Spanskt avsked

Jag har precis insett jag inte är speciellt spansk . Nåväl, det har jag aldrig ansett mig vara, men att pussas hit och dit börjar bli en mindre vana, även om det fortfarande ibland är svårt att veta om man ska göra det eller inte. Men, en sak jag är "dålig" på, är att säga hej då. Vanligtvis tar det kanske en halvtimme från det att man säger att man ska gå, tills det att man faktiskt lämnar personen man är hos.

När vi är hos Mamma Pat tar det ibland visserligen en halv evighet att få på barnen skorna och allting, men det är inte samma sak som att stå och babbla i dörren en halvtimme. Men, så har jag tänkt också, att det är ju inte heller samma sak när man faktiskt har barn som man försökt övertala att följa med en. Då är det ganska osmart att börja babbla med värden, för då tröttnar barnen och börjar leka igen, och så får man göra om allting igen. Summan av kardemumman är alltså att avskedsetappen måste se olik ut för olika tillfällen.

Och på tal om avsked. Idag var kanske sista gången jag såg Manu. Och det gick inte alls som jag hade velat. Men det kanske var lika bra så. Avsked är alltid komplicerade. Tyvärr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0