Mitt liv som au pair

Dagen efter (fredag) åkte jag till Alcalá för jag skulle hälsa på i skolan. Det var superkul och alla var jätteglada över att se mig, även om jag inte kände en enda av eleverna där. Men lärarna var glada i alla fall, och det första E sa till mig var att jag blivit godkänd på min DELE-examen. Superkul!! Och när jag väl kom hem till Sverige kollade jag upp resultatet på Internet och det visade sig att jag var med råge över gränsen. Max var 100 och jag hade 94 lite drygt. Yas hade lite drygt 92. Det var superroligt att båda klarade det så galant, och naturligtvis kändes det lite extra elakt kul att jag var bättre än han, hihi.

Jag spenderade i alla fall 20 minuter med mina gamla lärare på deras rast, och sen bjöd de in mig på månadsavslutningsfesten som skulle vara samma dag. Jag visste inte om att det var sådan fredag, men det slutade i alla fall med att jag efter att ha gått på shoppingrunda i Alcalá (köpte 4 par solglasögon, de var på rea, superbilliga och snygga!, och två flaskor gott vin som jag tänkte frakta med mig hem till Sverige) gick tillbaka till skolan och fick se de tre klassernas uppvisningar. Det var mycket mer folk i skolan än när jag gick där. Efteråt var det tapasätning som vanligt och jag snackade massa skit med lärarna igen. Det var sorgligt att lämna dem för kanske sista gången på mycket länge. Jag tror inte att jag åker till Spanien jättesnart i alla fall, även om jag gärna åker tillbaka dit igen för att hälsa på.

Senare blev jag hämtad av Pappa och Farfar Alv och vi åkte hem. Stackars Alvato hade blivit sjuk så han och Mamma Alv var på sjukhuset. Vi tre åkte i alla fall hem till byn och åt lunch och sen åkte Pappa Alv till sjukhuset han också. Jag själv lekte med alla kvarvarande kusinerna, dvs Alvita, flicktvillingarna (som hade saknat mig jättemycket) och de två äldre pojkkusinerna. Det var kul att träffa alla igen, men som vanligt gick Farfar Alv på med sina goda råd inför framtiden och hur man ska leva sitt liv. Fruktansvärt jobbigt, men det gick att stå ut med ändå.

Lite senare åkte han och jag tillbaka till Mamma Pat. Jag hade nämligen min väska där och tänkte hämta den eftersom jag skulle åka ganska tidigt till flygplatsen dagen efter. Jag bävade lite för att åka med honom, det var tänkt att Pappa Alv skulle följt med, men han var fortfarande kvar på sjukhuset. Det visade sig dock att det var superbra att Farfar Alv följde med istället, han underhöll och underhölls nämligen av Mamma Pats man och de två babblade på i evigheter så att jag kunde få prata med Mamma Pat och Paq och leka med barnen. Det var väldigt trevlig, men till slut blev det ändå dags att åka därifrån. Det var sista gången jag såg dem på ett tag antagligen också.

När vi kom hem hade resten av familjen fått komma hem från sjukhuset, och Alvato var så stolt över att han hade blivit stucken i armen och visade gärna upp armvecket för mig. Han verkade må väldigt bra efter omständigheterna, han var bara lite blekare och inte så livlig som vanligt. Därefter åt vi kvällsmat och pratade en massa, och sedan skulle jag skriva ut biljetten hem hade jag tänkt. Bokade sittplats och checkade in via Internet, men sedan visade det sig att skrivaren inte ville göra som jag ville, så det blev ingen utskrift. Det var bara att hoppas att det skulle gå bra ändå på flygplatsen.

Till slut blev det i alla fall sovdags. Min allra sista natt i Spanien.