Rapport frán igár
Här kommer da det som alla har väntat med spänning pa. Exalterade ögon kommer nu att följa varje ord med största noggrannhet. Hur gick det egentligen med hämtningen i skolan igar? Om vi tar det fran början.
Efter att ha varit ute i solen i fem ynka minuter, endast solande benen, gick jag ner, tog fram barnens lilla mellanmal bestaende av varsin dricka och en liten banan var. Sedan tog jag hissen ner till garaget, satte mig bakom ratten, backade ut nagorlunda smidigt i alla fall (bilarna star pa snedden i garaget, inte det lättaste att backa om man är ovan vid det), stängde garaget med den lilla dosan, körde ut genom den öppnade grinden, stängde även den, och sedan var det bara att susa iväg. Bilresan gick bra, inga större missöden, och inte nagra sma heller för den delen.
En kvart innan barnen skulle sluta skolan fann jag mig själv väntande pa en sten utanför. Var i akut behov av en toalett, men intalade mig själv att det endast var en nervositetsgrej. Där satt jag i skuggan medan sekunderna masade sig fram i sakta mak, och till slut gick jag upp till dörren där alla barn skulle springa ut likt vitklädda studenter. När sa dörren öppnades sag bade Alvita och Alvato mig ganska fort, och jag kunde fanga in dem smidigt och lätt. De verkade rätt glada över att se mig där, trots att jag inte hade Pappa Alv i närheten. De slängde sig över drickan, och ville ga och leka vid piratskeppet. Sa vi gick dit. Dit kom även en av bästa kompisarna med tillhörande mamma. Jag satt dock för mig själv, det är än sa länge rätt svart att ha ett ordentligt samtal pa spanska. Men just det! När jag stod utanför dörren pratade en mamma med mig. Pa spanska sa klart. Och det gick ganska bra. Men det var mest saker som, Hablas español? Sólo un poco. De donde eres? Suecia. Ah, muy bonito. Me gusta Suecia. Och bla bla. Hon hade en liten aning om vem deras förra au pair var ocksa, men hon kallade henne vid fel namn, sa antar att de inte hade pratat sa överdrivet mycket.
Alvita och Alvato sprang iväg en gang pa lekplatsen, men jag lyckades fanga in dem igen. Försökte banka lite vett i dem, att sa där far ni inte göra. Ni maste stanna innanför här, eller fraga mig om ni vill ga nagon annan stans. När de sedan ville ga hem blev det lite problem. De ville absolut inte följa med mig, utan de ville hem till kompisen, och följde med dem ända ner till vägen. Mamman till kompisen fick säga till dem att de var tvungna att följa med mig till bilen, och efter lite övertalning sa kom dem till slut med mig, men det var nagra pinsamma minuter för mig.
Bilresan hem da. Jo, sa här var det. Barnen busade och lekte i bilen, och Pappa Alv hade sagt till mig att inte ägna dem för mycket uppmärksamhet, men jag sa ända till dem att sitta ordentligt. Dock blev jag tvungen att stanna bilen eftersom jag sag att Alvato knäppt upp bältet. Sa, jag sa att om de inte har pa sig bältena far vi stanna här forever, för alltid alltsa. Alvita hade även hon knäppt upp, sa jag var tvungen att knäppa fast dem sma skitarna igen, innan jag kunde köra iväg igen.
Väl hemma vid 18-snaret var det helt okej att ha att göra med. Jag och Alvita lekte med lopporna igen, Alvato kollade pa lite teckanat, och sen lekte vid Kurragömma. Eftter det spelade vi fotbollsspel, ett sant där som även finns i en ishockeyvariant, ni vet. Jag har faktiskt aldrig spelat fotboll, bara ishockey, och jag upptäckte snart att jag inte behövde spela snällt mot Alvato. Han var ju nästan ett proffs pa det. Men jag lyckades i alla fall med uppgiften att inte förlora med alltför stort. Tror att det blev 9-7, 9-6, 9-7 och nagot mer. Tyvärr var det alltsa Alvato som vann alla ganger, men tyckte det var ganska bra av mig för att vara nybörjare. Plus att det höll Alvato nöjld och glad. Under tiden som vi gjorde detta lekte Alvita i ett litet plasthus jämte oss. Hon verkade rätt nöjd och glad hon ocksa faktiskt. Mitt under stridens fotbollshetta kom Pappa Alv hem. Da spelade han och hans son en omgang fotboll, och jag smög försiktigt därifran. Och nu kom jag pa en sak till!
