Mitt liv som au pair

Idag sov jag till 11. Är det inte underbart så säg. Jag har insett att det där med att sova nog är ganska psykologiskt och inte så fysiskt, i alla fall för mig. Jag mår bäst när jag vaknar efter 10, är klockan 9.55 när jag vaknar känns det så tidigt. Klockan måste vara "tvåsiffrig" för att jag ska känna att det är dags att gå upp. Sen mår jag bäst när jag fått 10 timmars sömn, kanske det även bottnar i tvåsiffrigheten och inte så mycket i mitt sömnbehov. Vem vet?

Nåväl, idag ska jag ta en promenix med Erika igen. Solen skiner och det verkar som det kan bli en fin dag. I eftermiddag ska vi ha karossmöte och förbereda inför karnivalen om två veckor. Dessutom ska vi på en annan karnival nästa helg då vi också ska klä ut oss, trots att vi inte ska vara med i själva tåget. Vi är som ni märker inne i en karnivalsäsong, och jag känner mig som en liten flicka igen.