Mitt liv som au pair

Nu är jag ännu sorgsnare än igår. Jag träffade en av kvinnorna från kursen på väg upp till skolan tillsammans med Dora, vilket i sig var jättekul, men det blir bara fler och fler avsked nu. Jag sa hej då till kusinernas mamma i skolan också.

På vägen ner råkade jag stöta på fruktkillen som skulle ta sin eftermiddagskaffe, och jag bjöd in mig själv lite sådär impulsivt. Jag kände att jag behövde det. Och en "tallat" (en liten kaffe med en skvätt mjölk, fast bartendern ville ge mig en carajillo, kaffe med alkohol i, som jag bestämt tackade nej till) sitter faktiskt inte dumt ibland. Det är en lagom kaffe för mig.

Och nu lyssnar jag på lite deppig musik för att leva ut min sorg ännu mer. Fast jag har samtidigt tänkt vila en timme eller så, för ikväll bär det definitivt av mot Barcelona!