Heldag med de tre
Nu är det snart dags att krypa till kojs igen. Det har varit ännu en lång dag och imorgon är det en vanlig torsdag. Det har ju som sagt var varit ledigheter de här tre dagarna.
Föräldrarna kom hem från sin shoppingtur vid kvart över sju ikväll, så det innebär att jag varit mol alena med dem i drygt nio timmar. Och faktum är att jag tyckt det varit trevligt större delen av tiden.
Dock hade Aleix ett problem när vi skulle en sväng till parken. Ungarna ville cykla dit, och det tyckte jag var en bra idé, men när jag sa till Aleix att sätta på sig sin hjälm blev det jobbigt. Han totalvägrade. Efter att jag bestämt förklarat att det är hjälm eller apostlahästar som gäller, så tog han ändå sitt förnuft till fånga.
Trodde jag ja.
Han cyklade i förväg till parken (som bara ligger nerför gatan) och när vi andra tjejer kom dit hade han hängt hjälmen på en bänk och cyklade runt utan. Då tog jag ifrån honom cykeln, för han gjorde inte direkt motstånd, och lät honom springa ifrån mig, arg som ett litet bi. Fast ett rätt snällt bi, för han varken skrek eller strävade emot.
Till slut kom han tillbaka och då hade jag ett litet samtal med honom (medan flickorna glatt gungade på), och trodde det hjälpte. För han ville cykla igen, men satte inte på sig hjälmen trots allt. Dumma, envisa unge. Men i och med att jag är ännu envisare så vann jag kampen. Han satte på sig hjälmen och fortsatte cykla med skydd för huvudet. Och sen var det inte mer med det.
För er otåliga som väntar på uppföjningen på gårdagen, ni får allt ge er tåls till imorgon. Jag har inlägget klart, det ska bara finslipas lite först.
Föräldrarna kom hem från sin shoppingtur vid kvart över sju ikväll, så det innebär att jag varit mol alena med dem i drygt nio timmar. Och faktum är att jag tyckt det varit trevligt större delen av tiden.
Dock hade Aleix ett problem när vi skulle en sväng till parken. Ungarna ville cykla dit, och det tyckte jag var en bra idé, men när jag sa till Aleix att sätta på sig sin hjälm blev det jobbigt. Han totalvägrade. Efter att jag bestämt förklarat att det är hjälm eller apostlahästar som gäller, så tog han ändå sitt förnuft till fånga.
Trodde jag ja.
Han cyklade i förväg till parken (som bara ligger nerför gatan) och när vi andra tjejer kom dit hade han hängt hjälmen på en bänk och cyklade runt utan. Då tog jag ifrån honom cykeln, för han gjorde inte direkt motstånd, och lät honom springa ifrån mig, arg som ett litet bi. Fast ett rätt snällt bi, för han varken skrek eller strävade emot.
Till slut kom han tillbaka och då hade jag ett litet samtal med honom (medan flickorna glatt gungade på), och trodde det hjälpte. För han ville cykla igen, men satte inte på sig hjälmen trots allt. Dumma, envisa unge. Men i och med att jag är ännu envisare så vann jag kampen. Han satte på sig hjälmen och fortsatte cykla med skydd för huvudet. Och sen var det inte mer med det.
För er otåliga som väntar på uppföjningen på gårdagen, ni får allt ge er tåls till imorgon. Jag har inlägget klart, det ska bara finslipas lite först.
Kommentarer
Trackback