Huset som familjen bor i ligger som sagt pa ett berg/kulle. Uppfarten till deras grind är fruktansvärt brant, och jag har haft problem med att komma uppför den när jag kört med Pappa Alv. Jag har varit tvungen att stanna för att grinden ska öppnas, och sedan är det start i backe som gäller, vilket jag avskyr. Han hade sagt till igar att jag kunde köra in vid sidan och parkera, sa kan han eller Mamma Alv köra upp bilen till garaget. Men jag ville pröva själv igar. Utan att ha nagon sittande jämte mig. Pa tredje fórsöket gick det att komma uppför och in i garaget. Framsteg. Nästa gang ska jag klara det pa färre antal försök, men tror bara att det gar när jag inte har nagon vid sidan av mig. Vill helst vara själv när jag övar pa sant. Haha.
Det här var i princip hela gardagen, och nu ska jag ta och göra mig i ordning lite. Ser ut som ett monster, med för kort lugg och rufsigt har, glasögon pa sniskan, halvsminkad och halvpaklädd. Jag skrev förresten lite med Manuel igarkväll ocksa. Han tyckte vi skulle aka skridskor nagon gang om det finns tid för det. Det kan nog vara superskoj, men eftersom jag kommer fran kalla Norden ska jag vara bra pa det. Jag har inte akt skridskor pa ar och dar, och jag är inte speciellt graciös pa isen heller. Men som sagt, kan nog bli en rolig upplevelse. Plus IKEA i morgon, maste kolla upp bussarna fran Madrid ut till Sverige-centrumet. Ah, plus att betalade skolan igar, maste kolla upp hur det ser ut pa mitt konto nu. Antagligen inte manga kronor kvar. Hoppas det blir värt det ocksa.
Efter att ha varit ute i solen i fem ynka minuter, endast solande benen, gick jag ner, tog fram barnens lilla mellanmal bestaende av varsin dricka och en liten banan var. Sedan tog jag hissen ner till garaget, satte mig bakom ratten, backade ut nagorlunda smidigt i alla fall (bilarna star pa snedden i garaget, inte det lättaste att backa om man är ovan vid det), stängde garaget med den lilla dosan, körde ut genom den öppnade grinden, stängde även den, och sedan var det bara att susa iväg. Bilresan gick bra, inga större missöden, och inte nagra sma heller för den delen.
En kvart innan barnen skulle sluta skolan fann jag mig själv väntande pa en sten utanför. Var i akut behov av en toalett, men intalade mig själv att det endast var en nervositetsgrej. Där satt jag i skuggan medan sekunderna masade sig fram i sakta mak, och till slut gick jag upp till dörren där alla barn skulle springa ut likt vitklädda studenter. När sa dörren öppnades sag bade Alvita och Alvato mig ganska fort, och jag kunde fanga in dem smidigt och lätt. De verkade rätt glada över att se mig där, trots att jag inte hade Pappa Alv i närheten. De slängde sig över drickan, och ville ga och leka vid piratskeppet. Sa vi gick dit. Dit kom även en av bästa kompisarna med tillhörande mamma. Jag satt dock för mig själv, det är än sa länge rätt svart att ha ett ordentligt samtal pa spanska. Men just det! När jag stod utanför dörren pratade en mamma med mig. Pa spanska sa klart. Och det gick ganska bra. Men det var mest saker som, Hablas español? Sólo un poco. De donde eres? Suecia. Ah, muy bonito. Me gusta Suecia. Och bla bla. Hon hade en liten aning om vem deras förra au pair var ocksa, men hon kallade henne vid fel namn, sa antar att de inte hade pratat sa överdrivet mycket.
