Mitt liv som au pair

Jag säger bara: Bered er på att himlen ramlar ner vilken dag som helst. För tillfället sitter den där den ska, men jag kan inte lova att den gör det så länge till. Min otur, om man nu får lov att kalla det så, har nämligen inte direkt försvunnit.

Idag missade jag bussen hem från Alcalá. Toppen, eller hur!? Den ska gå 13.40 och jag följde Manu till tågstationen eftersom hans tåg går innan min buss, och tåget ska komma till stationen i precis lagom tid för mig att gå tillbaka till min busshållplats. Men, tåget visade sig vara lite sent, så jag stannade kvar och babblade med honom lite extra. Men se det skulle jag minsann inte ha gjort. Jag skyndade mig iväg mot mitt håll, men tack vare ett jädrans rödljus missade jag bussen. Jag sprang efter den (och så klart hade den enbart gröna signaler, inga röda här inte), men busschauffören såg mig uppenbarligen inte. Trots att jag var så nära som två meter från dörren innan den gasade på och jag nästan spydde av ansträngningen.

Alltså finns det inte så mycket mer att förvänta sig än att få några moln i skallen i morgon eller så. Vill inte ens gå upp ur sängen i morgon, av rädsla för vad som kommer hända. Usch!! Jag vill inte mer!!