Mitt liv som au pair

Hej allhopa! Har ni saknat mig? Jag hoppas det, för jag har saknat er!

Varför skriver jag just idag? Inte beror det på att det råkar vara min födelsedag just idag, nej, det beror helt enkelt på att jag är tillbaka i min senaste familjs, Familjen Vila, hus!!

Men om vi tar det från början. Jag har ju jobbat som bussreseledare hela sommaren, fem resor totalt har jag hunnit med (och varje resa är 9 dagar lång, det blir ganska många busstimmar eftersom det tar 30-36 timmar att ta sig ner, och sedan ska man ju hem också) och det har varit en bra jobbsommar. Inga större problem som inte gick att lösa och bra folk har jag haft med mig också.

Familjen Vila var och hälsade på mig under en av resorna ner till Costa Brava, vilket var superskoj! Jag fick visa dem runt och barnen var överlyckliga för att se mig igen.

Sista resan gjorde jag i slutet av juli och sedan dess har jag varit ledig och det är jag fram till början av september. Redan någon gång i början av sommaren bestämde jag mig för att åka tillbaka hit och hälsa på nu i augusti. Och det fanns framför allt en faktor sm gjorde att jag valde att komma just nu, det är nämligen Festa Major (ungefär stadfest) här i byn, just den här helgen. Problemet är bara att familjen inte är hemma. Ja, det är sant.

Jag kom hit igårkväll (1,5 timme försenad eftersom planet kom in så sent till Köpenhamn) och då möttes jag av tre små glada ungar som slängde sig om mig och pussade på mig som galningar. De är så otroligt söta! Efter det hängde de efter mig resten av kvällen och det var underbart roligt.

Idag däremot är jag helt ensam i huset. Familjen har åkt iväg på ett "läger" och ska vara borta i 10 dagar, de kommer inte hem förrän natten mellan 21-22 augusti. Så fram tills dess har jag huset helt för mig själv. Känns jättekonstigt faktiskt. Konstigare än jag hade trott att det skulle göra.

Barnen hade gjort varsin "skattjakt" till mig (utom Dora, minstingen som stolt berättade att hon är fem år gammal men snart sex (hon fyller år i slutet av september), hon hade bara ritat en teckning till mig) i födelsedagspresent, så efter att de åkt iväg i morse fick jag springa runt i huset och leta efter papperslappar. Faktiskt rätt kul måste jag säga. Och som pris fick jag varsin teckning av Aleix och Celia också.

Så, det här är nog en av de konstigaste födelsedagarna jag haft hittills. 2009 fyllde jag 21 mitt i Australiens öken och fick en chokladbanantårta av en av de tyska tjejerna jag jobbade med, men i år känns det rätt ensamt hittills. Visserligen så ska jag träffa Maya, schweiziskan ni vet, ikväll. Hon åkte hit på överraskningsintiativ, men inte för min skull, utan för hennes pojkväns. Men henne kommer jag få träffa. Ska bli jätteroligt! Och så får jag ju förhoppningsvis träffa alla glada katalaner så småningom också. Det är ju Festa Mayor i flera dagar och jag ska försöka vara med på så mycket som möjligt!