Volleybolldröm
Tänkte slänga ut en liten hint om att det varit väldigt skralt med kommentarer här på sista tiden. Jag vill ju hålla koll på vem som smygläser (visserligen är jag själv världsmästare i smygläsning, men det spelar ingen roll här inte).
Jag och Mamma Alv har nästa tåg som mål, eftersom barnen vaknade när vi åt frukost och de grät och hade sig. Så där försvann det tidiga tåget ur sikte.
Nu fick jag skrivkramp. Har ingen aning om vad jag kan babbla om just nu. Det står helt stilla. Eller jo, jag kan skriva om drömmen jag hade inatt. Den var rätt konstig.
Jag står i min dörr där hemma i Sverige och pratar med Sara som är på väg hem till sig efter en visit hos mig. På vägen framför cyklar en kille förbi, han tittar på oss och vänder om och cyklar in under vårt tak vid dörren. Jag säger "Hej då Sara och hej på dig" för jag har ingen aning om vem det är. Sara stannar dock kvar, och killen (som för övrigt är jättelång, men det får snart sin förklaring) säger att jag ska vara med på lördag och att alla kommer kämpa jättehårt. Det är alltså en volleybollspelare från vårt Elitlag som tydligen ska vara vår coach på den här matchen. Jag hade missat träningen på onsdagen och idag var det torsdag. Så han sa att det blir ju lite svårt med bara en träning på fredag innan matchen på lördag. Och jag som inte ens tänkt komma på fredagsträningen heller. Sedan sticker han iväg och jag säger till Sara att han vare ju gullig. Sen vaknar jag upp till verkligheten igen. Jag har ingen aning om varför jag drömmer om volleyboll nu, och faktiskt så var den inte helt otrolig heller. Men efteråt när jag fortfarande var nyvaken efter den, tänkte jag att det går ju inte, jag måste ju tillbaka till Spanien, och inte har jag några matchkläder heller. Mystikt i alla fall.
Och nu måste jag ner till Mamma Alv. Tjipp och hej!
Jag och Mamma Alv har nästa tåg som mål, eftersom barnen vaknade när vi åt frukost och de grät och hade sig. Så där försvann det tidiga tåget ur sikte.
Nu fick jag skrivkramp. Har ingen aning om vad jag kan babbla om just nu. Det står helt stilla. Eller jo, jag kan skriva om drömmen jag hade inatt. Den var rätt konstig.
Jag står i min dörr där hemma i Sverige och pratar med Sara som är på väg hem till sig efter en visit hos mig. På vägen framför cyklar en kille förbi, han tittar på oss och vänder om och cyklar in under vårt tak vid dörren. Jag säger "Hej då Sara och hej på dig" för jag har ingen aning om vem det är. Sara stannar dock kvar, och killen (som för övrigt är jättelång, men det får snart sin förklaring) säger att jag ska vara med på lördag och att alla kommer kämpa jättehårt. Det är alltså en volleybollspelare från vårt Elitlag som tydligen ska vara vår coach på den här matchen. Jag hade missat träningen på onsdagen och idag var det torsdag. Så han sa att det blir ju lite svårt med bara en träning på fredag innan matchen på lördag. Och jag som inte ens tänkt komma på fredagsträningen heller. Sedan sticker han iväg och jag säger till Sara att han vare ju gullig. Sen vaknar jag upp till verkligheten igen. Jag har ingen aning om varför jag drömmer om volleyboll nu, och faktiskt så var den inte helt otrolig heller. Men efteråt när jag fortfarande var nyvaken efter den, tänkte jag att det går ju inte, jag måste ju tillbaka till Spanien, och inte har jag några matchkläder heller. Mystikt i alla fall.
Och nu måste jag ner till Mamma Alv. Tjipp och hej!
Kommentarer
Trackback
