BCN Airport
Nu sitter jag på flygplatsen i Barcelona, som så många gånger innan. Det här är nog, förutom Kastrup förstås, den flygplats jag spenderat mest tid på.
Det här avskedet var nog det sorgligaste hittills. Aleix har kramat om mig hela veckan helt sporadiskt och impulsivt, som om han förberett sig hela tiden på att jag inte skulle stanna så länge. Han var vaken i morse när jag åkte iväg, så han gav mig en bamsekram då också. Den underbara lilla pojken.
Dora vaknade i morse av att hennes myggbett på armarna kliade för mycket. Så hon fick komma ner till min säng(madrassen på golvet i flickornas rum) en liten stund, slappnade av och kunde sedan fortsätta sova i sin egen säng. Celia var också vaken vid ett tillfälle inatt, jag minns att jag såg att hon om och tittade på mig, men så fort jag rörde på mig sprang hon tillbaka till sängen.
Egentligen har jag en hel del att skriva om, men för en gångs skull har jag inte så oändligt mycket tid innan ombordstigning. Pappan körde mig hit i morse (halv nio) och jag kom hit ungefär en timme och tre kvart innan avgång, vilket är ganska lagom. Jag hoppas bara att flyget inte är försenat idag.
Jag saknar redan Katalonien och vill komma tillbaka hit så snart som möjligt. Jag vet inte hur min höst kommer se ut efter jobbresorna, så vem vet, jag kanske blir katalan på "riktigt" under en tid? Möjligheten finns.
Uppdatering om hur det har gått med finskan kommer ni få när jag kommit hem. Nu måste jag säga hej då till min dator på en stund.
