Internet i Istanbul vet man aldrig vad som händer.

Tills vidare. God fortsättning på er, kära läsare!

Försening

Just nu sitter jag på flygplatsen i Barcelona och väntar på mitt plan, som såklart är 30 minuter sent. Fast egentligen gör det inte så mycket eftersom jag har massa väntetid i Köpenhamn också.

Jag har dessutom blivit av med min älsklingssax. Dumma jag hade råkat packa ner den i handbaggaget. Jag hade lagt den i en liten väska med massa andra småsaker som jag egentligen tänkt ta i det incheckade baggaget, men sedan flyttade jag över den till handbaggaget istället, utan att tänka på vad jag egentligen hade i den. Riktigt korkat. Min älsklingssax som varit med mig i princip överallt i världen.

Så ja, nu sitter jag här och försöker tänka på vad jag ska göra med tiden. Jag har bara 15 minuters gratis Internet, så efter det får jag väl spela MSröj eller patiens. Kul, kul, cykelhjul.


Nu åker vi

Strax ska vi köra iväg till Barcelona och flygplatsen. Flyget går 16 och är är framme 19. Sedan måste jag vänta i en evighet på tåget som går 20.46. Och om snön inte ställer till problem och förseningar så kommer jag vara hemma vid 23.30-tiden.

Väskan väger som vanligt massa kilon men jag har tänkt lämna kvar en del hemma. Så jag inte får problem när jag ska hem nästa gång. Det gäller att tänka framåt.

Nu ska jag göra det allra sista, dvs stänga av datorn och packa ner den. Sen är jag redo för den långa resan hem.

Här är jag

Det blev visst en plötslig bloggtysnad. Vet inte riktigt varför, men imorgon tar det hela slut för en liten stund.

Imorgon åker jag nämligen norrut igen, till kalla Sverige. Men bara över jul (och nyår som spenderas i Korea), sedan åker jag tillbaka hit till "värmen".

Det kommer dock komma inlägg under veckorna framöver också, jag har en del oskrivet som ska upp i bloggen så småningom. Så misströsta inte. Jag kommer uppdatera er om mina resor och påhitt! Kanske redan imorgon. Punkt, punkt, punkt...

Smart Anna

Det var visst ingen som ville fråga något speciellt, men till slut fick jag ändå en fråga:

Mammica  :-:  Min fråga: Har du inte fått några frågor?
Svar  :-:  Nej.

Och så var det med det.

Jag är väldigt knäpp ibland. Jag bytte linser häromdagen men istället för att gå de sex meterna till badrummet och slänga de gamla tog jag ett helt nytt etui för de nya. Men det skulle jag inte gjort, för nu vet jag inte om jag har de nya eller gamla i ögonen.

Jag upptäkte nämligen att BÅDA etuierna var tomma igår, och då hade jag alltså ett par i ögonen (skulle inte förvånat mig om jag satt in båda paren om det hade gått) och ett par var försvunnet. Ett pars sekunders tänkade fick mig att inse att jag måste slängt ut det andra paret i sängen. Ja, jag gör så ibland med vätskan när jag är för lat för att gå till badrummet, jag slänger ut vätskan i sängen så får det torka upp där. Lite smått knäppt, jag vet, men det är ju bara vatten i princip.

Så, jag kikade på golvet, och tja, vad hittar jag där om inte en och en halv uttorkad lins. Den andra halvan var antagligen söndertrampad. Smart Anna.

Därmed vet jag alltså inte om jag har mindre än en veckas gamla linser eller drygt en månads gamla linser i ögonen. Jag vet inte heller om jag trampat sönder ett par nästan helt nya linser för ett par hundra kronor styck eller inte. Smart Anna.

Jag får helt enkelt hoppas (jag måste hoppas) på att det är de nya jag har i ögonen, men om de börjar skava och ha sig får jag nog inse att så inte är fallet. Smart Anna.

Sådan är jag ibland. Smart alltså.

Frågestund

Idag tänkte jag ha frågestund. Är det något ni undrar över, vare sig det gäller min blogg,
livet i Spanien eller mig själv så är det nu ni ska fråga. Go wild!


Märkligt

Konstigt. Det känns som den här veckan bara består av tre dagar, och att jag befinner mig i slutet av veckan. Är det verkligen en måndag som håller på att ta slut och inte en torsdag?

