Smart Anna
Det var visst ingen som ville fråga något speciellt, men till slut fick jag ändå en fråga:
Mammica :-: Min fråga: Har du inte fått några frågor?
Svar :-: Nej.
Och så var det med det.
Jag är väldigt knäpp ibland. Jag bytte linser häromdagen men istället för att gå de sex meterna till badrummet och slänga de gamla tog jag ett helt nytt etui för de nya. Men det skulle jag inte gjort, för nu vet jag inte om jag har de nya eller gamla i ögonen.
Jag upptäkte nämligen att BÅDA etuierna var tomma igår, och då hade jag alltså ett par i ögonen (skulle inte förvånat mig om jag satt in båda paren om det hade gått) och ett par var försvunnet. Ett pars sekunders tänkade fick mig att inse att jag måste slängt ut det andra paret i sängen. Ja, jag gör så ibland med vätskan när jag är för lat för att gå till badrummet, jag slänger ut vätskan i sängen så får det torka upp där. Lite smått knäppt, jag vet, men det är ju bara vatten i princip.
Så, jag kikade på golvet, och tja, vad hittar jag där om inte en och en halv uttorkad lins. Den andra halvan var antagligen söndertrampad. Smart Anna.
Därmed vet jag alltså inte om jag har mindre än en veckas gamla linser eller drygt en månads gamla linser i ögonen. Jag vet inte heller om jag trampat sönder ett par nästan helt nya linser för ett par hundra kronor styck eller inte. Smart Anna.
Jag får helt enkelt hoppas (jag måste hoppas) på att det är de nya jag har i ögonen, men om de börjar skava och ha sig får jag nog inse att så inte är fallet. Smart Anna.
Sådan är jag ibland. Smart alltså.
Mammica :-: Min fråga: Har du inte fått några frågor?
Svar :-: Nej.
Och så var det med det.
Jag är väldigt knäpp ibland. Jag bytte linser häromdagen men istället för att gå de sex meterna till badrummet och slänga de gamla tog jag ett helt nytt etui för de nya. Men det skulle jag inte gjort, för nu vet jag inte om jag har de nya eller gamla i ögonen.
Jag upptäkte nämligen att BÅDA etuierna var tomma igår, och då hade jag alltså ett par i ögonen (skulle inte förvånat mig om jag satt in båda paren om det hade gått) och ett par var försvunnet. Ett pars sekunders tänkade fick mig att inse att jag måste slängt ut det andra paret i sängen. Ja, jag gör så ibland med vätskan när jag är för lat för att gå till badrummet, jag slänger ut vätskan i sängen så får det torka upp där. Lite smått knäppt, jag vet, men det är ju bara vatten i princip.
Så, jag kikade på golvet, och tja, vad hittar jag där om inte en och en halv uttorkad lins. Den andra halvan var antagligen söndertrampad. Smart Anna.
Därmed vet jag alltså inte om jag har mindre än en veckas gamla linser eller drygt en månads gamla linser i ögonen. Jag vet inte heller om jag trampat sönder ett par nästan helt nya linser för ett par hundra kronor styck eller inte. Smart Anna.
Jag får helt enkelt hoppas (jag måste hoppas) på att det är de nya jag har i ögonen, men om de börjar skava och ha sig får jag nog inse att så inte är fallet. Smart Anna.
Sådan är jag ibland. Smart alltså.
Kommentarer
Trackback
