Mitt liv som au pair

Jag har fått höra av både Mamma Alv och Mamma Pat att det syns tydligt att Alvato gillar mig.

Idag hade vi en sån där stund tillsammans. Jag och han.

Vi duschade honom, och rätt som det var blev han ledsen. Vi avslutade duschen snabbt och sen satt han i mitt knä, med handduken omkring sig medans jag vaggade honom och försökte få honom att berätta problemet. Han var ledsen över en grej, som han egentligen inte ville säga, men jag lyckades övertala honom till att vi kan vänta med att säga det tills Föräldrarna Alv kommer hem. Så då gjorde vi det.

Men att ha honom där i knät, så till synes hjälplös och ledsen, det var hjärtekrossande för stunden. Men samtidigt fullkomligt älskade jag det. Att han tydde sig så till mig och valde att sitta kvar. Och sen hela kvällen har han varit jättemysig. Nu när det var nattningsdags vet jag inte hur många pussar jag fick av honom. Den söta lilla busen! Min favorit-Alvato!

Alvita har även hon varit mysig hela kvällen. Vi har suttit och tittat på Dora the explorer tillsammans, och de duschade fenomenalt båda två, så som premio fick de äta vid tv:n (det är första gången de har fått det för mig, men eftersom Alvato var lite nedstämd ville jag inte bråka vid matbordet). Även middagen gick helt fantastiskt, inget klageri och de åt upp allting, även om jag trodde att de skulle lämna kvar, eftersom det var ganska mycket de fick.

När mina busungar beter sig som små underbara änglar så tänker jag på hur svårt det kommer bli att lämna dem sen. Mina älskade små ungar!