Det kan vara så att min känsla grundar sig i att förra veckan bara bestod av två normala dagar (det var ju ledigheter måndag till onsdag, och sen var det helg. Därför är det ju logiskt att addera tre normala dagar, och vips så har man en vanlig vecka.

Nu ska jag i alla fall krypa ner under täcket igen.

Ordinär

Vad har hänt idag då? Inget speciellt egentligen, mer än att ungarna har varit superenergiska ikväll. Ganska jobbiga faktiskt.

Idag på biblioteket träffade jag både Maya och den ukrainska tjejen från min klass. Lite kul.

Men ja, för övrigt har det varit en väldigt ordinär dag.


Oj, det slog mig precis att det är Lucia idag. Där ser man.

Språkligt inlägg

Jag hade glömt bort en sak igårkväll, barnen och Felip skulle iväg, men Maria skulle ha möte med en annan familj (long story) här hemma i morse, så reslutatet blev att jag inte alls varit ensam hela dagen. Visserligen var det bara pappan från den andra familjen som kom hit, men det störde ändå mina ensamma planer en aning.

Fast hela eftermiddagen har jag varit ensam i huset. Så skönt att kunna dra på lite musik och bara sjunga eller titta på massa avsnitt av Svenska New Yorkfruar, eller plugga katalanska.

Katalanska är för övrigt ett språk som jag både hatar och älskar samtidigt.

För att till exempel säga "Det verkar roligt" säger man "Em sembla divertit" (= det verkar roligt för mig, typ). Samma sak med "Jag heter Anna" som blir "Em dic Anna" (= jag kallar mig Anna). Det där "em" är alltså mig på svenska. På spanska fungerar det precis likadant men man skriver tvärtom, alltså "Me llamo Anna" osv.

Skillnaden mellan spanskan och katalanskan är dock att man föser ihop orden om det är en vokal inblanad i den katalanska meningen. Exempelvis "M'agrada el gat" (= katten tilltalar mig, eller enklare sagt, jag gillar katten) medan man på spanska struntar i att det finns en vokal och skriver det "Me hace pensar en Australia" (= det får mig att tänka på Australien), där h:et är stumt och alltså gör att ordet börjar på vokalljud.

Inga konstigheter med det. Förrän jag stöter på ett exempel i min bok där de skriver "Tant me fa". ME! På katalanska! (Meningen betyder för övrigt ungefär "Det spelar ingen roll för min del".) Med hjälp av Felip (som nyss kommit hem) letar vi fram en förklaring i deras gamla grammatikbok. Dess förklaring lyder: I populära uttryck eller fraser kan man använda "me". Ingen hänvisning till grammatiska regler eller liknande, utan helt enkelt är det så folk pratar och därmed är det accepterat.

Det här får mig att tänka på Fredrik Lindströms bok "Världens dåligaste språk", som jag både älskar och hatar, av precis samma anledningar som jag har delade känslor för katalanskan.

Han menar att man inte bör tänka så mycket på vad som är rätt eller fel i ett språk, utan låta impulsiviteten att säga något styra. Tyvärr finns det besserwissrar och språkpoliser (varav jag är en av dem, det heter inte "jag är bättre än dig" utan "jag är bättre än du") som håller hårt på reglerna och som gör utvecklandet av ett språk svårare. Men faktum är att språk ständigt förändras, och alltid till det bättre. Hur skulle det vara om vi fortfarande skrev hvit och gästgivfaregård?

Hans bok är läsvärd, och även om jag inte håller med om allt han skriver så förstår jag ändå vart han vill komma. Han skulle säkert gilla katalanska eftersom katalanerna pratar som de vill, och efter hand blir det tillräckligt utspritt att det till och med hamnar i grammatikböckerna, utan vidare förklaring.

Kort kväll

Det blev en kort kväll.

Började på baren med massa snickesnack. Sedan gick vi till ett "fritidshus" och spelade pingis i en evighet. Superkul! Fast det var lite småkyligt i början eftersom det var utomhus, men när man väl fått upp ångan blev man riktigt varm. Därefter tog vi en väldigt kort sväng in på diskoteket, men det var bara massa unga människor där och ingen vi kände, så vi sa god natt och gick hem till våra respektive hem.

Trevligt i alla fall att göra något en lördagskväll. Det här var min sista lördagskväll på drygt en månad eftersom jag åker hem nästa vecka. Sen är det bara att börja packa inför Korea!

