Mitt liv som au pair

Om man översätter sonetten jag skrev igår, utan att ta hänsyn till någon av reglerna (dvs rim och stavelser) så blir det så här:


Vi kan aldrig veta framtiden
Tiden flyger mot målet utan att veta
Vad ödet bär på och vad som ska hända
Resan är ofta vädligt tuff

Med sällskap i form av en god vän sin
Tillsammans på vandringen hand i hand
Följ inte en veterans sanning
Resans avsikt är din egen

Lyssna på vad som kallas huvud
Men prata med hjärtat inuti
Du måste veta vad som gör skönheten

Bestäm dig för vad du vill och gör dig en stor tjänst
Resan har bara en säkerhet
Det viktigaste är alltid kärleken


Det ska tilläggas att vi faktiskt inte läste upp våra dikter som jag trodde att vi skulle, utan vi lämnade bara in dem till E. Och tja, den är ju inte speciellt bra, det blir det nästan aldrig när man får saker och ting bestämda åt sig. "Skriv en sonett till i morgon." Jaha, okej då. Men nåja, den duger väl i alla fall.