Mitt liv som au pair

En trevlig kväll igår. Känns som det var länge sedan jag fick så mycket uppmärksamhet. Tror det var en hyfsat lyckad avslutningstillställning innan jag drar härifrån. Synd bara att Laholm var husvakt. Men det var nog inte jag som förlorade mest på det. Haha. Att vara poppis är inte alltid det lättaste, men jag måste säga att jag klarade av det rätt bra faktiskt. Hahaha.

Idag ska jag försöka fixa klart mitt rum. Måste åka in till stan i morgon igen. Måste ringa tvätten för att få mitt arbetsintyg. Måste en massa saker vid närmare eftertanke. Lika bra att börja med en gång!

Förresten!! Jag har ju helt glömt bort att jag fick ett samtal från Spanien igår!! Men inte från min familj, utan en annan. Jag hade precis varit inom Sara och fått hennes busskort, och var på väg mot min busshållplats när telefonen ringde. +34 någonting stod det. Jag kopplade inte riktigt vart det gick, så jag svarade bara Hallå. En man börjar prata med mig på spanska, och jag blir helt ställd. Jag var stressad (sen till bussen) och det blåste ute, vilket gjorde att min koncentrationsförmåga inte var den bästa, och speciellt inte på spanska. Han kunde nämligen inte mycket engelska (om något över huvud taget). Vad jag fattade var hans familj från Tarragona (undrar om det var den familjen som ringde förra gången) men jag hängde inte med så mycket på vad han sa. Jag lyckades till slut säga att jag redan har en familj och tror att han förstod det. Men usch, så hemskt att bara bli inslängd i en konversation så där. Det hade varit en sak om jag inte varit stressad och utomhus, det hade varit betydligt enklare om jag varit hemma på mitt rum utan några störande moment i bakgrunden.

I alla fall, kul, kul, cykelhjul att försöka prata lite spanska. Mer kommer det bli när jag väl befinner mig där. Spännande. Men är rätt nervös nu, och har insett att jag faktiskt kommer sakna min familj och mina vänner. Kommer vara väldigt svårt att somna på tisdag, det är ett som är säkert.