Utgång på gång

Det blir visst utgång ikväll med Maya. Vi ska träffas vid 22 på en bar och sen antagligen till diskoteket. Mitt katalanska gäng ska till samma bar, så antagligen träffar jag på dem där också.

Jag har sovit en timme, men känner att mer hade varit välkommet. Vi får väl se hur jag orkar med kvällen. Familjen ska i alla fall iväg hela dagen imorgon, så jag har huset för mig själv. Ska bli skönt.

Nu blir det fortsatta förberedelser.

Tillbaka

Hemma från en heldag i Montserrat. Och jag är mer än lovligt trött. Ska nog ta en liten stund för att vila ögonen nu.

Yes!

Montserrat, here I come!

Dofter sprider sig

Mmm, det doftar ljuvligt av pizza nere i köket. Jag är hungrig!

Imorgon ska vi eventuellt till Montserrat. Jag blev ju sjuk förra lördagen, och förhoppningsvis ska det bli fint väder imorgon. Håll tummarna!

På eftermiddagen är det kalas för en av Aleixs kompisar i en grannby, och jag funderar eventuellt på att hitta på något med Maya. Hade varit trevligt.

Nu kurrar det ordentligt i min mage. Jag vill ha pizza!

Öppna dörrar

Idag var Celia på dåligt humör vid lunchtid. Ingenting var som hon ville och det var massa skrik ett tag. Men när jag till slut fick göra en hästsvans på henne som hon gillade starkt, då blev det bättre.

Hon och Aleix har gymnastik på fredagseftermiddagarna, så jag brukar sätta äggklockan på ringning när de ska spatsera iväg till gympahallen som ligger här i närheten. Detta eftersom jag måste gå upp med Dora till skolan 16.40, och de andra börjar gympan 17 (eller egentligen strax efter). Idag kom även kusinen hit för att ta följe med dem.

När jag kom hem från att ha lämnat av Dora fick jag mig en obehaglig överraskning. Dörren stod på vid gavel! Barnen hade inte stängt den ordentligt! Tänk om någon hade gått in och tagit något! Min älskade (dumma) dator till exempel! Jag gick ett varv i huset, och det var lugnt som tur var. Men vilken hemsk känsla det var.


Ingen panik på torpet

Mammica, du behöver inte skicka receptet på grytan, för tack vare LOLLO som påminde mig om att jag faktiskt mailat över receptet till henne, så hittade jag det just där. Så enkelt var det.

Och tack Sara (och Mammica) för grattisarna!

Idag är det fredag igen. Kändes som lördag i morse konstigt nog. Jag är trött och ska eventuellt vila en liten stund nu medan städerskan röjer runt i huset. Det kan nog behövas. Inte röjningen utan sovningen.


Snickesnack

Klockan har runnit iväg och blivit sen. Det blir lätt så när man pratar om ditten och datten med en spanjor. Tiden liksom bara flyger sin kos.

Vi har diskuterat "per" och "per a", eftersom föräldrarna sa en sak och min lärare en annan. Alltså letade Felip upp en grammatikbok från när Maria gjorde ett katalanskprov, och tja, där hittade vi svaret, men även nya frågor. Att det ska behöva vara så komplicerat.

Sen har vi pratat om Marias jobb och att hon har alldeles för mycket att göra. Jag önskar jag kunde hjälpa till mer, men det går nog inte.

Och tja, ikväll efter lektionen följde jag med Maya hem och spelade kort med henne och en italiensk/tysk tjej. Jag lyckades vinna sista spelet. Jippi!

Dessutom är det min namnsdag idag, i tio minuter till. Men bara två grattis har jag fått, dels från Maya (eftersom jag råkade säga att det var "mitt helgon" idag) och dels från Mammica här på bloggen (jag var lite orolig att ingen där hemma skulle komma ihåg).

Jag funderar på att göra kladdkaka någon dag, jag är hemskt sugen på det nämligen. Och kardemummagryta med doft av något annat, eller om det var tvärtom. Mammica, skicka mig receptet!

En dag i Barcelona

Tillbaka i tiden vi åker, till i tisdags närmare bestämt. Och så här såg min resa till Kataloniens huvudstad, Barcelona, ut.

