Manu, Manu, Manu
If Manu for some reason would read this: This is a blog about you, but not only about you (you're not that important, even if you'd like to think so, haha). But since I spent quite a lot of time with you today, I have to tell the world how horrible you are, right?
Sa, det var den engelska inledningen. För de som inte kan engelska (om jag har nagra sadana läsare) berättade jag att dagens blogg kommer handla till stor del om Manu (den rödhariga (enligt honom blonda) spanjoren om ni minns). Idag efter min skola, mer exakt klockan 12.40, träffades vi. Luc och Jen var i närheten, sa de har träffat honom nu ocksa, men de gick at sitt hall, och jag och Manu at varat hall. Först av allt skällde jag lite pa honom, han hade nämligen glömt mina Father Ted-skivor! Bastard! Jag hade längtat efter att fa dem, men sa klart lämnade han dem hemma. Dumma honom. Men far dem förhoppningsvis pa tisdag, om han inte glömmer de da igen.
Därefter gick vi och fyllde pa min mobil. Sedan gick vi fram och tillbaka pa Alcalás huvudgator och kunde inte bestämma oss för vad vi skulle göra riktigt. Men vi gick in i en cd-affär, och skivorna var visserligen gamla, men oj sa billiga! Mellan 2 och 7 euro! Och saaa gamla var de inte. Hittade en Roxette-skiva (visst är det konstigt att man blir extra svensk när man är utomlands?), men köpte den inte.
Efter detta skulle vi äta lunch tänkte jag, och han ocksa för den delen. Men det var svarare än jag tänkte. Vi hade stora problem (okej, mest jag) med att välja var vi skulle äta. Eftersom det vegetariska utbudet inte är värt att nämnas var det komplicerat att komma fram till ett bra beslut. Vi gick fram och tillbaka och velade ett bra tag. Till slut gick vi in pa ett ställe som hade i alla fall en bra förrätt till mig, och som eventuellt skulle kunna ändra om en av huvudrätterna till mig. Bada tva at friterad svamp till förrätt, och han at kyckling till huvudrätt medan jag tog stekt ägg med skinka, som ändrades till pommes frites (patatas fritas). Efterrätten bestod av, för oss bada, "pudin". Den spanska puddingen är en tartliknande sak, som mest paminner om svensk ostkaka. Kan inte förklara det. Maste nog ätas för att man ska första vad det är. Kalaset kostade 8 euro, och det var det nog värt. Blev mätt och belaten och maten var god.
Bäst vi satt och at vara efterrätter tittade jag dock pa klockan. 15.12!! Min buss skulle ga 15.15. Inte en chans att jag skulle hinna med den. Sa, när vi avslutat och betalat för oss gick vi bort till busshallplatsen och kollade upp när nästa buss skulle ga. 18.40. Jippi. Sa är det när man bor avskilt fran resten av världen. Det innebar tre timmar till i Alcalá, más o menos, mer eller mindre. Vad skulle vi hitta pa nu da? Det kändes inte sa lockande att bara ga och ga och ga, sa vi beslutade oss för att aka till ett "commercial center" (det var i alla fall vad han kallade det pa engelska) lite utanför innerstan. Sa, vi tog taget mot Guadalajara, och en hallplats senare befann vi oss pa plats.
Vi bowlade tva omgangar, jag vann bada rätt lätt. Jag är inte toppenbra, men nagra strikes blev det, men han var verkligen roligt dalig. Men eftersom han är som han är var det helkul hela tiden. Vi skrattade och skrattade och hade jättekul. Plus att stället spelade underbar musik för mina öron. Westlife, Green Day och lite annat smatt och gott. Dit vill jag igen! Efter bowlingen (4 euro för en omgang) spelade vi tva omgangar airhockey (1 euro styck). Jag vann även dem, trots att min poängräkare inte fungerade pa nagot av de tva borden vi använde. Mystiskt. Den andra omgangen höll jag därför den exakta räkningen själv, och det slutade med 12-5 i min favör. Stolt över mig själv. Och kul att han vill göra sadana saker, trots att jag klar honom i allt.
Efter vara sportligheter gick vi till ett leksakscenter. Paradiset för sadana som honom och mig. Speciellt var det underbart för honom, han ska börja jobba pa ett giganstiskt leksakscenter om 1,5 vecka eller nagot sant. Och han är such a kiddie, en san unge, sa det passar honom som handen i handsken. Vi gick runt och flummade lite i affären och sen gick vi till tagstationen igen. Nästan direkt kom ett tag som skulle mot Alcalá, sa jag hoppade pa det snabbt och lätt, hann i princip inte säga hej da ens, men vi ska som sagt antagligen träffas pa tisdag igen. Sa det är ingen fara.
