Mitt liv som au pair

En rätt lång dag idag på jobbet, men har varit med om betydligt värre. Ett stort plus är att nu är Erika (produktions- och personalchef) tillbaka (så nu ser vi inte lika mycket av Tony (platschef) som vi gjort de senaste veckorna, han har sprungit runt som om han haft eld där bak, med så mycket som varit kaos), och med Erika kom också lite mer ordning och förmåner för oss stackare som halvt jobbar ihjäl oss. Erika var nämligen och köpte frallor och Budapestbakelser till oss! Det kallar jag service! Fast tyvärr var frallorna med både skinka och ost, och massa annat också, så till min besvikelse kunde jag inte utnyttja förmånen. Ibland är det surt att vara vegetarian. Blev så sugen på riktiga frallor, men där satt jag med mina ynkliga små skapelser med en skiva ost och en paprikabit på. Skillnad var ordet.

Än så länge har veckan sett ut som följer:

Måndag: 7.00-17.30
Tisdag: 7.00-16.30
Onsdag: 9.00-20.00

Så en hel del övertid fortfarande, men ändå inte lika mycket som min första vecka i packen. Jag kan tillägga att förra veckan slapp jag en dag, eftersom jag var sjuk på torsdagen. Härligt att vara hemma en extra dag, men mindre härligt att må illa hela dagen. På fredagen var jag fit for fight igen, och kan man tänka sig, vi hann med vad vi skulle göra på våra åtta timmar, 7.00-16.00 alltså. Ovanligt, men välkommet.

Det har inte varit så mycket snack om mitt au pairande på sistone, eftersom det mest handlar om jobb nu för tiden. Men igår fick jag ett mail från Familjen Alv, jag hade skickat informationen om mitt flyg, när jag kommer till Madrid och så, men hade inte fått bekräftelse på att mailet kommit fram, förrän igår alltså. Jag har inte haft så mycket tid att begrunda avsaknaden av svar, men alltid bra att veta att de fått vetskap om när de ska hämta mig på flygplatsen.

De skulle för övrigt till sitt hus i Valencia nu i en och en halv vecka. Kan bara bli en aning avundsjuk (= en hel massa avundsjuk) eftersom deras väder antagligen är betydligt bättre än det vi får klara oss med här uppe i Norden. Visserligen klagar jag inte, eftersom det blir hett som i en bastu på jobbet om det är över 15 grader utomhus. Vilket inte är speciellt trevligt. Att gå runt och försöka få ihop gods till vagnarna, samtidigt som man svettas floder, gör hela arbetet ännu mer icke önskvärt, så att säga. Men jag är hyfsat avundsjuk på att de har semester och sol, medan jag går och plågas på jobbet. Den enda glädjen är att snart är det bara två veckor kvar, sedan slutar jag. Och sen är det min födelsedag. Då börjar livet igen! Slutar jobbet den 10:e, fyller år den 11:e, och åker till Spanien den 12:e (september). Kan man göra annat än att längta??

(En annan sak som kan kännas lite sur också: Folk får lön nu i dagarna, men jag får vänta ända till augusti! Hur rättvist är det? Bara för att jag började den 2:e juli. Blä på det!)