Mitt liv som au pair

Jag bestämde mig för att gå upp nu när jag vaknade vid 12. Jag har vaknat innan, men velat somna om, och så också gjort. Men 12 har alltid kännts som en bra tid för mig att vakna. Städerskan är här, och hade hon inte varit där hade jag gått ner, gjort lite frukost och kollat på en film eller något. Efter det, en varm och skön dusch, och sen lite upppiffning så att jag kan åka och hämta barnen.

För första gången på länge, eller tja, i alla fall, så känner jag mig någorlunda icke-trött. Visst, jag är seg som jag brukar vara och gäspar, men inte så där att åh nej, jag vill inte gå upp. Det trots att jag gick och la mig innan tio, men inte somnade förrän efter tolv. Det brukar vara så när jag sovit på sen eftermiddag eller kväll, då kan jag inte somna förrän jag legat vaken samma tid jag sov. Men, men, jag låg ju och vilade under hela den tiden, så antar att det räknas också.

Jag undrar hur vädret är idag. Har inte kikat ut ännu, men på senaste tiden har det ju inte varit något kanonsådant. Visserligen har jag hört att de sa att det skulle bara regna till igår, så man kan väl hoppas på att det blir lite sommarvärme igen. Jag hade inte haft någonting alls emot om det råkar bli en sisådär 25 grader så man kan ligga ute och sola i bikini igen. Hade inte varit alls fel.

Förresten, jag och Ren ska på tjurfäktning i maj. Vi bokade det i fredags, så nu är det bestämt. Jag har velat fram och tillbaka som en galning, för jag är säker på att jag inte kommer gilla det, men samtidigt kan jag ju inte åka hem från nästan ett års vistelse i Spanien utan att ha varit med om det som landet är kanske mest berömt för (okej, fotboll också, och det har jag sett på tv, det får allt räcka). Visserligen var det dyrt som tusan, men jag hoppas verkligen att det är värt det. En gång i livet är det som gäller ju.