Helgen i Valencia
Så får ni äntligen en sammanfattning av helgen i Valencia.
Fredag
Jag lämnade Dora i skolan som vanligt, de andra två går till gymnastikhallen på egen hand, och sedan gick jag och satte mig och väntade på bussen till Barcelona.
Bussresorna gick bra. Jag hade två timmar mellan bussarna i Barcelona, så lite halvtråkigt, men tiden gick i alla fall. Bussen till Valencia var lite drygt halvfull så jag satt utan att behöva trängas med någon vid sidan av mig, skönt.
Efter fyra timmar var jag så framme och möttes upp av Mamma Alv. Så kul att se henne igen! Var över ett år sedan jag var hos dem förra gången. Vi åkte till deras nya hus, som för övrigt är GIGANTISKT med tre våningar med sammanlagt 9 eller 10 rum, 5 badrum, tvättstuga, walk in garderob i huvudsovrummet och ett gigantiskt kök. Dessutom har de en takterrass, en terrass på andra våningen och lite balkonger överallt. Jättefint, men jag skulle inte vilja städa där.
Barnen var som sagt inte jätteimponerade av att se mig, men det berodde nog främst på att de tittade på TV och var trötta när jag kom. För sedan var de lite gladare av att ha mig där. Det var kul att träffa deras nuvarande au pair, men efter att ha fått i mig lite överblivna stekta potatisar och jordgubbar gick vi allihopa och la oss.
Lördag
Barnen hade tid hos frisören, så jag och Annie åt frukost på egen hand vid 11-tiden. När familjen kom tillbaka (Pappa Alv hade för övrigt stannat kvar i Madrid för att koncentrera sig på sitt arbete) åkte vi till en park och barnen åkte lite rullskridskor. Sedan åt vi lunch hos Mormor Alv och hon kom faktiskt ihåg mig, lite imponerande faktiskt.
På eftermiddagen lämnade vi kvar Alvato och Alvita hos sina kusiner och vi tre andra, Anna, Annie och Mamma Alv (himlans massa A:n det blev i namnen) åkte på rundtur i Valencia. Vi gick på en Ninot-utställning, som är en utställning tillhöranda Las Fallas som firas i mars. På den här utställningen visar man upp en av dockorna till varje Falla och folk får rösta på den bästa, som räddas undan ödet att bli uppbränd.
Vi tog även en tur till centrum och gick uppför 207 trappsteg i katedralen. Vi åt fryspizza till kvällsmat, min med getost och spenat, lite ovanligt, men smakade rätt okej. Klockan hann bli rätt mycket, men innan jag skulle sova ville jag ha en liten pratstund med Mamma Alv. Det slutade med att jag gick och la mig klockan ett, men somnade inte förrän efter två.
Söndag
Allihopa, Familjen Alv + Annie + jag + Mamma Alvs syster + hennes man + hennes tre barn, åkte till STRANDEN. Solen sken och det var ganska varmt i början men sedan blev det lite halvblåsigt, men det gjorde ingenting. Jag sprang runt barfota i sanden och njöt för fulla muggar.
Lunchen hade vi hos Mormor Alv igen, men denna gången var vi ganska många hos henne. Så många att jag och småbarnen (kusinerna alltså, som är 1, 2 och 3 år gamla) åt först (vilket även berodde på att jag jag skulle slippa stressa med maten eftersom min buss skulle gå klockan 16), och sedan åt resten. Det var samma människor som varit på stranden plus två äldre killkusiner (jag tror i alla fall att de är kusiner, de var i min ålder eller lite äldre).
Efter det skjutsade Mamma Alv mig till busstationen igen och vi sa hej då. Lite trist, men jag vet ju att jag kommer se dem igen, i alla fall en gång om året om jag får bestämma.
Bussresan hem gick bra också, även om den bussen var helt full och jag satt jämte en tystlåten äldre kvinna. Att hon var tyst gjorde mig ingenting, tvärt om, då kunde jag sova och läsa och brainstorma precis som jag ville.
Bussen blev dock en aning, 20 minuter för att vara exakt, sen, så det innebar att jag var tvungen att springa till bussen hem. Klockan var 20.21 och bussen skulle gå 20.30 från ett annat ställe. Lite smått stressigt eftersom det är väldigt många trafikljus mellan stationen och hållplatsen, men med andan i halsen och lungorna brännandes av språngmarschen klarade jag ändå av att hinna med bussen.
Det var sista bussen för kvällen, och den går inte ända hem, så därför fick Mamma Maria hämta mig i ett närliggande samhälle, och då var klockan 21.40.
När jag kom hem hade jag, som ni redan vet, ett koreanskt paket väntandes på mig, och därefter vet ni allting som hänt.
Något kul som hände i söndags var även att systern frågade mig om jag ville komma till dem som au pair. OM TVÅ ÅR! Hon vill att ungarna ska lära sig engelska, men tycker det är lite för tidigt ännu, som är ju inte så gamla. Men snacka om framförhållning. Att vilja boka in mig om två år tar jag verkligen som en komplimang. Det kanske är något att satsa på i framtiden? Professionell au pair?
