Mitt liv som au pair

De är jobbigt att komma ihag vad jag skrivit och vad jag inte skrivit, särskilt som jag har skrivit en del till vissa personer, en del i min dagbok, och en del pa bloggen. Har ingen aning om vad jag skrivit var. Haha.

De tva senaste dagarna har varit bra. Barnen gillar mig, och magen har blivit bättre, plus att igar var kvällsmaten riktigt god för första gangen.

I lördags fick jag i uppdrag att klä pa barnen. De var inte alls med pa noterna, och det tog ett himlans tag innan de följde med mig upp till deras rum. Men efter det har det bara blivit bättre. När jag satt här vid datorn i lördags (det rakade bli fyra timmar) var familjen ute i det andra huset här intill. Vad jag förstatt tillhör det farmor/farfar fast de inte bor där, utan i ett hus jämte det. Barnen badade och lekte, och när jag till slut gick ner dit var Pappa Alvs yngre bror där med fru och döttrar, tvillingar pa sex ar. De var jättegulliga, och alla fyra barnen lekte hur bra som helst tillsammans. Tvillingarna titta storögt pa mig och älskade att säga ¡Hola Anna! till mig. Alvita och Alvato verkade stolta över mig, och det tar jag som ett bevis pa att de faktiskt gillar mig.

Jag försökte prata spanska med broderns fru när Mamma Alv gick ifran en stund (bröderna var inne och kollade pa basket (basket, fotboll och formel 1 är de största sporterna här i landet). Det gick väl sadär. Hon kunde ingen engelska alls, sa tja, som sagt, det gick sadär, men försökte i alla fall.

Barnen älskar dessutom min plattang av nagon anledning. Alvita visste till och med vad den var till för. Gullungen (när hon är pa gullhumör i alla fall)!

Igar var en bra dag ocksa. Pa dagen lekte jag med barnen en hel del. Vi byggde en hangar av en sorts duplo till deras flygplan (som de älskar att leka med) och flög runt med planen. Sedan lekte vi med bilbanan pa övervaningen (har jag sagt att det är tre vaningar med sammanlagt fem badrum?). Allting gick som pa räls (även om det var en bilbanan och ingen järnväg). Alvato lekte mest med bilbanan, medan Alvita sprang runt lite och hoppade i mitt knä och busade med mitt har. Som sagt, när de är pa bra humör är de hur gulliga som helst. Alvita tog min hand och drog med mig dit hon ville att jag skulle ga tex.

Jag försöker mixa spanska och engelska för att fa barnen att göra det samma. Och jag maste säga att hittills har det faktiskt gatt ganska bra. Jag tror det är en fördel att kunna i alla fall lite spanska, för att kunna första vad barnen menar, och sedan kunna säga det pa engelska till dem. Även om jag inte kan sa mycket, och jag ofta inte hänger med pa vad de säger sa gar det rätt bra.

Föräldrarna pratar mer och mer spanska med mig, men fortfarande huvudsakligen engelska. Rätt skönt att de är sa bra pa det som de är.

Igar efter lunchen vi at vid 14-15-tiden skulle vi aka till Alcalá. Vi akte väl runt 17, och var bara i den gamla delen av stan. Det var en mysig stad och Calle Mayor, storgatan, är tydligen den längsta gatan i Europa med pelare pa sidorna. Nagot sant i alla fall. Pappa Alv berättade mycket historiska fakta för mig, eftersom stan är ganska gammal, och jag försökte lägga sa mycket som möjligt pa minnet. Allting i Alcalá har i princip nagon anknytning till Cervantes. Det är Spaniens motsvarighet till Shakespeare och han som skrivit Don Quijote (om det nu stavas sa). Stan var mysig och tog nagra bilder därifran. Men eftersom jag inte har min egen dator kanjag inte föra över dem hit än. Sa bara att halla ut.

Efter att vi kom hem fran Alcalá träffade jag en hel drös med släktingar/vänner, har ingen större koll pa vilka alla var. Haha. Det blev husvandring, för tydligen hade större delen av människorna inte sett huset, som är relativit nybyggt. Bara ett ar gammalt. Jag lekte med barnen under tiden, för jag orkade inte ga där och se ut som ett fan bara för att jag inte förstar vad de babblar om.

Idag blir det nog inte mycket gjort här. Funderar pa att ta en tripp upp pa "berget" som huset ligger pa. Hela byn ligger i en liten dal, ensamt och jättmysigt. Bussarna skulle bara ha gatt lite oftare in till Alcalá sa hade det varit perfecto. Vi var där uppe igar men da hade jag inga laddade batterier till kameran, men det har jag nu. Sa ska ta bilder tänkte jag. Sedan följer jag med och hämtar barnen i skolan, och ska antagligen köra i "min" bil för att se hur det gar. Haha.

Jag tänkte även ta upp lite andra saker jag tänkt pa:

Spanjorern hälsar som bekant med kindpussar. En till vänster och en till höger är det som gäller. Börjar bli van vid det nu, och maste säga att det är mycket roligare än att bara skaka hand.

De har inga soptunnor mer än i köket. Sa jag maste ta ner allting dit, till exempel mina bomullspads när jag tar bort sminket. Jobbigt att inte kunna slänga de direkt ju. Haha.

Alvita brukar kalla sin bror för Hermano, vilket betyder just bror, istället för hans namn. Han däremot kallar henne vid namn. Lite roligt.

Vädret är fortsatt bra. Det är lite mulet idag, men vamt och behagligt. Inte äckligt varmt eller sa, för att använda det typiska svenska ordet, sa är det Lagom.

Min pappas namn är svart att förklara pa spanska. Och eftersom min svenska dialekt inte innefattar tydliga R sa blev det ännu svarare. Men de (föräldrarna) lyckades uttala det nagorlunda bra ända. Men bättre gick det med mammas namn.

I morgon ska jag träffa spanjoren fran Guadalajara, som är en annan stad, ett par mil fran Alcalá. Manu kan vi kalla honom. Kommer inte ihag om jag har nämnt honom tidigare. Vi "träffades" pa mailfriends.com förra sommaren, och skrev lite da. Nu i juni när jag letade familj kom jag ihag honom och kollade om han fortfarande fanns kvar där, vilket han gjorde. Jag visste inte var han bodde, utan det fick jag reda pa när jag bestämt att jag skulle aka precis hit. Lite kul att vi bor sa nära varandra i stora Spanien. Sa i morgon har vi i alla fall bestämt träff. Jag har kollat upp bussar och allt sant, med hjälp av Mamma Alv. Sa det ska nog ga bra.

Nu ska jag snart äta lunch. Barnen är i skolan, mamman jobbar och pappan jobbar hemifran idag. Han kom nyss och fragade om jag ville äta med honom vid halv tre, sa det är klart att jag ska göra det. Vill ju inte vara helt osocial.

Och mamma, jag lovar att inte äta nagra mer sandhäxor. Ska halla mig borta fran dem!