Framtiden skrämmer
Men sen kommer vi till det. Är det Australien jag vill göra efter min tid här? Och ska jag åka till Cadiz i augusti eller inte? Vad vill jag egentligen göra av mitt liv? Ska jag söka något att plugga? Ska jag jobba? Åka som au pair? Vad ska jag egentligen hitta på? Det är ingen annan än jag som kan bestämma det, men jag har sådan beslutsångest så det är inte klokt ibland. Jag vet inte vad jag vill bli eller syssla med, inte så där så att jag känner att DET är det jag vill göra.
Veterinär är en liten dröm, som de flesta vet. Men även någonting med mina språk. Det som intresserar mig mest är skillnader och likheter mellan språk, och varför saker och ting är som det är, dialekter och uppkomster och allting sånt. Lingvistik och språkvetenskap är något jag kan tänka mig plugga, men då är frågan, vad kan jag bli med det? Språkforskare och lärare är väl det man tänker på i främsta hand. Är det det jag vill göra? Jag är fascinerad av språk, men det känns mer som en hobby, fast åh, jag vet inte. Jag önskar att någon kunde slå vett i mig och bestämma vad jag vill göra med mitt liv.
Jag är stressad till tusen. Massa människor vet exakt vad de vill bli, och jag är så avundsjuk på dessa människor. Samma beslutsamhet önskar jag fanns hos mig. Manu till exempel, det är lärare han vill bli, antingen i spanska eller engelska, och han har hela tiden vetat att det är Fiología Inglesa han ville studera. Han har planer för framtiden, vad han vill göra och hur och allting, men vad har jag? Ingenting.
Är det veterinär det blir, ja, först och främst har jag ju inte 20,0 i betyg, och högskoleprovet är inte 1,9 än heller (även om jag ska göra ett försök nu i vår här i Madrid), så tar det 5,5 år innan jag är klar, och det känns som en evighet just nu. Jag kommer ju vara hur gammal som helst då. Då är det mycket lättare med en språkvetenskapsutbildning, eller varför inte journalist som pappa tycker är bra.
Fattar ni hur vilsen jag känner mig ibland? När jag väl bestämmer mig för vad jag ska göra, ja, då kanske det är för sent, eller inte vet jag. Jag är stressad och vill veta hur min framtid ser ut, men kan inte bestämma mig för någonting.
Plugga? Vad?
Cadiz?
Australien? Som vad?
Övrigt? Vad?
Beslutsångest till tusen.
Ja, det är lite skrämmande att bli stur!
Men det löser sig och man hittar förr eller senare det man vill syssla med, även om det för vissa tar lite längre tid. Det sämsta man kan göra är att alltför snabbt hoppa på något, men även då kan man byta inriktning senare. Läste idag i Ingenjören om en tjej som läste tre år på Väg och vatten i Lund innan hon började på Textilingenjörsprogrammet i Borås istället. Men där hittade hon alldeles rätt.
Så stressa inte upp dig över framtiden - den kommer i alla fall och saker och ting faller på plats! Kramar från Mammica
Ush och fy!! Jag känner igen den där beslutsångesten. För någon månad sedan var det lika kaos i mitt huvud. Nu har jag i alla fall lyckats bestämma mig för vad jag vill bli och jag har hittat en utbildning som är precis vad jag söker. Superhärligt! Men givetvis, för att saker inte ska vara för enkla, så kommer det något annat att fundera över istället. Men jag måste erkänna att jag är glad över att veta vad jag vill plugga nu. :P Du kommer säkert på något du också. Men som din kloka moder skriver, låt det ta tid. Åk till Australien om du vill, annars kan du ju alltid göra det senare. :) Puss puss