Fredag
Jag lämnade Dora i skolan som vanligt, de andra två går till gymnastikhallen på egen hand, och sedan gick jag och satte mig och väntade på bussen till Barcelona.
Bussresorna gick bra. Jag hade två timmar mellan bussarna i Barcelona, så lite halvtråkigt, men tiden gick i alla fall. Bussen till Valencia var lite drygt halvfull så jag satt utan att behöva trängas med någon vid sidan av mig, skönt.
Efter fyra timmar var jag så framme och möttes upp av Mamma Alv. Så kul att se henne igen! Var över ett år sedan jag var hos dem förra gången. Vi åkte till deras nya hus, som för övrigt är GIGANTISKT med tre våningar med sammanlagt 9 eller 10 rum, 5 badrum, tvättstuga, walk in garderob i huvudsovrummet och ett gigantiskt kök. Dessutom har de en takterrass, en terrass på andra våningen och lite balkonger överallt. Jättefint, men jag skulle inte vilja städa där.
Barnen var som sagt inte jätteimponerade av att se mig, men det berodde nog främst på att de tittade på TV och var trötta när jag kom. För sedan var de lite gladare av att ha mig där. Det var kul att träffa deras nuvarande au pair, men efter att ha fått i mig lite överblivna stekta potatisar och jordgubbar gick vi allihopa och la oss.
Lördag
Barnen hade tid hos frisören, så jag och Annie åt frukost på egen hand vid 11-tiden. När familjen kom tillbaka (Pappa Alv hade för övrigt stannat kvar i Madrid för att koncentrera sig på sitt arbete) åkte vi till en park och barnen åkte lite rullskridskor. Sedan åt vi lunch hos Mormor Alv och hon kom faktiskt ihåg mig, lite imponerande faktiskt.
På eftermiddagen lämnade vi kvar Alvato och Alvita hos sina kusiner och vi tre andra, Anna, Annie och Mamma Alv (himlans massa A:n det blev i namnen) åkte på rundtur i Valencia. Vi gick på en Ninot-utställning, som är en utställning tillhöranda Las Fallas som firas i mars. På den här utställningen visar man upp en av dockorna till varje Falla och folk får rösta på den bästa, som räddas undan ödet att bli uppbränd.
Vi tog även en tur till centrum och gick uppför 207 trappsteg i katedralen. Vi åt fryspizza till kvällsmat, min med getost och spenat, lite ovanligt, men smakade rätt okej. Klockan hann bli rätt mycket, men innan jag skulle sova ville jag ha en liten pratstund med Mamma Alv. Det slutade med att jag gick och la mig klockan ett, men somnade inte förrän efter två.
Söndag
Allihopa, Familjen Alv + Annie + jag + Mamma Alvs syster + hennes man + hennes tre barn, åkte till STRANDEN. Solen sken och det var ganska varmt i början men sedan blev det lite halvblåsigt, men det gjorde ingenting. Jag sprang runt barfota i sanden och njöt för fulla muggar.
Lunchen hade vi hos Mormor Alv igen, men denna gången var vi ganska många hos henne. Så många att jag och småbarnen (kusinerna alltså, som är 1, 2 och 3 år gamla) åt först (vilket även berodde på att jag jag skulle slippa stressa med maten eftersom min buss skulle gå klockan 16), och sedan åt resten. Det var samma människor som varit på stranden plus två äldre killkusiner (jag tror i alla fall att de är kusiner, de var i min ålder eller lite äldre).
Efter det skjutsade Mamma Alv mig till busstationen igen och vi sa hej då. Lite trist, men jag vet ju att jag kommer se dem igen, i alla fall en gång om året om jag får bestämma.
Bussresan hem gick bra också, även om den bussen var helt full och jag satt jämte en tystlåten äldre kvinna. Att hon var tyst gjorde mig ingenting, tvärt om, då kunde jag sova och läsa och brainstorma precis som jag ville.
Bussen blev dock en aning, 20 minuter för att vara exakt, sen, så det innebar att jag var tvungen att springa till bussen hem. Klockan var 20.21 och bussen skulle gå 20.30 från ett annat ställe. Lite smått stressigt eftersom det är väldigt många trafikljus mellan stationen och hållplatsen, men med andan i halsen och lungorna brännandes av språngmarschen klarade jag ändå av att hinna med bussen.
Det var sista bussen för kvällen, och den går inte ända hem, så därför fick Mamma Maria hämta mig i ett närliggande samhälle, och då var klockan 21.40.
När jag kom hem hade jag, som ni redan vet, ett koreanskt paket väntandes på mig, och därefter vet ni allting som hänt.
Något kul som hände i söndags var även att systern frågade mig om jag ville komma till dem som au pair. OM TVÅ ÅR! Hon vill att ungarna ska lära sig engelska, men tycker det är lite för tidigt ännu, som är ju inte så gamla. Men snacka om framförhållning. Att vilja boka in mig om två år tar jag verkligen som en komplimang. Det kanske är något att satsa på i framtiden? Professionell au pair?
Kommentarer
Trackback
