Mitt liv som au pair

Idag har barnen varit förvånandsvärt (känns forfarande konstigt att göra åäö utan att behöva trycka på o och a först, kommer definitivt att göra misstag, så ha överseende ett tag framöver) duktiga. I skolan lekte de bra med sina kompisar och när vi skulle gå följde de snällt med mig. De till och med klängde på mig båda två, hade en unge framför mig och en bakom mig när jag satt på en bänk och väntade på att de ville gå hem. Myspysigt var det i alla fall. Och i bilen skötte de sig kanon också, så jag tyckte det var dags för en liten present. De fick "Lusen". Spelet ni vet? Köpt från Sverige, så reglerna och allting står på svenska, bra för mig va? Haha. Men delarna var fruktansvärt svåra att sätta ihop. Antar att det berodde på att det var helt nytt, det gick lite lättare andra och trejde gången man tryckte dit benen och ögonen och allt vad det är. De gillade det i alla fall. Plus att Alvato har gått och blivit en liten datornörd, så jag använde Lusen till att få honom på andra tankar. Att vara 5 år och redan datanisse är inte så bra. Tur att han inte kan läsa och sånt än, annars hade han väl blivit WOW-beroende på 10 minuter.

Måste också säga en rolig sak. Igår såg Pappa Alv en spindel här inne. Han sprang snabbt och hämtade insektssprej, men djurvän (spindlar är också djur!) som jag är sa jag till honom att jag skulle släppa ut den istället. Det var en sån där smal men stor rackare, och de brukar vanligtvis inte vara så snabba i vändningen, så, jag tog ett papper och föste upp den på. Men den var lite bångstyrig, och jag var tvungen att knuffa på den med handen. Pappa Alv skrek och hade sig när jag gjorde det. Han gillar visst inte spindlar alls, stackaren. Lite kul att se en vuxen karl så ifrån sig på grund av något så litet. Jag till och med var tvungnen att hålla spindeln i handen för att släppa ut den, medan Pappa Alv höll sig på behörigt avstånd med sprejen i högsta hugg. Han hotade med att spreja ner mig med den, och så fort den var ute sa han till mig att tvätta händerna (som om jag inte skulle gjort det ändå). Stackars Pappa Alv att vara så rädd, han skrek verkligen när jag tog upp den. Jag frågade honom vad en spindel egentligen kan göra honom, och det visste han inte riktigt.

Nu kom Alvita och satte sig i mitt knä, så ska gå ner och måla lite med henne. Sötnosen (för ikväll i alla fall). Skriver mer sen om jag får tid. Tjipp och hej!