Först gick jag upp till busshållplatsen. Inga problem. Sedan kom bussen och jag fick betala min biljett. 7,40 kostade det, inte 5 som det stått på Internt. 2,40 euro dyrare än jag räknat med, men inte mycket att göra åt.

Själva resan in tog alltså ca 1,5 timme och jag blev så åksjuk så jag bestämde mig för att sova en stund, trots att jag egentligen inte vågade. Men vägen var så krokig att jag inte kunde låta bli.

Väl på plats på Passeig de Sant Joan letade jag mig in till själva centrum, inte speciellt svårt för en erfaren Barcelonabesökare som jag, jag lyckades till och med på vägen hitta Mangooutleten som jag hittade i vintras när jag var där med Mammica och hennes exjobbarkompis. Fast jag hittade ingenting att köpa där.

Därefter gick jag raka vägen till Placa Catalunya och min första affär där blev Bershka. När jag väl kom ut därifrån var jag 12,99 euro fattigare. Faktum är att jag borde ha varit 12,98 euro fattigare, men jag fick bara 1 cent tlllbaka på växeln. Snåljåp.



Nästa stopp blev Stradivarius. Min älsklingsaffär. Där blev det shopping å det vilda. 73,40 minus i plånboken.



Sedan var det dags för en tripp ner till Les Rambles (Las Ramblas på spanska). Där svängde jag in på La Boqueria, en stor saluhall där jag köpte en färsk fruktdrykt för att ha något att dricka till min medhavda lunch bestående av två bocadillos, mackor, med ost och tomat.

Felip hade tipsat mig om en julmarknad på torget vid den gotiska katedralen, så det blev mitt nästa anhalt. Där köpte jag något av det fulaste som finns, men som är typiskt katalanskt. Vad det är kan jag tyvärr inte avslöja eftersom det ska bli en surprise för familjen där hemma.



Klockan började bli mycket så jag tog mig tillbaka upp till Catalunya och vidare mot Urquinaona och metron. Swisch så var jag vid Ciutadella och så började mitt letande efter bion. Inte så svårt, men det var kö till biljetterna så jag var lite orolig för att komma försent, men det gjorde jag inte som tur var. 7,50 betalade jag för min Harry Potter på engelska (med spansk undertext).

Det var inte speciellt mycket folk i salongen, så jag kunde bre ut mig ordentligt och sträcka på benen. Skönt. Det enda som fattades var popcorn som jag inte brukar köpa, men som jag var sugen på just då. Tyvärr var det det där med tiden som förstörde den planen.

Efter bion sprang jag direkt till metron. Klockan var 18.30 och bussen hem gick 19.00. Jag var säker på att jag inte skulle hinna till Sant Joan på den korta tiden, så därför tog jag metron till en annan hållplats där bussen också stannar. Efter att ha frågat en busschaufför om direktiv hann jag precis till rätt hållplats. Jag väntade bara trettio sekunder, sen kom bussen och då visade klockan 19.10. Det var verkligen på håret. Men hem kom jag.

Så summan av den kardemumman var att det var en bra dag i storstan, och jag vill åka in fler gånger på egen hand för att bara strosa runt och turista lite extra. Synd bara att det tar så lång tid med bussen, det är nackdelen.

Heldag med de tre

Nu är det snart dags att krypa till kojs igen. Det har varit ännu en lång dag och imorgon är det en vanlig torsdag. Det har ju som sagt var varit ledigheter de här tre dagarna.

Föräldrarna kom hem från sin shoppingtur vid kvart över sju ikväll, så det innebär att jag varit mol alena med dem i drygt nio timmar. Och faktum är att jag tyckt det varit trevligt större delen av tiden.

Dock hade Aleix ett problem när vi skulle en sväng till parken. Ungarna ville cykla dit, och det tyckte jag var en bra idé, men när jag sa till Aleix att sätta på sig sin hjälm blev det jobbigt. Han totalvägrade. Efter att jag bestämt förklarat att det är hjälm eller apostlahästar som gäller, så tog han ändå sitt förnuft till fånga.

Trodde jag ja.

Han cyklade i förväg till parken (som bara ligger nerför gatan) och när vi andra tjejer kom dit hade han hängt hjälmen på en bänk och cyklade runt utan. Då tog jag ifrån honom cykeln, för han gjorde inte direkt motstånd, och lät honom springa ifrån mig, arg som ett litet bi. Fast ett rätt snällt bi, för han varken skrek eller strävade emot.

