Mitt liv som au pair

Vi kom alldeles precis hem från Madrid. Det blev nämligen så här:

Vi åkte in allihopa med målsättningen att först se paraden och sedan åka till födelsedagskusinen. Vi skyndade oss genom Madrid efter att ha letat parkering, och under hela tiden höll Alvato mig i handen. Han har verkligen blivit tillgiven. Den lilla mysungen. Men trots vår lilla joggingtur genom stan hann vi inte se något av kungarna, vi var för sena. Så istället åkte vi hem till kusinen, sena även dit så klart.

Det blev inte mycket bättre av att Pappa Alv har fått en GPS som användes idag. Visserligen verkade den fungera rätt bra, men det går inte att komma ifrån att man blir lite smått förvirrad av den emellanåt. Men till slut kom vi i alla fall rätt.

På kalaset fanns alla de gamla vanliga. Pappa Alvs två bröder och syster med alla sina respektive och barn. Plus farfars svåger dessutom. Det är en utav de ingifta (fast de är inte gifta än, men ändå) kvinnorna som gärna pratar med mig. Jag tror hon känner sig lite utanför, för jag tror inte att hon och Pappa Alvs bror varit tillsammans alls lika länge som de andra paren, som vars äldsta barn är 16 (födelsedagskusinen), 6 (tvillingarna) och snart 6 (Alvato). Det här paret har inga barn alls, och jag tror att hon är den yngsta av dem alla. Hon är i alla fall trevlig, även om hon pratar lite väl mycket ibland för min del. Innan har hon pratat en hel del halvbra engelska med mig, men idag var det i princip bara spanska. Ibland tror jag att hon känner att hon har mer gemensamt med mig än med de andra, eftersom det ibland verkar som hon föredrar att prata med mig än med någon annan.

Jag tror jag vet hur jag ska göra med presenterna till i morgon. De ska äntligen få sina Pippifigurer, plus två tomtenissar som mamma skickade med i det senaste paketet (bättre sent än aldrig, och blir bara jobbigt om jag måste släpa med dem hem igen). Engelskaboken tror jag att jag sparar till Alvatos födelsedag, så har jag det fixat. Då gäller det bara att jag hittar på något lika bra till Alvita när hon fyller år, vilket jag har för mig var i maj.

Förresten! Jag har glömt att skriva att jag var tvungen att betala övervikt den här gången på planet. Dumma danska tjuriga tant som jag checkade in hos. Det var bara 3 kg för mycket!! 120 danska kronor, ungefär 150 svenska. Jag försökte ändå smila lite åt henne och säga att jag faktiskt bor där och behöver mycket grejer med mig. Men mamma orkade inte hjälpa mig, så det blev ingen prutning där inte. Och det var kanske tack vare mammas nyfikenhet som vi blev tvungna att betala, jag menar, man är ju inte så dum så att man frågar "Hur mycket vägde dem?". Eller är man, mamma? Haha.

Och en annan sak, det är verkligen svårt att växla språk titt som tätt. När Pappa Alv hämtade mig på flygplatsen sa han gott nytt år på spanska till mig, och dumma jag svarade "Det samma". På svenska alltså! Men jag tror att han uppfattade det som "The same", eller något. Och igår på kvällen skulle jag gå på toa, och så rätt som det var stod Mamma Alv i vägen, då var jag en millisekund ifrån att säga "Oj, stod du här?!", men jag hann ändra mig till engelska innan det ploppade ur mig. Idag har det dock varit växlingar mellan engelska och spanska, eftersom vissa pratar engelska med mig och vissa spanska. Det blir en aning komplicerat ibland. Jag är mest beredd på att spanska, så om någon rätt som det är säger något på engelska, måste jag först tänka efter, vad sa personen egentligen? Fast jag antar att det är en sorts öronträning det också, att vara uppmärksam.

Jag försökte dock prata spanska största delen av tiden. Även om det blev en del engelska också. I bilen hem var det dock svenska som gällde. Barnen lärde sig nämligen att säga Hokus pokus filiokus (eller hur fasen man skriver det). Det hade vi ganska roligt åt, men de var duktiga. Och Mamma Alv hon sa det hon med.

Nu har barnen nästan somnat, så nu ska alla presenter slås in och fixas, ja inte för min del, eftersom jag redan har allt det avklarat sedan länge. Men jag antar att presenterna ska läggas vid granen eller liknande, så då får nog jag göra det också. Och sen vill jag sova en stund innan det blir morgon igen. Jag tror att folket från idag (kanske inte alla) kommer hit då. Men jag måste fråga Föräldrarna Alv om det. Tjingeling!