Dag 1 till ända
Så var första dagen avklarad.
Allting har varit finemang och barnen har uppfört sig näst intill exemplariskt.
Jag åkte alltså in till Alcalá för att träffa min gamle kompis Manu, och vi åt tapas på mitt favoritställe. Har saknat det. Vi satt där och pratade i en evighet, på både spanska och engelska. Det roliga var att i början pratade jag spanska och han engelska, men sen blev det tyvärr bara mer och mer engelska. Fast jag egentligen hade velat prata mest spanska, men det får bli nästa gång.
Sedan tog jag tåget tillbaka till stationen där jag ställt bilen och susade iväg till barnens skola. Jag var lite rädd för att komma försent, men jag var den första på plats, konstigt nog. När föräldrarna började komma blev det kuligt värre. Alla pratade med mig och var glada att se mig igen. Och jag var såklart överlycklig över att vara tillbaka också. Plus att jag blev förvånad över hur bra jag faktiskt kunde prata spanska med dem. Det var ju trots allt 1,5 år sedan jag var här.
Så, vi stannade kvar lite och barnen fick leka av sig innan vi åkte hem. Då var det dags för läxor, och herregud säger jag bara. Mina små sötnosar kan läsa helt perfekt. Alvato hade precis börjat lära sig när jag åkte härifrån, och han läser bättre än jag på spanska nu, haha. Och Alvita är inte långt bakom. Så stolt man känner sig!
Efter läxorna spelade vi lite Twister, helt utan bråk och tjafs, helt otroligt. Och sedan kom Mamma Alv hem och gjorde middag till oss.
Summan av kardemumman är alltså att jag stormtrivs här i huset och med barnen. De är mina små änglar och kommer alltid att vara det. Fast jag är helt säker på att inom kort kommer det brista och de kommer bli arga och sura igen. Men det brukar ju gå över. Som tur är. De är ju bara barn, mina små gullungar.
Allting har varit finemang och barnen har uppfört sig näst intill exemplariskt.
Jag åkte alltså in till Alcalá för att träffa min gamle kompis Manu, och vi åt tapas på mitt favoritställe. Har saknat det. Vi satt där och pratade i en evighet, på både spanska och engelska. Det roliga var att i början pratade jag spanska och han engelska, men sen blev det tyvärr bara mer och mer engelska. Fast jag egentligen hade velat prata mest spanska, men det får bli nästa gång.
Sedan tog jag tåget tillbaka till stationen där jag ställt bilen och susade iväg till barnens skola. Jag var lite rädd för att komma försent, men jag var den första på plats, konstigt nog. När föräldrarna började komma blev det kuligt värre. Alla pratade med mig och var glada att se mig igen. Och jag var såklart överlycklig över att vara tillbaka också. Plus att jag blev förvånad över hur bra jag faktiskt kunde prata spanska med dem. Det var ju trots allt 1,5 år sedan jag var här.
Så, vi stannade kvar lite och barnen fick leka av sig innan vi åkte hem. Då var det dags för läxor, och herregud säger jag bara. Mina små sötnosar kan läsa helt perfekt. Alvato hade precis börjat lära sig när jag åkte härifrån, och han läser bättre än jag på spanska nu, haha. Och Alvita är inte långt bakom. Så stolt man känner sig!
Efter läxorna spelade vi lite Twister, helt utan bråk och tjafs, helt otroligt. Och sedan kom Mamma Alv hem och gjorde middag till oss.
Summan av kardemumman är alltså att jag stormtrivs här i huset och med barnen. De är mina små änglar och kommer alltid att vara det. Fast jag är helt säker på att inom kort kommer det brista och de kommer bli arga och sura igen. Men det brukar ju gå över. Som tur är. De är ju bara barn, mina små gullungar.
Kommentarer
Trackback