Till slut kom han tillbaka och då hade jag ett litet samtal med honom (medan flickorna glatt gungade på), och trodde det hjälpte. För han ville cykla igen, men satte inte på sig hjälmen trots allt. Dumma, envisa unge. Men i och med att jag är ännu envisare så vann jag kampen. Han satte på sig hjälmen och fortsatte cykla med skydd för huvudet. Och sen var det inte mer med det.

För er otåliga som väntar på uppföjningen på gårdagen, ni får allt ge er tåls till imorgon. Jag har inlägget klart, det ska bara finslipas lite först.

Baka liten kaka

Nu sitter jag i köket med dörren på vid gavel för att få in lite frisk luft. Helt slut är jag.

Dagen började med att Celia kom in och väckte mig vid 10. "Det är dags för frukost nu." Grejen är nämligen att Maria och Felip har åkt iväg för att förbereda julen så att säga, och lämnat mig ensam med vilddjuren (nåja, de är ju faktiskt rätt snälla och det var min idé). Igårkväll var farbror med fru plus två barn här och åt middag, och äldstingen (kan man säga minsting, måste man ju kunna säga äldsting också!) stannade kvar och sov över. Så Maria och Felip skjutsade hem honom i morse när jag fortfarande sov, och sedan dess har jag alltså varit ensam med barnen.

Min tanke var att vi skulle baka. Och inte vad som helst, utan allt på en gång! Lussekatter, både med kardemumma och saffran, och kanelbullar. Ska man baka så är det lika bra att baka!

Men det visade sig inte var helt problemfritt. Först skulle ju allting inhandlas (igår), och när jag försökte förklara vad Kesella är för något, ja, då fick vi ta till både händer och fötter och alla språk som vi kan för att få fason på det. Men till slut trodde jag i alla fall att de fattat vad jag behövde. Kardemumma hade de heller aldrig hört talas om, så det var också lite knöligt.

Så igår när de visade mig vad de köpt blev jag någorlunda tillfredsställd. De hade hittat Quark som är Kesella internationellt (typ), och kardemumma i sitt skal. Aldrig har jag sett det så, men det var bara till att mortla sönder och så gick det också.

Så, i morse åt vi alltså frukost tillsammans, barnen (eller Maria, det vet jag inte riktigt) hade dukat fram allting, till mig också. Sedan förberedde jag bakningen. Och hittar ingen kavel! Så, man tager vad man haver, och det blev mortelstötaren och två handtag till stekpannor. Supersmidigt.. men funkade i alla fall.

Faktum är att det gick rätt bra att baka med tre små hjälpredor. Aleix försvann ett tag och missade kardemummadegens färdigställande, men det gjorde ingenting. Allting fick jäsa alldeles för länge, men det gjorde ingenting heller. Hälften av kanelbullarna blev lite brända i botten, men det gör ingenting. De har nämligen färgat strössel på sig istället för pärlsocker, för det hittade föräldrarna inte när de shoppade åt mig.

Summan av kardemumman (och saffranet och kanelen) blev i alla fall gott. Barnen var inte speciellt förtjusta i lussekatterna, medan kanelbullarna var mer uppskattade. Föga förvånande. Jag hoppas bara att föräldrarna gillar allt, för annars blir det jobbigt för mig att äta upp. Eller så får vi frysa in dem och så tar jag hem dem när jag åker om 1,5 vecka. Så får mams och paps äta upp dem där hemma.


Så här såg kardemumman ut.




Och det här är resultatet av mitt slit. 42 kanelbullar och 40 lussekatter.


I made it!

Efter en lång dag i Barcelona är jag nu hemma igen. Uppdatering på hur allt gått kommer så småningom, just nu ville jag bara låta er veta att jag överlevt.

Tidig tisdag

Jaha, så var man uppe och hoppar igen.

Bussen går 9.15 och är framme 10.55, i alla fall enligt tidtabellen. Känns lite läskigt måste jag erkänna, men kul. Hoppas bara att vädret blir bra. Enligt prognosen ska det bli 15 grader (18 enligt en annan sida), så det ska bli skönt med lite värme istället för kylan här uppe i bergen. Fast igårkväll var det hela 10 grader här också.