En helt skrattig och flummig dag idag alltsa. Älskar dessa dagar och att umgas med roliga personer som Manu. Man har inte trakigt en sekund, men kan även vara seriös om man är pa det humöret. Toppen alltsa. Dessutom är jag ensam hemma just nu. Jag var lite orolig att familjen skulle komma hem före mig, men det gjorde de alltsa inte. De är nämligen pa ett födelsedagskalas, och jag var inte säker pa när de skulle komma hem. Funderade pa att ringa och säga att jag skulle bli senare än jag tänkt, men sen beslutade jag att det var nog inte nödvändigt. De skulle antagligen komma hem senare eller samtidigt som jag i vilket fall. Vilket ju visade sig vara en korrekt tanke.
Det här har blivit ett langt inlägg, och som jag började det med, det har mest handlat om Manu. Men det kan han vara värd, även om han glömde bort mina skivor. Men pa tisdag, da! Far jag dem inte da, da.. da.. da blir jag inte glad. Haha.
Den övriga veckan är inte lika intressant. Vet inte riktigt vad det finns att säga om den. Barnen har skött sig förvanandsvärt bra, sa det verkar som mina metoder har fungerat. Men vi far väl se nästa vecka. Da kanske det är kaos igen, vem vet.
I morgon ska vi visst till Madrid igen. Farmor fyller ar, och det ska firas. Vet inte hur det blir pa kvällen, om jag och Jen ska göra ett nytt försök med att ga ut eller inte. Beror pa när jag kommer hem och om jag orkar eller inte. Känner mig rätt trött och sliten just nu. Har inte sovit sa mycket den här veckan. Jädrans pasados. Borde kanske ta en kik pa dem under helgen. Sa de fastnar ordentligt. Och jag borde försöka prata spanska med Manu, men det är ju sa mycket lättare med engelska. Gar betydligt fortare och smidigare. Men jag lovar att försöka bättra mig. Mig (läraren) är pa mig pa varande rast i skolan. ¡Habla español! Sí, sí, voy a hablar más, perdona. Nu ska jag nog ta en liten siesta eller nagot. Är trött och maste nog upp i hyfsad tid i morgon skulle jag tro. Kommer bli en lang dag i morgon.
Sa, det var den engelska inledningen. För de som inte kan engelska (om jag har nagra sadana läsare) berättade jag att dagens blogg kommer handla till stor del om Manu (den rödhariga (enligt honom blonda) spanjoren om ni minns). Idag efter min skola, mer exakt klockan 12.40, träffades vi. Luc och Jen var i närheten, sa de har träffat honom nu ocksa, men de gick at sitt hall, och jag och Manu at varat hall. Först av allt skällde jag lite pa honom, han hade nämligen glömt mina Father Ted-skivor! Bastard! Jag hade längtat efter att fa dem, men sa klart lämnade han dem hemma. Dumma honom. Men far dem förhoppningsvis pa tisdag, om han inte glömmer de da igen.
Därefter gick vi och fyllde pa min mobil. Sedan gick vi fram och tillbaka pa Alcalás huvudgator och kunde inte bestämma oss för vad vi skulle göra riktigt. Men vi gick in i en cd-affär, och skivorna var visserligen gamla, men oj sa billiga! Mellan 2 och 7 euro! Och saaa gamla var de inte. Hittade en Roxette-skiva (visst är det konstigt att man blir extra svensk när man är utomlands?), men köpte den inte.
Efter detta skulle vi äta lunch tänkte jag, och han ocksa för den delen. Men det var svarare än jag tänkte. Vi hade stora problem (okej, mest jag) med att välja var vi skulle äta. Eftersom det vegetariska utbudet inte är värt att nämnas var det komplicerat att komma fram till ett bra beslut. Vi gick fram och tillbaka och velade ett bra tag. Till slut gick vi in pa ett ställe som hade i alla fall en bra förrätt till mig, och som eventuellt skulle kunna ändra om en av huvudrätterna till mig. Bada tva at friterad svamp till förrätt, och han at kyckling till huvudrätt medan jag tog stekt ägg med skinka, som ändrades till pommes frites (patatas fritas). Efterrätten bestod av, för oss bada, "pudin". Den spanska puddingen är en tartliknande sak, som mest paminner om svensk ostkaka. Kan inte förklara det. Maste nog ätas för att man ska första vad det är. Kalaset kostade 8 euro, och det var det nog värt. Blev mätt och belaten och maten var god.