Alvita och Alvato sprang iväg en gang pa lekplatsen, men jag lyckades fanga in dem igen. Försökte banka lite vett i dem, att sa där far ni inte göra. Ni maste stanna innanför här, eller fraga mig om ni vill ga nagon annan stans. När de sedan ville ga hem blev det lite problem. De ville absolut inte följa med mig, utan de ville hem till kompisen, och följde med dem ända ner till vägen. Mamman till kompisen fick säga till dem att de var tvungna att följa med mig till bilen, och efter lite övertalning sa kom dem till slut med mig, men det var nagra pinsamma minuter för mig.
Bilresan hem da. Jo, sa här var det. Barnen busade och lekte i bilen, och Pappa Alv hade sagt till mig att inte ägna dem för mycket uppmärksamhet, men jag sa ända till dem att sitta ordentligt. Dock blev jag tvungen att stanna bilen eftersom jag sag att Alvato knäppt upp bältet. Sa, jag sa att om de inte har pa sig bältena far vi stanna här forever, för alltid alltsa. Alvita hade även hon knäppt upp, sa jag var tvungen att knäppa fast dem sma skitarna igen, innan jag kunde köra iväg igen.
Väl hemma vid 18-snaret var det helt okej att ha att göra med. Jag och Alvita lekte med lopporna igen, Alvato kollade pa lite teckanat, och sen lekte vid Kurragömma. Eftter det spelade vi fotbollsspel, ett sant där som även finns i en ishockeyvariant, ni vet. Jag har faktiskt aldrig spelat fotboll, bara ishockey, och jag upptäckte snart att jag inte behövde spela snällt mot Alvato. Han var ju nästan ett proffs pa det. Men jag lyckades i alla fall med uppgiften att inte förlora med alltför stort. Tror att det blev 9-7, 9-6, 9-7 och nagot mer. Tyvärr var det alltsa Alvato som vann alla ganger, men tyckte det var ganska bra av mig för att vara nybörjare. Plus att det höll Alvato nöjld och glad. Under tiden som vi gjorde detta lekte Alvita i ett litet plasthus jämte oss. Hon verkade rätt nöjd och glad hon ocksa faktiskt. Mitt under stridens fotbollshetta kom Pappa Alv hem. Da spelade han och hans son en omgang fotboll, och jag smög försiktigt därifran. Och nu kom jag pa en sak till!
Huset som familjen bor i ligger som sagt pa ett berg/kulle. Uppfarten till deras grind är fruktansvärt brant, och jag har haft problem med att komma uppför den när jag kört med Pappa Alv. Jag har varit tvungen att stanna för att grinden ska öppnas, och sedan är det start i backe som gäller, vilket jag avskyr. Han hade sagt till igar att jag kunde köra in vid sidan och parkera, sa kan han eller Mamma Alv köra upp bilen till garaget. Men jag ville pröva själv igar. Utan att ha nagon sittande jämte mig. Pa tredje fórsöket gick det att komma uppför och in i garaget. Framsteg. Nästa gang ska jag klara det pa färre antal försök, men tror bara att det gar när jag inte har nagon vid sidan av mig. Vill helst vara själv när jag övar pa sant. Haha.
Det här var i princip hela gardagen, och nu ska jag ta och göra mig i ordning lite. Ser ut som ett monster, med för kort lugg och rufsigt har, glasögon pa sniskan, halvsminkad och halvpaklädd. Jag skrev förresten lite med Manuel igarkväll ocksa. Han tyckte vi skulle aka skridskor nagon gang om det finns tid för det. Det kan nog vara superskoj, men eftersom jag kommer fran kalla Norden ska jag vara bra pa det. Jag har inte akt skridskor pa ar och dar, och jag är inte speciellt graciös pa isen heller. Men som sagt, kan nog bli en rolig upplevelse. Plus IKEA i morgon, maste kolla upp bussarna fran Madrid ut till Sverige-centrumet. Ah, plus att betalade skolan igar, maste kolla upp hur det ser ut pa mitt konto nu. Antagligen inte manga kronor kvar. Hoppas det blir värt det ocksa.
Kommentarer
Postat av: Emily
Jag vill också åka skridskor!!
Trackback