På tal om igår, maten var toppen. Jag delade en portion Patates Braves med Maria och så åt jag en sallad bestående av sallad, getost och massa frukter och russin. Jättegott! Osten var stekt eller något och smakade riktigt bra. Jag är alltid lite tveksam till getost eftersom min expertmamma inte är så förtjust i det. Varför, ja, det kan jag inte riktigt svara på.

Spännande planer

Imorgon är det stora äventyr som står på schemat. Jag ska in till Barcelona ensam och se min efterlängtade Harry Potter. Det är banne mig dags nu.

Idag är det helgdag och så även på onsdag, så imorgon är det klämdag, eller som översättningen från spanska och katalanska blir: bro. Imorgon är det bro. Alltså en sådan som går över exempelvis vatten. Om det var någon som undrade.

Därför passar det utmärkt att smita iväg in till storstan och göra den lite mer osäker med min närvaro. Jag ska även strosa runt lite hade jag tänkt, eventuellt shoppa lite innan bion vid 16, alternativt 17.30. Det måste bli så tidigt eftersom jag måste hinna med bussen tillbaka på kvällen och filmen är så pass lång.

Jag är lite smått nervös för att virra bort mig, ta fel buss och missa bion och massa annat som kan gå fel. Men, å andra sidan, jag är ju faktiskt reseledare, så jag bör klara mig bra. Dessutom kan jag ju faktiskt prata katalanska nu också! On és el cinema? (Var är bion?) On sóc? (Var är jag?) Vols anar al cinema amb mi? (Vill du gå på bio med mig?)


Snart ska vi ut och äta kvällsmat. Detta eftersom vi suttit inne hela dagen och det är trevligt att göra något annat.

Vics medeltidsmarknad

God eftermiddag gott folk!

Nu är jag redo för en liten sammanfattning av gårdagen.

Det var inte tänkt att jag skulle göra något speciellt under söndagen, men så skrev en av de katalanska tjejerna (vi kan kalla henne Nina) till mig på ansiktsboken och undrade om jag ville följa med dem till Vic och medeltidsmarknaden.

Familjen var ju där i lördags när jag var hemma och sjuk, och eftersom jag mådde betydligt bättre och inte hade några andra planer tackade jag ja, så efter att ha ätit supersen lunch (efter kl. 15) blev jag upphämtad och skjutsad hem till Nina. Därefter åkte vi (jag, Nina och fyra killar) till Vic.

Det var trevligt och mysigt, och marknaden var gigantisk. Sträckte sig på massa gator i hela stan, och man kunde rida båda hästar och åsnor och kameler (fast kamelerna såg vi inte till).

Efter att ha träffat på en annan av tjejerna i det här gänget bestämde vi oss för att äta middag tillsammans, så det inhandlades bröd och korv (botifarra) och vi åkte åter hem till Nina. När vi väl satt oss vid bordet för att äta (jag åt förutom bröd även en omelett och sallad), hade klockan hunnit bli 23! Snacka om sen middag, fast i den spanska världen är det som bekant inte så ovanligt.

Det är trevligt att umgås med de här människorna, men samtidigt känner jag mig lite malplacerad. Detta eftersom de enbart pratar katalanska sinsemellan, och det är svårt att bidra till en konversation som man bara förstår ytterst lite av. Men jag ser det som ett tillfälle att lära mig katalanska snabbare, eftersom jag vill förstå och kunna delta som vem som helst. En dag ska jag minsann också prata flytande katalanska! Så tillbaka till pluggeriet!

God natt!

Nu är jag hemma i min säng igen. Jag har varit på vift idag ser ni. Men detaljer om det kommer imorgon, för nu vill jag sova! Bona nit!

Magen sa nej

Det är ju typiskt. Inget Montserrat idag. Och det är min kropps fel.

Jag vaknade vid 5 i morse av att magen var knas igen. Blev en stund på toaletten, men inget hände, så jag lyckades somna om igen.

Vid 7 var det dags igen. Då fick jag även hicka, så jag lyckades väcka Maria som frågade hur det var med mig. Och ja, bra var det ju inte direkt. Hon försvann och jag gömde mig på toaletten igen, och då kom all spenat upp. Trevligt. Två gånger om.

Sedan kom det ut andra vägen också. Och det har det fortsatt att göra sedan dess, så nu är mina tarmar antagligen rätt tomma, fast jag tror fortfarande det finns lite som vill ut, för jag känner mig fortfarande inte bra.