Bäst vi satt och at vara efterrätter tittade jag dock pa klockan. 15.12!! Min buss skulle ga 15.15. Inte en chans att jag skulle hinna med den. Sa, när vi avslutat och betalat för oss gick vi bort till busshallplatsen och kollade upp när nästa buss skulle ga. 18.40. Jippi. Sa är det när man bor avskilt fran resten av världen. Det innebar tre timmar till i Alcalá, más o menos, mer eller mindre. Vad skulle vi hitta pa nu da? Det kändes inte sa lockande att bara ga och ga och ga, sa vi beslutade oss för att aka till ett "commercial center" (det var i alla fall vad han kallade det pa engelska) lite utanför innerstan. Sa, vi tog taget mot Guadalajara, och en hallplats senare befann vi oss pa plats.
Vi bowlade tva omgangar, jag vann bada rätt lätt. Jag är inte toppenbra, men nagra strikes blev det, men han var verkligen roligt dalig. Men eftersom han är som han är var det helkul hela tiden. Vi skrattade och skrattade och hade jättekul. Plus att stället spelade underbar musik för mina öron. Westlife, Green Day och lite annat smatt och gott. Dit vill jag igen! Efter bowlingen (4 euro för en omgang) spelade vi tva omgangar airhockey (1 euro styck). Jag vann även dem, trots att min poängräkare inte fungerade pa nagot av de tva borden vi använde. Mystiskt. Den andra omgangen höll jag därför den exakta räkningen själv, och det slutade med 12-5 i min favör. Stolt över mig själv. Och kul att han vill göra sadana saker, trots att jag klar honom i allt.
Efter vara sportligheter gick vi till ett leksakscenter. Paradiset för sadana som honom och mig. Speciellt var det underbart för honom, han ska börja jobba pa ett giganstiskt leksakscenter om 1,5 vecka eller nagot sant. Och han är such a kiddie, en san unge, sa det passar honom som handen i handsken. Vi gick runt och flummade lite i affären och sen gick vi till tagstationen igen. Nästan direkt kom ett tag som skulle mot Alcalá, sa jag hoppade pa det snabbt och lätt, hann i princip inte säga hej da ens, men vi ska som sagt antagligen träffas pa tisdag igen. Sa det är ingen fara.
En helt skrattig och flummig dag idag alltsa. Älskar dessa dagar och att umgas med roliga personer som Manu. Man har inte trakigt en sekund, men kan även vara seriös om man är pa det humöret. Toppen alltsa. Dessutom är jag ensam hemma just nu. Jag var lite orolig att familjen skulle komma hem före mig, men det gjorde de alltsa inte. De är nämligen pa ett födelsedagskalas, och jag var inte säker pa när de skulle komma hem. Funderade pa att ringa och säga att jag skulle bli senare än jag tänkt, men sen beslutade jag att det var nog inte nödvändigt. De skulle antagligen komma hem senare eller samtidigt som jag i vilket fall. Vilket ju visade sig vara en korrekt tanke.
Det här har blivit ett langt inlägg, och som jag började det med, det har mest handlat om Manu. Men det kan han vara värd, även om han glömde bort mina skivor. Men pa tisdag, da! Far jag dem inte da, da.. da.. da blir jag inte glad. Haha.
Den övriga veckan är inte lika intressant. Vet inte riktigt vad det finns att säga om den. Barnen har skött sig förvanandsvärt bra, sa det verkar som mina metoder har fungerat. Men vi far väl se nästa vecka. Da kanske det är kaos igen, vem vet.
I morgon ska vi visst till Madrid igen. Farmor fyller ar, och det ska firas. Vet inte hur det blir pa kvällen, om jag och Jen ska göra ett nytt försök med att ga ut eller inte. Beror pa när jag kommer hem och om jag orkar eller inte. Känner mig rätt trött och sliten just nu. Har inte sovit sa mycket den här veckan. Jädrans pasados. Borde kanske ta en kik pa dem under helgen. Sa de fastnar ordentligt. Och jag borde försöka prata spanska med Manu, men det är ju sa mycket lättare med engelska. Gar betydligt fortare och smidigare. Men jag lovar att försöka bättra mig. Mig (läraren) är pa mig pa varande rast i skolan. ¡Habla español! Sí, sí, voy a hablar más, perdona. Nu ska jag nog ta en liten siesta eller nagot. Är trött och maste nog upp i hyfsad tid i morgon skulle jag tro. Kommer bli en lang dag i morgon.
Kommentarer
Trackback
