Mitt liv som au pair

Jag brukar aldrig ha på ljudet på min mobil, men hädan efter ska jag nog försöka ha det oftare. Igår missade jag nämligen ett samtal som hade varit kul att få.

Alla har väl någon gång sett Eurovision Song Contest, och suttit uppe och halvsovit när röstningen pågår (själv håller jag mig i full gång genom att försöka skriva ner alla siffror, men efter att de infört det nya och bara redovisar rösterna över 6 poäng eller vad det är, så har det blivit helt omöjligt att få med alla röster). Alla länder hälsar på samma sätt: Hello Helsinki (om det nu är det där hålls), this is Madrid calling. What a wonderful show you had tonight! (Här utspelar sig ett av två möjliga scenarion, värdparet i landet tävlingen hålls i tackar så klart, och antingen så blir det en lång paus mellan deras tackande och till människan i andra änden luren svarar igen, eller så avbryter denna person långt innan värdparet hunnit prata klart.) You both look wonderful! (Samma scenario igen.) And here are the Spanish votes: ... and 12 points go tooooo Sweden!! Ungefär så där håller det på. Men det var inte det samtalet jag missade, utan ett annat från Spanien.

Strax innan 22 kollade jag till min mobil och såg att jag hade ett missat samtal, plus ett röstbrevlådemeddelande. Familjen jag ska bo hos i Spanien hade ringt knappt en halvtimme tidigare, och jag hade inte märkt det. Mamman hade pratat in ett meddelande till mig som ungefär handlade om att de ville bara höra hur det var med mig, hur sommaren hade varit och säga att de väntar på att jag ska komma (egen notering: OM EXAKT 3 VECKOR IDAG!). De ringer antagligen ikväll igen, så nu har jag satt på ljudet, för att vara på den säkra sidan liksom.

Lite senare idag ska jag till optikern igen, och efter det åker jag nog in till stan och möter mamma. Vi ska kolla på väskor. Den Sara köpte fanns nu även i skrikorange (förutom rosa med lite lila nyans, babyblå och neongrön), så det blir spännande att se vad jag slår till på. Det kanske blir en helt annan sort, vem vet.