Familjen åkte iväg till Vic istället, de har tydligen en medeltidsmarknad där idag, och jag välkomnar ensamheten med öppna armar. Nu ska jag nog fortsätta sova. Jag vet inte vad magbesvären beror på, men att vila hjälper alltid.

Spenat

Spenatpannkakorna var goda. Eller pannkakan ska jag kanske säga, för det räckte med en gigantisk, plus ett flertal pizzabitar.

I det här huset har jag ätit så mycket spenat så det finns inte. Jag har ätit mer spenat under de här sex veckorna (tror jag, har inte räknat efter) än under mina 22 år i den här världen. Innan har jag aldrig varit förtjust i det, och det är jag inte nu heller egentligen, men jag kan i alla fall äta det utan att få kväljningar. Framsteg.

Till efterrätt åt vi pannkakor med chokladkräm/sås. Så ska en pannkaka smaka!

Morgondagens plan

Ikväll är det pizzakväll, men vi ska även äta pannkakor. Spenatpannkakor. Ska bli intressant att se hur de gör pannkakor i det här huset.

Imorgon ska vi göra något som jag längtat till: åka till Montserrat! Det är i eget utbildningssyfte som jag vill dit, eftersom jag mycket troligt kommer att åka dit som reseledare nästa sommar, och då är det bra att ha varit där innan. Den här sommaren hade vi inte en sådan utflykt med nästa år ser det annorlunda ut, och med framförhållning är en reseledares dygd.

Vädret har de sagt ska vara soligt men kallt, men kylan berör mig inte. Bara det är sol så jag kan få lite fina bilder.

Idag har vi inte gjort något speciellt. Eventuellt skulle jag ha gått ut med Maya, men jag tror jag skippar det eftersom vi ska till Montserrat imorgon, och jag vet inte exakt hur tidigt det blir, men jag vill inte vara för trött. Det är viktiga saker som ska kommas ihåg imorgon.

Lektion i katalanska

Eftersom jag skrev på katalanska igår och det tydligen intresserar i alla fall en av mina läsare, så tänkte jag ta en liten snabbgenomgång av detta språk.

Precis som Lollo skriver så kan man jämföra likheterna mellan spanska och katalanska med dem mellan svenska och norska, fast jag skulle nog vilja påstå att det finns fler skillnader mellan de två första än hos de två sista.

I Spanien finns det fyra officiella språk, spanska (även kallat kastiljanska), katalanska (som pratas i Katalonien), gallego (även kallat galiciska och pratas i Galicien) och baskiska (även kallat euskara som pratas i Baskien). Alla måste lära sig spanska, medan de andra tre språken bara pratas lokalt. Dessutom finns lite fler varianter av de här språken, tex valenciano som pratas i Valencia (rätt logiskt) och mallorquí som pratas på Mallorcaöarna. De här två är mer som dialekter av katalanska, men eftersom det finns skillnader så håller man ändå isär dem (i alla fall om man är katalan, valencian eller mallorcabo).

Men det var katalanska vi skulle hålla oss till idag.

Som vi kan se i förra inlägget finns stora likheter med spanskan (ni som kan spanska kan se det, för er som inte kan spanska är det bara ännu ett nytt språk). Men katalanskan har även stora influenser från franskan.

Exempel på franska ord:

liten  (sv)  -  pequeño  (sp)  -  petit  (fr)  -  petit  (ka)

äpple  (sv)  -  manzana  (sp)  -  pome  (fr)  -  poma  (ka)

Fler likheter med franskan är sammanslagningen av ord.

Exempel på sammanslagningar:

Jag gillar vatten.  (sv)  -  Me gusta el agua.  (sp)  -  M'agrada l'aigua.  (ka)

Ring mig!  (sv)  - ¡Llámame!  (sp)  -  Telefona'm!  (ka)

Tyvärr kan jag inte franska, vilket hade gjort det ännu lättare att lära sig katalanska. Men som tur är pratar jag hyfsat flytande spanska och det hjälper (fast de i min klass som kommer från sydamerika har stooooora problem, men som Maya sa igår, man måste först och främst lära sig att lära sig, vilket för mig och henne är lätt, medan de kanske inte lärt sig det).

Likheterna med spanskan är många, grundgrammatiken ser i princip likadan ut, med feminim och maskulin form, med olika verbändelser beroende på vem som gör vad, konjunktiv (som jag avskyr i alla språk, men vad VORE ett språk utan konjunktiv?) osv. Dock har jag insett att den katalanska grammatiken är svårare.

I spanskan finns tre verbformer, verb som slutar på -AR, -ER och -IR (plus de oregelbundna såklart). Katalanskan följer samma mönster men dessutom har de -RE verb, som av någon anledning föses ihop med -ER verb. Dessutom finns två olika böjningsmönster av -IR verb, och det finns inget knep för att veta när ett verb böjs på ena eller andra sättet.

Exempel på verb:

prata  (sv)  -  hablar  (sp)  -  parlar  (ka)
lära sig  (sv)  -  aprender  (sp)  -  aprendre  (ka)
sova  (sv)  - dormir  (sp)  -  dormir  (ka)
läsa  (sv)  -  leer  (sp)  -  llegir  (ka)

Som ni ser är dormir och llegir -IR verb båda två, men de böjs på olika sätt:

dormir
jo dormo     (jag sover)
tu dorms     (du sover)
ell dorm      (han sover)
nosaltres dormim    (vi sover)
vosaltres dormiu     (ni sover)
ells dormen      (de sover)

llegir
llegeixo
llegeixes
llegeix
llegim
llegiu
llegeixen

Komplicerat! Det enda man kan tänka på är att 70 % av -IR verben böjs med -eixo och de resterande 30 % med -o.

En annan invecklad grej är att man inte läser som man skriver, till skillnad från spanskan som är superenkel att läsa om man väl lärt sig det. Nej, katalanskan påminner mer om engelska eller svenska när det gäller uttal. Bokstave O till exempel, kan precis som på svenska låta som både o och å, E kan låta som e och ä och a. T är ibland stumt och R är alltid stumt i slutet på ord, och ibland försvinner andra bokstäver också. X är en rolig bokstav eftersom den också låter olika beroende på ordet i fråga.

Exempel på katalanska uttal:

mycket  -  molt  [måll]
äta kvällsmat  -  sopar [soppa, alltså INTE såppa]
mellan  -  entre  [entra]
den här  - aquest  [ackätt]
bil  -  cotxe  [kåtscha]
kudde  -  coixí  [koschí]

Så, summan av kardemumman är att katalanska är ett lite mer invecklat språk än spanskan. Ni har här fått en inblick i hur det funkar, och jag ber om ursäkt om det blev lite för mycket fakta, men jag skulle kunna fortsätta i all evighet med mer exempel. Trots det väljer jag att avsluta här, men vill ni veta mer så förklarar jag naturligtvis mer.


Adèu!   -   Hej då!


Svenska vs. català

Jag har ont i huvdet. Tinc mal de cap.

Jag vill sova. Vull dormir.

Jag är lite trött. Tinc una mica de son.

Vad mer kan jag säga? Què més puc dir?

Jag pratar mycket bra katalanska. Parlo molt bè el català.

Jag heter Anna och kommer från Sverige men just nu bor jag i Katalonien. Em dic Anna i sóc de Suècia però ara visc a Catalunya.

Nu kan ni också prata katalanska. Ara també podeu parlar català.

God natt. Bona nit.


Onsdag

Faktum är att det är rätt skönt att slippa datorn ibland. Fast samtidigt är den fruktansvärt irriterande.

Idag har varit en lugn dag. Inget speciellt direkt, mer än att jag pratad med en marockansk kvinna på biblioteket. Hon var trevlig och pratade hyfsad spanska, men inget annat språk, förutom arabiska, som inte direkt är mitt starkaste språk.

Igår när jag skulle lämna barnen i skolan på morgonen gick allting bra. Dora var visserligen fruktansvärt morgonsur och ville sova mer, men det fick jag stå ut med. Vi kom i tid till skolan trots att det regnade när vi gick dit.

Imorgon händer nog inget speciellt. Vanligtvis kommer städerskan på torsdagar och städar två timmar, men nu har hon ändrat till fyra timmar på fredag istället. Det innebär att jag är fri att sova hur länge jag vill imorgon. Alltid skönt.

Men nu ska jag fortsätta läsa min Harry Potter. Jag lånade sjuan på biblioteket i förrgår, på engelska naturligtvis, och har nästan läst ut den. En fjärdedel är det nog kvar av den. Orkar nog inte avsluta den ikväll, för klockan har blivit lite halvmycket, men några kapitel blir det allt som godnattsaga.

RSS 2.0